I de bayerska skogarnas glasrike

Tackolov var hotellet vi bodde på i Marianske Lazne bra och frukosten alldeles utmärkt. Det behövde vi efter gårdagens tråkiga middag. Nu åkte vi vidare till Bayern och alla glasbruk som finns i den bayerska skogen. Först ut var det gigantiska glasköpcentret Joska utanför Bodenmais. Ja, jisses. Redan på parkeringsplatsen och parken utanför byggnaden överöstes man av glas i olika former. De närmast på bilden är dock plexi och inte glas.

På byggnadens fasad var dekorationerna såklart även de i glas.

Både kulor och  mosaik.

Man fick en föraning av vad som fanns att köpa.

Och det blev faktiskt några röda äpplen till mig.

Men det mesta var bara för mycket

och hantverkskänslan var obefintlig.

Vidare till Zwiesel och den betydligt mindre glashyttan med butik.

Först åt vi en enkel lunch med utsikt över Världens högsta glaspyramid, mitt på parkeringen. Lunchen må se torr och trist ut, en brötchen med leberkäse och senap, men det var den inte alls. Leberkäse är som en köttfärslimpa, smakar lite åt falukorvshållet, och när allt värmdes blev det frasigt, saftigt och mycket gott. Apfelschorle (bubblig äppelmust) i glaset.

Vi kikade en stund på glasblåsarna, sedan köpte jag servetter med ekorrar på ;-) och vi åkte vidare till Frauenau.

Utanför glasmuseet i Frauneau (byggnaden i mitten) finns en stor park med glaskonst mellan de två glasbruken (i hörnen).

Vi gick runt och såg det mesta.

Helt klart mer konst än massproduktion.

Sedan blev det en ganska snabb genomgång av museet, det här är golvet i entrén.

Och så avslutade vi glasrundan med ett helt galet ställe, glasmästare Köch i Spiegelau.

När man gått igenom den lilla butiken och verkstaden kom man ut i en synnerligen personlig glasutställning.

Övermätta på glas körde vi sista biten till Schloss Fürsteneck där det verkligen var lågsäsong. Herrn i huset hittade inte någon bokning men gav oss ett rum efter att ha ändrat sig några gånger.

Ett mysigt hörnrum med utsikt över dalgången runt omkring slottet. Och en fin blå blyinfattad glaslampa :-)

Vi såg ut över floden, järnvägen, den lilla skogsvägen och bergstopparna. Men det fanns ingen tvål i badrummet och golvet var ostädat. Maken gick tillbaka och beklagade sig och fort som sjutton kom en kvinna och ursäktade sig ordentligt. Städade badrummet och gjorde fint. Det visade sig att det var hennes förvirrade man som ansvarat för städningen denna dag, men uppenbarligen var lika usel på det som på att boka in oss.

Vi fick en nisch i matsalen där det bara satt ett annat par, förmodligen de enda hotellgästerna förutom oss. Nu var det kvinnan som stod för all service och gissa om hon ville oss väl!

Jag valde två fisksorter med rosmarinpotatis och fick en liten ros på tallriken (Maken åt fläskfilé med svamp och fick en större ros.) Det var mycket gott! När maken sedan beställde både espresso och weinbrand trodde hon att jag skulle ha spriten och blev helt förskräckt när båda skulle till maken och ingen till mig! Vad kunde hon göra åt detta!? Det enda jag kunde tänka mig var något chokladigt och efter en kort fundering kom hon farande med

hemgjorda rustika praliner med plommonfyllning. Jag fick fyra stycken! Hon ville inte ha betalt vare sig för spriten eller min choklad, men jag fick väldigt gärna fler praliner om jag tyckte om dem.

Se det var skillnad jämfört med middagen kvällen innan!