Liechtensteinklamm och Spiegelsee

Mulen morgon med regnet hängande i luften. Perfekt dag för närliggande Liechtensteinklamm - en ny klyfta att besöka!

Vi var inte ensamma om den idén, men klyftan var lång och rejält säkrad med nät där risken förfallande stenar var stor.

På sina ställen hade vattnet slipat berget slätt, det såg rent av mjukt ut.

Rejäla räcken fanns på sidorna av stigen, antingen i trä eller som där framme - av metall.

Så förvånade vi blev när vi utan att ha anat det plötsligt kommer fram till en häftig spiraltrappa som leder oss ned till vattnet från den höga höjd vi hamnat på! Den gungade rätt bra när man gick nedför, men kändes samtidigt stadig. En kvinna höll ett krampaktigt fast grepp i sin dotter när hon blundandes tog sig ned. Hoppas att hon kände sig stolt sedan och att återvägen kändes lättare!

Den här klyftan var en större upplevelse än den vi återbesökt i Bayern,

riktigt trång och fantasieggande.

Man känner sig verkligen som en liten plutt när man går där

och upplever allt det forsande vattnets styrka.

På sina ställen var golvet av metallnät, vilket jag inte brukar uppskatta, men här gick det faktiskt helt okej. Efter den där spiraltrappan var detta inget problem.

Slutstationen var vid ett maffigt vattenfall. Här fanns ett litet trädäck och några bänkar, så vi tog oss var sitt äpple

innan vi vände tillbaka in i klyftan.

När vi kom till bilen hade molnen lättat så vi körde till Dorfgastein och tog linbanan upp till toppen.

Vi tänkte gå runt häruppe, vandra till mellanstationen och ta linbanan tillbaka därifrån.

Men ni skulle höra mig nu! Trots att jag sitter vid datorn hemma drar jag djupa andetag när jag ser mina egna foton. Andas in alpluften och utsikten, liksom.

Jag vill gå där igen! Och igen och igen!

Jag vet inte vad det är som sommaralperna väcker i mig, för att se bilder från svenska fjällvärlden ger mig inte alls samma längtan.




Kronan på verket var dessutom utsikten över Spiegelsee, Spegelsjön. Ja, ni fattar! Ser ni speglingen av skärmflygaren?

Jag stod still och njöt av vyn så länge att jag fick sällskap.

Runt hörnet var skärmflygarna igång. Vi såg hur en fick luft under vingen, flög över liften

och ut mot sjön.

Nu behövde vi mat i magen

så vi gick in iden rustika toppstugan (men ni slipper se korven och ostmackan).

Sedan insåg vi att vi inte alls skulle hinna ned till mellanstationen innan liften stängde, så maken frågade på sin snällaste tyska om vi fick åka med ända från toppen. Och det fick vi!

Middag på rummet till fotbollsmatchen mellan Sverige och Finland, den som slutade 5-0 till Sverige!