Yorkshire Dales och GODA vänner

Det var ju det där med vädret. Britterna verkade knappt ha haft några soliga regnfria dagar denna sommar (och inte tycks det ha blivit bättre sedan). De vackra vyerna i Yorkshire Dales doldes av lågt hängande moln.

Tur att jag varit här förr, men för maken var det ju första gången.

Den vackra Ribblehead-viadukten anades (det är inte den som Hogwardsexpressen går på, den ligger i Skottland) och vi skippade att köra över bergspass och via vattenfall.

Vi körde direkt till Hawes och Wensleydale Creamery som hade byggts ut ordentligt sedan jag var här förra gången.

Ni kan väl er Wallace och Gromit? Och fåret Shaun?

De har onekligen bidragit till ostens popularitet!

I stora kar tillverkas de olika ostarna och vi lyssnade på en guidning som berättade om mejeriets historia och osttillverkningen här. Mjölken kommer enbart från gårdar i närheten, ingen annan mjölk används.

Vi åt ostscones i caféet och provsmakade massor av olika ostar i det stora provsmakningsrummet innan vi valde vilka vi skulle köpa. Det blev bl a en med bitar av ingefära och en blåmögelost.

Sedan körde vi vidare

och det började regna.

men när vi kom till Kettlewell var det uppehåll, så vi kunde gå runt i den lilla byn där den underbara filmen om Kalenderflickorna spelades in. Filmen bygger på en sann historia, men från en annan by.

På den här bron ertappade polisen de två unga pojkarna som rökte på. Oregano, visade det sig ;-)

Så kom vi till sist till vännerna i den lilla byn utanför Harrogate.

Jag serverades en rejäl GT.

Min väninna hade bakat en Victoria Sponge Cake som vi mumsade på till teet.

Sedan fick vi en spansk kycklinggryta och som efterrätt - inte resterna av jordgubbstårtan utan - en svartvinbär- & äppelsmulpaj med glass!

Dessutom goda ostar

och till sist chokladpraliner från den suveräna kedjan Hotel Chocolat, som faktiskt fanns i Åhléns City i Stockholm en kort period. Och som jag hade köpt praliner hos i Edinburgh, men de var ju slut ...

När vi några dagar senare lämnade vännerna fick jag resten av pralinerna i en påse :-)

Nästa morgon drack jag första tebaljan med utsikt över deras lilla trädgård, de hade köpt Earl Grey till mig eftersom de själva dricker Yorkshire Tea (som jag tycker är vedervärdigt). Även dessa påsar fick jag med mig när vi lämnade.

Vädret var faktiskt rätt okej, så vi åkte till närliggande Harlow Carr, där vi senast var i april 2015.

Helt klart ett återbesök

för här finns många fina planteringar

och rödhakar som inte är rädda på bin på genomresa.

Några av planteringarna hade faktiskt en färgskala som skar sig i mina ögon

men då var det ju bara att rikta om blicken.

Maken och jag fortsatte det där med att dela på maten, vi var inte direkt hungriga efter gårdagskvällens matfrossa och kycklingmackan var så stor.

Efter lunchen fortsatte vi till East Riddlesden Hall, ett mycket gammalt hus med liten trädgård, numer omskött av National Trust. Jag vill passa på att berätta om National Trusts turistmedlemsskap som man köper innan man reser till England och därmed får fri entré till åtskilliga av deras sevärdheter. Vi utnyttjade det många gånger, för entréavgifter tär ordentligt på reskassan, men det är klart att man ska räkna på det så man vet att man kommer att besöka tillräckligt många ställen. Vi använde det bl a till Hill Top, Beatrix Potters hus.

I det här huset arbetade flera entusiastiska volontärer som verkligen älskade att berätta om det vi såg (i det här fallet s k svartbroderi)

och blev mycket imponerade när det var min man som visste vad rapé var för något. Men så är nog svenskar mer bekanta med snus än vad britter är.

Det blev en sväng i trädgården också

med den mäktiga ruinen

och rejäl rabatt

sedan åkte vi till Storbritanniens brantaste slusstrappa, Bingley Five Rise Locks, som är 250 år gammal och 18 meter hög. Ojoj, vad det sög till i min kanalbåtsresetarm! Leeds-Liverpoolkanalen kunde ju vara något att färdas på!

Tillbaka hos vännerna bjöds det på Seabream med pasta och grönsaker

och tro det eller ej men ännu en kaka! En sagolikt god pistagekaka! Nu förstod jag på riktigt hur mycket min väninna förberett innan vi kom.

Dessutom fick jag presenter när vi åkte, trots att vi bestämt att vi inga presenter skulle ge varandra.

Och jag fick fotografera av sconesreceptet från hennes mammas vältummade receptfolder. Här ska bakas riktiga engelska scones - inga svenska komockor i fortsättningen.