Sidor

12 oktober 2018

Fantasifulla sagoträdgården Les Jardin d'Etretat


Nu ska jag visa er en trädgård som inte liknar något annat, Les Jardins d'Etretat i franska Normandie.



Hit körde vi längs kusten från belgiska Brygge.



I bukten mellan de höga kalkstensklipporna ligger den fina orten Etretat, där har vi varit förut. Då med alla fyra barnen, så det var en helt annan sorts resa. Nu var det bara maken och jag.

Klippformationen där borta, Aiguille d'Etretat, är av förståeliga skäl ett signum för den lilla turistorten. Jag blev rätt glad när de två turisterna satte sig så snyggt framför stupet.

Ser ni att det finns en grotta till vänster om den spetsiga klippan? Där finns ett helt tunnelsystem som man kan ta sig till när det är ebb. 1792 förliste ett svenskt skepp i en svår storm och sjömännens  kroppar flöt iland längs stranden. En kropp hittades på den stora hyllan i grottan, men när den togs till staden för att begravas bredvid sina vänner vaknade sjömannen upp. Han hade svepts in i grottan och undgått att drunkna. Grottan kallas sedan dess för Trou a l'Homme ("manhåla").



Åt andra hållet är naturen lika dramatisk. Ni ser väl folket som går där borta, både på stranden och uppe på klippkanten?



Här uppe ligger också Chapelle Notre Dame de la Garde, ursprungligen byggd i mitten av 1800-talet, förstörd i andra världskriget och sedan återuppbyggd, vilket innebär att det finns en stor parkeringsplats för oss som vågat oss på att ta bilen uppför den smala vägen. Halvvägs upp mötte vi ett litet turisttåg och fick backa en bit eftersom det inte fanns plats för möte.



På andra sidan vägen ligger den lilla entrén till trädgården och när man gått in genom grinden öppnar sig en sagovärld med slingrande gångar och formklippta buskar. I Villa Roxelane bodde i slutet av 1800-talet den då kända komediennen Madame Thebault. Hon var god vän med Claude Monet och det var han som övertalade henne att plantera en unik trädgård.



Idag är trädgården en kombination av tuktade växter och modern konst. Först kliver man in i Le Jardin Avatar, inspirerad av filmen med samma namn.  En stor vridbar nyckel sitter i ett av träden. Vrider man på nyckeln och lyssnar vaggas man in i början av en saga ...



Fiskar i spegelglas gömmer sig som ett skimrande stim i en buske.



I Jardin d'Elements representeras havet genom att buskarna är klippta som vågor,



här står också Monet själv och målar av den vy han så ofta målat.




The Tree Hugger Project består av ett antal figurer skapade av Agnieska Gradnik och Wiktor Szostalo och har rest jorden runt sedan 2005. Hur länge de blir kvar här vet jag inte.




Största sevärdheten är Samuel Salcedos stora huvuden som ligger nedbäddade i Jardin Émotion. Buskarna är klippta i böljande snäckformer som en hyllning till de ostronodlingar som en gång fanns vid Etretats klippor, grundade redan av Marie Antoinette.



De stora runda huvudena visar en hel skala av mänskliga känslor.











Trädgården öppnade för besökare 2016, det är förmodligen därför den är så pass okänd. Det var väldigt få som gick in i trädgården jämfört med hur många som gick runt på klippan utanför.


http://picasion.com/

Min favorit, trots de maffiga huvudena, blev dessa sakta svingande keramikhängen i Jardin des Bruits de la Nature. En otroligt rofylld och behaglig upplevelse! Until the Word is Gone, av Sergey Catran, är en kombination av konst och vetenskap. Sedan jag kom hem har jag utan lycka kikat runt i mina träd för att se om jag har tillräcklig höjd någonstans för att kunna skapa något liknande.

Etretat är värt en resa!

(Jag har varit utan internet/wifi/mejl/teve i några dagar, så min EFIT brann inne och jag ligger grymt efter i bloggläsandet. Återkommer!)

17 kommentarer:

  1. Jösses så häftigt! Gillar den där nyckeln man vrider om. Ja allt är ju hur häftigt som helst. Min man var i Normandie förra året med ett gäng killar. Jag var där i början av 2000-talet med jobbet. Och vi var bara runt på olika calvados-ställen. Så börjar inse att jag vill åka dit igen. Ha en underbar helg!
    Jag har tagit det lite lugnt med bloggandet för mina armar är sämre. Serverade vin ett antal timmar förra helgen och då blev det värre. Och har lovat att jobba imorgon kväll också. Sen får armarna vila. Kram

    SvaraRadera
  2. Aiguille d'Etretat är ju helt fantastiskt. Landskapet är dramatiskt värre måste jag säga. Vet inte varför men klippan påminner mig om den vita klippan i Dover. WOW Säger jag bara.

    Trädgården är verkligen något alldeles extra. Blandningen av olika "konstformer" är verkligen lyckad. Jag gillade "busklabyrinten" och nyckeln i trädstammen bäst. Huvudena är aningen kusliga tycker jag.

    Kan tänka mig att ditt "plagiat av vindspelet kommer inte att vara brunt utan blått;-)

    SvaraRadera
  3. Åh vilket ställe. Trädgård och vacker konst på samma gång. Kraaam Pia

    SvaraRadera
  4. Hej Anni!
    Vilken upplevelserik semester ni haft. Härlig trädgård, en konst i sig att få buskarna klippta så fint.
    Trevlig helg /Marika

    SvaraRadera
  5. Vilket otroligt vackert ställe - men absolut inget för mig som har höjdskräck! Alltså tackar jag för bildvisningen som gjorde att man fick lite "vilda idéer" trots att jag bestämt mig för att sluta med sånt. Har inte längre ork för allt jag skulle vilja göra i trädgården. Men några såna där huvuden av Samuel Salcedos - fast betydligt mindre - och några hängande saker skulle jag kunna tänka mig!!
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
  6. Helt otroligt, bland det häftigaste jag har sett! Kreativt och en njutning för ögat! Stort tack!

    SvaraRadera
  7. Åhhh for et sted å besøke. Bare å fryde seg over bildene og drømme seg dit...

    SvaraRadera
  8. Jag älskade modet att skapa en trädgård så 'tung' av klippt buxbom och att det sen blir så fantastiskt. Ansiktena blir sen den där lilla pricken. Skulle vilja höra ljudet från de hängande dekorantionerna men praktikern funderar... ..hur trasslar jag isär dem efter stormen? Eller är det det som är det naturvetenskapliga tricket?

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  9. Ooo, jag tycker dessa skulpturer där nere i grönskan är skitläskiga, flåt! Men annars går jag igång totalt . Jag har besökt Brugge på min hóneymoon 1989 då vi lånade en kompis lägenhet och jag älskade staden. Ojoj, vilken fin upplevelse

    SvaraRadera
  10. Jodå, jag vet att man måste ändra på HTML-koden när det krnglar - men den här gången gick det inte av någon anLedning!
    KRAM och ha en skön sommarsöndag!/Susie

    SvaraRadera
  11. Wow, vilken trädgård med dessa statyer! Gillar det skarpt!
    Har varit i trakten,men inte där.
    Önskar dej en skön söndag!

    SvaraRadera
  12. Anni! Wow!

    Jag sparade ditt inlägg för att ha som lunchlektyr. Har tittat på flera av Monets målningar av Aiguille d'Etretat så det var roligt att få lite mer information. Ser människorna på klippan. Det gäller att inte ha anlag för svindel. Och jag skulle nog inte våga mig på att besöka tunnelsystemet, tänk att bli överraskad av vattnet som väller in. Vilken fasa. Samma fasa som för dom ombord på det svenska fartyget som förliste 1792 och sjömannen som mirakulöst överlevde.

    Och så trädgården. Verkligen spännande och annorlunda. Vilket jobb att klippa all buxbom. Och vilken rysare om buxbomssjukan skulle komma dit. Har tittat på alla ansikten. Alla med olika uttryck. Tack för att du tagit så många bilder. Tänk att åka dit och bara gå runt på klippan och missa trädgården.

    Fint med keramikhängena. Och nu fick vi ju också se hur dom rör sig i vinden.

    Tack för ett mycket intressant inlägg från en intressant och vacker plats.

    Förstår att du nu fått ordning på internet. Ett elände när tekniken slutar fungera. Man är ju van att alltid ha nätet till hands.

    Önskar dig en bra vecka!

    Kram Anita

    SvaraRadera
  13. Oj vad fint, fast de där huvudena ibland buskarna är nästan lite skrämmande.
    Men annars var de snyggt.

    SvaraRadera
  14. Vilken fantastisk trädgård du har besökt och vilken underbar natur man blir förundrad det är det minsta man kan säga.Ha det gott/Margareta

    SvaraRadera
  15. EN trädgård helt i min smak :) Så häftig! Blommor och grönt i all ära ;) men det här...! Gillar verkligen de där ansiktena. Följde en gång en artist på nätet som skapade fantastiska konstverk i keramik - tror att det är samma som gjort dessa :) tycker mig känna igen ansiktena! Kommer just nu inte på vad han heter bara ... såklart.

    SvaraRadera
  16. Ja, nu vill jag ju dit ännu mer! Jag tycker huvudena är fascinerande, tankeväckande. Lite som att betrakta ett sovande barn som drömmer.
    Tack för alla bilder!
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  17. Kom på keramikerns namn: Johnson Tsang! Sök på Google - bilder eller besök hans hemsida/blogg (där det finns MÄNGDER med utförliga inlägg)!
    https://johnsontsang.wordpress.com/

    SvaraRadera