Sidor

15 november 2022

Jag omvärderar Lejonet från Norden och provar viner

Den 6 november var det Gustav Adolfsdagen. Då såldes det bakelser med Gustav II Adolfs silhuett i choklad. Någon gång har jag köpt sådana, bara för att testa.

I år är det 390 år sedan han dog, där på slagfältet i striden mot Wallenstein. Och jag erkänner min bristande kunskap i historia. Jag har alltid trott att han var en eländes krigarkung som drog runt i Europa med sina legoknektar och ödelade tyska städer, borgar och slott. Och nog var det så med soldaterna; de brände, förstörde och våldtog precis som i dagens aktuella krig.

Men nu besökte vi Lützen, där en minnessten restes av tyskarna ungefär på platsen där den svenske kungen föll.

1837 restes en gotisk järnbaldakin över minnesstenen. Kanske för att förhindra svenskar att ta med sig en bit av stenen, vilket tydligen inte var helt ovanligt.

Jag lyssnar på den svenskspråkiga audioguiden och inser att Gustav II Adolf var mycket större och viktigare i Tyskland än jag förstått. Skolor och gator har fått hans namn, statyer har rests, kyrkofönster och utställningar hedrar kungen som ledde protestanternas frihetskamp mot katolikerna. Han gav sig in i det trettioåriga kriget när katolikerna närmade sig Östersjön och hotade Sveriges gränser. Med tanke på hur långt söderut Lützen ligger så lyckades han utomordentligt bra!

Själva minnesstenen är ingen underskön skapelse.

Under de 21 år Gustav II Adolf regerade skedde stor utveckling på många fronter i hemlandet. En hel del av detta låg kungen bakom. Bland annat grundade han Göteborg. Kanske inte så konstigt då att Oscar Ekman, en politiker, filantrop och grosshandlare från Göteborg bestämde sig för att donera medel till ett kapell bredvid minnesstenen.

Kapellet ritades av Lars Israel Wahlman (som också ligger bakom Tjolöholms slott och Engelbrektskyrkan i Stockholm) och stod klart 1907.

Ovanför dörren finns kungen själv avbildad.

Känslan inne i kapellet var väldigt nordisk med sitt mörka trä.


Här fanns olika standar och en altartavla med både kungen och Martin Luther avbildade. I fönstret i bakgrunden står en byst av Oscar Ekman själv.

Varje fönster hedrar en svensk adelsman med en sköld. Denne Torsten borde vara släkt med en av mina äldsta vänner, minsann!

Ovanlig, stor och läcker takkrona.

Till sist gick vi in i museet som finns i en röd timmerstuga. När jag skulle skriva i gästboken kom en kvinna in i museet (vi hade varit enda besökarna på hela platsen) som hörde att vi var svenskar. Det visade sig vara historikern och författaren Inger Schuberth, som var helt fantastiskt inspirerande och kunnig. Hon pratade länge med oss om kunglig historia och böcker hon skrivit, bland annat om minnen från slaget vid Lützen - en bok som jag direkt köpte från Bokbörsen när jag satte mig i bilen. Veckan som kom skulle hon berätta om sin nyare bok ("Ett längre samtal med Kristina den äldre") på Livrustkammaren. Hon är så kunnig att hon utsetts till hedersmedborgare i Lützen. Ja, se det var ett oväntat och väldigt givande möte!

Men detta innebar ju också att tiden rusat iväg och vi var hungriga! Vi åkte till Naumburg (där vi skulle köpa vin) och hittade en genuin ölstuga där vi tog lika genuin korvlunch. Dock fanns inget mörkt öl, så det fick bli te till wurren.

När vi satt där kom stammisgubbarna in. En av dem gick från bord till bord - även vårt - och hälsade genom att slå båda händerna i borden. Sedan gick han bort till en vägghylla och hämtade sina glasögon innan han satte sig med övriga gubbar för att spela kort. Jag överdriver inte om jag tror att den äldste deltagaren var närmare 100 år.

Naumburg ligger i ett av Tysklands allra minsta vindistrikt, Saale. Vi ville köpa vin och körde först till Kloster Pforta där vi efter provsmakningen köpte 14 flaskor vin. Ni ser cyklarna i bild? Dessa cyklister blev helt fascinerade av vårt inköp ...

Sedan åkte vi till närliggande Gussek

där vi provade ännu fler viner men bara köpte två, mest beroende på att mannen som expedierade var så vimsig och rörig. Stor skillnad mot kvinnan i klostrets butik!

Dagens övriga planer hann vi inte med utan vi åkte direkt till vårt hotell

där vi slog oss ned på uteserveringen och åt god schnitzel med kantareller. Mitt ölglas var så snyggt att vi bad att få köpa det, men då kom servitrisen smygande med två nya, rena, och hyssjade åt oss när hon gav oss dem. Det här är något vi ofta gör, så nu har vi en finfin samling av olika ölglas här hemma.




10 kommentarer:

  1. Den 6 november firas svenska dagen hos oss. Festligheter ngnstans nog. En intressant läsning var det, tack, ni hann se och uppleva mycket. Kul med glasen :)
    kram

    SvaraRadera
  2. Anni,

    vilken härlig läsning du gav mig! Jag har skrattat och varit allvarlig men mest har jag känt mig road av det du skriver på ett så härligt sätt. Tänkte på gubben i Gussek, som var rörig och yr, månne ni inte borde ha köpt flera flaskor vin där än bara två? Vinet tycks ju vara gott eftersom gubben var rörig och yr;).
    Tack för tipset om hur man får vackra ölglas till sina samling, haha...härligt!
    Svenska dagen firas fortfarande på Åland. När jag var barn tror jag faktiskt att vi hade ledig dag från skolan till minne av Gustaf II Adolf. Bra kille det där. Härliga bilder, fin text.
    Glad kram!

    SvaraRadera
  3. Hej Anni!
    Har alltid haft ett speciellt förhållande till Gustav II Adolf, vi firade alltid den 6:e november i skolan som vår dag Svenska dagen, det kändes lite högtidligt. Bakelser blev det också med kungens porträtt på, inte i skolan men hemma. Sen hade vi en fantastisk historielärare som gjorde historielektionerna intressanta.
    Intressant läsning /Ha det gott
    Kram Marika

    SvaraRadera
  4. Ja, gillar man historia så var det ju ett perfekt besök inklusive mötet med författaren.
    Sedan trodde jag ju i min enfald att nordiskt träd var ljust, men uppenbarligen inte.
    14 flaskor vin plus två till - ja, det vinförrådet lär väl räcka till över nyår i alla fall;-)

    PS. Till korv med potatismos dricker tyskarna inte mörk öl utan ljus öl mig vetande. DS.

    SvaraRadera
  5. Vilket trevlig besök ni fick, och med mötet blev det ju extra minnesvärt tänker jag. Är själv inte kunnig i historia så tackar för ditt både upplysande och intressanta inlägg idag. Med bra bilder till!

    SvaraRadera
  6. Vilket roligt och intressant inlägg Anni! Lärorikt också för även hos mig är (var) kunskapen om Gustav ll Adolf inte så djup.
    Många trevliga möten också och måååånga flaskor vin! Men te till korven skulle jag inte klarat, det hade blivit ljust öl för mig :)

    Kram Anita

    SvaraRadera
  7. Intressant inlägg, både text och bilder! Har lärt mig en del nytt om kungen som firas sjätte november. Ingen specialbakelse här, så viktig är inte dagen.
    Ha det gott! Här snöar det för första gången den här säsongen, inte alls kul.

    SvaraRadera
  8. Härlig läsning med mycket bredd. Gustav Adolfsdagen upplever jag delvis har fallit i glömska. Var det så att SD la beslag på dagen? Har en svag känsla av det...

    Traditionell tysk korvlunch låter mumma :)

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  9. Tack för historielektionen. Sveriges kungar är för mig bara ett enda virrvarr, så det var upplysande att få lära sig om Gustav II Adolf och hans betydelse.

    SvaraRadera
  10. Men så kul att stöta på Inger Schuberth bara så där. Världen är bra liten ändå.

    SvaraRadera