Sidor

30 november 2025

Korsvirkesmeckat Quedlinburg, även det ett UNESCO-världsarv

Från Eisenach körde vi direkt till Quedlinburg, checkade in på vårt bryggerihotell (jag är väldigt förtjust i bryggerihotell) och bokade bord till kvällens middag på bryggeriets restaurang. Sedan gick vi ut på stan för att spana på några av de runt 1300 korsvirkesbyggnader som gjort att stan utsetts till världsarv.

SÅ många vackra hus! Men hallå, vad har hänt med det vänstra?

Vi kikar närmare. HUR kan man få för sig att byta fönster på detta sätt? Ser ni? Högra halvan av huset har fått tjocka, klumpiga nya fönster! Vilken skillnad på utseende och vilken skillnad det måste vara på ljusinsläppet inne?! På ett världsarv? På ett så vackert och så gammalt hus?

Jo, jag fattar ju att de vänstra fönstren inte kan vara original från när huset byggdes, men någon måtta på förfulning får det väl vara?

Tyvärr var det många av de flera hundra år gamla husen som fått moderna plastfönster. Jag blir så olycklig.

Alltså. Hur kan man?

Nu blir det korsvirkesfrosseri!

Klart att jag blev extra glad på denna lilla undanskymda gränd där husen fått

djurgårdsfärger :-D

Ögonen gick i kors av allt korsvirke! Så många gränder, så mysig stad!

Och dessa olika portar!

Snett och vint och alldeles underbart.

En extra bonus var de olika gatubeläggningarna!

Hur många olika varianter kan man få in på en liten yta?

De som tröttnat på nyfikna fönstergluttare kan täcka rutan med whiskeyförpackningar (jag tog bilden på behörigt avstånd för jag är ingen gluttare)

eller pynta med sådant som förvillar betraktarens ögon.

Även i ett UNESCO världsarv finns nybyggen Tyvärr.

Jag kan bara sucka.

Efter rundvandringen och en stunds skydd under ett träd när himlen öppnade sig, gick vi in i restaurangen,

drack våra första öl

och åt var sin jätteportion rejäl tysk husmanskost där en stadig bit griskött som kokts i schwarzbier (mörkt öl) serverades med rödkål och klötse (men jag fick spätzle istället). Det här är så magiskt gott att jag blir nästan lite tårögd när jag skriver om det. Mätta, det blev vi.

Till sist en bild från lokalen när det inte längre var byst med folk.

Glad första advent på er alla!


1 kommentar:

  1. Vilken fin stad.

    Förskräckligt med de nya fönstren som är så grova. Men de nya husen tycker jag inte var så tokiga. Man kan ju behöva bygga nytt även i ett världsarv och då gör det inget att det bryter av. Höjden på husen passar in.

    SvaraRadera