Reklampaus i kärlekssåpan

Laddad för en lång dag,
hoppas på mycket folk i värmen!
Nu ska jag duka snyggt på trädäcket
och ställa iordning ateljén,
kl 11-16 har jag öppet...

I'm in love, part four!

Jag tyckte att barnen skulle se annat än gapiga barnprogram på teven under långhelgen. Drog igång familjefilmer, de där videofilmerna som man filmar och filmar på födelsedagar och semestrar men aldrig tar sig tid att titta på. Insåg att jag lika gärna kunde föra över dem till dvd när de ändå rullade. Även om jag vet att det är bättre att gå via datorn och redigeringsprogrammet, så kändes det trots allt ganska bra att åtminstone få över dem på skiva - om än i oredigerat tillstånd.

Och som barnen skrattade. Åt sig själva, åt varandra, åt andra.

Och min mage fick den där varma, behagliga, obehagliga, längtansfulla känslan av hur underbara de var och hur fort det går och snart flyttar de hemifrån och var ålder har sin tjusning och jag vill alltid ha en 1½-åring hemma och 4½ är också en underbar ålder...

Den där småbarnsrösten som försöker fånga mammas uppmärksamhet där hon står bakom kameran:

- mamma
- mamma
- mamma
- mamma
- mamma

Och storebror som tröttnar på att mamma inte svarar och därför går rakt in framför kameran och döljer allt som borde filmats.

Kärleken som flödade över då, som det är mer sparsmakat med nu, när tre är tonåringar. Den visar sig på annat sätt numera.

Då gäller det att njuta av den där 8-åringen som fortfarande älskar sin mamma över allt annat i världen.

Snart är han också stor.

Större.

Men han har lovat att bo kvar hemma tills han är 30.

I'm in love, part three!

Blåregnet blommar för fullt.
Massor av blålila klasar hänger runt glasverandan.
Svårfotograferade. Vackra.

(Och nu har jag två koltrasthonor som kommer till ytterdörren och ropar på mig när de ser mig vid datorn.
Barnens hushållsost krymper.)

Reklampaus i kärlekssåpan

Middag med tjejer!
Rekommenderas!
Speciellt en vanlig solig måndag!
















Det finns fler än jag som gillar blått!

Promenad i Ulriksdals slottspark.
Rekommenderas!
Speciellt en vanlig solig tisdag!

Fika på slottscaféet.
Rekommenderas!
Speciellt i trevligt sällskap!

I'm in love, part two!

När jag ska gå ut genom ytterdörren står hon där.
Tittar på mig, undrar.

När jag sitter på uteplatsen landar hon vid mina fötter.
Tittar på mig, undrar.
När jag går till cykeln ligger hon i sitt bo.
Tittar på mig, undrar.

I'm in love!

Lilla orädda ljuvliga söta varelse!

Två vinnare utsedda!

Ja, så kan det gå när man inte lever som man lär!

Ni var många som var rackarns nära i era gissningar, men det rätta svaret är körsbär, äpple, (hundtands)lilja och päron. Två har lyckats få till dem i rätt ordning: Anne-Lie och Nastasia.

Eftersom Nastasia nyligen börjat uppskatta blått och dessutom jobbat hårdast för att finna de rätta svaren , vinner hon smycket. Grattis!

Anne-Lie (den smarta) insåg just det jag (den mindre smarta) tidigare påpekat för andra att de inte ska göra - ge bilderna avslöjande namn. Alla svar fanns att finna om man klickade på bilderna! Nu var Anne-Lie så snäll att hon påpekade detta för mig, så att jag kunde gå in och ändra bildnamnen. Och eftersom hon gjorde det ska hon också få en vinst, men vilken det blir får bli en överraskning!

Piprankans vackra blommor får illustrera detta inlägg - nu ska jag ut och fortsätta gräva om jordgubbslandet! Det är en underbar kväll!

(Och jag lovar att det blir fler tävlingar, men jag lovar inte att de blir lättare!)

Krypande, krälande, sovande, ätande

”När en katt ligger och sover i ett rum, finns det inte mycket mer för en inredare att göra där.”

Känt citat av tv-Ernst.

”När en ekorre ligger och sover i min trädgård, finns inte mycket mer för mig att göra där.”

Säger jag.

Fast det är inte sant. Jag blir lika glad varje gång jag upptäcker någon av mina ekorrar i trädgården, oavsett om de sitter utanför dörren och skalar solrosfrö, uppe i rönnen och äter jordnötter, dricker vatten ur ett av alla fågelbad och fontäner eller ligger och sover i den trasiga fågelholken.

När björktrasten tycker att ekorren ligger dumt där den ligger, flyttar den sig till en syren- eller tallgren i skuggan och sträcker ut sig på mage med de fyra benen hängande på sidorna.

Jag brukar sitta på min trapp och småprata med den.

Ofta kommer då även koltrasthonan för att kolla om det finns något gott till henne. Helt orädd. Ibland flyger hon in i hallen, det är inte lika lyckat. Hanen sitter en bit ifrån, med full koll, och har högljudda åsikter om jag rör mig för fort. Å andra sidan sitter han gärna i tv-antennen och sjunger för mig på kvällarna, så jag förlåter honom.

Nu har de byggt bo i garagets hängränna, nära hörnet där vi går förbi flera gånger om dagen. Strax över ögonhöjd. Hoppas att skatorna inte upptäcker dem och att de inte blir alltför blöta när det regnar!

Det är ett bra djurliv i min förortsträdgård. Att ha flera vattenkällor, både stillastående och rinnande, lockar många fåglar. Roligast är förstås när de lite mer udda arterna visar sig. Och när jag sprang ut i regnet häromdagen för att sprida hönsgödel i rabatterna hittade jag en fin padda, det förvånade mig eftersom det är så torrt här!

Sist jag var på Chelsea Flower Show (som pågår just nu – tänk om man vore där!) köpte jag mig lite fina rostiga insekter att dekorera med i min trädgård. De är tillverkade av skräp i en liten afrikansk by. En konstnär fick upp ögonen för vad man kunde göra av skräpet och satte hela byn i sysselsättning

-♥-

Ser att ni tyckte tävlingen var svår! Kul! Själv blev jag positivt överraskad av att den understa växten blommar så fantastiskt vackert just i år och att blommorna i sig var så vackra när jag tog mig tid att kika nära. På söndag eftermiddag får ni veta vem som vinner smycket!

Vinn ett glassmycke - igen!

Ja, nu tycker jag att det är dags för en tävling igen. Jag har denna gång valt ut ett av mina turkos-blå halsband.

Bottenglaset är ett turkost iridiserande transparent glas och på det har jag lagt en bit blått dichroic glas med svart botten, ett basglas och stringers i vitt och blått. Fäste i äkta silver och en ca 50 cm ormkedja, även den i silver.

För att vinna ska du berätta vilka blommor jag tagit bild på i förra blogginlägget, i ordning uppifrån och ner. Den som klarar detta vinner smycket! Om det är flera som har rätt är det detaljkunskaperna som blir avgörande, alltså om ni lyckats träffa rätt sort också! Men ingen får minus för fel sort om växtfamiljen är rätt.

Så får ni gärna länka från era bloggar också! Tävlingen pågår till den 24/5 kl 12!

Nu ska jag gå ut och rensa ogräs, imorgon har vi hyrt släp för att ta allt skräp till tippen och så kan jag få hem årets lass av matjord. Dags att plantera!

Inse fakta och njuta av annat

Gick upp lite tidigare än vanligt, duschade, tvättade håret, klädde på mig, väckte dottern. Gjorde frukost till minstingen och drack morgonteet. Packade minstingens idrottskläder & frukt, följde honom till skolan. Parkerade våra cyklar i centrum och tog en tvärbuss till norrort och passmyndigheten. I sista stund. Både pass och legitimation går ut inom kort.

Könummer två. Längdkontroll, fotografering, fingeravtryck, namnteckning.
Fick se resultatet. Stön.

Som klippt och skuren ur brottsregistret!

-Du ser lite trött ut, säger den söte unge mannen bakom disken. Du kan få ta ett nytt.

Men vad spelar det egentligen för roll? Jag ska bara visa upp pass och leg för ett otal personer i framtiden, personer som sett andra fall från brottsregistret. Viktigast är väl att man inte råkar ut för något som ger tidningarna anledning att leta fram bilden och publicera den...

Tur att man kan njuta av vackra blommor i trädgården istället! Och av koltrastens bo i blåregnet, det blåregn som har fantastiska mängder av knopp just nu - blomningen kommer att bli enastående!

Undrar hur fantastiska Malena Ernman ser ut på sitt passfoto...

Det bugter sig i bakke, dal

Planen var att äldste sonen skulle äta lunch i skolan, komma hem och duscha och så skulle vi komma iväg på vår Jyllandstur. Hela logistikschemat var satt, med mormor, farmor, dotter och mellanson i tydliga roller. Minstingen har som vanligt full koll ändå.

Äldste sonen kom hem. Försvann in i badrummet. När vi så småningom trodde att han var klar så att vi kunde resa, hörde jag duschen sättas igång. Det är ingen större vits att försöka skynda på en femtonåring. Bara att gilla läget.

Två timmar sena kom vi iväg. Middag åt vi på vägkrogen vid Brahehus. Jag gick ut till ruinen och såg ut över Vättern och Visingsö mitt i det av motljuset glittrande vattnet. Bondgårdarna som låg nedanför branten, i det starkt lysande gröna gräset. Makalöst vackert. Njöt.

Vandrarhem i Göteborg. Ost och vin på rummet. Sov som en stock. Nästa morgon spöregnade det (varför är jag inte förvånad?). Vi var den allra första bilen ombord på färjan (sådant där som man blir löjligt barnsligt glad av!). Hade bokat frukostbuffé på båten. Den första av fem (5) bokade bufféer på resan. Oj, vad vi åt!

Kvällens konsert med Jean Michel Jarre gick av stapeln i Århus och min plan var att vi skulle göra lite shopping innan. När vi åkte mot Århus reagerade jag på att vägarna var så tomma. Spökligt tomma. Som en sommarsöndag i Stockholm, sa jag. Väl framme i Århus kunde vi konstatera att allt var stängt. Det var helgdag. Store Bededag. Långnäsa.

Vi åkte för att kolla var konserten skulle vara. Hamnar utanför en stor utomhusarena. Utomhus? Hjälp! Det var vi ju inte klädda för! Skulle vi bli tvungna att åka tillbaka till hotellet i Silkeborg för att hämta kläder? Nej, längre bort fanns en inomhusarena också. Puh.

Det blev en middag på indonesisk restaurang istället för shopping. Rijstafel. En obokad buffé! Sonen var överlycklig – han kan äta i stort sett hur mycket som helst utan att det märks. Sex bufféer på tre dagar är en lyxresa för en sådan femtonåring. Lägg till två underbara konserter och en hög med choklad.

Konserten var super. Förra året såg vi Jean Michel Jarre på Cirkus i Stockholm, en retroshow utan lasereffekter. Denna gång var det fullt pådrag. Härligt! Bra platser hade vi och bra ljud var det. Basen gick upp i fötterna och benen – ja, hela min stol skakade som på 4D-bio. Jag var mäkta imponerad ända tills jag insåg att det var mannen bredvid mig som diggade så fysiskt att hela min stol rörde på sig!


På lördagen var det hotellfrukost (buffé 3), shopping i Silkeborg (jag hittade lågprisprylbutiken Tiger som var mitt mål med shoppingen –snygga läsglasögon för inga pengar alls – jag köpte sex par – gissa färgen!), hittade också en loppis/antikaffär (maken ville först inte släppa in mig och sonen) – där köpte jag mig lite mer Björn Wiinblad och en alldeles underbar gammal barometer som kommer att matcha mitt kitschiga gökur perfekt (sonen köpte en Gandalf-inspirerad pipa – så han är nöjd han också)! Så hann vi besöka uttrarna på Aqua ferskvands-akvarium innan det var dags för trippen till Herning och nästa konsert.

Och nästa buffé skulle jag kanske skriva. För jag hade köpt kombibiljetter – konsert och buffé. Vilken mat! Inte ens sonen orkade äta upp!

Eftersom ingen kontrollerat handväskor på fredagens konsert och vi hade sett flera präktiga kameror i publiken hade jag denna kväll med mig kameran. Det är ganska mäktigt att stå med en rejäl zoom bredvid stackarna som tar bilder med mobilen. Fick många bra bilder. Och ytterligare en härlig musikupplevelse. Något sämre platser, något sämre ljud, men gladare publik. Sonen vill absolut köpa biljetter till konserten på Hovet på torsdag…

Söndag: Hotellfrukost (buffé 5). Planen var att hinna till Den Gamle By i Århus, men när vi nästan var framme insåg vi att det inte var värt att rusa in där i en timme. Vi styrde norrut och gjorde en avstickare till Mariager istället. Promenerade lite. Köpte rågbröd och Ymer (dansk fil/yoghurtprodukt som jag älskar). Åkte till färjan och avnjöt resans sista buffé. Vilken gravlax! Vilken fisk! Vilken ost! Vilka tårtor!

Sonen och jag turades om att sitta i framsätet. Så skönt det var att resa med ett enda barn, ett som inte har något emot att åka långt i bil om det spelas bra musik under tiden. Vilken kontrast mot när vi reser hela familjen! Nu satt jag i baksätet de fem timmarna från Göteborg, i min egna lilla musikbubbla, och njöt av Bruce, av Elton, av Jason, av nostalgiskivor. Hörde inte vad de sa där framme. Diggade loss och skrålade med, halvt lomhörd i min egen lilla värld. Med uppknäppta byxor.

Trillade isäng vid midnatt efter en klart speedad resa med många intryck och full mage.

Och nu är det vardag igen…

Sagan om den salmiakkryddade kladdkakan

Det var en gång en chocoholic som skulle baka chokladtårtor till ett födelsedagskalas.

Först bakade hon 3 stora Arlas fantastiska chokladkolapaj med lingon. Dubbel sats av varje. Det var bara det att hon inte hade några lingon i frysen, utan det fick bli röda vinbär på toppen istället. Och kolasmeten råkade koka till 128 grader – det är aningens för länge, så tårtorna blev väldigt väldigt hårda.

Men goda.

Dessutom bakade hon tre kladdkakor. En av dem tänkte hon smaksätta med krossad turkisk peppar som hon köpt i Cloettas fabriksbod. När hon hällde smeten i formen såg den lite annorlunda ut. Inte alls som den i den första formen. Hade hon mätt fel på smöret? Hon smälte lite till och blandade i. Sedan gräddades kakorna. Den med turkisk peppar blev mest smulor. Stora smulor. Ingen kladdkaka. Men det lilla hörnet som råkade falla av (finns det hörn på runda kakor?) smakade gott.

Chocoholicen insåg att hon måste ha glömt äggen. Synd på en så god kaka. Vad göra?

Tänka om.

Chocoholicen är väldigt bra på att tänka om.

Hon blandade ägg i den smuliga kakan, hällde den i en ny form och hällde sedan en ny omgång kladdkakesmet ovanpå. Tänkte att den kommer i alla fall att smaka gott och ingen vet att det skulle varit annorlunda!

På födelsedagskalaset tog den salmiakkryddade kladdkakan slut först.

När chocoholicen städade lokalen frampå småtimmarna fanns inga lämnade rester av just den tårtan på någon assiett. De andra fanns bitar av.

Och en av gästerna vill ha receptet att ge till sin man.

Undrar just om han ska få det…

En blå födelsedagsfest

Jahaja.

Så har man haft födelsedagsfest.
En seriös sak med långa allvarliga tal och stillsam middag.

Trodde ni ja.

Nej, så firar inte jag!
Men så är jag ju inte vuxen än.
Har inte körkort.
Dricker inte kaffe.

Men festa kan jag!

Det påstås att det var fint väder helgen som gick.
Jag kan bara berätta att det var rackarns varmt i mitt kök på Valborgsmässoafton, när jag stod vid ugnen och bakade bröd.
Varmt var det på fredagen också när jag bakade tårtor.
Övrig planering och logistik gav bara en överhettad hjärna.

På lördagsmorgonen vaknade jag redan 05.15, det är ingen direkt hit när man vet att man har en lång dag och natt framför sig. Men vad gör man när hjärnan går på högvarv och det inte finns en möjlighet att somna om?

Äldste sonen var med till festlokalen på förmiddagen och släpade lådor, mat, prylar, dukade bord, fixade med maten mm mm mm. Dottern med kompis kom på eftermiddagen, men jag hade ju guuubevars tagit med mig locktången hemifrån, så först var de tvungna att sitta och locka hår i en timme innan de kunde hjälpa till.

Framemot 17.30 var jag inte någon trevlig person. Trots minutiös planering saknades uppläggningsfat och bestick. Tur att man har fantasti och förmåga att tänka om! Buffén blev klar i tid, gästerna kom i tid och ljudnivån blev snabbt ganska odräglig. Precis som det ska vara, 90 personer låter en hel del! Och jag mådde prima!

Dresskoden var blå och flera gäster hade varit ute och shoppat nytt för att passa in. Några bloggvänner var med, men prata med er får jag allt göra någon annan gång! Det blev inte så mycket av den varan just vid det här tillfället.

Sedan rullade allt på; maten, allsången, uppträdandena, baren, dansen, tårtorna (stenhårda – men goda ;-)). Mest av allt rullade fötterna på vissa gäster… En försvann, eller ja, två försvann, men den ena hittade vi ganska snabbt. Den andre letades det efter i hela huset när vi började städa och till sist hittade dottern honom sovandes på en handikapptoalett. Vi hade inte så mycket nytta av honom under städningen, men hans fru kämpade tappert!

Tjugofyra timmar efter att jag vaknat var jag hemma igen. Med matrester, spritrester, vinrester och disk i mängder. Trött och nöjd. Gick upp igen efter fyra timmars sömn och började uppackningen och diskandet, ganska mör i kroppen.

Och bland resterna stod en stor kasse med alla biscotti jag bakat till festen (fyrdubbel sats!) och chokladen jag köpt – två ingredienser till kaffet som aldrig kom fram. Barnen är lyckliga över den glömskan!

I morgon fyller maken år.
På onsdag ska jag vara med minstingens klass hela dagen.
Torsdag - söndag åker jag till Jylland.
Maj är en kul månad!