En blå födelsedagsfest

Jahaja.

Så har man haft födelsedagsfest.
En seriös sak med långa allvarliga tal och stillsam middag.

Trodde ni ja.

Nej, så firar inte jag!
Men så är jag ju inte vuxen än.
Har inte körkort.
Dricker inte kaffe.

Men festa kan jag!

Det påstås att det var fint väder helgen som gick.
Jag kan bara berätta att det var rackarns varmt i mitt kök på Valborgsmässoafton, när jag stod vid ugnen och bakade bröd.
Varmt var det på fredagen också när jag bakade tårtor.
Övrig planering och logistik gav bara en överhettad hjärna.

På lördagsmorgonen vaknade jag redan 05.15, det är ingen direkt hit när man vet att man har en lång dag och natt framför sig. Men vad gör man när hjärnan går på högvarv och det inte finns en möjlighet att somna om?

Äldste sonen var med till festlokalen på förmiddagen och släpade lådor, mat, prylar, dukade bord, fixade med maten mm mm mm. Dottern med kompis kom på eftermiddagen, men jag hade ju guuubevars tagit med mig locktången hemifrån, så först var de tvungna att sitta och locka hår i en timme innan de kunde hjälpa till.

Framemot 17.30 var jag inte någon trevlig person. Trots minutiös planering saknades uppläggningsfat och bestick. Tur att man har fantasti och förmåga att tänka om! Buffén blev klar i tid, gästerna kom i tid och ljudnivån blev snabbt ganska odräglig. Precis som det ska vara, 90 personer låter en hel del! Och jag mådde prima!

Dresskoden var blå och flera gäster hade varit ute och shoppat nytt för att passa in. Några bloggvänner var med, men prata med er får jag allt göra någon annan gång! Det blev inte så mycket av den varan just vid det här tillfället.

Sedan rullade allt på; maten, allsången, uppträdandena, baren, dansen, tårtorna (stenhårda – men goda ;-)). Mest av allt rullade fötterna på vissa gäster… En försvann, eller ja, två försvann, men den ena hittade vi ganska snabbt. Den andre letades det efter i hela huset när vi började städa och till sist hittade dottern honom sovandes på en handikapptoalett. Vi hade inte så mycket nytta av honom under städningen, men hans fru kämpade tappert!

Tjugofyra timmar efter att jag vaknat var jag hemma igen. Med matrester, spritrester, vinrester och disk i mängder. Trött och nöjd. Gick upp igen efter fyra timmars sömn och började uppackningen och diskandet, ganska mör i kroppen.

Och bland resterna stod en stor kasse med alla biscotti jag bakat till festen (fyrdubbel sats!) och chokladen jag köpt – två ingredienser till kaffet som aldrig kom fram. Barnen är lyckliga över den glömskan!

I morgon fyller maken år.
På onsdag ska jag vara med minstingens klass hela dagen.
Torsdag - söndag åker jag till Jylland.
Maj är en kul månad!