Sagan om den salmiakkryddade kladdkakan

Det var en gång en chocoholic som skulle baka chokladtårtor till ett födelsedagskalas.

Först bakade hon 3 stora Arlas fantastiska chokladkolapaj med lingon. Dubbel sats av varje. Det var bara det att hon inte hade några lingon i frysen, utan det fick bli röda vinbär på toppen istället. Och kolasmeten råkade koka till 128 grader – det är aningens för länge, så tårtorna blev väldigt väldigt hårda.

Men goda.

Dessutom bakade hon tre kladdkakor. En av dem tänkte hon smaksätta med krossad turkisk peppar som hon köpt i Cloettas fabriksbod. När hon hällde smeten i formen såg den lite annorlunda ut. Inte alls som den i den första formen. Hade hon mätt fel på smöret? Hon smälte lite till och blandade i. Sedan gräddades kakorna. Den med turkisk peppar blev mest smulor. Stora smulor. Ingen kladdkaka. Men det lilla hörnet som råkade falla av (finns det hörn på runda kakor?) smakade gott.

Chocoholicen insåg att hon måste ha glömt äggen. Synd på en så god kaka. Vad göra?

Tänka om.

Chocoholicen är väldigt bra på att tänka om.

Hon blandade ägg i den smuliga kakan, hällde den i en ny form och hällde sedan en ny omgång kladdkakesmet ovanpå. Tänkte att den kommer i alla fall att smaka gott och ingen vet att det skulle varit annorlunda!

På födelsedagskalaset tog den salmiakkryddade kladdkakan slut först.

När chocoholicen städade lokalen frampå småtimmarna fanns inga lämnade rester av just den tårtan på någon assiett. De andra fanns bitar av.

Och en av gästerna vill ha receptet att ge till sin man.

Undrar just om han ska få det…