I boddenlandskapet vid Östersjön

Väster om Stralsund ligger Tysklands största nationalpark Vorpommersche Boddenlandschaft och det var dit vi åkte på vår sista semesterdag. Boddenlandskapet består av en kust som ständigt ändras, den byggs upp och bryts ner av vind och hav. I den låglänta terrängen bildas grunda sjöar. Hela landskapet påverkas drastiskt av vattennivån i Östersjön.

Sandbankar, laguner, sjöar och öar gör området till ett paradis för fåglar (och turister). Cykelvägarna är många, trots den ständiga motvinden.

Vi cyklade inte, vi körde bil. Första stoppet blev i Prerow där jag fascinerades av alla lyktstolpar som dolts i vita klätterrosor!

Vilken tur att vi var där just när de blommade, det här var en fantastisk syn.

En av de främsta anledningarna till att jag ville åka runt i området var husen med agtak och fantasifullt målade dörrar. Och jag blev inte besviken.

Här fanns färgkombinationer och mönster som vi väl knappt skulle kunna tänka oss hemma men som på ett märkligt sätt blir så vackra i sin rätta miljö.

Agtaken tillåter mjuka former. Jag tycker att de ser klappvänliga ut, lite som sammet om man stryker åt rätt håll.

Cykelvägarnas skyltar var också väldigt charmiga.

Sista biten ner mot stranden och Seebrücke var det cykelförbud. Här låg små bodar med restauranger och butiker. Vi köpte smörgåsar med rökt lax respektive yttepyttesmå räkor till lunch. Jag köpte mig en ny blå plånbok i skinn.

Solen hade ännu inte brutit genom molnen och vinden var frisk, så strandbesökarna kurade ihop sig i de många strandkorgarna. Jag har sagt det förut och säger det igen, en av de få materiella saker jag fortfarande önskar mig är en (blåvitrandig) strandkorg. (Den andra är en karusellhäst - det är nog barndomsminnen från Mary Poppinsfilmen som påverkat mig.)

Vi trotsade vindarna och vandrade ut på den långa träpiren. Sedan tog vi oss tillbaka till bilen och åkte vidare till Ahrenshoop, den lilla fiskebyn som blev en konstnärskoloni och numera är en populär turistort.

Här finns det många, många målade dörrar på lika många agtakstäckta hus. Roligt att se att även de nybyggda husen håller sig till traditionen!

Här bodde någon som tydligt gillar katter, avslöjad inte bara av silhuetterna i fönstren utan även av skulpturen på trappan och huvudena i dörrspeglarna!

En del trädgårdar var lika inspirerande som husen.

Se hur buskarnas färg matchar fasaden!

Nu hade solen kommit fram och värmde ordentligt, så det blev en lång och skön promenad.

Men det här lilla huset såg ut att behöva lite omvårdnad. Undrar om det var till salu?

Vi gick förbi ett hus som just fick nytt tak. Ett sant hantverk som kräver sin yrkesman.

På en bild hade jag sett att det skulle finnas ett knallblått hus i byn, men vi kunde inte finna det.

Men man är inte rädd vare sig för starka färger eller kapten Haddock!

Plötsligt såg vi en liten charmig skylt om en kaffekvarn :-)

Vi följde skyltningen

och kom fram till kvarnen som mycket riktigt var ett fik.

Platserna ute i solen var upptagna, men vi satte oss inne och jag fick återigen ett smaskigt tyskt bakverk. Nöjda och glada gick vi tillbaka till bilen och gjorde resten av dagen i Stralsund. Nu vet vi att vi vill tillbaka hit. Vill cykla och uppleva landskapet i en annan takt. Ett annat år.