Sand, strand och en chock på Rügen

Hemresan från Stralsund till Stockholm gick över Rügen. I Binz passade vi på att besöka en sandskulpturutställning som pågår ända till 5 november. I år var temat Kärleken till musik och det fanns fantastiska skulpturer av både klassiska och moderna musiker.

De flesta kände vi igen, det handlade såklart om världsnamn, men så fanns en del nationella artister som vi inte visste vilka de var. Dessa fotograferade jag inte.

Konstarten som sådan är otroligt imponerande!

Frågan är hur skulpturerna ser ut i november? Efter tre och en halv månad var det ofräscht grönt på många skulpturer och på sina ställen hade de gått sönder. En skulptur som denna går inte att reparera. Å andra sidan är väl flyktigheten en av tjusningarna med den här konsten?

Självklart fotograferade jag en av världens kändaste rumpor.

Utanför tältet fanns en gigantisk skulptur med en medeltidsinspirerad stad på toppen.

Runt den stod flera vaktande riddare och i bakgrunden syns en drakvinge med klor. Tyvärr hade just drakhuvudet försvunnit, så vi hade lite svårt att förstå hur det hela en gång hade sett ut. Det måste ha varit väldigt mäktigt.

Men det som påverkade mig mer än sandskulpturerna var det som just nu händer med Hitlers gamla semesteranläggning Prora. Vi var där vid vår förra resa till Rügen och förfasade oss över den mer än tre kilometer långa byggnaden där tidens arbetare skulle få semestra i små lägenheter och bli indoktrinerade i "rätt" lära.

Hur det såg ut då syns i bortre delen av mitt foto. Idag byggs husen om till lyxlägenheter som säljs för 4-6 miljoner styck eller hyrs ut av bl a Novasol och Booking.. Jag får ont i magen.

Samtidigt är skillnaden inte alls stor mot de semesterkomplex som finns på stora turistorter. Det är byggnadernas bakgrund och genomförandet som får min mage att vända sig.

Läget är fantastiskt, det är krypavstånd till en magnifik strand.

Stranden sträcker sig långt åt både norr och söder, flera kilometer bred fin sandstrand.

Men lite längre bort syns mer av de gamla husresterna och jag får kalla kårar i nacken. Känner mig kluven. Kanske att det är bra att de gamla spåren suddas ut och såren får läkas?

Kl 13 gick färjan mot Trelleborg och jag hade bokat fönsterbord till buffén. Jag åt mig mätt på rökta räkor och gravad lax och fascinerades över karlar som struntade i all annan mat än det varma och ganska torra fläskköttet.

Konstaterade när vi kom hem vid midnatt att det var ett bra sätt att resa hem på. Den vilsamma båtöverfarten med all mat gjorde att bilresan inte kändes så lång. Att ta en kortsemester till våra gamla svensktrakter i norra delarna av Tyskland är något att fundera på framöver.