Bland det bästa jag läst

Inuti varje flygplan kikar en bombfällare genom siktet och räknar till tjugo. Fyra fem sex sju. För bombfällarna ser den muromgärdade staden på granitudden, som kommer allt närmare, ut som en ond tand, något svart och farligt, en sista böld att sticka hål på.

En gång, för många år sedan, besökte jag den lilla staden Saint-Malo på Bretagnes norra kust. Mina bilder är avfotograferade diabilder, för detta var på analoga tiden när man sparade sina 36-bildersrullar och bara fotograferade det viktigaste.

På dagarna vandrade jag längs de trånga gränderna,

längs muren som omgärdade staden,

Staden omges av vatten på fyra sidor. Förbindelserna med resten av Frankrike är sköra: en vägbank, en bro, ett sandrev.Vi är först och främst Malobor, säger invånarna i Saint-Malo. Därefter bretagnare. Fransmän om det finns något kvar. ... I tretusen år har denna lilla udde utstått belägringar. Men ingenting som detta.

Det blixtrar om luftvärnsbatterierna på de yttre öarna; de stora tyska kanonerna inne i gamla staden skickar iväg ännu en tjutande omgång granater över havet och trehundraåttio fransmän som sitter fängslade på en fästningsö med namnet Fort National, knappt femhundra meter från stranden, trycker sig tätt intill varandra på en månbelyst gårdsplan och kisar uppåt. Vad är dånet från de annalkande flygplanen efter fyra års ockupation? Befrielsens dån? Utplåningens?

längs stränderna när det var ebb.

I augusti 1944 gick den berömda och muromgärdade franska staden Saint-Malo, juvelen i kronan på Bretagnes smaragdkust, nästan under i en eldsvåda ... Av de 865 byggnaderna innanför murarna stod endast 182 kvar och alla hade skador av något slag. - Philip Beck

Jag bodde på ett litet hotell, lågpris, sunkigt, ofräscht. Funderade över varför alla hus såg likadana ut. Detta skulle ju vara en så speciell stad, var fanns alla de vackra sneda och vinda gamla husen? Jag kände mig lite besviken. Visste inte bättre. Detta var före internet och googlande.

En dag hyrde jag cykel och cyklade längs kusten österut tills jag kunde skymta Mont Saint-Michel i diset långt borta.

När jag kom tillbaka lyste ansiktet knallrött av all sol jag fått i motvinden.

På stadens enda biograf visades Motorsågsmassakern och kontrasten kunde inte ha varit större.

Halva norra Frankrike står i lågor. Stränderna slukar soldater - amerikaner, kanadensare, britter, tyskar, ryssar - och över hela Normandie pulvriseras städerna på landsbygden av tunga bombplan. Men här ute i Saint-Malo växer vassen hög och blågrön ...

Idag har jag lagt ned boken Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. (Bokus - Adlibris) Den har fått ta tid att läsa. Jag har behövt det. Citaten i bildtexterna kommer från boken men handlar bara om kriget. Boken handlar om så mycket mer. Läs den. Läs den. Läs den!