Dahliafrossa på Djurgården

Visst är det något melankoliskt över stängda sommarplatser? Det var här jag ville fika förra söndagen och nu när jag gick förbi några dagar senare var det stängt - inte för säsongen utan enbart på vardagar. Café Ektorpet på Djurgården.

Jag ville tillbaka till Waldemarsudde för att se på rabatterna som Marina Rydberg pratat om. Jag hade konstaterat att det är väldigt sällan jag tar mig in till stan för att vandra i parkerna och just denna dag hade jag ett ärende som kunde kombineras med en promenad.

I parken vid Waldemarsudde satt Auguste Rodins Tänkaren som alltid djupt försjunken i sina grubblerier.

I övrigt var där bara jag och en tjej som rensade bland pelargonerna.

Här kunde jag tänka mig att sitta i egna grubblerier, eller i samtal med en vän. Utsikten över vattnet och Stockholms inlopp är rogivande.

Framför oljekvarnen fann jag dahliarabatter. Fullt av enkla dahlior i rött eller gult.

Jag som alltid köper höga, fyllda dahlior i rosa eller vitt insåg att det här var häftigt - vilken nästan självlysande färg! En färginjektion som denna är precis vad man behöver i september-oktober!

Jag måste såklart köpa enkla röda dahlior nästa år!

Sedan denna kombination av tagetes och krasse. Alls inte mina färger, men ack så glad jag blev. Min värld kullkastades lite.

Tagetes är kanske inte så dum ändå, en så frodig rabattkant som denna kan jag inte påstå är ful. Då är min överblommade trädgård väldigt mycket fulare, jag behöver fler senblommande växter!

Från Waldemarsudde vandrade jag på småvägar jag aldrig förut gått. Hittade ett staket som jag tyckte om.

Kom till Rosendals trädgårdar där nog många tror att den rosa byggnaden är slottet, men så är det inte. Detta var växthus och vinterträdgård en gång i tiden, nu är här privatbostäder.

Grönkål och svartkål stod i långa frodiga rader, som mossklädda pinnar.

Här var rabatterna tillbaka i min färgskala. Den där röda pilörten har jag också, så allt är inte fult i min trädgård - den är en favorit!

Detta är vilsamt för ögonen, elegant men kanske lite tråkigt jämfört med färgexplosionen tidigare?

Jag tog en fika i caféet, mandelkakan med lingon var mycket god. Måste försöka återskapa det receptet.

Sedan kikade jag bland växterna och inne i växthusen. Ville ha tag i mer höstflox. Alunrot, som på bilden, har jag gott om.

En fin liten vimpelslinga inspirerade.

I stora trälådor låg lökar av alla de slag, man plockade som smågodis i en påse och skrev utanpå vad man tagit. Jag köpte tre olika sorter, bland annat denna lilla söta tulpan.

I fönstret hängde och stod tidlösa på rad, det såg så charmigt ut med blommorna åt alla håll!

Så vandrade jag vidare till Rosendals slott, hade hört att där också skulle finnas dahlior. Men jag såg bara gräsmatta.

Framme vid slottet fanns två stora vackra krukplanteringar i höstfärger. Men inga dahlior. Jag kollade om jag kunde gå runt slottet ...

... och där var de! De tog andan ur mig. Så makalöst vackra rabatter!

Nu var jag tillbaka i den dahliasort som är min, den som jag mår bra av och trivs med.

Jag visste inte hur jag skulle kunna få rättvisande bilder, hur min lycka skulle kunna förstås.

Tänkte på de ynkliga dahlior jag planterade i en kruka i våras, de som inte ens blivit 30 cm fast de skulle bli meterhöga.

Och då kom solen fram ...