Kan man annat än njuta?

Trädgårdsmöblerna är framme och jag har låtit mig sakta gungas i min älskade svarta hängstol. Strumporna är borta och tånaglarna rödmålade.

Det intressanta randmönstret får mig att inse att min fontänkruka har fått en spricka i vinter. Får se om den kan tätas eller om jag måste hålla vattenytan lägre.
Eller byta kruka.

Med trädgårdsmöblerna utburna från lusthuset kunde jag duka för tjejmiddag. Premiär för i år.
På bordet ligger listor på vad vi ätit vid våra träffar. Denna kväll var vår 195:e middag. Ett jubileum närmar sig och vi samlar pengar för att kunna resa någonstans. Hundrade middagen firades i Paris och 150:de i Norge.

I väntan på väninnorna fascinerades jag av hur glasdropparna i mitt vildvin glänste i kvällssolen.

Och hur vackra de gamla fröställningarna från klematisen blev.

Temat för kvällens middag var bokstaven P eftersom tjejerna aldrig smakat drinken P2, som nu blev fördrink.

Pinnar med Parma, Pekannötter och Peanuts serverades till. Jag fick Pilsner, (lavendel)Planta, Persilja och Praliner som värdinnegåvor. Ja, vi har fortfarande med oss värdinnegåvor efter alla år, det blir lite som julafton då.

Vi ansvarar för olika rätter, förrätten var Pecorinoströdd sallad med bresaeola och Pistagenötter.

Jag hade gjort Pulled Pork och efterrätten blev Plommonkaka. En mycket trevlig kväll som gick ovanligt fort utan att någon av oss började gäspa.

Idag var jag uppe lite tidigt och såg hur solen sken in bakvägen till lusthuset. Blev tvungen att knäppa en bild.

Hittade första förlusten i en rabatt. Koltrastägg, tror jag att det är. Redan.

Kikade på boet i blåregnet som växt betydligt. Intressant är att nötskrikorna försvunnit och jag nu tror att det är koltrastar som tagit över. Vad hände? Nötskrikorna tar gärna ägg ur andras bon, så lite skönt är det att de försvann. Nu kommer jag att kunna öppna fönstret under också, för koltrastarna är så tama.

Gick en vända och tittade på alla mattor av vårblommor som sprider ut sig.

Vårblomningen exploderar och som alltid är det svårt att hinna med. Dessutom har jag konstaterat att jag är känslig för hassel, ögonen kliar och rinner så det blir en clarityn till frukost varje dag.

Den ekivoka rabarberknoppen har också börjat visa sig. Hoppas att det blir lite bättre skörd i år än det varit tidigare. Jag vet inte varför rabarbern inte trivs hos mig?

Nu ska jag ut och jäsa i solen en stund, innan jag ska fira mamma som fyller 83 år.

Trädgårdsfägring