Keramiken har ett eget liv

Keramiken jag gjorde på sportlovet är nu färdiggräddad och det har efterlysts bilder. Här kommer de, på både sådant som blev lyckat och det som gick helt åt fanders. Plus en del mittemellan.

De snöstjärnor som klarat sig genom skröjbränningen klarade också glaseringen. Alla utom en, som jag tappade i golvet.

Blommorna till trädgården fick för lite turkost glas i botten. Det är alltid så svårt att veta hur mycket som behövs, jag vill ju inte att det rinner över kanten och fastnar i ugnens bottenplatta.

Tre plattor till armeringsmattorna i trädgården blev som de skulle. De nedre två "alstren" är bara ren test av engobe. På den vänstra har jag blåst i engoben med ett sugrör och testat att rista, på den högra har jag dragit ränder i olika nyanser av blå engobe och sedan pluttat dit några prickar. Helt oanvändbara grejer gjorda av min sista lera.

Mina skålar med löv och blommor är jag inte helt nöjd med. Den gröna glasyren jag tog till bladen syns inte. De här måste jag pigga upp med lite annan färg.

Ett gäng ljusmanschetter i olika pasteller blev bra. Mittdelarna har jag gjort knappar av.

Boxrar, blompinnar och dalahästar blev också lyckade. Riktigt nöjd är jag med den vita glasyren på den bruna leran (som jag använt till dalahästarna), den blev snyggt prickig.

Min garnkattsskål ska nog gå att använda. Detta är där bak, där garnet ska löpa genom spiralens mitt (istället för att nystanet ska fara runt på golvet och samla dammråttor).

Och på framsidan ser man varför jag kallar den katt. Nosen har några hål där jag ska fästa morrhår.

Men trots att jag var noga med att hålla svansen på plats vid skröjbränningen har den farit iväg under glasyrbränningen. Dock inte lika tokigt som ...

... mitt sexfotade fat som nu är allt utom plant. Inte hjälpte det att det brändes "på rygg" i skröjen. Inte hjälpte det att jag gjorde sex fötter. Här friflyger allt ...