Fem trädgårdar, fem fingar, fem dagar

Igår arrangerades Tusen trädgårdar runt om i landet. Även om det inte var hela tusen trädgårdar som var öppna, så fanns det verkligen tillräckligt många att välja mellan här i Stockholms omnejd. Vi valde att ta en road trip västerut och jag hade valt ut fem olika trädgårdar som jag hoppades att vi skulle hinna med att besöka. Det skulle bli 30 grader varmt igen och risken fanns att det skulle bli kö utanför i dessa coronatider. Vi startade därför hemifrån tidigt, när det fortfarande bara var 25 grader varmt.

Först tog vi oss till Bålsta och Tant Otteskrufvs trädgård. Vi var allra först på plats och kunde i lugn och ro vandra på de slingrande stigarna i trädens skugga. Min första reaktion var att alla växter var så mycket större än hemma i min torra trädgård, här var miljön mycket fuktigare trots att Tant Otteskrufv ansåg att hennes trädgård var torr. Hon berättade att hon anlagt flera våtbäddar för att behålla fukten i rabatterna.

Trädgården var full av busiga detaljer som inte alla syntes vid första anblicken. Självfallet gick mina ögon till det blå, men här fanns även dinosaurier och kottekossa med kalv bland mycket annat.

Mycket återbruk som fått nytt liv i oväntade kombinationer, här är jag säker på att barn i alla åldrar gillar att upptäcka detaljerna.

I växthuset var det skuggat med blått!

Eftersom vi var första besökarna kunde jag också fynda en blomsterhylla till dottern, likadan som den jag för två år sedan köpte i Nederländerna.

Från Bålsta körde vi till Vallby by, söder om Enköping, och Mari Magnussons rosendröm. Jag vet inte om jag sett så många rosor på en gång förut! Konstaterade att jag måste både pyssla om de jag redan har och dessutom plantera fler! Man kan inte få för många rosor!

Trädgården gick i ljusa färger med vita snickerier och alla blommor i en vit-rosa färgskala. Den kändes både engelsk och fransk på samma gång och förde tankarna till den romantiska delen av Jardin d'Angelique i Normandie, men med öppnare ytor.

Ser ni bänken som döljer sig under blomsterprakten? Tyvärr ger det hårda ljuset inte bilderna rättvisa.

Samma bänk i annan vinkel.

Den underbara kombon av pion och rosor!

Självklart fanns här också ett gigantiskt grönsaksland, massor av sittplatser i både sol och skugga, en stor sakta gungande säng, den murade grunden till ett med all säkerhet magnifikt växthus som ska byggas av gamla fönster och många besökare som liksom jag bara bedårades av romantiken.

Norr om Enköping ligger lilla Härnevi och här har grannarna Pia och Lisa samma intresse för trädgårdar, de åker på gemensamma inspirationsresor och har varandra som bollplank.

I Pias trädgård var rabatterna böljande och kantade med rostig stålplåt. Rosenportalen med Constance Spry hälsade välkommen.

Mina ögon drogs som så ofta till detaljerna.

I det här hörnet fann vi både omsorg om detaljer, stora ormbunkar och behaglig skugga.

Trädgården var omväxlande med näckrosdamm, sittplatser, många gröna former, avgränsande formklippta häckar och växthus i trä. Här fanns bikupor, höns och guldfiskar. Poolen var undangömd och insynsskyddad med röd byggnad och snickerier.

Det fanns stengångar, grusgångar och smala stigar. Höga gräs och vattenblänk i tunna. Att Pia gillar gräs och ormbunkar var tydligt.

Från Pia gick vi en kort stig för att komma till Lisas trädgård. Här fick man lite herrgårdskänsla, penseldragen var bredare. En stor stenruin med växthus lade ribban högt.

Snygga färgkombinationer, allt måste inte vara vitt och skirt för att vara romantiskt.

En stor del av trädgården var uppdelad i striktare raka rum, med större ytor av samma växt. Lugnande gröna toner och stora vattenspeglar. Runda klot mot raka häckar. Elegant.

Överallt fanns keramik i form av kurviga damer, figurer och blommor. En mycket rogivande plats.

Vid Härnevi plantskola pausade vi, tog en räkmacka och shoppade lite växter. Man skulle kunna tro att jag köpte rosor, men jag höll mig faktiskt till mitt Piet-Oudolf-urval och köpte en rosa kransveronika (har vit och blå sedan förut) och fler fackelblomster. Nu när det blivit behaglig temperatur ute ska det ju vara möjligt att plantera och jobba i trädgården igen.

Vi passade på att bjuda in oss på en titt på underverket i Enköping, brorsonens fem dagar gamla son. Fem små fina fingar, fulländade. Vi bjöds på fika och fick en så mysig stund tillsammans. Storasystrarna var uppspelta till tusen och självklart väldigt stolta över sin fina lillebror.

Tanken var att vi skulle passa på att gå en vända i Drömparken, men det kom faktiskt lite regn så vi får återkomma!

Sist ut var Wåhlins trädgård i Skokloster. Det här var en Stilig Välskött Trädgård. Ja, med versaler.

Här var berget framtaget och stora - gigantiska- stenar baxade på plats för att skapa terrasseringar och rabattkanter, gångar och trappsteg. Det kändes att varje växt, varje träd och varje sten var placerad med stor eftertanke.

Växter och material var utsökt valda och kombinerade, gräsgångarna minutiöst välklippta.

Till komposten kom man via formklippta buxbomskvarter.

Att denna trädgård utsågs till Årets trädgård i Sverige 2010 förvånar mig inte det minsta!

Fulla av intryck och inspiration kom vi hem till vår snustorra gula gräsmatta, band upp en ros som kastat sig ut från rabatten och lagade lax till middag. Sedan såg männen i mitt liv på den nya komedin om Eurovision på Netflix. Jag försökte härda ut, men efter en stund bara vägrade jag att se mer. Äldste sonen kommenterade lugnt:
- Jag undrade hur länge du skulle stå ut.

Trädgårdsfägring