Sidor

torsdag 30 januari 2014

Jardin d'Angelique - romantiska delen


Jag fortsätter med del två om trädgården i Normandie, del ett kan läsas här.
Från gräsmattan framför huset leder två grindar in till en trädgård i lummig cottage garden-stil.



Här finns inga formklippta häckar, men några raka gräsgångar går längs med hela trädgårdens djup. På sidorna väller växterna fram. Precis som i den striktare delen hålls färgskalan till vitt - rosa - rött - blått. Och grönt, förstås. Någon enstaka blekgul blomma finns, men inga orange, inga knallgula, inga färgchocker.



Det känns som självklart att det står en gedigen snirklig vit soffa i en av gångarnas blickfång, den mildrar intrycket av det som annars skulle ha varit en mörk vägg av klippt häck.



Gräsgångarna är välklippta och kanterna välansade, men växterna får välla ut och fallna blomblad bidrar till den avslappnade känslan.



Rosenbågar över gångarna och små träd ger höjd och höga häckar skyddar hela trädgården. Det var denna del vi promenerade förbi från parkeringsplatsen utan att ana vad som doldes bakom häcken.



Detta är huvudgången, ryggraden, den rakaste och direktaste ner till änden av trädgården. Från den slingrar sig otaliga smågångar åt alla håll, smågångar som avslöjar Madames kreativitet. I nästa inlägg ska jag visa flera varianter på trädgårdens golv, på olika trampstenar i betong och alla de möjliga sorters sittplatser.



Längst ner mot parkeringen avslutas det hela med en damm. Hit leder ett vattendrag som går genom trädgården, som följer en med sitt porlande om man går längs ena sidan.



Vattnet kommer fram från ett litet fall över stenar, ner i en första damm ...



... för att fortsätta sin ringlande väg under en bro innan det kommer fram till slutdammen.



Alla gångar är inte raka. En och annan "bred" gräsgång slingrar sig fram och skapar spännande krökar, väcker nyfikenhet, får besökaren att vilja kika runt hörnet.



Och överallt finns de; figurerna, änglarna, detaljerna.



Det finns överraskningar runt varje krök, det är lätt att förvilla sig i labyrinten av gångar.




Förutom perenner, klematis och mycket annat finns över 2000 olika rosor. Yves Lebellegard var en riktig växtsamlare och idag kan vi njuta av överflödet.



Och en gingko, såklart!





Nog avslöjar detta stilleben ett visst mått av humor?




I ett litet hörn finns det riktigt röda; en soffa, en kruka, en lykta och en staketsnutt - alla i samma klara röda färg. Men det ligger dolt i allt det gröna, man ser det inte förrän man kommit alldeles nära.



Och så finns här såklart en katt!



En kelsjuk trädgårdens Herre.

(Alla bilder är klickbara och ett tredje inlägg kommer senare!)

5 kommentarer:

Öbon sa...

Något att sukta efter när det blåser hårt och den lilla snön som fallit, lägger sig i tunga drivor i sänkorna.

Susie på Stjärnarve sa...

Mmmm! Vilken underbar trädgård!! Tänk om man hade pengar att hyra sig lite arbetskraft, då jäklar..... *fniss*
Nej, för oss "vanliga dödliga" är det är bara att ligga i själv och då blir det inte så här tjusigt tyvärr. Men jag ska inte klaga, jag är faktiskt riktigt nöjd med det jag har - och det som komma skall.

Janicke sa...

Så fin skildring, tack!
Vet du vad det är för fantastisk blomma som står bredvid den där ... hrm luta?-spelande damen?

Freja sa...

Wow, vilken skapelse, så läckert. Fridfullt och fantasirikt. Och kronan på verket är förstås en kelig katt. Ett ställe att verkligen stressa av på!

Lajsas Fotografi sa...

Åh så fin trädgård! =)

Svar: Ja man tycker ju faktiskt att de borde kunna skilja på det.Sova har jag fått göra de två sista nätterna i alla fall men smärtan står jag inte ut med =(
Tack så jättemycket! =)