Då fortsätter vi raskt med nästa resedagbok :-)
Vi lämnade Stockholm i strålande sol och blivande 28 grader. Hamnade i Edinburgh med 13 grader och kommande regn. Släpade väskorna de besynnerligaste vägar, uppför backar, under järnvägsspår, genom skumma gränder
och lyckades till slut förstå vilket nyckelskåp och vilken nyckel som gick till detta dammiga, slitna trapphus där vi skulle kunna ställa in våra väskor ... Det kändes inte bra.
Vi gick uppför trapporna, förbi hängande cyklar och testade om nyckeln gick till lägenheten vi skulle bo i. Det gjorde den!
Utanför porten stod en husbil vars överförfriskade ägare gastade på sopbilar och folk i allmänhet. Men lägenheten var fräsch och fin, så lite lugnare blev vi av det.
Dessutom visade det sig att om vi gick åt andra hållet, och inte den skumma vägen under järnvägen, så kom vi rakt ut i grönskan vid Holyrood Park och Arthur's Seat. Otroliga kontraster!
Så skulle vi ut på stan. Då kom regnet.
Genomblöta trots paraplyer trotsade vi och alla andra turister vädrets makter och försökte njuta av gatubilden och de vackra husen.
Edinburgh är en otroligt kuperad stad med många pampiga gamla hus och smala gränder.
Det är verkligen backe upp och backe ned.
Men hoppsan! Vi hade visst kommit fram till slottet! Vi hade gått the Royal Mile istället för att komma till Princess Street, som vi tänkt oss. Missat en sväng i starten, visade det sig när vi senare kikade på kartan. Att besöka slottet lockade inte, dessutom var det stängningsdags så valet var enkelt.
Vi tog oss nedför backen till Princes Street
och på den bilfria parallellgatan bakom hittade vi en pub där vi kunde gå in för att bli varma, torrare och få resans första öl. Maken fick provsmaka tre olika lokala för att kunna välja. Själv fick jag en Guinness - så trist när det inte finns någon lokal stout!
Jag åt ett haggisfyllt kycklingbröst med gudomlig sås och maken valde något friterat. Räkor var det nog.
Sedan vandrade vi vidare åt nordväst och letade oss ned till lilla fina Dean Village
som kändes som en annan värld. Dessutom hade det slutat regna. Jag hade fällt ihop paraplyet och dragit upp remmen om handleden. Plötsligt kom en dam bakom och frågade om jag hade tappat - min klocka! Den hade öppnat sig och glidit av när jag drog upp paraplyremmen utan att jag märkt något. Ojojoj, min fina silverklocka från Lapponia, som jag haft i 25 år - vilken otrolig tur att hon såg när den föll! (Ser att den
sålts billigt på auktionssajter, uppenbarligen inte alla armbandsur som stiger i värde.)
Vi gick längs floden Leith
och fann de mest oväntade pampiga monument
innan vi gick upp till Circus Lane för att se den lilla fina gatan som faktiskt påminde mig om Fiskargränd i Visby. Det var väl svängen, rosorna och kyrktornet som gjorde det!
Trötta och fortfarande blöta tog vi oss via en liten, liten supermarket för frukostmaten, hela vägen tillbaka till vår lägenhet där vi faktiskt sov helt ostörda. Klubbade.
5 kommentarer:
Kändes lite äventyrligt. Bara att det var en fräsch lägenhet. Skönt att regnet upphörde och vilken otroligt tur att du fick tillbaka ditt armbandsur. Haggisfyllt kycklingbröst hade jag nog inte valt men jag anar att det nog faktiskt smakade ganska bra.
Kram
Den staden hade jag kanske kunnat gilla om solen hade varit framme, men inte ens då tror jag. Den ser liksom "smutsig ut", ungefär som Bryssel.
Haggis gillar jag, men att fylla ett kycklingbröst med Haggis är våldtäkt enligt mig;-)
Har Edinburgh på min lista, men ännu inte besökt Skottland. Tack för titten!
Hej Anni!
Nu är det väldigt länge sedan jag besökte Edinburgh och Skottland. Reser gärna dit igen. Vilken upplevelse med lägenheten, tur att den var ok. Mysigt med de smala gränderna och fin grönska vid floden.
Ha det gott /Marika
Så fint Edinburgh är, väl värt att lämna ett soligt Stockholm för tycker jag. Vilken tur att damen var så uppmärksam. Även om nya klockor säljs billigt är det inte samma sak som en trotjänare som hängt med dig i så många år.
Skicka en kommentar