Det var väldigt vad tiden rinner iväg. Här kommer en sammanfattning av våra dagar i Bryssel under några få dagar av Lillhunkens höstlov. Sedan ska jag fixa till de sista inläggen från sommarresan och plötsligt är det väl advent?!
Till Bryssels norra station tog vi oss med tåget från flygplatsen, en riktigt läcker Art Deco-byggnad. Härifrån var det gångavstånd till hotellet jag bokat.
Kvarteren vi passerade bestod av höga glasbyggnader, helt nybyggda. Det var väldigt fräscht och väldigt ödsligt. En stor kontrast mot gatan vårt hotell låg på, en gata som var skitig och trasig liksom människorna som vistades där.
Hotellet var däremot väldigt trivsamt, avskalat och japan-inspirerat. Vi bodde på sjunde våningen och hade utsikt över takåsarna genom vårt stora burspråksfönster.
Även frukostdelen var snygg med mycket trärent och japanska bilder på vissa bord. Förutom de vanliga bröden och påläggen fanns nygräddade croissanter och pain au chocolat, varm mat i asiatisk stil och möjlighet att grädda belgiska tjocka våfflor.
Enda nackdelen med hotellet (förutom det skabbiga läget) var att vattentrycket var uruselt i vårt rum! Två av tre morgnar kunde maken inte tvätta händerna efter toabesöket, kranen bara gurglade. Efter någon minut kom det tillbaka, men även duschen var ett skämt med sin ynkliga stråle.
Söndagen, resdagen, har jag redan visat i min Blogger's Sunday Walk. På måndagen tog vi oss till EU-kvarteren för att besöka plenisalen. Det var kö utanför eftersom säkerhetskontrollen tog tid, men sedan fick vi audioguider och kunde gå runt i lugn och ro.
Här sitter vi på åhörarläktaren och ser ut över salen. I fonden finns två våningar med bås för de olika tolkarna. Sveriges är längst till höger, utanför bild.
Det blev en enkel men god baguette till lunch från denna lilla kvartersbutik där de förvånande nog hade flera väldigt tjusiga tårtor!
Vi skulle nämligen på guidad tur i bryggeriet Cantillon, som såg väldigt mycket mindre ut från utsidan än jag väntat mig. Bryggeriet är familjeägt och det enda som överlevt av de mer än hundra bryggerier som fanns när verksamheten startade 1900.
Vi gick den engelska turen och fick se de gamla maskinerna som just denna dag rengjordes. Här spontanjäser man ölet med hjälp av de jästbakterier som finns i lokalerna och den färdiga drycken är en blandning av både äldre och nyare bryggningar.
Reningsfiltret av cellulosaskivor är från 1850 och fungerar än.
Efter rundturen fick vi såklart provsmaka.
-Ta tre klunkar för att vänja er och en fjärde för att bestämma om ni gillar det, sa guiden.
Jag konstaterade att lambic, kriek och gueze inte är något för mig.
Vi tog oss in till centrum igen och shoppade i favoritaffären C&A. Till min stora irritation var i stort sett alla damkläder gjorda av polyester (vad hände med att plastbanta och välja bort plastpåsar/sugrör/bestick ?). Det enda i bomull, dessutom ekologisk, var nattkläderna. Alltså köpte jag nattlinnen! På herravdelningen däremot var i stort sett allt gjort av bomull, så maken och Lillhunken hittade snygga skjortor.
Med kassarna gick vi för att kika på Grand Place i kvällsljus, Lillhunken mindes inte så mycket från hans förra besök i Bryssel 2010.
Nu blev det häftig Halloweenstämning i kvällsfotona! Sedan satt vi länge på en mysig restaurang och åt musslor till en riktigt god öl innan vi tog oss tillbaka till hotellet.
Nästa morgon tog vi oss tillbaka till de stora museibyggnaderna där vi besökt bilmuseet på söndagen. I parken planterades lökar för fullt. En man med hink kastade ut lökarna på jordhögen och mängder av andra grävde ner dem. Vilken blomsterprakt här kommer att bli i vår!
Nu skulle vi till det gigantiska militärhistoriska museet i motsatt flygelbyggnad mot bilmuseet. Först tog vi oss upp på toppen, till statyn med hästarna.
Utsikten var verkligen maffig. Ser ni den stora vägen som går ner i en tunnel under museibyggnaden? Man kan ju undra varför inte hela grävdes ned så att parken blev en ostörd yta.
Militärhistoriska museet innehöll verkligen allt. Vi gick runt i sex timmar och hann ändå inte klart - så otroligt mycket intressant! (Och en del jag är helt ointresserad av, som stridsvagnar.)
Hur dåtidens riddare klarade av att röra sig i sina rustningar fattar jag inte. Skorna ser onekligen foträta ut, men knappast bekväma.
En del vapen kan jag tycka är intressanta, i alla fall när de är så här vackra.
Världens största utställning om första världskriget bestod bl a av montrar med dockor klädda i uniformer från alla de olika länder som deltog.
Tänk att tvingas från kolonierna för att kriga för Belgien?!
Även här fanns skor att fundera över.
Eller hur? Som om inte krigandet var nog.
Fascinerande var det att se tre olika tsarers klädslar. Tänk att de faktiskt haft just dessa kläder på sig.
I en stor sal fanns vapen på vapen på vapen. Här stannade jag inte länge.
En samling brittiska trummor. Trumslagarpojkarna kan ha varit kring tio år gamla, den yngsta kända var blott sju år.
I motsvarande hall som vi tidigare sett bilarna, fanns här flygplan.
En del av utställningen handlade om belgiska polarforskare. Man funderar över hur det var att krypa in i den där kulan och flyga iväg under en ballong. Så modiga människor det funnits!
Så kom vi till sist till utställningen om andra världskriget. En mycket välgjord och oerhört intressant utställning som gick på djupet med många kända och okända händelser.
Den finska Lotta Svärd-organisationen fick sitt namn från Fänrik Ståhls sägner och var en frivillig försvarsrörelse. Kvinnorna var som flest 230 000 stycken och många tusen var anställda inom försvarsverket vilket frigjorde män för mer krigiska arbeten. De politiska åsikterna tycks inte ha varit homogena utan många stödde nazisterna, något som ledde till att organisationen förbjöds och upplöstes.
När vi så småningom kom fram till Sovjets del av andra världskriget skulle museet stänga och jag fick halta ut med en vakt bokstavligt talat i hasorna. Då hade vi som sagt gått här i sex timmar och var ändå inte mätta på information!
In till centrum och en mysig restaurang med rödvitrutiga dukar och mycket charm. Den här kvällen valde jag att äta lax.
Sista dagen blev det mera EU. Vi tog oss till Parlamentarium, den interaktiva utställningen om hur/vad/varför EU. Audioguide på svenska och massor säger massor av information beroende på var man klickade och vart man vände sig.
Ingen Brexit om Churchill fått bestämma!
Här kunde vi klicka på våra egna EU-parlamentariker och läsa om vad de gör.
En frågesport fick mig att fundera. Av utställningens besökare (inte bara svenska, utan alla) tycker tydligen nära 57 % att det är dåligt att deras land är med i EU. På frågan som följde ansåg närmare 80% att deras land tjänat på att vara med. Hur får de ihop detta? Den lilla gula gubben vid högra pricken visar min ståndpunkt.
Över en stor Europakarta förde man en monitor och kunde läsa om vad EU gör/gjort på olika platser. Till brittiska Yorkshire har man pumpat in 600 000 miljoner Euro (per år?) efter att kolgruvorna lagts ned. Kan vi få tillbaka de pengarna, tack ...
Japp. Våra dagar i Bryssel blev en djupdykning i samhällskunskap och historia, både nutida och dåtida. Lillhunken (som går det tekniska programmet på gymnasiet) är mycket intresserad av dessa ämnen, annars hade såklart dagarna varit helt annorlunda. Nu fick han kött, öl, skjortor och en stor dos av de ämnen han tycker han läser för lite av i skolan. Nöjd grabb!
Vi valde trerättersmenyn, men innan första rätten serverades fick vi var sin liten tredelad form med olika godsaker. Några ostbitar, oliver och två röror (minns tyvärr inte vad det var, men det var gott).
