En vecka med Skåne-tema

Som kompensation för att jag nästan bara gjort EFIT-inlägg den senaste tiden kommer här ett mastodontinlägg för den som orkar (och för mig som minne - externa minnen är viktigt!).

I förra veckan kom Kristina med bloggen Kristinas Oas från Skåne till Stockholm och vi tog oss två kulturdagar tillsammans. På tisdagen tittade vi på den nyöppnade utställningen om Konst & botanik på Waldemarsudde. Där visades växter i olika versioner, här ett av Prins Eugens egna verk, beskuret.

Georg Ragnar Levi hade pillat ihop massor, säger massor av små pärlor till magnifika buketter. Den här sortens pärlkonst utsågs av UNESCO 2020 till ett immateriellt världsarv. Klicka gärna på bilden, den borde gå att förstora!

Natalia Edenmonts blomsterklänningar var fulla av symbolik men väcker knappast samma reaktioner som de fotografier hon ställde ut på Sven-Harrys konstmuseum 2014. Jag såg dem och skrev om dem i ett inlägg, men ser nu att jag bara lade upp en enda bild därifrån.

Maja Stjärnas broderi på sin bror, eller snarare på ett fotografi upptryckt på textil, var 

något annat än vanliga tatueringar. Så läckert och så vackert!

Här fanns också några verk av Hilma af Klint, det var hennes blomstermålningar som försörjde henne. Föga anade hon då hur hennes abstrakta konstverk skulle hyllas långt efter hennes död.

Vi åt en torr kyckling med supergod smak innan vi promenerade mot stan i duggregnet.

Och på vägen kunde jag ju inte låta bli att föreviga detta historiska hus. Sedan fikade vi på Blå Porten. En kopp te kostade 48:- men den dyra tårtbiten var sanslöst god.

Nästa dag tog vi oss ut på Djurgården igen, nu till Vårsalongen på Liljevalchs konsthall. Det var en dyster utställning som speglar världsläget, men jag väljer att visa några trevligare alster. Den här "kofällen"

består av björknäver och kruskräppa på duk. Saga Samuelsdotter har skapat och båda "skinnen" som fanns var sålda. Kul!

På "Unga vårsalongen" fanns bl a grannflickans fina tavla men även denna detaljerade och humoristiska "En lördag eftermiddag klockan 2" av Mirei Bengtsson Kawai. Klicka upp bilden för att se mer!

På Anna Israelssons målning av sin tavelvägg fanns en liten överraskning; till höger syns en av alla koltrastar dottern har broderat! Ni som följer hennes instagram har säkert sett dem.

Från Waldemarsudde gick vi till Blå Porten och åt lunch, trots priserna, sedan fortsatte vi till The Viking Museum som stället heter på nysvenska. Här finns massor, säger massor, av information om vikingatiden på övre våningen 

och på nedre åker man på ett litet tåg och får se en dramatiserad berättelse med fina uppbyggda miljöer, lite som tåget på Junibacken om ni åkt det. Samma sorts tåg kan man också åka på Jorvik i York, vilket jag minns att jag gjort för väldigt länge sedan.

Torsdagen finns i en EFIT, då var jag bland annat på trädgårdsmässan, men på fredagen gick jag på kollegans vernissage dit min skånska väninna Catarina också kom (efter att ha varit på trädgårdsmässan). 

Jag hade bokat bord på den veganska restaurangen Öur, för att få uppleva något annorlunda. Vi har inte setts på nio år så vi hade mycket att prata om och restaurangen visade sig vara pratvänlig.

Catarina åt bland annat en Kebabnekajse

och jag en Trollstubbe (men såklart även annat). En otroligt efterlängtad och trivsam kväll!

På lördagen var maken och jag på den dramatiserade versionen av Andrev Waldens bok "Jävla karlar", en mycket läsvärd bok och lika sevärd föreställning med Shanti Roney. Den ska ut på turné i landet i höst, så boka biljetter om den kommer nära dig!

Så blev det söndag och sommartid med framställda klockor. Klockan sju gav vi oss iväg söderut med två flyttkartonger och en palm. Till sonen i Skåne. Väl där åkte alla till Ikea för att köpa matta, soffbord, sittpuff och en barstolshög stol och transportera allt till grabbens lya. Stolen visade sig vara för hög, så när herrarna åkte för att byta ut den kunde jag checka in på vårt hotell.

Lyan fick ett välbehövligt inredningslyft och sonen bjöd på middag.

Så blev det måndag med regn och vi åkte till Jakriborg, ett omtalat samhälle byggt mitt på den skånska slätten på 90-talet. 

Här finns både gammaldags mysiga smala gränder och pampiga hus som påminner om de tyska hansastäderna.

Jag är förtjust i markbeläggningar och kunde se hur man månat om detaljerna.

Mot järnvägen och de förbisvischande tågen har en fejkad stadsmur byggts. Den är verkligen ren pastisch som känns så galet fel!

Det konstigaste med allt var ödsligheten. Känslan av kuliss. Inget liv. Inga planteringar, träd, buskar, klätterväxter. Inga människor, förutom brevbäraren.

Stora tomma ytor. Så konstigt.

Då var det helt annorlunda och mycket trevligare att komma till Löddeköpinge plantskola.

Här finns liv och inspiration,

vackra miljöer och välskötta växter. Jag köpte en rosa scabiosa, en katt i keramik och en kruka med fina dubbla narcisser till

min skånska halvmoster som bjudit oss på lunch! En underbart god laxpaj,

en titt i deras välfyllda växthus

med massor av pelargoner som övervintrat

och ett aprikosträd där varje blomma handpollinerats. Alltid lika mysigt att ses!

Efter lunch hade molnen lättat och vi körde norrut mot Helsingborg. Stannade till vid Hilleshögs dalar för att gå en liten vandring

och se ett äkta backafall (sandstupet där borta). Jag har alltid undrat över backafallet i sången Flicka från Backafall - så nu vet jag!

Det blev en välbehövlig och blåsig syreinjektion innan vi fortsatte till hotellet

och en italiensk restaurang i Helsingborg. Det där med 50% på notan genom The Fork är inte dumt ...

En härlig hotellfrukost senare tog vi en kortis till Helsingör för att njuta lite Danmark. (Det bästa med Skåne är ju Danmark!) Här var det fullt av folkliv, träd, buskar och hygge - allt det som saknades i Jakriborg.

(Blev lite nöjd med speglingen i den här bilden)

Hittade en liten pusselbutik på en gård och köpte ett nytt pussel som nog kommer att vara rätt knepigt. Köpte också danskt rågbröd, Ymer, dansk ost, rullepölse och två flaskor snaps innan vi tog båten tillbaka och bilen hela vägen hem. Med poddar att lyssna på gick resan riktigt smidigt (annars tycker jag att den är sååå dryg). Hemma lagom till första målet, så det blev fötterna högt framför fotbollen fram till läggdags. 

Vill bara påpeka att jag önskar att Ukraina vunnit förra matchen. VM hade betytt mer för dem än för oss. Vi borde bojkotta USA.

Snipp snapp snut, så var skånetemat slut. Och snart är det EFIT igen. Glad påsk!

En efterlängad road trip i september - mot Tyskland!

Jag börjar min serie av reseberättelser med en bild på mat. Har du inte ätit lunchbuffén på Centralkrogen i Väderstad så har du missat något! Centralkonditoriet på motsatta sidan korsningen är nog mer berömt och omtyckt, där har jag å andra sidan inte varit. Än.

Vi lämnade Stockholm med nya bilen (elen räckte i sju mil, sedan blev det bensindrift) den första torsdagen i september i lagom tid för att vara lunchhungriga när vi närmade oss Vättern. På vägen lämnade vi av en cykel hos äldste sonen och två keramikblommor hos Vonkis väninna. Vi hann med ett besök på Cloetta i Ljungsbro också. Nu blev det ett begränsat inköp, men jag hade en rabattkupong på 50:- och det gratisgodiset ville jag såklart inte vara utan.

Åter till lunchbuffén: Soppa (rostad paprikasoppa denna dag), generös salladsbuffé och tre varmrätter, kaffe och te - allt för i dagsläget 115:-. Dessutom trevlig miljö och självklart väldigt, väldigt gott!

Vi körde vidare till Onkel Enkels pensionat utanför Tomelilla utan att någon skånsk släkting eller vän visste om det. Nu var vi inte här för att umgås med andra, utan enbart för en natts sömn. Trodde vi ja.

Fräscht och fint ställe, fräscht och fint rum. Delat badrum, men vi var enda gästerna i huset så vi delade bara med varandra.

Jag satt i solen på balkongen en stund när maken tog en mikropaus på sängen.

Inklusive utsikt över typisk skånsk kyrka.

Jag hade i förväg bokat middag på plats, så skönt när den möjligheten fanns. Gissa nu om vi var fnittrigt överraskade av att kocken Manuel och hans Charlotte, som detta år tagit över pensionatet, egentligen bor bara några kvarter från oss i vår Stockholmsförort! Vi kände inte igen varandra, men vi har gemensamma bekanta. Det andra gästparet, som också åt middag men bodde i annat hus med eget badrum, hade flyttat från vår förort för 40 år sedan. Hur stora är oddsen för detta?

Världen är liten och laxen var god!

Pannacotta till efterrätt satt som en smäck.

Eftersom detta var just den kväll då Sverige och Spanien skulle mötas i VM-kval blev det lite extra trevligt att få sitta ned med vår spanske värd och njuta av matchen. Han var inte lika glad som vi, förstås.

Frukosten behöver knappast vara överdådig när två gäster äter (de andra sov längre), det viktiga är att den är god.

Och det var den!

Så körde vi mot Ystad i det supertypiska skånska landskapet.

Vi hade någon timme på oss att vandra runt, vilket jag såg fram emot eftersom jag förstått att detta är en charmig stad.

Men vi blev minst sagt snuvade på konfekten när fina gatorna var avstängda för att Antikrundan spelades in just denna dag! Det var långa köer med förhoppningsfulla människor som ville få veta fakta om sina klenoder.

Vi fick gå andra gator och se andra hus innan vi tog bilen till det uselt skyltade färjeläget och färjan över till Sassnitz på tyska Rügen.

Förr gick färjan från Trelleborg, men den lades ned i april 2020 upptäckte jag när jag planerade vår resa. Nu går en snabbfärja från Ystad med annat rederi. Restiden har förkortats ordentligt men jag kan inte påstå att jag kände mig trygg och säker när jag klev ut på bildäck i denna aluminiumburk.

Väl uppe i båten satte vi oss på första bästa plats och jag var tacksam över mitt åksjuketuggummi för det gungade en hel del på överfarten. Eftersom jag satt still hela resan (och läste en halv bok på kuppen) har jag ingen aning om hur resten av båten såg ut, men det var varken fräscht eller snyggt där vi satt. Det tar nog ett tag innan jag väljer den resvägen igen, om inte något förändras.

Vi kom av färjan bland de första bilarna och körde bara rakt över vackra Rügen för att pausa i Stralsund. Den här Hansestaden med svensk anknytning tycker vi mycket om!

Vi vandrade runt bland de pampiga tegelhusen och åt lunch på en uteservering. Nu blev det en enkel fylld baguette, så det blir ingen bild.

Självklart skulle en svensk orkester spela på torget. Vi stod och lyssnade på dem en stund innan vi for vidare. Till Stralsund får vi bestämt återkomma och bo några dagar.

Den här delen av forna Östtyskland kännetecknas av sina alléer. Som synes körde vi inte på stora vägar, under hela resan undvek vi i möjligaste mån Autobahn. Landskapet är platt och alléerna onekligen många. Det är väldigt vackert!

I Demmin, på lagom avstånd från Stralsund, låg ett stort hotell som var sådär ocharmigt som tyska hotell kan vara. Utsikten var över hotellets parkering dessutom. Det låg en sporthall precis bredvid, med bl a bowlingbana men

jag ville ju kolla på hockey även om det bara var försäsong! Maken fixade öl åt oss och så såg jag matchen på en laggande dator.

Återigen ett hotell med restaurang där jag skrattade gott åt rubriken på det som på tyska hade två olika rubriker; förrätter respektive sallad. Vem som fått till den här översättningen vill jag inte veta. Inte ens Google Translate får till sådana konstigheter.

En schnitzel är en schnitzel och inte så vacker på bild, men rackarns vad de är bra på att få till frasigheten! Och med örtsmöret till var det supergott!

Frukosten var en buffé med allt man kunde önska (om man inte ville ha grovt bröd). Jag blir alltid glad när det finns tekannor (eller stora temuggar).

Så hur var det med munskydd, avstånd och vaccinpass på resan? Jag tar det nu istället för att skriva om det på fler ställen. I Tyskland bar man munskydd i butiker och när man rörde sig på restauranger. Så snart man satt sig ned kunde man ta av skyddet. På restaurangernas bord satt en QR-kod som tyskarna scannade, vi andra fick fylla i ett papper om vem vi var och när vi satt vid vilket bord, allt för eventuell smittspårning. Några hotell ville se våra vaccinpass. I Tjeckien var man betydligt mer easy going, trots att det stått att vi måste bära de mer avancerade munskydden. Här bar inte ens servitriserna munskydd. I Frankrike var det än mer på och av med munskydd än i Tyskland. Överallt gick folk med sina munskydd i handen, på handleden, i fickan, under hakan. Ett ständigt pillande! Jag förstår att Folkhälsomyndigheten bara suckar åt de svenskar som skriker om munskydd, när hygienen är som den är.

Nog om det. Vi körde vidare söderut, fortsättning följer!