Månadens bild och lite mat

Jag vet inte vad som hänt med Blommig fredag (hoppas verkligen inget allvarligt!), men jag passade på att ta Månadens bild när vi hade några vinterdagar här i Stockholm.

Vi hade varken sett snö eller sol på länge och efter helgens minus 10 är det nästan omtumlande att det idag är plus 6 och barmark igen. Plus sol! Det blev en lagom lång vinter tycker jag, men anar att det blir bakslag.

Dagen då det var fantastisk dimfrost (rimfrost är uppenbarligen något annat lärde jag mig av meteorologerna på teve) var nog alla med kamera ute och fotograferade. Utom jag, för jag var sjuk.

Min svärmor som älskade att promenera och åka skidor i vinterväder (jag kommer aldrig att glömma hennes glada utrop: Det är skuggor på snön! vilket betydde att det var perfekt uteväder) begravdes i fredags och många av makens kusiner från hela landet närvarade.

Men det har varit många gladare tillställningar också. En tjejmiddag då vi hade nyårsrester som tema.

Som så ofta blev vi mätta redan vid förrätten.

Lite skånsk släkt kom på besök och jag gjorde en dessertbuffé (efter huvudrätten på ankbröst). Jag var så sugen på chokladmousse, men det äter inte Lillhunken.

Han gillar pannacotta, så jag gjorde åtta sådana också.

Men min pappa är mer för frukt, så några frukt- och bärsallader fick jag också ihop. Det frysta myntabladet såg inte så kul ut men smakade bra.

 I förrgår åt jag och maken friterade räkor och bläckfisk på Paolo Robertos restaurant. Detta var en antipasto, så jag hade inte ens sett den på menyn (kikade direkt på huvudrätterna) utan reagerade när kvinnan vid bordet intill fick den. Ett bra val, helt klart.

Sedan gick vi på Stadsteatern och såg Frontens gryningsfärg, en stark pjäs om kriget ur fyra olika kvinnors synvinkel. Mustafa Cans pjäs bygger på berättelser från unga kvinnliga soldater han mött i sitt yrke som journalist. Se den om du har möjlighet!

Blommig fredags månadsbild - solig december

Jamen så himlans mycket har det inte hänt i trädgården sedan förra månadsbilden. Trodde jag, tills jag jämförde med det inlägget. Då såg jag att alla löv har fallit från både blåregn och smällspirea, ja jag blev faktiskt överraskad av hur grönt det var bara för en månad sedan! Nu har jag dåligt samvete för att jag inte ägnat mig mer åt trädgården, gjort lite fint, utnyttjat plusgraderna och fixat. Det skulle vara kul att ha en snygg vinterträdgård också.

Men nej. Inget har jag gjort. Igår vaknade jag till snö och idag vaknade jag till sol.  Det är ungefär så spännande det är just nu.

Och jag föredrar solen!

Det jag ska göra, efter morgondagens julmarknad när saker och ting lugnar ner sig lite, det är att utnyttja all mossa jag har istället för gräsmatta. Den kan jag göra mycket fint med. Tror bestämt att jag har en grund till en krans någonstans i källaren ...

Blommig fredag - Månadens bild

Advent i trädgården?

I år slog december mig med häpnad - är det redan dags? Eftersom jag inte är hemma i helgen får maken och Lillhunken kämpa med ljusstakar och stjärnor, så får jag se hur de lyckats när jag kommer hem.

Blommig fredags tema är Advent i trädgården, så jag gav mig på att dekorera mitt lilla bord på trappan, annars brukar det nog inte vara fullt så rött före Lucia.

Resten av trädgården är inte det minsta avdentig. Klockrankan kämpar på.

Koltrasten tyckte att det var förskräckligt onödigt att jag skulle fotografera när han ville ha russin.

Jag stöttade min lilla cyklamen genom att ställa den i en högre glasvas och fylla upp med mossa. Jag behöver inte köpa mossa i butik, har gott om varan här i trädgården ...

Två nyinköpta keramiktomtar fick, mot mina egentliga regler, flytta in i det gamla fågelboet.

Ofta har jag Adventsöppen ateljé någon av helgerna i december, det här fotot är från förra året. I år är vi liksom snuvade på en adventshelg och då räcker tiden inte till. Ibland måste annat gå före.

Blommig fredag - Advent i trädgården

Mjuka färger i en engelsk trädgård

Kan man någonsin bli besviken på en engelsk trädgård? Det har i alla fall aldrig hänt mig. Bara det här att man sitter i bilen på väg någonstans just vid lunchdags och tänker att det vore trevligt om lunchen gick att kombinera med ett trädgårdsbesök.

Och så hamnar man här, i Barrington Court i Somerset.

Självklart finns här en muromgärdad köksträdgård. Ja, från entrén är det  till och med två murar med portar att gå igenom.

I mellanrummet finns åt ena sidan en vacker blomsteräng som inte riktigt hade hunnit slå ut vid vårt besök.

Men själva gången är kantad av fantastisk färgprakt!

Förstod man inte var man hamnat, så gör man det snart.

Obligatoriska lerkrukor i en engelsk köksträdgård.

Liksom en stor dos charmig kunskapsförmedling.

Köksträdgården har varit i kontinuerligt bruk sedan 1910-talet och här odlas grönsaker som aubergine, kronärtskocka, sparris, kål, paprika mm. Längs murarna trivs persikor, nektariner och fikon.

Till blomsterträdgården går man över en ekbro och genom en ny mur. Här klänger blåregn, klätterhortensia, jasmin och humle.

Tegelgången byter mönster från fiskben till cirklar till diamanter till fyrkanter och anses vara en av de vackraste i landet.

Att Gertrude Jekyll ligger bakom trädgårdsplanen inser man i den vita trädgården. Hon blev tillfrågad när hon var över 70 och mist en stor del av synen. Man skickade jordprover i kakburkar till henne och trots att bara hälften av det hon föreslog genomfördes så anses trädgården vid Barrington Court vara ett av de bästa bevarade exemplen på hennes trädgårdskonst.

Jekylls näckrosdamm framför Strode House (byggt 1674) flankeras av upphöjda blomsterrabatter som jag inte fotograferat ...

Det är innanför dessa vackra fönster vi snart ska äta lunch.

Men först går vi bort mot huvudbyggnaden, längs den fantastiska tegelgången - ser ni mönstren?

Eftersom detta är ett inlägg till Blommig fredag visar jag inga bilder inifrån huset som står omöblerat men är oerhört vackert och sevärt. Det är från 1500-talet och var det första "Country House" som köptes av National Trust 1907. Då var det bara ett skal med en vind full av ugglor.

Överste Lyle och hans familj hyrde huset och fyllde det med fantastiska träpaneler som räddades från byggnader som skulle rivas. Det var överstens fru som kontaktade Gertude Jekyll angående trädgården. Sedan dess har huset bland annat fungerat som hem för pojkar från Street Court School i Westgate-on-Sea som evakuerades under andra världskriget. Pojkarna älskade sin tid här, de cyklade runt i omgivningarna och lekte med de beaglar som föddes upp i en kennel i ett av husen på ägorna. Den 6 juni 1944 stod de i fönstren och såg på flygplanen som drog segelflygplanen som skulle över till Normandie.

Vi gick tillbaka till Strode House och åt i den vackra matsalen, sedan fortsatte vi vår färd mot London.

Detta blev ju inte det färgstarkaste inlägget jag kunde åstadkomma, men min längtan till England är just nu så stor att jag behövde frossa lite i bilder därifrån.

Blommig fredag - Färg

Trädgårdens vackraste vy

Så här såg den ut, den som skulle bli trädgårdens vackraste vy, när vi köpt huset vintern 1991/92. Snöbärsbuskage, bergenia och förvuxna lindar närmast kameran/staketet. Jag har visat bilden förut, liksom flera av de som kommer i inlägget.

Vyn är den som många på den passerande bussen berättar att de ser när de tack vare bussens höjd ser över staketet och in i trädgården. 

Innanför staketet, i gräsrotsnivå, har jag grävt ner massor säger massor av narcisser. I höst även en hel del tulpaner, en chansning att rådjuren inte ser dem då.

Någon av mina bilder, snarlik den här, dök plötsligt upp på ett trädgårdsinspirationskonto på Instagram och en väninna kände igen den. Jag kände mig tvungen att starta ett eget konto (annis_vardagsnjutning) för att förklara att det faktiskt var/ÄR mitt hus/min trädgård/mitt foto.

Under åren har olika perenner tagit plats bakom lavendeln. Jag kämpar med stockrosorna som ibland blir så höga att de tittar in genom fönstret, men i stort sett alltid får rost och därför inte velat trivas. Men jag ger mig inte, har planterat nya i år som jag håller tummarna för.

Ett tag tog malvan över, så det är kanske inte konstigt att stockrosorna försvann. Nu sliter jag upp malvan, fast när jag ser den här bilden kan jag ju fundera över om jag ska låta den vara?

När vi kom hem från sommarens resa såg trädgården ut så här, snustorr men blommande. Blåregnet hade hämtat sig efter den långa vintern och torra våren men jag såg aldrig någon blomning. Bortre smällspirean hade dött under vintern, men min flammentanz bred ut sig så att saknaden inte blev så stor.

Blommig fredag - Trädgårdens vackraste vy