När det regnade gick vi i grottor

Nordväst om Cannes och väster om Grasse ligger två grottor som jag hade spanat in. När första maj kom med ösregn var de perfekta resmål och eftersom den mindre av grottorna helst skulle bokas, vilket vi inte gjort, skyndade vi dit innan öppning för att få komma med på första guidetiden.

Grotte Saint-Cézaire är en familjeägd grotta, där en ung släkting till upptäckaren guidade oss. Grottan upptäcktes i slutet av 1800-talet när bonden Léon Dozol, som under flera år hällt växtdelar mm i ett hål han funnit på ägorna, insåg att hålet aldrig fylldes. Han tog då ett rep och ett ljus för att utforska hålan.

När han insåg vad han funnit fick hela familjen följa med ner och sedan var det dottern Marie som stod för mycket av arbetet med att marknadsföra och visa grottan. Hela historien finns fint beskriven här.

Här kunde vår guide spela melodier på stalaktiterna, tack vare att de är ihåliga. Jag lade upp en liten film på mitt instagram @annis_vardagsnjutning där ni kan höra honom spela.

Här rinner vattnet nedför berget

och med hjälp av fluoriserande färg som syns i mörkret

har man kunnat se var det dyker upp i dagen - en mil längre bort!

Det här var en mycket trevlig och sympatisk grottur som jag varmt rekommenderar (om du är lika förtjust i grottor som jag är).

Inte långt bort låg Grotte de Baume Obscure, ett betydligt större jippo där man fick gå på egen hand.
Tanken var att man skulle invänta den högtalarledda turen på önskat språk, men informationen var verkligen kass så tyskarna som gick före oss var nog ute ur grottan innan deras tyska tur ens hade börjat.

Här hade man ljud- och ljusinstallationer som plötsligt började, plus "dinosaurieägg" som skulle göra allt roligare för barn. Ett syns på bilden.

Själva grottan var större och luftigare än den förra

och väl värd ett besök

men jag är glad att vi tog den mindre, personligare, grottan först.

I denna grotta fanns också en underjordisk sjö.

På kvällen skulle vi ta bussen till svågern som ville bjuda på middag. Det tog ett tag innan vi insåg att första maj gick ingen buss. Enda dagen på året då bussen inte gick! M h a en Über kom vi ändå fram och bilden visar utsikten från den andra terrassen i svågerns lägenhet.

Så mumsade vi grillat och drack vin, en födelsedagsmiddag för maken som skulle fylla år några dagar senare.

Längs den röda kusten västerut

Svågern bjöd in oss på frukost på sin ena terrass, men vi fick köpa med brödet

och det gjorde vi så gärna då vårt bageri hade de största croissanter jag någonsin sett!

Sedan körde vi västerut där geologin ändras till röda bergarter.

Vi stannade till vid utsiktsplatser

och såg vackra vyer även om vädret inte var det bästa.

Målet var en strand där landstigningen vid befriandet av Provence inleddes 14 augusti 1944 och här fanns några minnesmärken. Tänk att sitta inklämd i en farkost som denna för att skickas upp på en strand och strida. Hur mycket kraft och energi har man då?

Vi gick ned på stranden Plaqe du Débarquement

och såg ön utanför. Vi som kan vår Tintin känner igen Den svarta ön!

Som ju inte var så svart, utan mer röd. Såklart.

I den lilla hamnen Port du Possaï tog vi en liten paus.

Sedan körde vi tillbaka längs kusten, spanade in utsikterna

och tog trapporna för att försöka se ett speciellt ställe.

Jag tog mig ned för en liten brant och sträckte kameran över staketet utan att se något. Knäppte ett antal bilder på måfå

och lyckades faktiskt få en del foton på detta udda bygge!

Detta är Pierre Cardins Le Palais Bulles, från början byggt åt företagsledaren Pierre Bernard, men köpt av Cardin när Bernard gick bort 1991.

Till vänster anas något blått

det är läktaren till en scen som jag anar användes vid bl a modevisningar. Ni får googla på bilder, för det här är verkligen en udda ställe (som ingen vanlig dödlig kan besöka).

Vi vanliga skulle däremot till en restaurang som erbjuder god mat till bra pris, den låg i Thèoule-sur-Mer, inte så långt från Cannes.

Onekligen sympatisk meny! Jag valde att avstå från förrätt och fick alltså huvudrätt och dessert för bara 14.80 Euro!

Karlarna tog förrätt, den var samma för alla - en tonfisksallad.

Sedan valde vi alla köttbiten, jag fick potatismos istället för pommes till min. Två såser att välja mellan, grönpeppar eller ädelost.

Till sist valde jag snöägg (ìle flottante) eftersom det är en så udda grej. Först när vi gick därifrån såg jag att de hade chokladmousse ...

Men innan vi gick fick vi ett glas av husets limoncello!
Behöver jag säga att vi inte åt någon större middag den kvällen?

Glad midsommar på er!