Raka spåret genom Schweiz och vidare

Frukost vid Genevesjön kan innebära bakeoff-croissanter med "soggy bottom", tunna brödskivor med en liten klick smör och obestämbara marmelader (ej i bild), små yoghurtförpacknngar och en hel kanna te utan mjölk. Ja ja.

Denna dag skulle vi tvära väst - öst genom Schweiz enbart för att jag älskar sommaralper. Sex timmar skulle bilfärden ta.

Jag knäppte bilder från bilfönstret, på vinstockar

och snöklädda bergstoppar.

Fram till Brig var det motorväg, men sedan blir bergen högre och dalgångarna trängre. Vägarna slingrigare. Den rakt framför oss skulle vi inte köra (denna gång) utan vår, lika slingriga, går åt höger i bild.

Upp till Rhonegletscher, den stora glaciären som blir mindre och mindre för varje gång vi kommer dit.

Jag blir bara olycklig när jag ser hur den har förändrats. Detta var mitt tredje besök här, men nu betalade vi inte inträdet för att gå fram till själv glaciären.

Den här vägen är det vi har kört hit och nu skulle vi äta vår lunchpicnic, men det fanns ingenstans att sitta.

Eller jo, på trappan till det nedlagda hotellet! Bilvägen sveper nära trappstegen, men ingen lär köra på oss där vi sitter på den kalla stentrappan.

Sedan fortsatte vi nedför på andra sidan.

Genom andra bergspass,

förbi andra toppar

och nedför slingriga vägar. Jag var så nöjd och lycklig.

Framme i Österrike checkade vi in på ett sant alphotell 

och nästa morgon fick vi en underbar frukostbuffé. Säga vad man vill om croissanter och baguette men det är något annat med tysk/österrikisk frukost. Rejält bröd, ost, kött, müsli, frukt ...

Nästa mål var Lindau, vid Bodensjön, där vi möttes av en glad överraskning. 

En utställning med en av mina favoriter! Jag hade ingen aning!

Nu var det hans konst och inte hans arkitektur det handlade om, men vi skulle ju se två av hans byggnader på vägen hem, så det här var rena bonusen.

Hundertwasser var konstnär innan han började rita hus, men han hade många sunda tankar om miljö i allmänhet och boendemiljö i synnerhet.

Hans hus i Wien känner många till. Där var jag på tidigt 80-tal, när huset var rätt nytt.

Efter utställningen vandrade vi runt i den trevliga staden

med gågator och hus i glada färger.

Självklart hittade jag en keramiker och kunde köpa mig ytterligare en ny tebalja.

Aldrig hade jag väl trott att man kunde ha en hortensia i balkonglådan?!

Nere vid sjön var det gudomligt vackert. Här ser man Schweiz, Österrike och Bayern på samma gång.

En mycket trevlig stad dit jag gärna återkommer. Andelen turister var precis lagom, dessutom.

Vi satt vid sjön och njöt weisswurst, brezeln och öl. Jawohl!

Lavendel i Provence och turister i Annecy

Självklart ville jag se blommande lavendel, nu när tiden var inne! Vi kunde inte ta oss till de absolut bästa ställena, men fick tips om lavendelfält närmare Avignon. De var knappast så fina som de bästa, men det gick i alla fall att ta lite bilder och uppleva de blå fälten.

Jag var faktiskt förvånad över hur högt upp i bergen det fanns lavendel!

För bergigt, det är det i Provence.

Vi körde norrut. Halvvägs till Grenoble hamnade vi i stillastående bilkö. Efter halvannan timme kom en bil med gendarmer som ropade att vi skulle vända p g a en olycka längre fram. Många stod kvar ändå när vi vände om.

Vi fick runda flera berg på smala slingriga vägar och passerade över tre höga bergspass.

Visst var det vackert, men så snart vi fått ihop en kö av bilar bakom oss stannade vi till så att de fick köra förbi.

Den här omvägen tog oss två timmar.

Men när vi väl var framme vid vårt hotell hade olyckan ännu inte rensats undan.

Trots allt fick vi se mer av Provence och kom fram 

till vårt ganska oansenliga hotell i en liten by i bergen. Vi orkade inte gå ut för att leta restaurang

utan maken köpte take away-burgare som vi åt på rummet. 

Efter en rätt kass hotellfrukost åkte vi till Gorges du Fier, en bergsklyfta väster om Annecy.

Frågar ni mina barn kan de bekräfta att jag är väldigt förtjust i klyftor (och grottor).

Den här var inte så lång, men vi hade 25 meter över oss och lika långt ner.

I klyftans bortre ände kunde man verkligen se naturens krafter när vattnet grävt sig fram genom berggrunden.

Här fanns också en fransk variant av mulltoa, det tyckte vi var kul. Trots plåtigt och ogästvänligt bygge..

Denna mulltoa kunde man "spola", men här fanns ingenstans att hänga upp sina saker, så både kamera och mobilväska fick läggas på golvet. Blä.

I Annecy njöt vi av sjöutsikten när vi gick längs strandpromenaden.

Här är verkligen vackert!

Både sjö och kanaler är nästan onödigt vackert

men så kryllade det av turister också. Ungefär som Västerlånggatan hemma i Gamla stan. Jag blev väldigt less, trots att jag tillhörde turistmassan.

Vi fortsatte till nästa sjö, Lac Léman (Genevesjön), där vi bodde på ett lite udda privat ställe. På franska maner var toalett och badrum separat och det här var den synnerligen franska gången in till toalettstolen.

På vägen dit passerade man handfatet med sin tavelvägg.

Vi promenerade ned till sjön och längs med den för att hitta middagsmat.

Valde att stanna vid en grekisk restaurang där vi kunde sitta och se solen gå ned i bergen på andra sidan.