Överraskande obehaglig väckning

Somerset, England, sommaren 2014.

Vi bor återigen i ett av världens underbaraste hus, hos Angela och Alban. I detta lilla krypin sover Mellangrabben, hans säng är skräddarsydd för det lilla utrymmet, men den del av rummet där jag står och fotograferar är lite större (här finns både garderob och skrivbord). Den vänstra väggen visar huvudhusets yttervägg, så just den här delen är utbyggd och sticker in lite längre på grannens tomt - huset ligger nämligen i tomtgräns.

Om ni har hängt med på min beskrivning så förstår ni att fönstret vetter mot grannens tomt, men längs med det hus vi bor i, så egentligen ser man inte så mycket när man tittar ut. Bara resten av vår fasad.

En sen kväll när vi alla lagt oss, reagerar plötsligt sonen på skenet och ljudet från eldsflammor utanför fönstret. Hela husfasaden lyses upp av lågorna! Han försöker se vad som pågår, men anar bara några silhuetter som tycks kasta in gamla möbler (!) i en öppen brasa. Som scout och van vid eldning tycker han förstås att det är väldigt obehagligt att någon eldar så nära ett bostadshus och dessutom så sent på kvällen (pågår det något mystiskt - vad försöker de dölja/elda upp?). Han kommer och väcker mig och tillsammans försöker vi förstå vad som pågår. Det finns ett blyinfattat fönster på annan plats i huset som vetter rakt mot elden, men vi ser ingenting genom det heller.

- Jag går och kollar vad det är för idioter, säger sonen och tar på sig skor och en jacka över pyjamasen. Själv går jag ut i trädgården för att försöka höra över muren vad som sägs. Vem vet vad det är för typer sonen träffar på? Det är känns mycket otrevligt alltsammans.

Uppenbarligen finns det ingen som passar brasan, utan karlarna har gått in i sitt hus. Jag hör hur sonen försöker få kontakt och till sist kommer en man ut och pratar med honom. Sonen är väldigt trevlig men lyckas tydligt förklara vad han tycker om det hela och mannen lovar att sluta eldandet.

När sonen kommer tillbaka ser vi hur grannarna släcker brasan med en vattenslang. Vi andas ut och hoppas kunna somna och sova i lugn och ro.

Vårt värdpar blir allt utom glada när de senare får höra om upplevelsen, det är tydligen inte första gången grannarna eldar på ett vårdslöst sätt. Själva hade vi gärna sluppit den överraskande och skrämmande väckningen.

Veckans fönster - överraskat

Spillror av en minnesplats

En begravningsplats i södra Belgien.

Familjen hette Burton och hade en gång ett ståtligt mausoleum.

Nu är det bortglömt, sönderfallet, splittrat.

Naturen tar sakta över.

Veckans fönster - splittrat

Gamla trotjänare får nytt liv

Efter lång julledighet från bloggvärlden (läs kaosartad ombyggnad hemma och trälig förkylning) tänker jag imorgon kika in för att se vad ni andra haft för er. Mjukstartar med en cykelreparationsverkstad modell äldre, från St. Joseph Village utanför franska Calais. En raserad cykel kunde bli som ny. Inte kunde man väl ana att idag är cykelreparatörer ett bristyrke?

Veckans fönster - cyklat
Tema fredag - raserad

Som hämtat ur Narnia

Kung Alfreds torn i Stourhead, Somerset, England.

Jag drömmer mig bort till Narnias värld ...

Veckans fönster - drömskt

Chokladparadiset

Ett överväldigande ställe i Berlin är Fassbender & Rauschs chokladimperium. På bottenvåningen ligger butiken, ovanför finns både café och restaurang.

Inne i butiken finns flera av Berlins kända byggnader uppförda i choklad.

Och det är inga små skapelser vi pratar om här.

Men så finns också en gigantisk disk med praliner.

Och ett stort urval av bakverk.

Hyllor och korgar dignande av allt möjligt gjort av choklad.

Är det den rena chokladsmaken man är ute efter, så finns självklart ett stort utbud av provsmakningsbitar. Olika kakaohalt, olika sorts bönor, olika ursprungsländer ...

Och som kronan på verket en berlinerbjörn, tillverkad av 60 kilo choklad.

Vad jag köpte/åt/smakade? Ingenting!

Veckans fönster - valfritt

Med magin som resmål

Redan på busshållplatsen byggs förväntningarna upp till bristningsgränsen. Och det som ser ogenomträngligt ut visar sig vara helt genomsynligt när man sitter på bussen. På väg. På väg till magin.
(Klickbar bild)

Veckans fönster - bussigt

Inte enbart för män

Ännu en bild från fantastiska Designpanoptikum som jag skrev om i förra inlägget.

Veckans fönster - manligt

När ett fototema blir lärorikt

Jag hade ingen aning om vad ottobock. var för företag, men jag tyckte att huset var läckert när jag såg det i Berlin. Nu vet jag mer. Otto Bock startade företaget för snart 100 år sedan när han började tillverka proteser och ortopediska hjälpmedel till soldater som skadats i första världskriget. Företaget är fortfarande familjeägt och har enligt hemsidan som vision att vara "världsledande när det gäller att upprätthålla och återskapa människors oberoende". ottobock har varit en del av Paraolympics i över 25 år och är nu utsedda till officiell leverantör för spelen i Rio 2016.

Veckans fönster - vitt

Världens vackraste kommunalhus!

När jag jobbade i kommunen, eller staden som det heter här, satt jag i det monsterfula Tekniska Nämndhuset ett stenkast från vårt vackra stadshus. Men jag har å andra sidan varit på en hel del fester i Blå Hallen som den stora salen heter, trots att den aldrig blev blå eftersom tegelväggarna var så vackra oputsade.

Nobelfesten var den allra finaste och största av festerna, den var jag på för exakt 30 år sedan!

Veckans fönster

Min egna lilla djungel

Hela mitt ursprungliga inlägg med hibiskusarna försvann! Vad hände? Plötsligt hamnar min fototriss här med fel rubrik och alla kommentarer till veckans fönster.
Och jag blir bara så sur ...

Grå, gråare, gråast - och lite grönt!

Nog tror jag att dessa grå nyanser är läckra när himlen och havet är blått, men en gråregnig dag är man tacksam för de gröna gräsmattorna. Som spegelbilden avslöjar var även löven på trädet gröna i augusti. Undrar hur grått där är idag?
Marinmuseum i Karlskrona.

Veckans fönster
Tema fredag

Cornish Cream Tea eller Afternoon Tea?

Tio dagar i Somerset och Cornwall och inte ett Afternoon Tea att skåda. Sönerna var minst sagt lite besvikna, mamman hade ju lovat!

Men se i Cornwall är man stolt över sitt Cream Tea och där ingår inte extra allt. Där serveras scones med jordgubbsmarmelad och clotted cream. Cornish Clotted Cream är ett namnskyddat livsmedel som bara får tillverkas på mjölk från Cornwall.

Cream Tea är en tradition från de sydvästra delarna av England. Då kan ni ju ana. Brittiska traditioner ruckar man inte på utan vidare! Teet ska serveras med mjölk och i Devon lägger man sylten överst på sina scones, men i Cornwall underst. Sönerna gör det första och jag det senare.

Så kom vi till London. Efter många gångna steg och en del tidsplanering för att alla skulle bli nöjda, hamnade vi utanför Sherlock Holmes Hotel på Baker Street. Skylten utanför sa att de serverade Afternoon Tea. Lycka!

Jomensåatt. Så ska det se ut. Denna ställning är för två personer.

Fingerstora sandwichar med olika pålägg (alltid en lax, alltid en gurka).

Nybakta scones med sylt och clotted cream.

På toppen ett urval av söta kakor. Just dessa avslöjar väl att vi inte hamnat på finaste stället, men sönerna var nöja och föräldrarna proppmätta.

Och så satt vi perfekt under teven som visade Wimbledonfinalen.

Veckans fönster

Gracila damer och mullig man

Kommer att tänka på engelska kostymdramer, där damerna är väna och milda samtidigt som männen utstrålar pondus. Oj, så arga dottern och jag blev när den yngsta dottern på Downton Abbey - hon med skinn på näsan - tvunget skulle dö och skrivas ut ur serien!

Fönstret finns på Aspö i Karlskronas skärgård.

Veckans fönster

Praliner, praliner, praliner ...

En sådan och en sådan och en sådan och ...

Karlskrona, Elit Choklad, förra året.

En gång är ingen gång, två gånger är en tradition?

I år räknades vi som stammisar och jag fick komma innanför disken

för att fotografera.

 

Mmmmmm ...

Veckans fönster

Frostrisk och höstfika

Tackolov för barnens gamla paraplyer

när termometern varnar för nattfrost!

Tur att jag tog in alla hibiskusträden i tid!

Tema fredag
Veckans fönster

Årligt kvällsmys bland gamla fönster

En augustikväll mitt i veckan.

Jag har korgen med efterrätt, värdinnepresent och

Salmiakki Koskenkorva i handen.

Kliver in genom grinden.

Nog känner jag mig välkommen alltid.

Det här är en kväll jag sett fram emot hela sommaren.

Först måste jag gå runt och kika i trädgården.

Vad har hänt sedan sist?

Vilka är de nya fynden?

Här finns så mycket att se,

så många vackra saker,

så lätt att missa något.

Men målet för kvällen ligger där ute.

Anar ni röda lampor som lyser?

Jag passerar odlingar med pumpor och pynt.

Öppnar dörrarna in till det vackra växthuset,

byggt av gamla loppisfyndade fönster.

Här står ljusen som ska tändas när det mörknar.

En liten lampa lyser redan nu,

förutom kräftslingorna i taket.

Här inne finns minst lika mycket att beundra

som i trädgården.

Väninnorna kommer.

Välkomstdrinken serveras.

Efter den traditionella ansjovispajen väntar så kräftorna,

lakritsnubben,

osten och ölen.

Vi sitter i timmar och pratar,

skrattar och berättar.

Äter.

Myser.

Varje gång är det lika svårt att skiljas från det 

varma rummet och sällskapet.

Jag tassar tyst på grusgången

för att inte väcka familjen som sover.

Stänger grinden bakom mig.

Tema fredag
Veckans fönster