Här sitter han med sina av reumatism förvridna händer. Man band fast penslarna för att han skulle kunna måla
och det finns några målningar av hur han satt i sin rullstol
och målade av sina modeller. Detta var hans ateljé
där hans rullstol står kvar idag.
Ute i trädgården fanns en annan ateljé med stora fönster.
Där inne i värmen kunde han sitta medan modellerna var ute bland olivträden.
Från Renoirs hem kunde vi se Grimaldis slott, dit vi också skulle.
Trots att det låg rätt nära var det stora vägar emellan, så vi tog bilen och hittade ett garage. Mycket intressant - det var ett automatiserat garage där vi körde in bilen på en platta, klev ur och fick se hur bilen försvann ner i djupet. När vi sedan hämtade bilen kunde vi på en skärm se när den togs fram för att hissas upp till oss.
Från garaget gick vi upp till toppen av byn.
Många bilder från vackra gränder har det blivit på denna resa!
Och uppe vid slottet, som var lunchstängt, satt alla turister och åt. Vi slog oss också ned vid ett bord. Insåg att det kostar vad det kostar, ibland får man gilla läget. MEN efteråt såg vi att runt hörnet fanns en folktom restaurang som inte kunde erbjuda någon fantastisk utsikt. Den hade jag gärna valt, utan att ha en aning om ifall den varit bättre.
Det tog tid att få maten. I glaset har jag cider, lite elegantare än i porslinsmugg.
Maken åt sparris till förrätt,
själv åt jag friterade squashblommor som just smakade mest frityr.
Sedan åt han råbiff
när jag åt en stekt biff. Som var kall. Men god.
När vi väl ätit upp var slottet öppet och det var gratis att gå in. Trevligt! Här möttes vi av en öppen gård.
Och en målning av en Grimaldi.
Det pågick en smyckesutställning där några svenskor deltog, men jag brydde mig enbart om bokuppslaget med Torun Bülow-Hübe. Det är hon som designat min bröllopsring och mamma hade flera av hennes smycken. Svärmor hade hennes armbandsur, det känner ni nog igen även om ni aldrig hört talas om Torun.
Här stod också ett stort härligt rött keramikäpple som bör ha varit gjort av Hans Hedberg, han som bodde i Biot. Det fanns dock ingen info.
Uppifrån tornet var utsikten över alla tegeltaken finfin
och det var gränderna tillbaka till bilen också!
Snipp snapp snut så var denna resa slut och jag har kommit hem från nästa. Beware! ;-)
6 kommentarer:
Renoirs hem har jag också besökt så jag kände igen mig i dina bilder. Minns speciellt de gamla olivträden och hur de räddades av Renoir. Vackra tavlor med ett speciellt ljus.
Slottet Grimaldi har jag däremot inte besökt så det var roligt att se. Och alla dessa vackra gränder.
Kram
Hej Anni!
Trevligt att få följa med på resan. Jag är fascinerad av alla härliga hus och mysiga gränder. Ni hann med mycket på er resa.
Ha det gott /Marika
Så fantastiskt att Renoir kunde måla trots sina söndervärkta händer.
Ett fantastiskt hus och trädgård verkligen värda ett besök.
Som vanligt så trevligt berättat! Intressant att besöka Renoirs hem, vilken utsikt han hade! Fräckt med automatiserat garage, förstår det behövs smarta lösningar för de trånga städerna/byarna. Intressant att läsa om squashblommor, har aldrig ätit det själv och faktiskt undrat över smaken eftersom squashen i sig ofta inte har så stark smak. Vilket vackert innertak i slottet och de flerfärgade taken på husen i byn är så ljust och fräscht. Älskar gränder och vyer. Du har fångat många trevliga detaljer!
Vad bra att Renoir räddade olivträden!
Kan känna smärtan i händerna från bilden, fy fasen.
Torun Bülow-Hübe var absolut ett nytt namn men klockan har jag sett tidigare.
Hans Hedberg kommer från min lilla födelseort, Köpmanholmen! Han hade gjort altartavlan till ortens kyrka, Brukskyrkan. När blixten slog ner och kyrkan brann ner (snacka om tecken...) blev det minst sagt osämja på byn om hur och var kyrkan skulle byggas upp. Då tavlan blev skadad i branden stället Hans som krav att kyrkan skulle byggas upp på samma plats för att han skulle reparera tavlan och så fick det bli.
Både Renoirs hem och Grimaldis slott skulle jag vilja besöka.
Maten ser också god ut.
Skicka en kommentar