Sedan kommer regnet. Översvämningarna i Valenciaregionen. Nyhetsbilderna från området där vi var, maken och jag, alldeles innan. Mina egna fotografier som jag just nu inte klarar att gå igenom och se på.
Först var vi i Barcelona i tre dagar. Njöt av all Gaudís arkitektur. Jag hade köpt biljetter i god tid, för vi skulle se så mycket som möjligt. Sedan hyrde vi bil och körde till lilla Oliva, tio mil söder om Valencia. Bodde vid den fantastiska sandstranden, bred och lång.
Gjorde utflykter upp i bergen, till små byar.
Vandrade.
Åkte in till Valencia en dag.
Gick upp före soluppgången och gick ut på stranden för att se solen stiga ur havet.
Men skriva blogg just nu är för svårt. Jag håller tummarna hårt för att morgondagens soluppgång kommer med nya vindar och nytt hopp. Inte ännu mer domedagsmörker.
Vaccinerar mig mot covid och influensan. Sådant jag kan påverka. Håller mig i den lilla världen.
Återkommer.
3 kommentarer:
*kramar om* Att hålla fast vid det trygga nu känns viktigt.
Hej Anni!
Ja, det finns många galna män med makt som inte har förstånd att leda världen på ett humant sätt.
Kram Marika
Ja det är mycket som känns jobbigt nu i världen. Och tyvärr blev det inte så mycket nytt hopp att vakna till på morgonen den 6 november heller.
Skickar en varm kram ❤️
Skicka en kommentar