En orgie i rost, detaljer och hissnande vyer - Völklinger hütte

Vi lämnade Frankrike för en lång bilfärd. Första etappen var på fyra timmar och tog oss precis över gränsen till Tyskland. Vi åt en enkel pizza till lunch, sedan var det dags för en mäktig upplevelse.

Ni som följt min reseberättelse har sett att sevärdheterna varierat mellan slott, trädgårdar, marknader, konstmuseum, loppisar och mer udda saker som ubåtsbunkern, bautastenarna, sardinfabriken, skulpturgrottan, kustnära vandringen och nu: ett nedlagt järnverk.

Völklingen järnverk var i bruk 1873-1986 och blev det första industriella monumentet på UNESCOs världsarvslista 1994. Som mest arbetade mer än 17 000 människor 1965, men att flera tusen var tvångsarbetare under andra världskriget står enbart att läsa som en rad bland alla andra. Detta är uppenbarligen inte ett minnesmärke i stil med ubåtsbunkern, men nog hade jag velat veta mer om hur förhållandena var för dessa fångar.

Nåja.
Vi var här för vyerna, för rosten och för det maffiga i resterna av en stor industri. Vi fick mer än jag kunnat hoppas på. (Maken var dessutom intresserad av det rent industriella, men den delen sparar jag till en annan gång.)

Så
på med hjälmen,
upp på stegar och trappor
och sedan låter jag bilderna tala utan kommentarer.

Efter några timmars klättrande och fotograferande fick maken nya koordinater till bilen och så åkte vi mot ett maffigt boende. Detta var - förutom bilåkandet - en i sanning maffig dag!

Fransk charm den sista dagen

När vi lämnade det sista av de sju slott vi besökt i Loiredalen hade vi också påbörjat hemfärden. På vägen till nattens boende låg en trädgård som både fått lovord och negativ kritik i de recensioner jag sett. Vi fann Les Jardins de Roquelin och betalade de 6 Euro det kostade att besöka den. Katten följde med oss runt.

Entrén till trädgården såg mysig ut, frodig och lite vildvuxen.

Men sedan var det mest grönt. Och överblommat. Det är inget fel på gröna trädgårdar om man valt växter vars skönhet just är det gröna, men överblommade gröna växter är inte alltid lika trevliga att se på.

En del blommor fanns förstås och jag kunde ana mig till vad som funnits tidigare, men det var helt tydligt fel tid att komma hit. En sådan där mellanperiod i väntan på nästa blomning, kanske.

Vi strosade runt en stund, men det gick ganska fort.

Sötast var nog dasset, inbäddat i grönska och blommor (!!!).

Vi for vidare till Villeneuve-sur-Yonne där vi skulle bo en natt på 3 Roses, men vi kom lite tidigt så ingen var hemma.

Detaljer avslöjade att vårt värdfolk hade humor.

Vi åkte till matbutiken, i detta fall Lidl, och handlade middagsmat. Visste att här skulle finnas kök och matplats förutom spa-faciliteter.

När vi kom tillbaka var mannen i huset hemma och hade öppnat dörren till vårt boende - den som syns i bakgrunden. Han visade oss runt, bjöd på öl och pratade oavbrutet. Otroligt trevlig!

Det var först när frun kom hem som hon lyckades få honom att lämna oss.

Vi dukade upp våra fantastiska crevettes (räkor), baguette och goda vin ute i trädgården och njöt! Tänk om Lidl hemma hade sådana räkor!

Sedan sov vi gott i det fina rummet, utan att utnyttja spa-möjligheten.

Nästa morgon kom vi ned till köket (bilden tagen kvällen innan, när solen sken in)

där vår värd hade dukat upp vår frukost. Ett urval tesorter till mig, kaffe till maken, hemgjorda marmelader, skinkor, yoghurtar och självklart croissanter.

Sedan vinkade vi adjö till vårt rara värdfolk och till Frankrike. Jag gav adressen till nästa stopp till maken, som vanligt utan att berätta vad vi skulle se, och vi påbörjade en längre bilresa norrut. Nästa sevärdhet var återigen en annorlunda och mäktig upplevelse, den vill ni inte missa ;-)

EFIT - marknadsförberedelser och butiksjobb

Dags att fotografera en gång i timmen igen - EFIT.
Och det visar sig vara min 200:de EFIT :-)

Andra som gör detsamma just idag finns här.

7.00

Den här ljusstaken har varit med i många december-EFIT genom åren.

Den har sin bestämda plats i hallen.

I år igen.

8.00

Pytsar det sista av pappas honung.

Marknad på lördag!

9.00

"Ska du ha en bild till EFIT får du ta den nu"
Lillhunken ska till skolan.

Och ja, han är utklädd.

(Väckte stor uppmärksamhet i skolan,

där de andra inte tagit utklädningen på samma allvar.)

10.00

Lycklig öppnar jag dagens lucka

bara för att upptäcka att den smakar kaffe.

Jag tycker inte om kaffe.

Blä.

11.00

Öppnar jag butiken.

12.00

Tar bort glas som är o-juligt och byter till sådant som är mer juligt.

13.00

Riggar en sorts fotostudio för att ta lite bilder

av de fina träsniderier min nya kollega gör.

Lägger ut info om henne på Facebook och Instagram.

14.00

Nu är det dags, fönstret bakom kassan ska tätas.

Jag har kunder i butiken och hantverkare både innanför och utanför fönstret.

Det blir kallt när fönstret är öppet,

men inte alls så kallt som jag trodde att det skulle bli.

Jag blinkar snällt med mina blå och får grabbarna att putsa ytterrutan.

:-)

15.00

Hänger upp en gren i takets gamla krokar och pyntar

med både glas och trä.

Och fårpälsänglar.

16.00

Hittar mina stora glasstjärna som ska hänga i stora skyltfönstret.

Här har mitt annars så blåa träd klätts i alufolie inför jul.

17.00

Jisses, vilken dag jag haft,

både renskinn och fårskinn har sålts plus mycket annat.

Det blir en bra dagskassa, den bästa sedan sommaren!

18.00

Bilden ljuger.

När jag tar in lyktorna för att stänga butiken är det mörkt.

Den här bilden togs när jag hängde ut lyktorna.

Jag har haft för mycket att göra.

19.00

Lillhunken, prydlig i helt ny skjorta och utan bandana och solbrillor,

har väntat utanför och nu äter vi på Texas Longhorn.
Maken är borta på annat håll ikväll

efter att ha jobbat på Gotland på dagen.

20.00

Vi går ner i Kungsträdgårdens tunnelbanestation, Stockholms vackraste,

och jag berättar för Lillhunken om slottet Makalös och alla dessa rester därifrån.

21.00

Hemma tömmer jag glasugnen,

putsar och tvättar alla alster.

Ska jobba vidare med dem imorgon.

22.00

Ser Bonde söker fru och får alla rätt i min gissning av deras val.

Låter en reklambild symbolisera bönderna

eftersom detta är vad min bror jobbat fram de senaste fem åren.

En av landets största transportörer kör numera fossilfritt - det är stort!

23.00

När jag sätter mig vid datorn för att lägga in dagens bilder

har jag fått resultatet av mitt DNA-test.

Väldigt intressant att se skillnaden mellan mitt och min brors.

Jag är mer britt och han är västeuropé!
Han har inga finska anlag alls.

Vad ska man tro på?

Och med denna fundering tar dagen slut.

Som så ofta får jag läsa blogg dagen efter.

EFIT - Ett Foto I Timmen