Sidor

torsdag 20 juli 2017

Slottet Hluboka och konst i Prag


Inte trodde jag att det skulle ta en hel vecka innan jag fick ihop ett nytt inlägg! Men jag har mest jobbat i butiken sedan jag kom hem, även lördag och söndag. Datortiden har varit väldigt begränsad, dvs obefintlig. Eftersom det inte har hänt något speciellt (förutom att vi river ut badrummet och hade middagsgäster mitt i röran) fortsätter jag att visa bilder från vår resa.

Efter en vecka i semesteranläggningen i södra Tjeckien vävde vi norrut igen. Lite av det vi gjorde den veckan har jag visat i mobilinlägg och det får räcka så. Nu åkte vi mot Prag och på vägen stannade vi till vid slottet Hluboka.



Visst är det som ett riktigt Disney-slott?  Nyrenoverat och fräscht, med läckra detaljer, vinklar och vrår. Lite gotisk stil som jag gillar.





Vi nöjde oss med att se slottet utifrån,  d v s egentligen från framsidan och från innergården.



Ser ni alla jakttrofeer, symmetriskt utplacerade på väggarna?



De är inte äkta utan gjutna! Och många! Hornen verkar vara äkta, för de ser olika ut på varje huvud.



Lite udda var även portens handtag, eller hur? Vem hittar på och designar ett sådant?



På vägen upp till slottet fanns en enkel men charmig väggmålning som inspirerade mig.



Det behöver inte vara färgsprakande målningar för att en vägg ska förskönas.



Så småningom kom vi till Prag och det hotell på Kampa-ön vid Karlsbrons fäste, där vi skulle bo. Hotellet ligger längst bort på bilden som jag tog på söndagsmorgonen. Så här såg det inte ut när vi skulle ta oss fram med bilen bland alla fotgängare på lördagseftermiddagen. Det var en utmaning för maken, kan jag avslöja! (Och vår usla GPS tyckte att vi skulle ta genvägen genom en park.)



Det här torget fylls av människor och uteserveringar fram på dagen. Det grillas kött på öppen eld



och bakas traditionell Trdelník,




en deg som rullas upp på långa stänger, rullas i kanel och socker och gräddas över het glöd. Sedan kan man få den serverad på olika sätt; naturell, fylld med vaniljkräm eller choklad, med mjukglass eller vanliga glasskulor t ex. Själva bakverket smakar som yttersta kanten på en kanelbulle.



Vi visade sönerna Karlsbron som kryllade av turister, tiggare, konstnärer och försäljare.



Vi kikade på Václavs häst som skulptören David Cerný vänt upp och ner på, den hänger i Lucernapassagen vid Václavplatsen. S:t Václav är Böhmens nationalhelgon.



Jag köpte några traditionellt målade urblåsta ägg, de var inte så färgstarka som modellen på bilden utan betydligt mer Anni-lika i blått.


Spana in den gapskrattande damen i vänstra hörnet
Maken hade sett skulpturen av Kafka när han var i Prag med jobbet och insåg att det fanns inte så långt från där vi var. Det var ett stort huvud i skivor som vred sig i olika grupper. Väldigt läckert!





Detta jättehuvud är också skapat av David Cerný liksom skulpturerna vid själva Kafkamuseet:



Två kissande män! Den där lilla pojken i Bryssel som folk vallfärdar till blir lite ynklig i jämförelse.
Själv är jag nu sugen på att gå en ordentlig rundvandring i Prag för att se mer av Cernýs konst, bl a jättebebisarna i just den park som vår GPS tyckte att vi skulle köra igenom.



En annan konstnär är Jaroslav Rona som gjort statyn Monument till Franz Kafka, utanför den spanska synagogan. I synagogan var vi med om något helt magiskt, men det kommer i ett annat inlägg.



Jag snubblade över det här monumentet som mina medföljande herrar inte alls brydde sig om. Jag såg först glasknopparna på stolarnas ryggstöd (förstås) men insåg sedan att det hela var en sorts installation. Urläcker!



Stolarnas ena framben sitter fast i bordet som omgärdar trädet. Man kan inte flytta på någon möbel



Detta visade sig vara ett monument som hyllade Václav Havel, den sista tjeckoslovakiske presidenten tillika tjeckiska republikens förste president. Samma monument finns på 21 andra platser, främst i Tjeckien men också i andra delar av världen. Det allra första i Washington! Det är tänkt att uppmuntra demokratiska dialoger mellan civilisationer, raser och religioner. Vi som var med på tiden när muren föll, minns män som Havel och de insatser de gjort.

Jag skulle allt kunna tänka mig ett eget Havel's Place i min trädgård!



Inte långt från vårt hotell finns The Lennon Wall som jag också ville visa familjen. Nu var den betydligt mer nedklottrad än förra gången jag var här.



Väggens och målningarnas ursprung har nog gått förlorad och jag undrar hur många av turisterna som kommer hit som inser vad den en gång stod för. Porträttet av John Lennon är övermålat sedan flera år tillbaka, även om hans ansikte dyker upp lite här och var på väggen.



På vår sista kväll tillsammans, nästa dag skulle sönerna flyga hem, åt vi middag vid kajkanten utanför vårt hotell.



Lillhunken beställde revbensspjäll och fick 800 gram som han inte hade en chans att orka äta upp. Tur att han bara fick några brödskivor till och inte en hög med pommes frites!

torsdag 13 juli 2017

På vägen söderut, upp på bergens topp!


Efter natten i Skelby tog vi färjan till Rostock och körde till Berlin där vi hämtade upp två söner som flugit. Hjärtat hann bulta lite hårt när deras flight helt försvann från ankomstlistan fast jag tidigare hade sett att de var på väg ned för landning. Det visade sig att de fått stanna kvar i planet en längre stund eftersom de inte fick släppas ut på plattan under det rejäla åskväder som pågick.

Till sist kunde vi i alla fall köra vidare till lilla Wehlen vid gränsen till Tjeckien där jag hyrt två lägenheter i två nätter.



Nog låg vårt hus vackert?



Grabbarna fick lägenheten med balkong och utsikt.



Vi hade en snutt med trädgård, det passade bättre när vi hade våra gemensamma frukostar.



På själva midsommarafton vandrade vi upp till Bastei, som jag berättat om i tidigare inlägg. Nu var där så häftigt att jag bara måste få visa fler bilder.





En uråldrig trappa som vi inte behövde gå i.



Så här tror man att fästningen på klipporna såg ut en gång i tiden.





På midsommardagen lämnade vi Wehlen för att åka till Tjeckien, men först besökte vi borgen Königstein som låg högt uppe på en klipplatå. Vi hade sett det från Bastei, men inte insett att det var dit vi skulle nästa dag.



Det här är den egentliga ingången, som vi tog ut.



Sista biten upp till borgen tog vi istället panoramahissen.



Sedan valde vi att vandra runt ytterkanten, muren, och inte alls bry oss om att kika runt i borgens alla hus.



Utsikten var det inget fel på, här heller.






I det här tornet fanns tydligen en trappa. Läckert trapphus, tycker jag.



Framåt eftermiddagen kom vi så till den Landal-anläggning vi skulle bo på i en vecka, i Lipno i södra Tjeckien. I det rosa huset bakom alla master bodde vi, en fräsch och fin lägenhet med två sovrum och bra med umgängesytor.

Och nu måste jag till jobbet, det blir inte så mycket tid vid datorn för tillfället.