Sidor

söndag 29 september 2019

EFIT - i spionernas spår

Denna gråmulna septembersöndag är det dags att dokumentera dagen en gång i timmen igen. Vi är fler som gör det och alla samlas vi på sidan för Ett Foto I Timmen.


8.00
Nyvaken gräver jag fram alla mina stickor
för att hitta strumpstickor i två grovlekar.
Hittar inga.
Jag tror att en mig närstående ung dam lagt beslag på dem.
Jag tror också att hon kommer att blåneka till detta.



9.00
Kikar i brödlådan och gör mig en macka.



10.00
Sådant man snubblar över på nätet.
En amerikansk sajt som uppmanar folk att sticka varma plagg
till sjömän och marinsoldater som är ute till havs under jul och vinter.



11.00
Solen bryter fram och jag går ut för att fånga regndropparna.
Äntligen en redig rotblöta!
Igår vattnade jag i trädgården, innan regnet kom.
Det var snustorrt i rabatterna.



11.50
Kikar på nätauktionen där jag bjudit på ett antal föremål.
Är överbjuden på alla utom två, men strax före kl 12
då själva auktionen börjar, blir jag överbjuden även på dem.



12.50
Maken släpper av mig vid Myrorna i Sundbyberg.
Hoppas att de har strumpstickor!



13.10
Jag kikar runt på annat kul först,
men när maken kommer har jag så lämpligt förflyttat mig till rätt plats.
Nu gäller det bara att hitta fem jämntjocka i två olika grovlekar.
Dessutom i rätt grovlek.



13.30
Hämtar vi upp Lillhunken som hajkat vid Bögs gård på Järvafältet.
Sedan kör vi till Ursvik.



14.30
I en halvtimme har vi lyssnat på "spionexperten" Johan Öhgren
när han berättar om det en gång så oerhört hemliga militära området.
Fortfarande är mycket låst och hemligt, men en hel del kan beskådas.
Vi får se många byggnader som inte avslöjar något om sin historia.
Men Johan vet, han har grävt som en mullvad och vill gärna berätta.



15.00
Den här stora ladan får ibland hysa rejvpartyn,
men är byggt för förvaring av kamouflagenät.
Här fanns utrymme för dem att torka.

I området omkring skulle det blir ridhus och betesmarker hade kommunen lovat,
men marken är så förgiftad efter all militär närvaro
att här måste saneras i minst tio år först.



15.30
Johan berättar om Sveriges roll under andra världskriget,
om varför tyskarna inte angrep oss och varför de invaderade våra nordiska grannländer.
Det berodde inte på att svenskarna var nazister, som många fått för sig,
men tyskarna var vår viktigaste handelspartner.
Sverige var ett icke krigförande land med massor av spioner från olika länder
och Stockholm var spioneriets huvudstad.
Dessutom bodde de flesta spionerna på Grand Hotel där de viskade med varandra
och viskade lite högre när de ville sprida desinformation.

På bilden står Johan framför den en gång så hemliga järnvägen
dit inte ens SJ:s personal fick komma.
Perrongen fortsätter 150 meter in i berget och Johan har kartor
på 1700 kvm av den underjordiska ytan,
men är väldigt nyfiken på vad som finns i resten av berget,
och hur stort utrymmet egentligen är!

Ryssarna, som har oerhört detaljerade kartor över våra farvatten,
hade inte lyckats kartlägga Ursvik utan trodde att järnvägen var en väg
och att de militära byggnaderna var civila fabriker och förråd.



16.00
En tall med tydliga märken efter de kamouflagenät som suttit spänt runt dess stam.
Nätet har flyttats upp allt eftersom tallen växt.
Är det tio år mellan varje ring så är det märken från 40 års agerande som
kamouflagenätshållare.



17.00
Inne i en bunker där man fyrat av tunga pjäser sitter splitter i tak och väggar.
Här har Johan funnit rester av något som tycks större
än vad vi brukat använda oss av i Sverige.



17.30
Själva rundvandringen är över och Johan berättar om Sveriges utvecklande av atombomben.
Han har starka bevis för att två testsprängningar skett i Norrland på 60-talet.

Sedan tar Johans kollega Micke,
som är den verklige experten på underrättelsetjänst, över berättandet.
Han börjar med att jämföra spionfilmer med verkligheten.

Här kan ni läsa mer om Ursvik och Johan.

Efter en stund är jag så frusen och har så ont i mitt ben
att jag tar bilnyckeln och sätter mig i bilen istället.



18.15
Här får jag ju sitta länge, visar det sig.
Jag fryser mer och mer.
Någon gång efter halv sju kommer maken och Lillhunken.



19.20
Ja, gissa om det blev hämtmat?
ChinaThai-restaurangen levererar trerätters till mig.
Jag tar två rislådor och stoppar dem under filten i mitt knä för att försöka få upp värmen.



20.15
Har jag diskat ölglasen och nästan fått upp värmen igen.



21.30
Vill jag sätta mig med stickningen.
Nu kan jag lägga upp och börja sticka ärmarna
på min tröja.
(Ja, det blå garnet var slut. Alltså blir den röd.)
Imorgon får stickningen följa med till butiken.

Och här slutar jag för idag!
 

torsdag 26 september 2019

Slottsparken i Schwetzingen


Den stora sevärdheten i Schwetzingen är slottet med sin trädgård och det var hit vi gick vår kvällspromenad. Slottet har varit försvarsborg, jaktslott och sedan sommarresidens. Nu ägs det av staten. Slottet hade redan hunnit stänga och som så ofta i Tyskland kan det endast besökas med tysk guidning. Jag hade annars gärna sett den fantastiska slottsteatern där både Mozart och Voltaire uppfört sina verk.



Men nu var det parken som lockade. Den är en kombination av fransk barockträdgård och engelsk landskapsträdgård med Versailles som förebild.  En avfotograferad karta visar hur stor parken är. Slottet med sina flyglar ligger längst ner och vi började med att gå åt höger mot badhuset. Vi rundade aldrig den stora sjön längst upp i den engelska parkdelen, för då var maken hungrig, utan gick i nederkant av sjön och sedan på vänstersidan tillbaka.



Först kommer man in på gårdsplanen, eller vad man ska kalla den. Den runda delen på kartan ovan. Så magnifik! Gick inte att ta in i ett foto om jag inte haft fisheye-objektiv på kameran. Och det har jag ju inte eftersom jag har en (stor) kompaktkamera.



De många konstfulla utsmyckningarna som statyer, vatten, paviljonger, tempel mm är tydliga influenser från Versailles.



Höga formklippta häckar följde gårdens ytterkant.



Temat fortsatte runt den stora bassängen till höger på kartan. Här är allt nyklippt.



En paviljong med staty på en kulle under vilken det såklart fanns ...



... en underjordisk "grotta" med många gångar.



Varför man gör en fontän som ser ut som ett vildsvin angripet av två hundar förstår jag inte. Kvar från tiden som jaktslott, förstås.



En spännande spaljékonstruktion ledde in till en gård



med voljärer på sidorna och en fågelfontän i mitten.




Runt spaljétaket fanns olika fågelfontäner som sprutade ned i den stora i mitten.







Spaljéerna var till min förvåning byggda av grönmålat trä med vissa metallförstärkningar. Undrar om man har en snickare som på heltid går runt och byter ut det trasiga, för detta kan ju inte hålla så länge?



Stora träkärl med blyblommor fick mig att undra hur min betydligt mindre blyblomma mådde där hemma.




Vi vandrade vidare bortåt mot den engelska delen av parken.



Vid den stora sjön hägrade lugnet. Några joggare och hundägare, annars helt tyst och stilla. Ja, hela trädgården var behagligt lugn så här på kvällen.



Självklart har slottsträdgården en "folly", just nu under renovering.



Plötsligt såg vi något helt annat sticka upp över träden!



Det visade sig vara den moriska trädgården, men den hade redan stängt så där kom vi inte in.



Jag höll upp min kamera över muren för att försöka få en bild av vad som fanns där inne. Anar symmetri, men vad mer?



Åter en staty med jaktmotiv. De hör inte till mina favoriter, hur välgjorda de än är.



Nu låg slottet så vackert i kvällssolen. En dam satt helt stilla och bara njöt av friden.



Här, på den stora gården närmast slottet fanns den mesta blomsterprakten, långa rabatter med massor av färger.



Vi gick ut genom en sidoutgång nu när huvudentrén hade stängt och kom rakt på en ölträdgård. Så perfekt att slippa leta matställe åt en hungrig make! Jag fick mig en god schwarzbier och



den vrålhungrige maken mumsade på en hamburgare.



Själv var jag inte så hungrig, så jag tog bara en friterad camembert med sallad, precis lagom mycket och väldigt gott. Sedan vandrade vi i den varma sommarkvällen till vårt fullständigt udda och unika hotell, det inlägget vill ni inte missa! (Men först kommer en EFIT)