Sidor

tisdag 15 augusti 2017

I boddenlandskapet vid Östersjön


Väster om Stralsund ligger Tysklands största nationalpark Vorpommersche Boddenlandschaft och det var dit vi åkte på vår sista semesterdag. Boddenlandskapet består av en kust som ständigt ändras, den byggs upp och bryts ner av vind och hav. I den låglänta terrängen bildas grunda sjöar. Hela landskapet påverkas drastiskt av vattennivån i Östersjön.

Sandbankar, laguner, sjöar och öar gör området till ett paradis för fåglar (och turister). Cykelvägarna är många, trots den ständiga motvinden.



Vi cyklade inte, vi körde bil. Första stoppet blev i Prerow där jag fascinerades av alla lyktstolpar som dolts i vita klätterrosor!



Vilken tur att vi var där just när de blommade, det här var en fantastisk syn.



En av de främsta anledningarna till att jag ville åka runt i området var husen med agtak och fantasifullt målade dörrar. Och jag blev inte besviken.



Här fanns färgkombinationer och mönster som vi väl knappt skulle kunna tänka oss hemma men som på ett märkligt sätt blir så vackra i sin rätta miljö.



Agtaken tillåter mjuka former. Jag tycker att de ser klappvänliga ut, lite som sammet om man stryker åt rätt håll.



Cykelvägarnas skyltar var också väldigt charmiga.



Sista biten ner mot stranden och Seebrücke var det cykelförbud. Här låg små bodar med restauranger och butiker. Vi köpte smörgåsar med rökt lax respektive yttepyttesmå räkor till lunch. Jag köpte mig en ny blå plånbok i skinn.



Solen hade ännu inte brutit genom molnen och vinden var frisk, så strandbesökarna kurade ihop sig i de många strandkorgarna. Jag har sagt det förut och säger det igen, en av de få materiella saker jag fortfarande önskar mig är en (blåvitrandig) strandkorg. (Den andra är en karusellhäst - det är nog barndomsminnen från Mary Poppinsfilmen som påverkat mig.)



Vi trotsade vindarna och vandrade ut på den långa träpiren. Sedan tog vi oss tillbaka till bilen och åkte vidare till Ahrenshoop, den lilla fiskebyn som blev en konstnärskoloni och numera är en populär turistort.



Här finns det många, många målade dörrar på lika många agtakstäckta hus. Roligt att se att även de nybyggda husen håller sig till traditionen!



Här bodde någon som tydligt gillar katter, avslöjad inte bara av silhuetterna i fönstren utan även av skulpturen på trappan och huvudena i dörrspeglarna!



En del trädgårdar var lika inspirerande som husen.



Se hur buskarnas färg matchar fasaden!



Nu hade solen kommit fram och värmde ordentligt, så det blev en lång och skön promenad.



Men det här lilla huset såg ut att behöva lite omvårdnad. Undrar om det var till salu?



Vi gick förbi ett hus som just fick nytt tak. Ett sant hantverk som kräver sin yrkesman.




På en bild hade jag sett att det skulle finnas ett knallblått hus i byn, men vi kunde inte finna det.




Men man är inte rädd vare sig för starka färger eller kapten Haddock!




Plötsligt såg vi en liten charmig skylt om en kaffekvarn :-)



Vi följde skyltningen



och kom fram till kvarnen som mycket riktigt var ett fik.



Platserna ute i solen var upptagna, men vi satte oss inne och jag fick återigen ett smaskigt tyskt bakverk. Nöjda och glada gick vi tillbaka till bilen och gjorde resten av dagen i Stralsund. Nu vet vi att vi vill tillbaka hit. Vill cykla och uppleva landskapet i en annan takt. Ett annat år.

lördag 12 augusti 2017

EFIT - en gräsänkelördag i augusti

Återigen dags att fotografera Ett Foto I Timmen - EFIT. Idag kommer sönerna hem från Jamboree-17 och min vecka med egentid tar slut. Maken kommer imorgon, han ska köra lastbil med allt scoutmaterial.


0.30
Borstar tänderna och kryper i säng.



6.00
 Väcks av röster på gatan.
Istället för att dra upp min rullgardin går jag ner och kikar ut.



7.30
Har vilat en stund, kanske sovit.
Inser att gårdagens post aldrig hämtades in.



8.30
Plockar ut några magnumflaskor som jag plattat till i glasugnen.
Skrapar bort resterna av skyddspapperet och förbered för ny ugn.
Nästa gång ska jag använda mig av fönsterglas.



9.30
Kokar mig några ägg.



10.30
Städar hos kanariefågeln som ruggar just nu.
Hon får toppen av det ena kokta ägget.



11.30
Limmade nya smycken igår, nu får de kedjor.



12.30
Växlar mellan trädgård, ateljé och teve.
Planterar ekollon jag plockade i Tyskland.



13.30
Igår kväll läste jag ut del två, nu blir det del tre.
Har två reserverade böcker som väntar på biblioteket.
Tänk vilken fantastisk tillgång biblioteken är!



14.30
Dammsuger på övervåningen
och kikar in i det som varit och åter ska bli vårt badrum.
Undrar om maken ska tillbaka till jobbet på måndag
eller om han tänkt ha "badrumssemester" ett tag?



15.30
Tar mjölk i min tebalja och tänker att sönerna inte får dricka mjölk
när de kommer hem för det finns bara en halvliter kvar.
Och sedan tappar jag paketet.



16.30
Det kommer visst inget regn idag.
Jag samlar vallmofrön och klipper lite vissna perenner.



17.30
Sönerna har kommit hem.
Behöver duscha.
Lillhunken har värnat sin sandalbränna.



18.30
Egna tomater och egen sallad,
men lasagnen är färdigköpt och står i ugnen.



19.30
Trötta söner har gnagt majs.
Maken har ringt och kommer tydligen hem sent i kväll.



20.30
Sista bilden avslöjar vad jag ser på resten av kvällen.
Friidrotts VM från London.
Tack för idag!

torsdag 10 augusti 2017

I Hansastaden Stralsund


Jag måste återkomma till vår resa i Europa. Det finns så mycket mer att visa. Så mycket som ger mig mersmak - och kanske dig?

Vi var på väg från Prag till Stralsund, maken och jag. Sönerna tog flyget hem från Prag, men vi skulle bo två nätter i Stralsund och inte ha lika bråttom hem. Det var en ganska dryg bilresa, trots att vi pausat vid slottet i Moritzburg.

Vi svängde av motorvägen för att se ringmuren i Neubrandenburg. Parkerade mitt i stan i ett parkeringshus och gick till en av de mäktiga stadsportarna för att sedan följa muren.



Jag hade trott att man kunde gå ovanpå, men det var den alldeles för smal för.



De små söta korsvirkeshusen hängde som balkonglådor på muren.



Utanför muren visade det sig att de hade bra stöd mot marken. Undrar så hur de ser ut inuti?



Det fanns stadsportar i alla fyra väderstreck, vi såg tre av dem. På ett ställe var stadsporten dubbel.



Alla var de olika och alla var de pampiga.



Muren i sig var inte alls lika pampig. Lite besvikna körde vi vidare efter att ha handlat frukostmat.



För i Stralsund skulle vi bo i lägenhet mitt på gamla handelstorget. Ett dubbelrum med pentry, alldeles utmärkt. Om man bortser från ösregnet som vi kört in i.



Men solen kom fram och vi kunde gå torrskodda ut för att leta restaurang.




En mysig blandning av arkitektur och hantverksbutiker som jag gärna hade velat kika in i.



Vi åt på restaurangen som till hörde det hotell som också hade vår lägenhet. En vacker och udda lokal, men jag var tyvärr inte helt nöjd med min mat. Kyparen var ovanligt spexig för sin yrkesroll, något alla kanske inte gillar men det gjorde vi.

Sedan visade det sig att Gärdsmygen bott på just detta hotell bara några dagar efter att vi varit där!



Morgonen efter blåstes det upp en gigantisk avbild av en tjocktarm på torget. Vi avstod från att gå in i den.



Hittade istället en lokal där en stor modell av staden fanns. Vi bodde alltså vid torget mitt i bild. Jag köpte ett tryck av en målning av husgavlarna längs gatan mot torget, de var väldigt variationsrika!

Sedan åkte vi på en tur längs kusten mellan Stralsund och Rostock, ett område som jag absolut vill tillbaka till - men de bilderna får komma i ett annat inlägg.



Efter vår utflykt vandrade vi runt i hamnen, här hade de inte food trucks utan food ships. Populärt ställe såg det ut att vara. Brötchen (småfralla med hård skorpa) med fisk är något som bjuds i de flesta (om inte alla) tyska kuststäder.



Mitt bland de gamla magasinen hade Ozeaneum byggts, en mycket modern byggnad. Den får vi besöka nästa gång vi kommer hit.



De gamla magasinen är precis lika pampiga och vackra som stadsportarna. Tänk så mycket alla detaljer gör för en byggnad.



Vi gick en liten extra tur och hamnade bland små korsvirkeshus vid Heilgeistkloster, några väldigt charmiga kvarter med låg bebyggelse och bilfria kullerstensgator.



Här fanns inget egentligt kloster, utan ett sjukhus som en gång i tiden tog hand om fattiga och äldre. Området förstördes under trettioåriga kriget och fick byggas upp igen.



Om detta visste jag inget där jag gick och njöt av alla rosor och stockrosor. Nu tycktes här vara privatbostäder.




När vi så kom fram till själva kyrkan blev det nästan för mycket. Så otroligt vackra stockrosor. Och dessutom mot den väggen!





- Såg du kanonkulorna i väggen? frågade maken. Men jag hade ju bara sett stockrosorna ...



Upplevelserna var inte slut där. Längs en av gatorna vi gick var en port öppen. Inte en människa syntes till, men jag gick in. Det såg så spännande ut!


klicka gärna!

Ett gigantiskt rum som tycktes vara ett museum eller utställning fanns innanför porten.



Udda prylar överallt och ingen som berättade vad vi såg.



Tegelstenar och en beskrivning av hur de tillverkats.



Benknotor i massor! Maken ville helst gå ut igen, han tyckte helt klart inte att vi hade där inne att göra.



Men jag såg det fantastiska fönstret i bakre änden av rummet. Dörren stod öppen även där. Hur skulle jag kunna motstå?



Inte blev jag besviken heller.



Gården var lika spännande som rummet, en enda röra av grejer.



I stenläggningen fanns udda stenar inlagda.



Fönsterpartiet var vackert utifrån också.



Maken ville gå, så jag följde motvilligt efter.



Var bara tvungen att stanna och ta några bilder på de flaskor som prydde det stora fönstret mot gatan först.



På en skylt läste maken att det mycket riktigt var en sorts privat museum och att mannen som skötte det bodde högre upp i huset.


klicka upp bilden

På vägen tillbaka till vårt rum såg vi dessa plaketter i gatan och kände historiens vingslag på ett annat sätt än när vi tänkt på svenskkopplingar och Hansan.



Vi kom fram till rådhuset som låg vid det torg vi bodde. Intressant att bara ena tornet har spira. Tyvärr var fasaden mot "vårt" torg under renovering, så vi kunde inte se hur utsmyckad den är.



Rakt igenom rådhuset går Schwedenstrasse (Sverigegatan), denna lilla men vackra gång.



Här finns en nisch med en byst av Gustaf II Adolf, Lejonet från Norden. Tänk att detta en gång i tiden var södra Sverige! Vårt första universitet anlades i Greifswald. Nog vore det intressant att leta fler svenskminnen i Pommern?



Vi avslutade dagen med det lokala ölet i krokiga glas



och en väldigt god fiskrätt.



Sedan såg vi på fontänen utanför vår port. Jag hade bara sett den bubbla som ett bubbelbad



men plötsligt sköt den upp en hög stråle rakt upp i luften. Kul grej!

Från Stralsund åkte vi till Rügen och färjan hemåt, men det blir också i ett annat inlägg, annars knäcker jag nog bloggers maxgräns för antal foton.