Sidor

fredag 22 september 2017

EFIT - en mulen septemberfredag


Tänk att jag missade förra EFIT! Jag har en symbol i mobilens kalender, men just den dagen var det en annan symbol som ansågs viktigare och tog över. Lite surt eftersom jag just då funderade på om det inte snart var dags. Nåja, idag är det en ny EFIT-dag och andra som fotograferar denna dag en gång i timmen finns här.


7.00
Tassar sömndrucket in i köket för att ta första klunken ur tebaljan.
Tackolov för att maken alltid gör te åt mig innan han åker.



8.00
Har duschat.
Vi sparar alltid det vatten som annars bara rinner bort
innan varmvattnet kommer.
Just nu passar jag på att utnyttja det till att lossa etiketter från flaskor,
annars brukar jag vattna i trädgården med det.



9.00
Punktering på cykeln som jag är så beroende av.
Får gå till stationen. Eller ta bussen.



10.00
Vid stationen har höstfärgerna börjat komma.
Det är höstdagjämningen idag, så det var ju lämpligt.
Men tåget är försenat.
Brandlarm på Stockholm City, obehöriga på spåret i Årstaberg samt vagnfel.
Tre fel för mycket.



11.00
Är mammografin klar.
Tackolov kan jag kollektivtrafiken så bra att jag kunde välja annan färdväg
och kom hit bara en minut sen, trots tjugo minuters försening på tåget.
Jag fullkomligt hatar att vara sen,
det sitter i sedan barndomen och alla flyg mm som vi missat ...



12.00
Men tåget hem var såklart också försenat.
Eller snarare inställt.
Väl hemma kunde jag handla ljung och middagsmat på mitt ICA.



13.00
Efter lunchen tog jag mig en kardemummabulle.
Jag brukar köpa gårdagens bullar på mitt kondis,
de är helt utmärkta och kostar mindre än hälften av de nybakta.



14.00
Lillhunken kommer hem från skolan och gymmet.
Har köpt proteinpulver med kanelbullesmak.
Typ.
-Varierad kost är bättre, säger mamman
som har köpt äkta kanelbulle åt honom ...



15.00
Börjar packa inför morgondagens marknad.
Har inte stått på marknad sedan i julas, så det är ingen egentlig ordning.
Dessutom ska inga julsaker med.
Däremot tar jag med slipsnålar, fast sådana kanske är helt ute?



16.00
Mycket att hålla ordning på är det.
En del får stanna hemma och jag tar inga stora saker med mig.



17.00
Lite keramik tänkte jag ta med,
den låg så perfekt i en korg.
Bara att ställa på bordet!



18.00
Prislappar och växelkassan är klar.
Allt är packat.
Hoppas jag.



19.00
Vid middagen ber jag att få fotografera Lillhunkens kombo
av Raubtier-tshirt, döskallekofta och blingblinghalsband.
Det var ett roligare motiv än fiskpanetter, bläckfiskringar och spenat.



20.00
Ser vi film och maken dricker öl.
Snacksskålarna är också framme, men jag håller mig till choklad.



21.00
Filmen är den första Kingsman eftersom tvåan gå på bio nu.
Vi hart sett ettan förut, men ville friska upp minnet.
Jag köänner att jag nog gärna ser tvåan på lite mindre skärm än på bio,
det är lite väl mycket splatter ...



22.00
Drar vi igång kvällens Idol.
Fickvänmta till efter redultatet så att inte det avslöjades av en slump.
Å andrasidan var det rätt självklart när alla sjungit.



23.00
Fortfarande Idol.
Jag är imponerad av kvaliteten på årets sångare!

Sedan kollar jag min iZettle-enhet som stått på laddning
och den har slutat fungera.
Det var väl ändå himla typiskt!?!
Hoppas kunderna har Swish imorgon.

Gonatt!

onsdag 20 september 2017

Detta är ingen bokblogg, men ...


... jag har läst och recenserat en hel del böcker som jag fått av den synnerligen generösa Pockethexan och mina recensioner har då publicerats i hennes blogg tillsammans med mina bilder av var jag varit när jag läst böckerna. En del böcker har varit rena recensionsexemplar, andra ingår i "Pockethexorna på utflykt", där boken efter att ha recenserats ska lämnas till en vän eller på lämplig plats så att någon -vemsomhelst- kan finna den, ta hem den och läsa den för att sedan skicka sin recension till Hexan. Att lämna böcker i Stockholms lokaltrafik är nog ingen bra idé, för de hamnar med stor säkerhet i hittegodsavdelningen. Jag har lämnat böcker i simhallar, väntrum mm.

Bilden ovan visar dubbelsängen i den engelska kanalbåten där jag tillbringade påsken med att bl a läsa Vända hem, av Yaa Gyasi. Recension finns här. Boken gav jag sedan till Susjos som sagt att hon också ville läsa den.



I somras satt jag i Tyskland, vid gränsen till Tjeckien och läste Barnet i mossen av Siobhan Dowd. Recension finns här. (Någon som vill ha boken? Jag har den kvar!)



I köket kämpade jag med Vid fyrtio börjar livet av Stefan Åberg. Jag gav upp och skrev en sorts recension som finns här. Man ska ju vara ärlig och tycker man inte att en bok är bra, så är ska man säga det.



På verandan sitter jag ofta och läser, i våras doftade det våt jord av alla frösådder. Jag läste Gycklarens arv av Kersti Vikström. Recension här.



Men det jag allra mest vill tacka Pockethexan för är att hon fick mig att upptäcka Joanne Harris, en av Storbritanniens populäraste författare som slog igenom med boken Choklad - den som sedan blev en film av Lasse Hallström med Juliette Binoche, Lena Olin och Johnny Depp i huvudroller.

Den första Harris-bok jag fick av Hexan var En smak av vin och den tyckte jag så mycket om att jag inte ville ge den vidare! Recension här. I samma inlägg har jag också recenserat Italienska skor av Henning Mankell.



I Italien läste jag Kärlekens dårar (recension här) och sedan har jag läst de flesta av Joanne Harris böcker, även om jag inte fått alla av Hexan. Vad gäller Choklad så tycker jag att de två uppföljarna är bättre och önskar att Lasse Hallström fick göra film av dem också. Karamellskorna har jag recenserat här och I persikoträdets skugga hade jag i två ex så då kunde jag skicka det ena till Pockethexan - lite pay back, så där!

Ytterligare tre böcker som jag recenserat hos Hexan är Mina fräknar av Sofia Hallberg (recension här), Askungar av Kristina Ohlsson (recension här) och Rosamunde Pilchers Mellan ebb och flod - den sistnämnda var den allra första pocket jag fick av Hexan och det redan för mer än sju år sedan! Oj, så tiden i bloggvärlden har runnit fort och så många vänner jag fått här! (Recensionen finns här)

Stackars Hexan har flera gånger fått sparka på mig för att få mig att läsa böcker och skriva recensioner, jag har flera kvar här hemma som väntar. Men det var väldigt roligt att leta rätt på alla dessa inlägg hos Hexan, jag hade glömt flera av dem! Hittade också fina inlägg där hon berättar om när hon gått på glaskurs hos mig, vilket hon gjort vid flera tillfällen.



Men förutom Pockethexans böcker då? Jo, mamma har med varm hand lämpat över flera årgångar av den danska inredningstidningen Bo Bedre till mig, nu när hon har fått problem med synen. Instucket lite här och var finns några gamla exemplar av Damernas värld och Femina också. När maken kom hem med högarna sa jag att han kunde kört dem direkt till pappersinsamlingen, men sedan insåg jag att det kan trots allt finnas något av värde här och där. Här handlar det inte om att läsa, utan enbart att skumma igenom bilderna och eventuellt riva ut något för inspiration. Tar jag fem tidningar om dagen kanske jag är klar till jul?



Så finns förstås biblioteket - denna fantastiska skattkista! En dag när jag var där stod Elena Ferrantes första bok i Neapelkvartetten på hyllan och bara väntade. Klart att jag tog den. Men inte gav den direkt mersmak. Nej, jag blev mest irriterad på småflickorna och deras kamp om vem som var bäst och smartast. Men visst kunde jag uppskatta den italienska skildringen som var så långt från det Italien vi ser som turister.

När en väninna berättade att allt lossnar en bit in i andra delen, kollade jag om den fanns att låna - och tänk att både del två och tre stod och väntade på mitt bibliotek! Dessa läste jag ut på tre dagar då jag var ensam hemma för familjen var på scoutläger. Lyx!

Sedan ville jag låna del fyra. Över 450 personer i kö. Suck.



Men tänk att på engelska kunde jag få den bara någon dag senare!

Och ja, den är bra, serien. Men jag gillar fortfarande inte huvudpersonerna.



Eftersom jag nu var igång med läsningen slog jag till med Veronica Roths science fiction också. Första boken, Divergent, fick jag som gratis e-bok av Dagens Nyheter och nu har jag läst resten (Insurgent, Allegiant och Four) samt sett två av tre filmer (som inte alls visar den värld jag föreställt mig, men är rätt ok ändå).

En vän hade varit på Akademibokhandeln och tipsats om Barbara Constantines och sen paulette och Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser, så dem lånade jag raskt på biblioteket. Den första tyckte jag var en lite naiv bagatell som säkert kan bli en härlig feel good-film med pladdrande fransmän, den andra läser jag just nu och den väcker en del minnen som kanske kan bli till ett eget inlägg.

Dessutom har bloggvänner som Eva Trillian och Annette skrivit om böcker som jag vill läsa, så även andra bloggare som jag inte alltid minns vem som tipsat om vilken bok. Om den svenska motsvarigheten till brittiska trädgårdsoraklet Gertrud Jekyll; Emma Lundberg har jag läst tack vare någon trädgårdsblogg, någon annan tipsade om den makalösa boken Florence Stevens förlorade värld som jag varmt, varmt rekommenderar och nu har jag hämtat Kate DiCamillos Edward Tulanes fantastiska resa på biblioteket efter att ha läst att det är Sannas favoritbok! Sådant gör mig nyfiken, men nu blev jag också lite beklämd eftersom jag ser att Sanna bestämt sig för att sluta blogga.

Har jag glömt att berätta om någon bok är ni nog bara tacksamma vid det här laget :-)

(Dessutom finns filmer och tidskrifter att låna på biblioteket - ooops, jag fick visst med mig fem filmer hem ...)

lördag 16 september 2017

Två mil i Roslagen och middag på båt


Idag åkte vi till Norrtälje för att vandra Roslagsmarschen. Man kunde välja att vandra 1, 2 eller 3 mil och de olika sträckornas grupper åkte med en timmes mellanrum buss till sina startpunkter för att sedan vandra tillbaka till Norrtälje.



Vi var ett gäng på 8 personer som bestämt oss för 2-milaren och våra packningar skilde sig rejält. Några hade ryggsäckar fulla av regnställ, korvar, nötter, ylletröjor, skavsårsplåster, extrastrumpor, kaffetermos, vattenflaskor mm mm.

Själv hade jag mobil och sittunderlag i ena fickan och kåsa i den andra. Det klarade jag mig bra på!



I början var vi ett lämmeltåg av vandrare som gick på rad i solskenet.



Första stoppet kom efter bara någon kilometer, då fick vi frukt och dricka.



Vid andra stoppet fanns grillad korv och fika.



Tredje stoppet var vid Porshanken, ett udda ställe i Westernstuk.



Här slevades det upp härlig god ärtsoppa!



Vid varje stopp var det gott om folk men leden drogs ut betänkligt och det var inte alls samma trängsel som i början.



Ärtsoppa ska kokas på rätt sätt (även om denna var färdigköpt och bara värmdes upp).



Udda ställe, som sagt!



Ibland såg vi livsfarliga vilda djur.



Ibland besteg vi branta hinder.



Ibland var det bara väldigt vackert!



Nöjda och lite möra kom vi i mål efter 5,5 timmar i grönskan - 1,5 timmar senare än vad jag hade trott!

Vännerna åkte till ett landställe för fortsatt umgänge, men maken och jag kunde inte klona oss. Vi skulle tillbaka till stan för att fira 50-årsjubileum för området där mina föräldrar har sitt hus på Gotland.



Efter en snabb dusch och ombyte på ett gym i Norrtälje körde vi till Skeppsholmen och en restaurangbåt där alla stod och väntade på oss. 



Vi fick buffe med svenska läckerheter, sjöng sånger, pratade minnen och hade det allmänt trevligt. Mina gamla lekkamrater är mer än vuxna nu och våra föräldrar är alla 80+.



Det blev ett mycket lyckat avslut på dagen och jag tror att både gamla och unga njöt av att återses.



Så tog vi bilen hem, lade fötterna högt och slog upp var sin kall öl. Knäna är lite möra, undrar hur de känns imorgon ...

måndag 11 september 2017

Andra prioriteringar


Oj, inte sjutton var det tänkt att jag skulle ha ett blogguppehåll! Men äldste sonens utflyttning tog mer tid och kraft i anspråk än jag trott. Inte själva utflyttningen kanske, men effekterna av den. Bloggläsning och -skrivande kändes inte så viktigt.

Hans sista kväll hemma åt vi middag i lusthuset. Mellangrabben med flickvän kom också för att vinka hejdå. På lördagsmorgonen körde maken och äldste sonen till Göteborg, med tre resväskor packade med kläder, sängkläder och studielitteratur.

Jag satte mig på glasverandan och kände hur tårarna kom. Såklart. Just det att hans boende inte är ordnat gör allt än värre. Både vetskapen om hur han oroas och påverkas av detta men också rent praktiskt av vad han lämnade efter sig.

Och nu varnar jag känsliga minimalister. Sonen är en nostalgiker, boknörd och prylsamlare.



Han har haft det största rummet, där golvytan är på 20 kvadrat men takytan än större eftersom den går in över huvudhusets sluttande tak.



Här har han haft en sann man cave och för mig gällde det nu att plocka ihop hans saker på ett någorlunda ordnat sätt eftersom han kommer att vilja få en hel del till Göteborg den dag han får ett eget boende.

Till detta rum vill självklart Lillhunken flytta, så när han väl vaknade den där lördagsmorgonen fick han knappt äta frukost innan jag började diskutera med honom hur han ville ha det och vad som var görligt.

Vi kom fram till en kompromiss som vi båda kunde acceptera, men när jag sa till honom att vi genast skulle cykla för att köpa färg blev han ganska överväldigad. Han hade nog inte trott att det skulle gå så fort.

Med färgburken i högsta hugg gick vi sedan till tapetaffären och beställde en tapet. Sedan var det bara att sätta igång med röjandet.



På den här sidan rummet lutar bakväggen i enlighet med gamla taket (utom den raka väggen till höger i bild, som förut var en takkupa in till badrummet - det som maken just håller på att bygga om). På ena sidan om dörren till rummet hade Mellangrabben en gång sitt sängbås och på andra har äldste sonen sovit. Vi började med att tömma hyllorna i sängbåsen eftersom Lillhunken ville ha röda väggar. Sedan målade vi, två lager röd färg.

På övriga rummets väggar målade vi vitt ovanför fönsterbrädornas höjd och sedan har vi tapetserat från golvet upp till fönstren - men det resultatet blir som sagt ett annat inlägg (Monthly Makers har så lämpligt inredning som tema denna månad!).



Här syns ett sängbås tydligare. Den vita väggen bredvid byrån är den ursprungliga ytterväggen. Ovanför sängen sluttar taket. På äldste sonens sida är det lådor hela vägen upp under sängen, med tomrum för att han skulle kunna klättra upp. På den här sidan togs lådorna bort när Mellangrabben flyttade eftersom det behövdes en större garderob. Byrån har vi ställt dit till Lillhunken, för äldste sonen hade hängande kläder i hela detta utrymme (2 löpmeter skjortor och kostymer!).



Så var det det där med följdeffekter. Jag tvingades röja på vinden för att vi skulle få plats med sonens saker någonstans. Här uppe finns möbler, leksaker, extrastolar, barnvagn, spjälsäng, resväskor, förpackningsmaterial till mitt glas etc etc. Nu kunde jag bland annat röja ut en gammal hylla som slängdes, en byrå och en skänk som togs till Erikshjälpen. Med lite effektivare placering fick sedan mycket av sonens prylar plats.

Samtidigt bygger alltså maken om vårt badrum - vägg i vägg med rummet som jag och Lillhunken förvandlar. Byggrelaterade prylar och verktyg överallt!



På fredagen var det skönt att ha ett lusthus där en inbokad tjejmiddag kunde njutas i mer harmonisk miljö.



Till Aperol Spritz bjöd jag smördegsflarn med mascarpone och kantarellstuvning.



Stekt ankbröst serverades på grönkåls- och puylinsbädd tillsammans med rödvinssås och crushed potatoes (kokta färskpotatisar som tryckts till och sedan fått bli frasiga i ugn).



Till efterrättens bärmousse hade jag gjort lakritsflarn genom att dela Kick i fyra delar och smälta dem i ugnen. På bilden ligger de på hushållspapper för att lite av det kladdiga ska absorberas.

Ja, det var faktiskt en lyckad meny och en mycket trevlig kväll!



På lördagskvällen lämnade vi byggplatsen för att serveras middag hos en väninna i Sollentuna. Alltid så generösa bjudningar och trevliga gäster hos henne!

Nu hade sonen bott borta i en vecka.



På söndagen tog jag med maken till Klara Soppteater och en njutningsfull konsert med Leonard Cohens sånger, framförda av Matilda Bådagård. Hon kör tre föreställningar i oktober, så har du möjlighet att gå tycker jag att du ska göra det!



På Plattan utanför Kulturhuset fick vi se Mattias Norströms omdiskuterade konstverk med en krökt flaggstång. Kunde inte låta bli att ta med både obelisken och några lyftkranar på bilden.



Trädgården har jag också ägnat mig åt. Eftersom jag skulle sy nya gardiner och ett draperi till Lillhunkens garderob och symaskinen krånglade inte bara en utan fem gånger, gav jag mig ut i potatislandet för att gräva bort frustrationen. I vanliga fall brukar maken få ägna sig åt all sömnad, men han har ju ett helt badrum att bygga plus att han var i München hela veckan, så då tyckte jag att jag skulle sy.



Å andra sidan var det väldigt bra att jag kom ut, för det var perfekt trädgårdsväder och jag fick massor gjort!



Planteringslådorna rensades förutom de med grönkål, buskar grävdes upp och planterades på nya ställen, Några perenner likaså. Mina loganberry som bara växte ohämmat men knappt gav några bär fick gå hädan, så att hallonen kanske kan få ork att växa istället.

När maken kom hem visade det sig att det var symaskinens nål som betedde sig konstigt, så nu har jag kunnat sy allt som skulle sys. Jag har också jobbat i butiken i stan och fixat med glas och sett på den underbara serien Escape to the Chateau (finns på TV4Play - tack för tipset, Annika!) - men inte tagit mig tid att se deckarna som BP och Eva Trillian rekommenderar.

Var sak har sin tid. Jag kommer att komma ikapp bloggläsandet också. Ses snart!