Sidor

fredag 18 augusti 2017

Sand, strand och en chock på Rügen


Hemresan från Stralsund till Stockholm gick över Rügen. I Binz passade vi på att besöka en sandskulpturutställning som pågår ända till 5 november. I år var temat Kärleken till musik och det fanns fantastiska skulpturer av både klassiska och moderna musiker.




De flesta kände vi igen, det handlade såklart om världsnamn, men så fanns en del nationella artister som vi inte visste vilka de var. Dessa fotograferade jag inte.



Konstarten som sådan är otroligt imponerande!



Frågan är hur skulpturerna ser ut i november? Efter tre och en halv månad var det ofräscht grönt på många skulpturer och på sina ställen hade de gått sönder. En skulptur som denna går inte att reparera. Å andra sidan är väl flyktigheten en av tjusningarna med den här konsten?



Självklart fotograferade jag en av världens kändaste rumpor.



Utanför tältet fanns en gigantisk skulptur med en medeltidsinspirerad stad på toppen.



Runt den stod flera vaktande riddare och i bakgrunden syns en drakvinge med klor. Tyvärr hade just drakhuvudet försvunnit, så vi hade lite svårt att förstå hur det hela en gång hade sett ut. Det måste ha varit väldigt mäktigt.



Men det som påverkade mig mer än sandskulpturerna var det som just nu händer med Hitlers gamla semesteranläggning Prora. Vi var där vid vår förra resa till Rügen och förfasade oss över den mer än tre kilometer långa byggnaden där tidens arbetare skulle få semestra i små lägenheter och bli indoktrinerade i "rätt" lära.

Hur det såg ut då syns i bortre delen av mitt foto. Idag byggs husen om till lyxlägenheter som säljs för 4-6 miljoner styck eller hyrs ut av bl a Novasol och Booking.. Jag får ont i magen.



Samtidigt är skillnaden inte alls stor mot de semesterkomplex som finns på stora turistorter. Det är byggnadernas bakgrund och genomförandet som får min mage att vända sig.



Läget är fantastiskt, det är krypavstånd till en magnifik strand.



Stranden sträcker sig långt åt både norr och söder, flera kilometer bred fin sandstrand.



Men lite längre bort syns mer av de gamla husresterna och jag får kalla kårar i nacken. Känner mig kluven. Kanske att det är bra att de gamla spåren suddas ut och såren får läkas?



Kl 13 gick färjan mot Trelleborg och jag hade bokat fönsterbord till buffén. Jag åt mig mätt på rökta räkor och gravad lax och fascinerades över karlar som struntade i all annan mat än det varma och ganska torra fläskköttet.

Konstaterade när vi kom hem vid midnatt att det var ett bra sätt att resa hem på. Den vilsamma båtöverfarten med all mat gjorde att bilresan inte kändes så lång. Att ta en kortsemester till våra gamla svensktrakter i norra delarna av Tyskland är något att fundera på framöver.

tisdag 15 augusti 2017

I boddenlandskapet vid Östersjön


Väster om Stralsund ligger Tysklands största nationalpark Vorpommersche Boddenlandschaft och det var dit vi åkte på vår sista semesterdag. Boddenlandskapet består av en kust som ständigt ändras, den byggs upp och bryts ner av vind och hav. I den låglänta terrängen bildas grunda sjöar. Hela landskapet påverkas drastiskt av vattennivån i Östersjön.

Sandbankar, laguner, sjöar och öar gör området till ett paradis för fåglar (och turister). Cykelvägarna är många, trots den ständiga motvinden.



Vi cyklade inte, vi körde bil. Första stoppet blev i Prerow där jag fascinerades av alla lyktstolpar som dolts i vita klätterrosor!



Vilken tur att vi var där just när de blommade, det här var en fantastisk syn.



En av de främsta anledningarna till att jag ville åka runt i området var husen med agtak och fantasifullt målade dörrar. Och jag blev inte besviken.



Här fanns färgkombinationer och mönster som vi väl knappt skulle kunna tänka oss hemma men som på ett märkligt sätt blir så vackra i sin rätta miljö.



Agtaken tillåter mjuka former. Jag tycker att de ser klappvänliga ut, lite som sammet om man stryker åt rätt håll.



Cykelvägarnas skyltar var också väldigt charmiga.



Sista biten ner mot stranden och Seebrücke var det cykelförbud. Här låg små bodar med restauranger och butiker. Vi köpte smörgåsar med rökt lax respektive yttepyttesmå räkor till lunch. Jag köpte mig en ny blå plånbok i skinn.



Solen hade ännu inte brutit genom molnen och vinden var frisk, så strandbesökarna kurade ihop sig i de många strandkorgarna. Jag har sagt det förut och säger det igen, en av de få materiella saker jag fortfarande önskar mig är en (blåvitrandig) strandkorg. (Den andra är en karusellhäst - det är nog barndomsminnen från Mary Poppinsfilmen som påverkat mig.)



Vi trotsade vindarna och vandrade ut på den långa träpiren. Sedan tog vi oss tillbaka till bilen och åkte vidare till Ahrenshoop, den lilla fiskebyn som blev en konstnärskoloni och numera är en populär turistort.



Här finns det många, många målade dörrar på lika många agtakstäckta hus. Roligt att se att även de nybyggda husen håller sig till traditionen!



Här bodde någon som tydligt gillar katter, avslöjad inte bara av silhuetterna i fönstren utan även av skulpturen på trappan och huvudena i dörrspeglarna!



En del trädgårdar var lika inspirerande som husen.



Se hur buskarnas färg matchar fasaden!



Nu hade solen kommit fram och värmde ordentligt, så det blev en lång och skön promenad.



Men det här lilla huset såg ut att behöva lite omvårdnad. Undrar om det var till salu?



Vi gick förbi ett hus som just fick nytt tak. Ett sant hantverk som kräver sin yrkesman.




På en bild hade jag sett att det skulle finnas ett knallblått hus i byn, men vi kunde inte finna det.




Men man är inte rädd vare sig för starka färger eller kapten Haddock!




Plötsligt såg vi en liten charmig skylt om en kaffekvarn :-)



Vi följde skyltningen



och kom fram till kvarnen som mycket riktigt var ett fik.



Platserna ute i solen var upptagna, men vi satte oss inne och jag fick återigen ett smaskigt tyskt bakverk. Nöjda och glada gick vi tillbaka till bilen och gjorde resten av dagen i Stralsund. Nu vet vi att vi vill tillbaka hit. Vill cykla och uppleva landskapet i en annan takt. Ett annat år.

lördag 12 augusti 2017

EFIT - en gräsänkelördag i augusti

Återigen dags att fotografera Ett Foto I Timmen - EFIT. Idag kommer sönerna hem från Jamboree-17 och min vecka med egentid tar slut. Maken kommer imorgon, han ska köra lastbil med allt scoutmaterial.


0.30
Borstar tänderna och kryper i säng.



6.00
 Väcks av röster på gatan.
Istället för att dra upp min rullgardin går jag ner och kikar ut.



7.30
Har vilat en stund, kanske sovit.
Inser att gårdagens post aldrig hämtades in.



8.30
Plockar ut några magnumflaskor som jag plattat till i glasugnen.
Skrapar bort resterna av skyddspapperet och förbered för ny ugn.
Nästa gång ska jag använda mig av fönsterglas.



9.30
Kokar mig några ägg.



10.30
Städar hos kanariefågeln som ruggar just nu.
Hon får toppen av det ena kokta ägget.



11.30
Limmade nya smycken igår, nu får de kedjor.



12.30
Växlar mellan trädgård, ateljé och teve.
Planterar ekollon jag plockade i Tyskland.



13.30
Igår kväll läste jag ut del två, nu blir det del tre.
Har två reserverade böcker som väntar på biblioteket.
Tänk vilken fantastisk tillgång biblioteken är!



14.30
Dammsuger på övervåningen
och kikar in i det som varit och åter ska bli vårt badrum.
Undrar om maken ska tillbaka till jobbet på måndag
eller om han tänkt ha "badrumssemester" ett tag?



15.30
Tar mjölk i min tebalja och tänker att sönerna inte får dricka mjölk
när de kommer hem för det finns bara en halvliter kvar.
Och sedan tappar jag paketet.



16.30
Det kommer visst inget regn idag.
Jag samlar vallmofrön och klipper lite vissna perenner.



17.30
Sönerna har kommit hem.
Behöver duscha.
Lillhunken har värnat sin sandalbränna.



18.30
Egna tomater och egen sallad,
men lasagnen är färdigköpt och står i ugnen.



19.30
Trötta söner har gnagt majs.
Maken har ringt och kommer tydligen hem sent i kväll.



20.30
Sista bilden avslöjar vad jag ser på resten av kvällen.
Friidrotts VM från London.
Tack för idag!