Sidor

27 september 2020

EFIT - sista septembersöndagen


Dag för Ett Foto I Timmen, denna gång på rätt dag men samtidigt med nya Blogger.
Jag kommer nog ha tänkt många fula ord innan hela dagen finns på plats.
Andra, som kanske inte tänker lika fult finns på EFIT-sidan.


8.00
Samtidigt som morgonens första tebalja drar
ger jag småfåglarna mat.
Nötväckan kommer först av alla till matbordet.



9.00
När dagens andra tebalja drar kollar jag runt i trädgården.
Jag har bott hos mamma i fyra dagar
så att pappa kunnat åka till Gotland för att invintra sina bin och huset.
Behöver rensa bland tomaterna i växthuset nu.
 


10.00
Dessa två böcker hade jag med mig till mamma
och nu är de utlästa.
Recensionen kommer så småningom hos Pockethexan,
men jag har gjort en sida här på bloggen
(högst upp finner du den - i alla fall om du läser i datorvy)
där jag skriver in böckerna jag recenserat och länkar till
Pockethexan när hon publicerat recensionen.

Titta nu på omslagen till böckerna,
man har använt samma blommor men spegelvänt dem och bytt färg.
Likbilen är också densamma.
Ska bli intressant att se hur den tredje bokens omslag kommer att se ut
för det ska bli en trilogi.
(Tillägg; nu har jag sett omslaget på den tredje boken!
Bilen är spegelvänd och blommorna i blått.
Hoppas att designern fick rejält betalt för sitt gedigna arbete!)


11.00
Packar för en tur till äldste sonens lägenhet,
han ska ha besök där nästa helg men har inte flyttat in än.

12.00
Ser vi ut över Alvik och Tranebergsbron från tvärbanan.

13.00
Fixar jag med sonens balkong.


14.00
Måste vi redan ta oss hemåt igen.

15.00
Nu är full fart in till hockeyn!
Damerna har redan spelat i en timme och herrarna ska just börja.

16.00
Damerna leder med 6-0 men i herrmatchen är det inga mål.

17.00
Tar mig ännu en av dagens många tebaljor.
Den fjärde halvlitern, faktiskt.

18.00
Fotbollens dammatch är slut (oavgjort)
och herrmatchen pågår men jag plockar björnbär.
3 kilo blev det idag.
Ingen hade plockat när jag var borta.
(Förvånad? Knappast.)


19.00
Kyckling med kantareller
och ett ris som är så hett att det ångar.


20.00
Jomenvisst.
Andrasortering av Polly.
Inköpta på Cloettas fabriksbutik.
Mums.


21.00
Betalar jag för en fin hylla som jag vunnit på auktion.
Den kommer att passa på sonens William Morristapet.
Han blir glad när han får se den.

22.00
Tänker jag njuta av det bästa som går på TV just nu,
Fyraåringarna på äldreboendet.
Först ska jag spana in andras EFIT.
Tack för idag!


 


23 september 2020

Kåkar och ruiner


När vi lämnade Kristina och hennes fantastiska trädgård hann vi precis till Huseby Bruk innan det blev helt mörkt. Allt var stängt, men det gick utmärkt att komma in på området och gå runt, en sällsam upplevelse.



Jag hade läst den intressanta boken om Florence Stephens (rekommenderas varmt) och såg fram emot att få se det fina bruket. Hit måste jag återkomma när det är öppet och ljust. Även om kameran fixade att ta bilder så blev de inte skarpa.



Vidare till Växjö där vi checkade in på ett alldeles vanligt hotell och sedan försökte hitta någonstans att äta. Det visade sig inte vara helt enkelt då de flesta restauranger redan hade stängt köket, men vi fick tipset om De Luxe och där fick vi mat!



Ett mysigt ställe visade det sig, med många gamla möbler och en blandning av sittplatser och stilar. Vi tog var sin burgare och jag valde en ruggigt stark men god stout att dricka.



Nästa morgon åkte vi först till Bergkvara slottsruin som ligger ute på en udde väster om Växjö.



När man står inne i ruinen ser den inte så stor ut och det är svårt att förstå att allt som beskrivs verkligen har fått plats här. På sin storhetstid var slottet en av Nordens mäktigaste medeltida byggnader med sex våningar, två vindsplan och fyra hängtorn.



Härifrån styrdes Bergkvara gods med över 1000 gårdar i södra Sverige men på 1600-talet förföll slottet och när Linné besökte platsen 1749 var det en ruin.



Teleborgs slott är då raka motsatsen! Här har man inspirerats av slotten i tyska Rhendalen och byggt sig en pastisch med extra allt. Slottet var en bröllopsgåva från Gustav Fredrik Bonde af Björnö till Anna Koskull och stod färdigt år 1900.



Här hade jag velat bo vår natt i Växjö, men det enda som fanns ledigt var två enkelrum i ett annex. Jag ville också gå på Växjö glasmuseum, men det var en måndag vi var här och ni vet väl hur det är med museer på måndagar? Japp, de är stängda. Nog kan man tycka att detta var dålig planering, men den egentliga planeringen var att vi skulle åkt till Karlskrona istället för Växjö.



Istället fortsatte vi med Kronobergs slottsruin. Också stängd. Det finns både för- och nackdelar med att resa på landet i lågsäsong ...



Byggnaden som sådan har samma byggnads- och förfallotid som Bergkvara, byggd på 1400-talet och förfall på 1600-talet. Här verkar det dock finnas mer att se när man besöker ruinen under öppettid.



Färden gick vidare till underbara Eksjö och dess trähus.



Här finns så mycket snickarglädje att njuta av att jag blir alldeles lycklig.



Pampig port på timmerhus, intressant färgkombination, snygg stenläggning.



Och så den här trappan som inte riktigt fick plats inomhus. Hoppas den är isolerad, annars blir det kallt om fötterna!



Vackra gårdsmiljöer med kullersten och loftgångar, här minns jag att vi fikade sist vi var här. Nu var det stängt för säsongen.




Öppet var däremot Eksjö konditori och jag fick mig min räkmacka (plus en smarrig kaka som ni inte får se).



Vi hade kunnat resa runt lite mer och bo en natt till på hotell, men när så mycket var stängt och vi dessutom hade massor av växter i bilen kände jag att det var lika bra att vi körde hem. Via Cloetta i Ljungsbro såklart. Där finns mycket gott att köpa!



Från Ljungsbro körde vi norr om sjön Roxen och kikade på dagens sista ruin, Stjärnorp. Slottet är ritat av självaste Nicodemus Tessin den äldre och var färdigbyggt 1662 då beställaren Robert Douglas redan hade avlidit. Änkan Hedvig skötte därefter slottet själv i fyrtio år.



1789 brann slottet och därefter har bara flyglarna återställts. Under 70 år på 1800-talet hade egendomen andra ägare men återköptes av släkten Douglas som än har det i sin ägo.

Bredvid ruinen går en vacker ravin som vi promenerade en bit i. Höga ormbunkar och slingrande stigar gav mersmak, men vi vände ganska snart och körde hem istället.

Snipp snapp snut, så var resan slut. (Liksom varmvattnet här hemma, men se det är en annan historia ...)

19 september 2020

I Kristinas oas


Äntligen. Tänk att få se denna fantastiska trädgård i verkligheten, att få gå runt tre gånger; först på guidad tur, sedan på fotograferingstur och sist på gräva-upp-växter-tur. Då har man verkligen tur!!!



I denna välskötta oas bor Kristina som beskriver sin trädgård (och sina resor!) i sin blogg och på Instagram.



Jag hade sett vyerna på hennes fotografier och kände igen mig, men att få gå runt i egen takt och verkligen ta in alla detaljer - det var så häftigt!



Nog skulle jag vilja komma hit när dagliljorna blommar, eller än tidigare när här är fullt av tulpaner, men denna trädgård är självklart så välplanerad att den är vacker året om.



Grusgångarna slingrar sig fram med stenkant mot rabatterna. Jag kunde inte se något ogräs eller någon snigel någonstans.



Däremot finns här fåglar, både Sannas i keramik (dem säljer vi på Castor)



och livs levande i stora välskötta voljärer. Den här snyggingen har just fått en jordnöt av mig.



Men den här var lite fegare och ville bara prata med husse.



Att så mycket kan rymmas i en villaträdgård är helt otroligt - och då har ni inte sett växthuset, odlingslådorna, poolen, komposten, kaninburen eller voljärerna! Det får ni göra i Kristinas blogg.



Ni som inte är så superintresserade av trädgård kan få veta att hon är precis lika bra på att baka som att planera och sköta trädgård. Den här kladdkakan med hemgjord glass och nyplockade hösthallon var som en dröm.



Jag blev tvungen att ta om, för jag glömde att fotografera första gången.



Efter fikat gick vi ut igen. Då sa Kristina
- Säg vad du vill ha så gräver jag.
Smått chockad såg jag henne gräva upp planta efter planta till mig, bland annat denna fina skugglilja



och en söt näva som ska passa under rosorna framför min glasveranda.

Jag vänder mig till Kristinas man och frågar:
- Är det något du vill bli av med?
Jag tänker då sådär lite lustigt att det kanske är någon växt han inte gillar.
- Javisst, säger han och tar fram det han hållit bakom ryggen - en ask med vaktelägg som vi ska få!

Helt omtumlade och alldeles lyckliga efter dessa trevliga timmar satte vi oss i den nu ganska välfyllda bilen och for ut ur Skåne.