Sidor

21 februari 2024

Två idoler på vägen hem

Från vårt fejkade, men finfina, slottshotell hade vi gott om tid på oss norrut. Med facit i hand hade jag kunnat planera en dag till i Nancy och hunnit besöka de stängda jugendpärlorna, men nu blev det som det blev och det är ganska skönt att inte ha alltför långa bildagar i rad.

Jag kom att tänka på en park som Kristina skrivit om och kollade upp att den låg perfekt till på vår resväg! Dessutom fanns ledig p-plats närmast parkentrén för oss med hybridbil. Nu tvingades maken ladda bilen utomlands för första gången (fråga mig inte varför han inte velat göra det tidigare) eftersom det annars var svårt att hitta p-plats.

Maximilianpark ligger i Hamm och har en stor plantering designad av min trädgårdsguru, nederländske Piet Oudulf. Jag köpte hans bok Drömplantor på 90-talet och har åtskilliga av hans växter i min trädgård. Dessutom besöker jag ofta Drömparken i Enköping, som han designat och hade den stora lyckan att besöka hans privata trädgård sista sommaren den var öppen för allmänheten. Då träffade jag hans fru och vi pratade en stund, däremot fick jag fullkomlig tunghäfta när jag träffade Piet själv och hans signerade min bok på Trädgårdsmässan för ett stort antal år sedan. Ibland blir även jag star struck ;-)

Ni ser väl fjärilen?

Efter den bensträckaren körde vi vidare till ett charmlöst Best Westernhotell

där vi efter att ha letat restaurang i hela orten tvingades äta middag på hotellets ocharmiga innergård - men ölen var god!

Nästa dag for vi till Hamburg, den dagen har jag berättat om i en EFIT, och njöt av sommarens tredje konsert med Bruce Springsteen.

Dagen efter körde vi hem, hela vägen till Stockholm. Snipp snapp snut, så var förra sommarens reseberättelse äntligen slut. Och ja, jag har biljetter till båda Brucies konserter på Friends, eller jag menar Jordgubbsvallen, i sommar.

16 februari 2024

Slott på slott och slottshotell

Jamen tänk om jag skulle fortsätta på min reseberättelse? Det är bara några få dagar kvar, vi är på väg norrut, men det händer en del som jag vill få på pränt så jag minns dem.

Vi lämnade Assmannshausen och körde långsamt längs Rhen. Det var knappt någon trafik och om det kom en bil körde vi åt sidan så de kunde passera. Vinstockarna längs bergssidorna måste avnjutas i långsamt tempo

liksom slotten

och borgarna

även om vi sett dem förut och även bott på ett.

Som flera gånger tidigare stannade vi till på Birkenstocks lagerförsäljning och den här gången hade de massor av blå sandaler i min storlek! Så är det inte alltid, men nu passade jag på att handla. Jag lever i dessa sandaler så fort jag kan ta av strumporna på våren, så de slits en del. De jag har på mig på fotot köptes för nästan tjugo år sedan, men de är ju inte blå så de har inte använts så mycket. Nu borde jag klara mig några år framåt.

Nästa mål var slottet Drachenburg som vi av någon anledning aldrig besökt. Det här är ett maffigt "fusk"slott, byggt 1882-84 av börshajen Stephan Sarter.

Att det inte har med adel eller kungligheter att göra spelar egentligen inte så stor roll, här har man gått all in och byggt ett slott med extra allt. Klart sevärt!

Från terrassen är utsikten över Rhen fenomenal

och vi valde bästa bordet för att äta lunch. Jag tog en flammkuchen, en tunn tysk pizza, som var så lätt att när det kom en vindby lyfte hela pizzan från min tallrik och hamnade nästan på mig! Som tur var hann jag stoppa den med handen och osten på toppen var inte kladdig, men väldigt varm.

Sedan gick vi in i slottet och njöt av allt det ståtliga.

Här fanns både isbjörnsfäll

och brunbjörnsdito.

Jag föll förstås för alla blyinfattade fönster.

Färden fortsatte ut på landsbygden, jag hade bokat in oss

på något som kallade sig slottshotell utan att det fanns något slott i närheten.

Ett generöst rum med balkong och de traditionella gummibjörnarna i små påsar på våra sängar

och resans största badrum. Fräscht!

Genom hotels.com hade jag fått ett erbjudande där trerätters gourmetmeny ingick, något som visade sig vara väldigt fördelaktigt när jag såg de ordinarie menypriserna. Som förrätt fick vi rökt lax med olika tillbehör.

Till huvudrätt valde vi mellan vildsvin, gösfilé och svamptortellini. Vi valde vildsvin båda två.

Men.

Våra tallrikar såg helt olika ut. Makens kött liknade fläskkotlett, det var ganska ljust i färgen. Mitt kött, på bilden, var tunnare, mörkare, lite "kladdigt" på ytan och luktade inte speciellt gott. Smakade verkligen inget vidare. Hade jag inte kunnat smaka makens hade jag nog inte sagt något, men nu var skillnaden så total. Tur att maken är bra på tyska! Servitören tog bort min tallrik och bad om ursäkt. Efter en stund kom han med en ny portion.

Som såg likadan ut.

Jag smakade och kände att nej, det här vill jag inte äta. Det ville inte maken heller, trots att jag ätit lite av hans kött.

Servitören undrade förstås hur det var och trodde att det kanske var jag som inte tyckte om vildsvin, men vi visste ju hur annorlunda makens kött varit! Gästerna runt omkring var förstås mycket nyfikna på turisten som ratade maten på den flotta restaurangen.

Min tallrik bars ut och efter en stund kom servitören tillbaka. Både han och kocken hade smakat på mitt kött. Och fått igång kräkreflexerna, vilket han till övriga gästers förtjusning demonstrerade tydligt.

Nu hade de problem. Jag hade ju inte fått mat. Vad kunde de göra? De var inte vana vid att få klagomål på maten, så det tog vad som skett på största allvar.

Jo, de kunde ge mig en större portion av den rökta laxen! Maken fick också äta av den eftersom min matlust hade dämpats rätt rejält.

Till sist fick vi vår efterrätt som på menyn kallades för "överraskning" och servitören lovade att det skulle vara en positiv sådan ;-) Vaniljglass med jordgubbar och sabayonne var gott!

Jag blev i alla fall inte matförgiftad av köttet utan kunde njuta en fantastisk frukost nästa morgon. Men vi hade inte haft klockan på väckning, så vi var nära att försova oss! Vi var de allra sista gästerna i frukostmatsalen och det var onekligen synd på så mycket gott.

Hittar jag samma erbjudande igen kan jag absolut tänka mig att återkomma.

11 februari 2024

EFIT - en grå februarisöndag

07.00
Dags att byta sjuklakanen och
lämna täcket kvar i sängen.
Idag får det räcka med yllefilten.
Jag är inte helt frisk än,
men betydligt bättre.

8.00
Igår fyllde yngste brorsonen 30,
men jag kunde inte följa med på kalaset.
På vägen hem från firandet
köpte maken mer fågelmat.
Det går åt mycket när det är kallt.
Inget billigt nöje!

9.00
Tunnbröd är bästa brödet!
Vilken sida brer du på?
Rullar du från långsida eller kortsida?
Jag brer på undersidan, den som varit mot plåten.
Samma sak med knäckebröd,
då kallas det väl fattigsidan
eftersom det inte går åt lika mycket smör.
Rullar från långsidan så att rullen inte
blir för tjock och stabbig.

10.00
Mina palettblad för en kamp mot
heta radiatorer, lågt stående sol
och diverse ohyra.
Jag försöker övertala dem
att stå ut i väntan på våren.
Kan jag så kan de!
Stöttar grenarna som fallit åt alla håll
och bryter såklart av flera eftersom de är så spröda.
Hoppas att de orkar rota sig till nya plantor.

11.00
Letade bland pappas gamla ritblock och målningar
efter lämpligt alster att rama in till
födelsedagsbarnet igår.
Detta är en otrolig skatt!
Dessutom har brorsan tagit hand
om alla ritböcker från pappas resor.
Pappa ritade med tusch istället för att fotografera
när han reste världen runt.
Nu måste allt tillbaka till flyttkartongen.

Bonusbilder:
Här finns också min fasters alla modeteckningar.
Hon sydde sina egna kläder och var väldigt
modeintresserad.
Hon var 15 år när hon gjorde dessa ...

... och 16 när hon gjorde dessa.

12.00
När jag tagit bort pappas och fasters saker
tog maken över bordet.
Han ska reparera några stolar.

13.00
Från nyår får vi inte använda
vår avfallskvarn.
Vi är numera med kompostpåsar.
De fylls av allt mitt snorpapper.

14.00
Lägger några fler bitar
i julklappspusslet.

15.00
Innan jag blev sjuk tog jag in
några kvistar forsythia.
Det var ju tur!

16.00
Maken har hjälpt Lillhunken
till bilverkstaden.
Samtidigt köpte han ledbelysning
som jag ska ha över frösådderna i vår.
Jag har kommit på att jag kan ha
sådder i nya hobbyrummet!
Nu ställer vi in tajmrarna
(hur sjutton skrivs timer i pluralis på svenska?)

17.00
Har sett hockey och skidskytte
och glömt mitt te.
Nu värmer jag det i mikron.

18.00
Dags att lägga torkade trattkantareller
och stensopp i blöt inför middagen.

19.00
Vinner Frida Karlsson!

20.00
Efterrätten är slut.
Den påbörjades redan på eftermiddagen,
så det blev förrätt också.

21.00
Spana in mitt nya duschdraperi!

22.00
Kvällen avslutas med den ljuvliga
filmen What We Did On Our Holiday.