Torsdagsfoto - tidens tand

Vad kan väl visa tidens tand mer än fossiler
plockade på Gotland?
Många långa sommardagar har jag vandrat längs stranden
och plockat "hålstenar" som jag sedan trätt till halsband.
Hålstenarna är skivor av ortoceratiten,
en bläckfisk som levde för ca 500 miljoner år sedan.
Mittpartiet av skivorna är mjukare
och har eroderat genom åren, vilket bildar ett hål.
På min bild har de ännu inte uppstått.

Jag har också en del vackra exemplar av trilobiten,
ett leddjur som kunde bli upp till 75 cm långt.

På youtube kan man hitta animeringar av dessa djur
och på Torsdagsfoto kan man hitta andras tolkningar av Tidens Tand!
Denna vecka är det tävling och vinsten kommer ifrån Tvspelsweb!

Tisdagstemat blir en utlottning

Tisdagstemat denna vecka är rund.
Jag passar på att lotta ut ett av
mina runda röda glassmycken,
infattat i ett runt silverhänge.
Hänget är 2 cm i diameter,
silverkedjan är 40 cm lång.

Vill du vinna så skriv det i din kommentar!
Länkar du från din blogg får du en extra lott,
likaså om du är eller blir följare av min blogg!

Själva utlottningen sker den 8 december kl 12!

EFIT - en vecka till advent

Dags för Ett Foto I Timmen!

00.30
På väg hem från en tjejmiddag i Märsta.
Tåget är tomt på folk, men fullt av lämningar.
Flaskor, tidningar, partyhattar, skräp och någon spya.

01.30
Kliver in genom grinden.
Lampan utanför ateljén tänds
och visar mig vägen till det mörka huset där alla sover.
Eller nästan alla, jag hör att någon borstar tänderna.
Äldste sonen släcker snabbt sänglampan när han hör mina steg i trappan.

07.20
Vaknar och hör att Lilleman leker i sitt rum.
Somnar om och drömmer att Lilleman krypit in i utrymmet
under ugnen till en gasspis och inte kommer ut.
Efter det uppvaknandet vill jag inte somna om!

07.50
Gör frukost till Lilleman och ber honom väcka sin pappa.
Sätter på teven i tid till Pokémon,
men det är reprissändning av ESC Junior.
Byter till Avatar-maraton på Nickelodeon istället.
Lilleman äter frukost framför teven.

08.50
Lilleman är ombytt och redo för morgonens fotbollsträning.
Han är besviken över att han inte spelar i Djurgården,
men helt klar över att han kommer att göra det.
Sedan ska han bli världens bäste back...

09.50
Dottern undrar nyvaket varför det är så tyst.
Njuter av lugnet och brygger sin morgonkopp kaffe
på sitt eget speciella vis.
Snart bryts tystnaden av en speedad Lilleman som för full hals
sjunger Pontares Vindarna viskar mitt namn.

10.50
Efter kaffet och ett antal hembakta surdegsmackor
äter dottern några grapefrukt.
Bröderna har fått henne intresserad av Avatar,
men har väldigt roligt åt att hon inte hänger med.
Själva kan de programmen utantill vid det här laget.

11.50
Pappa kommer med en jättehink honung
som jag ska pytsa upp i mindre burkar för försäljning.
Jag provsmakar för att kolla att den är riktigt god,
sedan ställer jag hinken på värmegolvet i hallen
så att honungen blir lite tempererad och hanterbar.

12.50
Äldste sonen dammsuger bottenvåningen
och mellangrabben dammtorkar alla morfars akvareller.
Barnen får en tavla till varje födelsedag,
så nu börjar det bli fullt på väggarna i trappan...

13.50
Den lokala konstföreningens utlottningsmöte.
Majoriteten är 60+, men dagens yngste vinnare är bara 8 månader.
Hans pappa väljer en fin akvarell med en cyklist på,
tycker att den med hunden
(som jag och många andra i lokalen velat vinna)
kan vara lite för skrämmande.

14.50
Jag har inte vunnit något konstverk,
går till Konsum och handlar lite mjölk & leverpastej
och det sista som behövs till kvällens tacomiddag.
Hittar Ragusa - den får snabbt göra mig sällskap.

15.50
Noll koll gummiboll.
Vid lunch bad jag äldste sonen kolla var
och när han skulle vara borta ikväll.
Nu visar det sig att han ska vara i en bowlinghall
som inte ligger helt nära hemmet - om tjugofem minuter.
Pappan skjutsar och jag gör mig en välbehövlig balja te.
Vi har grävt fram vår gamla franska kittel,
dammat av den och hör o häpna:
Jag upptäcker att den inte skriker på nya induktionsspisen!

16.50
Jag sätter mig med fötterna högt en stund.
Ser en kort stund av bönderna, det är ganska lagom.
Hör Kevin Borg prata om hur han lärde sig svenska så snabbt.
Byter kanal till ljuvliga Nigella som karamelliserar
päron och valnötter i marsalavin för att ha till gorgonzola...

17.50
Förbereder allt som ska fram till middagen.
Jag häller ut en påse nachips i största ugnsformen
och klickar ut köttfärsröran ovanpå.
Strör över riven ost och ställer in hela formen i ugnen.
Vi har alltid mosad banan och gräddfil eller mild yoghurt till.

18.50
Vi äter. Äldste sonen har lassat upp berg på sin tallrik.
Han äter upp det på sju minuter, sedan tar han om.

Bonusbild; Lillemans tallrik.
Det tar längre tid för honom att äta upp detta
än för storebror att äta upp sitt lass.
Men så lägger Lilleman på lite mer då och då.
Men inte mycket...
(Morfar har dekorerat tallriken.)

19.50
Ett väl använt och vältummat recept från när jag var kanske 17 år.
Favoritkakan går igen, det är ett suveränt recept.
Nu ska det bli tårta till dottern som fyller 19 imorgon.
(Ibland har jag en skvätt strohrom i fyllningen, det blir mums, det!)
När kakan gräddas nattar jag Lilleman.

20.50
Kakan har släppt längs kanterna, vilket visar att den är klar.
Jag tar ut den ur ugnen, så får den svalna innan jag lägger upp
den på fat och ställer den rendiskade formen ovanpå.
Doften sprider sig i huset.

Och nu sätter jag mig i stora fåtöljen med fötterna högt,
hoppas kunna se en film utan att somna.
Over and out!

Fototriss - skön

En skön lördagskväll tillbringar jag gärna med vänner.

Dricker glögg, serverad ur välputsad kopparkanna.

Sitter länge vid vackert dukat bord.

Äter upp nästan all den goda chokladmoussen.

Andras tolkningar av skön hittar ni här.

Fredagsfärger - jag kan inte motstå detta!

Jag har aldrig deltagit i
FredagsFärger
förut, men när det nu är
Djurgårdens
färger som gäller
kan jag bara inte låta bli!
Röd-blå-gul.
Och så guldstjärna för grönt.


Här är Globen förra torsdagen, jag är på väg till Hovet för att se Djurgården besegra Luleå (ser ni det gröna i porten?). Nästa torsdag ska jag dit igen.

Fler Djurgårdsfärger ser ni här!

Torsdagsfoto - broar

Bron vid Tancarville i Normandie.
Där satt vi i fem timmar i stekande sol
när vi firade franska nationaldagen förra året,
i väntan på en armada av vackra segelfartyg.
Fransmännen hade dukat upp med tält, möbler,
mat, vin, sprit och halva släkten. En upplevelse!

Fler broar ser ni här.

Lite nonsens om luddiga minnen

Det var en gång för länge länge sedan en ung tjej som promenerade i Gamla Stan. Hon kikade i affärer men handlade nog inte mycket, plånboken var inte så tjock. När hon klev ut från Indiska på Västerlånggatan upplevde hon plötsligt att hon var iakttagen. Ja, helt klart. En ung man följde efter henne där hon gick längs gatan. Till sist kom han fram och började prata.

Tänk att bli uppraggad mitt på dagen, mitt på öppen gata!
Sådant som bara händer på film - eller i reklam.
Fast på den här tiden fanns det ingen reklam på teve, bara i tidningar och på bio (och den ville man inte missa!).

Vad minns hon av det som följde? Att han hette P, jobbade som slöjdlärare och bodde bara några kvarter bort ifrån hennes lilla etta. Ville bjuda på middag, ringde några gånger (ja, han fick telefonnumret.) Såg ut som John Denver. Typ.

Men det blev inget mer.

Och när jag letar upp "min" sång på youtube konstaterar jag att jag inte alls minns att han blev så snygg, han Denver. Minns bara pottfrisyren och de runda glasögonen.

Hehe, man kanske gick miste om något?

Tisdagstema - accessoarer

Veckans tisdagstema är accessoarer
och jag lär mig att det ska uttalas "aks".
VA!!??
Tror nog att jag fortsätter tillhöra den
majoritet av befolkningen som säger "ass"...

Jag gräver i arkiven.
Djupt får jag gräva.
Hittar bilderna jag söker på hattar!

Typiska accessoarer!

Men accessoar betyder också tillbehör.
Och fikabordets tillbehör är det som syns på mina hattar.
Två flugor i en smäll alltså!


(Bullarna är av trolldeg, kexen är äkta och saften av papper.
Tårtan av tyg, rosen och namnskylten av sugarpaste,
kristyren av kristyr...)
Ja, sonen vann skolans hattparad de där åren.
Och året innan, då iförd fiskehatt med fiskar på...

Andras accessoarer syns här!

När blir otrohet vacker?

I helgen gick den underbart fina filmen "Broarna i Madison County" på teve. Jag har både läst boken och sett filmen ett antal gånger. En fantastisk film, ångande av sensualism och åtrå. Meryl Streep är sagolik som medelålders hemmafru, tagen för självklar av resten av familjen - de som inte ens ser henne längre. Clintan kompletterar henne väldigt fint, men i den rollen hade jag nog gärna sett en annan skådis...

Att passionen kan drabba vem som helst, när som helst, hur som helst - det är nog många medvetna om. Frågan är vad man gör sedan. Lämnar allt man har, för allt man saknar? Allt man tror att man saknar?

Jag tror att de flesta som ser filmen vill att huvudpersonerna ska få varandra. Beror det på att vi känner oss som missförstådda undanskuffade medelålders hemmafruar? Att vi känner igen oss i kvinnans roll? Eller att vi längtar efter passion, bekräftelse, att någon ser oss? Romantiska drömmar?

Jag tänker på de av mina vänner som blivit lämnade. Som plötsligt och oväntat blivit svikna. Flera kvinnor, bara en man. Avgrundsstup, hårda ord, ekonomisk kris, påtvingad flytt, förföljelse, oönskade brev, mystiska telefonsamtal - ja, listan kan göras lång. Någon gång har det visat sig vara ett längre förhållande som ligger bakom, ett långt svek - annars ofta en plötslig ingivelse.

Passion? Inte vet jag.
När blir otrohet vacker?
Beror det på hur den förpackas?
Hur det berättas?

Är det som med dansk fläskfilé, när priset blir lågt nog försvinner salmonellan?

Fototriss - fult

Det är nog så som Helena på Fototriss skriver,
det fula dokumenteras sällan.
Man vill helst fotografera vackra motiv,
även om skönheten ligger i betraktarens öga...
Ute regnar det - så nog är det fult alltid -
men jag gräver hellre ner mig i mina arkiv
och hittar ett favoritmotiv som är
fult, vackert och fantasieggande på samma gång,
eller hur?

Här finns fler fulheter!

En award i dubbel upplaga

Hej o hå vilken lördagsutmaning!
Goa Babsan och goa Rantis har båda gett mig samma fina award, som också kräver att jag ska berätta sju saker om mig själv.
Vad i all världen ska jag berätta som ni inte redan vet?
Det känns lite som när jag skulle göra mitt självporträtt häromdagen.

Men två utmärkelser måste ju betyda två gånger sju saker?
Så om jag först tar sju saker ni vet, så kan jag sedan ta sju saker inte så många vet!

Sju saker ni vet att jag gillar, helt utan rangordning:

1. Blått
2. Choklad
3. Bruce
4. Te
5. Konsthantverk
6. Trädgård
7. Djurgården

Sju saker kanske inte så många vet:

1. Min storebror lärde mig läsa när jag var fyra år. Förmodligen insåg han att den där vilda ungen behövde fler mentala utmaningar för att hålla sig lugn.

2. Jag pratade med skorrande r tills jag gick i lågstadiet. Bästisen Anders hjälpte mig bli av med problemet.

3. Jag har nog alltid varit lite tvärtom. Ville inte alls gå på sminkkurs som alla skolpolistjejer fick, utan följde istället med killarna på ishockey. Valde extra samhällskunskap istället för maskinskrivning (ja, jag skriver med pekfingrarna fortfarande!). Osv...

4. En gång i tiden ville jag bli bilmekaniker eller rallyförare. Gillade Björn Waldegård och Ronnie Peterson (Formel 1) skarpt. Nu har jag inte ens körkort...

5. Jag ville bli landskaps-arkitekt och skaffade ansökningshandlingar till flera skolor i England, men sedan blev det en annan utbildning på KTH. (Där jag nog ägnade mig mer åt studentliv än åt studier...)

6. Jag gillar att låta alla berätta vad de tycker, sedan bestämmer jag själv ;-). Antingen ska jag ha full koll eller så ska jag helt kunna lämna över till någon annan - gillar inga mellanting.

7. Jag har överlevt fyra förskräckliga utdragna förlossningar som resulterat i fyra underbara vackra intelligenta sociala gudomliga pratsamma välartade barn. Skulle gärna ha fyra till, men skulle inte klara den fruktansvärda förlossningsångest de skulle medföra...

Och så ska utmärkelsen och utmaningen skickas vidare.
Jag skickar den till fyra favoritpraliner:

Emma, ganska ny i bloggvärlden utanför den slutna community där vi först lärde känna varandra.
Razzy, en vän är en som vet allt om mig och ändå skickar mig choklad!
Sara, som så uthålligt lägger in nya inlägg med fina bilder varje dag.
Pockethexan, som öser boktips och vackra bilder över hela världen!

Afternoon tea och karlar som aldrig ger upp!

Igår var jag på irl-träff igen. Ett sådant där härligt första-gången-möte! Jag mötte upp bloggvännen Plutostina på Centralen och så promenerade vi till Vetekatten för en stunds fika. Jag hade kollat upp att det var öppet till 19, men var inte alls beredd på att det skulle vara så mycket folk! Det serveras Afternoon tea på eftermiddagarna, uppenbarligen mycket välbesökt!

I dryga timmen njöt vi av snittar, scones, hemgjorda marmelader, lemon curd, färskost, vetebrödsskorpor, flera sorters muffins, te och varandras sällskap. Egentligen hann vi inte prata så mycket med varandra, Plutostina hade en kollega med sig, vilket gjorde att samtalet kretsade mycket kring deras gemensamma jobb.

Men det är alltid roligt att få en irl-uppfattning om en cybervän, så nog gav det mersmak! Nästa gång blir det under mer ordnade förhållanden!

Jag skulle nämligen rusa vidare till Hovet och lite Djurgårdskickar. En match som böljade fram och tillbaka. En match som gav mig ont i magen, oroskänslor över det otäcka spel som flera lulekillar ägnade sig åt. Rena kroppstacklingar gillar jag, de har ju gott om skydd killarna, men när rena knytnävsslag och hårda armbågar däckar någon som bara råkar vara nära - då tycker jag att det är väldigt obehagligt.

Att sedan få kedjeformationer och spelstrategier förstörda av långa utvisningar och ändå vända matchen till stor seger - ja jisses - då är det lycka att stå på Hovet! Jag sjöng hela vägen hem.

Min bror har varit på stor läkarkontroll igen. Nu tror de att han ska kunna börja arbetsträna i januari. Att han ska kunna vara gå gott som återställd till sommaren. Stora problem är koncentrationen och labiliteten, men läkarna är övertygade om att det kommer att fortsätta bli bättre. Det handlar, som det gjort hela tiden, om tålamod. Hans delvis förlamade ögonlock är det största fysiska problemet, det ska kunna åtgärdas med plastikkirurgi.

Min pappa, krutgubben nummer ett, har inte bara börjat jogga igen efter sin omfattande hjärtoperation, nu har han dessutom börjat spela i en symfoniorkester! Andra advent ska han spela adventkonsert i Peter Celsings kyrka, S:t Tomaskyrkan i Vällingby. (Där har jag nog inte varit sedan konfirmationen, nu får jag gå dit igen och njuta av pappas spel och Bror Hjorths fina träkrucifix!)

Och idag är det fredagen den trettonde - ni är väl inte skrockfulla?

Torsdagsfoto - macro/närbildsfoto

Lycka är att ha en orädd rödhake
som badar i min fontän
och sedan sprider ut sina vingar för att torka.

Och som bonusbild, på begäran,
Lillemans fina pärlplattespyfluga!

Andras närgångna bilder ser ni om ni klickar här!

Tisdagstema - självporträtt

Hur porträtterar man sig själv när man inte vill visa sig på bild i bloggen?
Fotograferar en annan kroppsdel?
Näe, jag kan inte tycka att en bild på mina bristningar eller valkar eller kråksparkar tillför något...

Letar fram en bild på mitt hjärta ur arkivet.
Ett blått hjärta - det är ju jag.


Sedan börjar jag fundera.
Ett stilleben kanske?
Jag kan ju inte få med allt som är jag, allt kan inte illustreras bara sådär en tisdagsmorgon.
Men lite.
Jisses, hela min blogg är ju ett självporträtt!

Det blåa. Choklad. Bruce. Djurgården. Te. Och så en kackerlacka för sjuk humor.


Så ställer jag mig framför spegeln. Försöker ta bild på min mun ätandes choklad. Det blir bara oskarpt. Tar en på mitt öga. Osminkad, med uppsatt hår och läsglasögonen på. En vanlig sketen tisdagsmorgon i november.

Går och sminkar mig, släpper ut håret, försöker posera igen. Men nej. Det får vara såhär.
Nu går jag och gör en ny balja te. Sätter på en film åt Lilleman som är hemma med halsont. Blåser ut ljusen.

Det blir en lugn dag.

Andras självporträtt? Klicka här!

.

Slime, spöken och Stockholm by night

På lördagsmorgonen undrade Lilleman om han fick göra ett experiment. Lite blåbärssylt på änden av en mashmallow och sedan in i micron. Det skulle se ut som ett öga. Typ.

Oj, vad vi tjoade när mashmallowen svällde över alla breddar! Bara för att krympa igen när microvågorna dog ut. Resultatet såg inte ut som ett öga direkt, men det var gott. Säger de som testade.

Efter det lyckade första försöket förärades alla syskon med en lite udda frukost av sin lyckliga lillebror.


På söndagskvällen förverkligades ytterligare en av vårens presenter. Tillsammans med U&K gick vi på spökvandring i Gamla Stans gränder och kullerstensgator.

Mike the Poet och hans lilla teatergrupp berättade skrönor och skrämde både de som gick med på vandringen och de som råkade komma i närheten. Det hängde blodiga skynken i gränderna och pestdrabbade hostande varelser strök bakom våra ryggar. Där rinner blodrött regnvatten - där rullar avhuggna huvuden... På årsdagen av Stockholms blodbad stod vi på Stortorget och fick samtalet hemifrån att Djurgården vunnit kvalet. Hehe. Vilken tajming!

Frusna klev vi ner i en av Gamla Stans alla källarvalvsrestauranger och njöt av en underbar trerätters middag, skagenröra med en Riesling, oxfilémedaljonger med en (jag menar två) Cabernet Sauvignon, chokladtårta (vilken tur jag har, va!) och mycket prat&skratt.

Jag tog bild på U&K och skickade till givarna, sedan skulle K ta bild på mig&maken, men dels var hans mobillins fylld av fickludd och dels var han så gott som oförmögen att skicka mms, så jag fick skicka iväg den luddiga bilden också. När K sedan förevisade sin möjlighet att filma med mobilen visade det sig att han mest filmade mitt decolletage (tur att du inte läser min blogg, K!)

Tack C&Å, Tack T&A, Tack K&B, Tack M - för en suverän kväll!