onsdag 23 september 2020

Kåkar och ruiner


När vi lämnade Kristina och hennes fantastiska trädgård hann vi precis till Huseby Bruk innan det blev helt mörkt. Allt var stängt, men det gick utmärkt att komma in på området och gå runt, en sällsam upplevelse.



Jag hade läst den intressanta boken om Florence Stephens (rekommenderas varmt) och såg fram emot att få se det fina bruket. Hit måste jag återkomma när det är öppet och ljust. Även om kameran fixade att ta bilder så blev de inte skarpa.



Vidare till Växjö där vi checkade in på ett alldeles vanligt hotell och sedan försökte hitta någonstans att äta. Det visade sig inte vara helt enkelt då de flesta restauranger redan hade stängt köket, men vi fick tipset om De Luxe och där fick vi mat!



Ett mysigt ställe visade det sig, med många gamla möbler och en blandning av sittplatser och stilar. Vi tog var sin burgare och jag valde en ruggigt stark men god stout att dricka.



Nästa morgon åkte vi först till Bergkvara slottsruin som ligger ute på en udde väster om Växjö.



När man står inne i ruinen ser den inte så stor ut och det är svårt att förstå att allt som beskrivs verkligen har fått plats här. På sin storhetstid var slottet en av Nordens mäktigaste medeltida byggnader med sex våningar, två vindsplan och fyra hängtorn.



Härifrån styrdes Bergkvara gods med över 1000 gårdar i södra Sverige men på 1600-talet förföll slottet och när Linné besökte platsen 1749 var det en ruin.



Teleborgs slott är då raka motsatsen! Här har man inspirerats av slotten i tyska Rhendalen och byggt sig en pastisch med extra allt. Slottet var en bröllopsgåva från Gustav Fredrik Bonde af Björnö till Anna Koskull och stod färdigt år 1900.



Här hade jag velat bo vår natt i Växjö, men det enda som fanns ledigt var två enkelrum i ett annex. Jag ville också gå på Växjö glasmuseum, men det var en måndag vi var här och ni vet väl hur det är med museer på måndagar? Japp, de är stängda. Nog kan man tycka att detta var dålig planering, men den egentliga planeringen var att vi skulle åkt till Karlskrona istället för Växjö.



Istället fortsatte vi med Kronobergs slottsruin. Också stängd. Det finns både för- och nackdelar med att resa på landet i lågsäsong ...



Byggnaden som sådan har samma byggnads- och förfallotid som Bergkvara, byggd på 1400-talet och förfall på 1600-talet. Här verkar det dock finnas mer att se när man besöker ruinen under öppettid.



Färden gick vidare till underbara Eksjö och dess trähus.



Här finns så mycket snickarglädje att njuta av att jag blir alldeles lycklig.



Pampig port på timmerhus, intressant färgkombination, snygg stenläggning.



Och så den här trappan som inte riktigt fick plats inomhus. Hoppas den är isolerad, annars blir det kallt om fötterna!



Vackra gårdsmiljöer med kullersten och loftgångar, här minns jag att vi fikade sist vi var här. Nu var det stängt för säsongen.




Öppet var däremot Eksjö konditori och jag fick mig min räkmacka (plus en smarrig kaka som ni inte får se).



Vi hade kunnat resa runt lite mer och bo en natt till på hotell, men när så mycket var stängt och vi dessutom hade massor av växter i bilen kände jag att det var lika bra att vi körde hem. Via Cloetta i Ljungsbro såklart. Där finns mycket gott att köpa!



Från Ljungsbro körde vi norr om sjön Roxen och kikade på dagens sista ruin, Stjärnorp. Slottet är ritat av självaste Nicodemus Tessin den äldre och var färdigbyggt 1662 då beställaren Robert Douglas redan hade avlidit. Änkan Hedvig skötte därefter slottet själv i fyrtio år.



1789 brann slottet och därefter har bara flyglarna återställts. Under 70 år på 1800-talet hade egendomen andra ägare men återköptes av släkten Douglas som än har det i sin ägo.

Bredvid ruinen går en vacker ravin som vi promenerade en bit i. Höga ormbunkar och slingrande stigar gav mersmak, men vi vände ganska snart och körde hem istället.

Snipp snapp snut, så var resan slut. (Liksom varmvattnet här hemma, men se det är en annan historia ...)

lördag 19 september 2020

I Kristinas oas


Äntligen. Tänk att få se denna fantastiska trädgård i verkligheten, att få gå runt tre gånger; först på guidad tur, sedan på fotograferingstur och sist på gräva-upp-växter-tur. Då har man verkligen tur!!!



I denna välskötta oas bor Kristina som beskriver sin trädgård (och sina resor!) i sin blogg och på Instagram.



Jag hade sett vyerna på hennes fotografier och kände igen mig, men att få gå runt i egen takt och verkligen ta in alla detaljer - det var så häftigt!



Nog skulle jag vilja komma hit när dagliljorna blommar, eller än tidigare när här är fullt av tulpaner, men denna trädgård är självklart så välplanerad att den är vacker året om.



Grusgångarna slingrar sig fram med stenkant mot rabatterna. Jag kunde inte se något ogräs eller någon snigel någonstans.



Däremot finns här fåglar, både Sannas i keramik (dem säljer vi på Castor)



och livs levande i stora välskötta voljärer. Den här snyggingen har just fått en jordnöt av mig.



Men den här var lite fegare och ville bara prata med husse.



Att så mycket kan rymmas i en villaträdgård är helt otroligt - och då har ni inte sett växthuset, odlingslådorna, poolen, komposten, kaninburen eller voljärerna! Det får ni göra i Kristinas blogg.



Ni som inte är så superintresserade av trädgård kan få veta att hon är precis lika bra på att baka som att planera och sköta trädgård. Den här kladdkakan med hemgjord glass och nyplockade hösthallon var som en dröm.



Jag blev tvungen att ta om, för jag glömde att fotografera första gången.



Efter fikat gick vi ut igen. Då sa Kristina
- Säg vad du vill ha så gräver jag.
Smått chockad såg jag henne gräva upp planta efter planta till mig, bland annat denna fina skugglilja



och en söt näva som ska passa under rosorna framför min glasveranda.

Jag vänder mig till Kristinas man och frågar:
- Är det något du vill bli av med?
Jag tänker då sådär lite lustigt att det kanske är någon växt han inte gillar.
- Javisst, säger han och tar fram det han hållit bakom ryggen - en ask med vaktelägg som vi ska få!

Helt omtumlade och alldeles lyckliga efter dessa trevliga timmar satte vi oss i den nu ganska välfyllda bilen och for ut ur Skåne.

onsdag 16 september 2020

Inte Kina, men Skåne!


Nej, det var inte till kinesiska Peking vi skulle resa, utan bara ett minikort stopp i Norrköping! Här bor Vonkis som snart suttit i isolering i ett halvår och dessutom fyllde år i dagarna. Vad passar bättre än en låda med lite gott och blandat för att muntra upp henne?

Jag hade planterat några palettblad och ett elefantöra, plockat björnbär och stoppat med lite annat. Boken hade jag fått av Pockethexan och min recension av den kommer att publiceras hos henne. Bilden på lådans innehåll har jag glatt knyckt av Vonkis, eftersom jag inte tog någon egen.

Med lämplig distans tittade Vonkis och jag på varandra och båda hoppas vi att vi ska kunna ses under normalare omständigheter snart. Det var i alla fall kul att få ett ansikte på bloggvännen!



Brahehus - en klassisk vy för alla som reser söderut på E4!



Lunch åt vi som så ofta på Gräddhyllan lantcafé utanför Markaryd, en liten oas med så gott bakverk att vi bestämde oss för att ta en macka och kaka istället för full lunch.




Sedan var det raka vägen till Simrishamn på skånska Österlen och min morbror!




Han har ägt huset i 23 år, men det här var första gången jag var där. Trädgården som gömde sig bakom huset var dubbelt så djup som jag hade trott - vilken luring!



Vi gick en promenad i staden, såg gerillastickning (som jag så gärna skulle göra runt min björkstam här hemma, men jag inser vad ekorrarna skulle hitta på då!),



en mysig innergård med restaurang och blombutik,



massor av fina små hus och kyrkan. Om ni bara anade hur många bilder på hus jag har tagit som ni slipper se!

Tillbaka hos morbror bjöds vi på det läckraste grillade kött med "pågasallad", ostar och gott rödvin. Mätta och belåtna kröp vi så småningom i säng.



Morbror var lite trött i håret när vi vaknade. Han och hans fru hade nog gärna sovit längre, men nu hade de morgonpigga gäster! Maken min hade fått veta var kaffe och mackor fanns, så han hade redan ätit en första frukost (och gett mig te på sängen) när de andra gick upp.



När karlarna varit för att handla färskt bröd tassade jag ned för den branta trappan till den framdukade frukosten.



Sedan satte vi oss på cyklar och gav oss iväg mot Brantevik. På vägen finns "Yxornas häll" med 3500 år gamla hällristningar, så där stannade vi till och letade yxor och båtar.



Framme i Brantevik cyklade vi runt och jag fotograferade hus :-)



Det i mina ögon allra finaste huset var ett jugendhus med blåregn, hortensior och blått glas. Vad mer kan en Anni begära?



I hamnen ligger kiosken Branteviks fisk, där kan man välja på flera olika fiskar till en skvätt potatissallad på papptallrik. Mysigt. Jag valde rökt torskrygg, det har jag aldrig smakat förr.



På vägen tillbaka stannade vi återigen vid hällristningarna för en fikastund och alla hjälptes åt att plocka nyponen av de stora vresrosor som växte i överflöd längs stranden. (Nu har de blivit marmelad här hemma.)



Jag lämnade de andra i solen i trädgården och tog en tung kasse med glasalster med mig till väninnan som flyttade från Stockholm till Simrishamn för ett år sedan. När jag frågade henne om vi kunde ses passade hon på att lägga en rejäl beställning av glas också. Så roligt, speciellt i dessa tider när butiken går knackigt.

Nu fick vi en stund av husvisning, prat och kel med den gosigaste av hundar. Jag kunde dessutom hjälpa henne med att ta en stor säck begagnade kläder till hennes väninna i Stockholm. Win-win!



Tillbaka hos morbror bjöds vi lax med läcker potatissallad och morotssås - ett recept att spara (sid 8-9 i broschyren)!



Nästa morgon vinkade vi hejdå och körde norrut längs kusten.



Tog en snabb vända och promenad i Baskemölla


Kula som håller höga bilar borta från att förstöra takfoten


och Vik med sina smala gränder.



Vi åt fräscha räkmackor till lunch på Rökeriet mellan Åhus och Yngsjö.



Sedan skalade vi upp storleken på kåkarna när vi passerade Trolle Ljungby slott



och tog en promenad vid Bäckaskog slott. De vita fyrkanterna är information vid den fina örtagården



där dessa skor stod som mittpunkt.



Det fanns en hel del andra läckra skulpturer i slottsträdgården också.

Nu hade vi bara ett mål kvar i Skåne och vilket mål det var sedan!