Sidor

måndag 18 november 2019

Påsöm - en hel helg med färgstarkt broderi


Om ni bara visste vilken trevlig helg jag har haft! Två hela dagar i underbar kulturmiljö med glada väninnor och en sprudlande inspirerande kursledare, självaste Anna-Karin Jobs Arnberg!

Vi har lärt oss brodera påsöm, en teknik från Floda i Dalarna. Vi har lärt oss hur mönster byggs upp, vilka stygn som används var och hur påsöm skiljer sig från skånebroderier.



Vi fick var sin broderisats, med påritat mönster, garner och nål. Alla fick samma, men resultaten blev helt olika - bild på detta kommer längre ned.



Vem som valt denna färgkombination anar ni ju. Här har jag just fäst första tråden och ska ge mig på att brodera.



Vi hade ett antal förebilder att kika på, alla med samma mönster men olika färgkombinationer.




Här är vi igång!

Mitt på bordet ligger en skinnväska med broderiet, en sådan ska mitt broderi också bli. Anna-Karin samarbetar med Clurigt som laserskär skinn från Tärnsjö garveri, så mitt (blåa) skinn är redan klippt och perforerat och kommer därmed att vara lätt att sy i. Hemslöjden säljer färdiga materialsatser där broderimönstret skiljer sig en aning från det vi gjorde.



Så här såg kursdeltagarnas alster ut när vi avslutade allt igår. Några har valt att rita av Anna-Karins mallar, köpa material, nysta garn eller rita egna mönster istället för att brodera på kurstid, några broderade hemma på lördagskvällen. Två var helt klara med broderiet:



Min dotter (hon är ju broderiproffs)



och jag! Jag köpte två garn som inte ingick i påsen, en grön nyans som passade min färgskala bättre och en blå som gjorde att min stora blomma inte försvann i bakgrunden.

Det jag tyckte var svårast var oväntat nog de små ljusgröna bladen, de klarade dottern betydligt bättre (såklart!). Sedan blev mina "förgätmigej" inte så förgätmigejiga - kan bero på att jag sydde dem framför teven efter något glas rött på lördagskvällen.

(Visst sjutton kan jag länka till Trädgårdfägring även om blommorna är broderade!)

söndag 10 november 2019

EFIT - på fars dag


Novembers första EFIT - Ett Foto I Timmen infaller på fars dag. Jag har som tradition att ringa min pappa och önska honom en bra kommersiell högtidsdag, men just detta år ska han och mamma faktiskt få komma på middag. Vi är flera som dokumenterar just denna söndag och alla samlas vi på Mickes EFIT-sida.


8.00
Maken har fixat mitt te, nu brygger han sitt kaffe.



9.00
Har suttit på verandan och sett hur regnet övergått till snöblandat.
Försöker fånga det på bild vid ytterdörren, men se det går ju inte.



10.00
Frukost!
Brickan är av Nadja Wedin, det enda mönster hon har i blått.
När äldste sonen och jag julshoppade i hennes pop-up-butik förra året,
löste han snabbt julklappen till mig (och sin pappa och sina morföräldrar!).
Duken är en gammal gardinlängd som jag fick av grannfrun när vi bodde i stan.
Passar perfekt på köksbordet!



11.00
Maken tål busväder bättre än jag,
nu har han släpat in trädgårdsmöbler i lusthuset.



12.00
Här pågår mösstickning i en färgskala som inte är min.
De som är klara ska med till butiken imorgon. 



13.00
Dukar bordet och dammsuger.
Lillhunken berättar om filmen han såg på i natt.



14.00
Grannkillen knackar på dörren för att berätta
hur mycket han uppskattar manschettknapparna
han fick i studentpresent i våras.
Han är intresserad av att se på fler modeller,
så han får en ask med de jag har hemma plus adressen till butiken.
När jag sedan drar igång en glasugn konstaterar jag att det är blott 8 grader i ateljén.



15.00
Jag blandar getost med egenodlade ugnstorkade tomater



16.00
Det är mörkare än bilden visar när jag tänder lyktorna.



17.00
Hinner sitta med benen högt och kolla på hockeyn.



18.00
Bubbel och rågskålar med crème fraîche och stenbitsrom.



19.00
Fast bilden är tagen tidigare,
för jag missade att fotografera under middagen.
Maken strösslar granatäppelkärnor över salladen.



20.00
Fixar efterrätten, grunden är en kaka jag bakade igår.
Serveras med portvinskokta plommon och en klick vispgrädde.



21.00
Alla är mätta och nöjda.
Mellangrabben dukar ut innan han går
och mina föräldrar går strax efteråt.



22.00
Vi vet inte hur det gick i hockeyn, så nu ser vi resten av matchen.
Här väntar Tre Kronors nye förbundskapten (exdjurgårdaren) Garpenlöv på
att det finska målet ska dömas bort eftersom målgöraren
slog klubban i nacken på (exdjurgårdaren) Reideborn.



23.00
Avslutar dagen med stickningen
och ett av de många programmen om Berlinmuren.

Och så lägger jag in en bild som borde kommit förra helgen.
Då pyntade jag huset så fint när fotbollsgrabbarna vann SM-guldet.


torsdag 7 november 2019

Höstlov i Bryssel


Det var väldigt vad tiden rinner iväg. Här kommer en sammanfattning av våra dagar i Bryssel under några få dagar av Lillhunkens höstlov. Sedan ska jag fixa till de sista inläggen från sommarresan och plötsligt är det väl advent?!

Till Bryssels norra station tog vi oss med tåget från flygplatsen, en riktigt läcker Art Deco-byggnad. Härifrån var det gångavstånd till hotellet jag bokat.



Kvarteren vi passerade bestod av höga glasbyggnader, helt nybyggda. Det var väldigt fräscht och väldigt ödsligt. En stor kontrast mot gatan vårt hotell låg på, en gata som var skitig och trasig liksom människorna som vistades där.



Hotellet var däremot väldigt trivsamt, avskalat och japan-inspirerat. Vi bodde på sjunde våningen och hade utsikt över takåsarna genom vårt stora burspråksfönster.



Även frukostdelen var snygg med mycket trärent och japanska bilder på vissa bord. Förutom de vanliga bröden och påläggen fanns nygräddade croissanter och pain au chocolat, varm mat i asiatisk stil och möjlighet att grädda belgiska tjocka våfflor.

Enda nackdelen med hotellet (förutom det skabbiga läget) var att vattentrycket var uruselt i vårt rum! Två av tre morgnar kunde maken inte tvätta händerna efter toabesöket, kranen bara gurglade. Efter någon minut kom det tillbaka, men även duschen var ett skämt med sin ynkliga stråle.



Söndagen, resdagen, har jag redan visat i min Blogger's Sunday Walk. På måndagen tog vi oss till EU-kvarteren för att besöka plenisalen. Det var kö utanför eftersom säkerhetskontrollen tog tid, men sedan fick vi audioguider och kunde gå runt i lugn och ro.



Här sitter vi på åhörarläktaren och ser ut över salen. I fonden finns två våningar med bås för de olika tolkarna. Sveriges är längst till höger, utanför bild.



Det blev en enkel men god baguette till lunch från denna lilla kvartersbutik där de förvånande nog hade flera väldigt tjusiga tårtor!



Vi skulle nämligen på guidad tur i bryggeriet Cantillon, som såg väldigt mycket mindre ut från utsidan än jag väntat mig. Bryggeriet är familjeägt och det enda som överlevt av de mer än hundra bryggerier som fanns när verksamheten startade 1900.



Vi gick den engelska turen och fick se de gamla maskinerna som just denna dag rengjordes. Här spontanjäser man ölet med hjälp av de jästbakterier som finns i lokalerna och den färdiga drycken är en blandning av både äldre och nyare bryggningar.



Reningsfiltret av cellulosaskivor är från 1850 och fungerar än.



Efter rundturen fick vi såklart provsmaka.
-Ta tre klunkar för att vänja er och en fjärde för att bestämma om ni gillar det, sa guiden.
Jag konstaterade att lambic, kriek och gueze inte är något för mig.



Vi tog oss in till centrum igen och shoppade i favoritaffären C&A. Till min stora irritation var i stort sett alla damkläder gjorda av polyester (vad hände med att plastbanta och välja bort plastpåsar/sugrör/bestick ?). Det enda i bomull, dessutom ekologisk, var nattkläderna. Alltså köpte jag nattlinnen! På herravdelningen däremot var i stort sett allt gjort av bomull, så maken och Lillhunken hittade snygga skjortor.

Med kassarna gick vi för att kika på Grand Place i kvällsljus, Lillhunken mindes inte så mycket från hans förra besök i Bryssel 2010.



Nu blev det häftig Halloweenstämning i kvällsfotona! Sedan satt vi länge på en mysig restaurang och åt musslor till en riktigt god öl innan vi tog oss tillbaka till hotellet.



Nästa morgon tog vi oss tillbaka till de stora museibyggnaderna där vi besökt bilmuseet på söndagen. I parken planterades lökar för fullt. En man med hink kastade ut lökarna på jordhögen och mängder av andra grävde ner dem. Vilken blomsterprakt här kommer att bli i vår!



Nu skulle vi till det gigantiska militärhistoriska museet i motsatt flygelbyggnad mot bilmuseet. Först tog vi oss upp på toppen, till statyn med hästarna.



Utsikten var verkligen maffig. Ser ni den stora vägen som går ner i en tunnel under museibyggnaden? Man kan ju undra varför inte hela grävdes ned så att parken blev en ostörd yta.



Militärhistoriska museet innehöll verkligen allt. Vi gick runt i sex timmar och hann ändå inte klart - så otroligt mycket intressant! (Och en del jag är helt ointresserad av, som stridsvagnar.)

Hur dåtidens riddare klarade av att röra sig i sina rustningar fattar jag inte. Skorna ser onekligen foträta ut, men knappast bekväma.



En del vapen kan jag tycka är intressanta, i alla fall när de är så här vackra.



Världens största utställning om första världskriget bestod bl a av montrar med dockor klädda i uniformer från alla de olika länder som deltog.



Tänk att tvingas från kolonierna för att kriga för Belgien?!



Även här fanns skor att fundera över.



Eller hur? Som om inte krigandet var nog.



Fascinerande var det att se tre olika tsarers klädslar. Tänk att de faktiskt haft just dessa kläder på sig.



I en stor sal fanns vapen på vapen på vapen. Här stannade jag inte länge.



En samling brittiska trummor. Trumslagarpojkarna kan ha varit kring tio år gamla, den yngsta kända var blott sju år.



I motsvarande hall som vi tidigare sett bilarna, fanns här flygplan.



En del av utställningen handlade om belgiska polarforskare. Man funderar över hur det var att krypa in i den där kulan och flyga iväg under en ballong. Så modiga människor det funnits!



Så kom vi till sist till utställningen om andra världskriget. En mycket välgjord och oerhört intressant utställning som gick på djupet med många kända och okända händelser.



Den finska Lotta Svärd-organisationen fick sitt namn från Fänrik Ståhls sägner och var en frivillig försvarsrörelse. Kvinnorna var som flest 230 000 stycken och många tusen var anställda inom försvarsverket vilket frigjorde män för mer krigiska arbeten. De politiska åsikterna tycks inte ha varit homogena utan många stödde nazisterna, något som ledde till att organisationen förbjöds och upplöstes.

När vi så småningom kom fram till Sovjets del av andra världskriget skulle museet stänga och jag fick halta ut med en vakt bokstavligt talat i hasorna. Då hade vi som sagt gått här i sex timmar och var ändå inte mätta på information!



In till centrum och en mysig restaurang med rödvitrutiga dukar och mycket charm. Den här kvällen valde jag att äta lax.



Sista dagen blev det mera EU. Vi tog oss till Parlamentarium, den interaktiva utställningen om hur/vad/varför EU. Audioguide på svenska och massor säger massor av information beroende på var man klickade och vart man vände sig.



Ingen Brexit om Churchill fått bestämma!

 

Här kunde vi klicka på våra egna EU-parlamentariker och läsa om vad de gör.



En frågesport fick mig att fundera. Av utställningens besökare (inte bara svenska, utan alla) tycker tydligen nära 57 % att det är dåligt att deras land är med i EU. På frågan som följde ansåg närmare 80% att deras land tjänat på att vara med. Hur får de ihop detta? Den lilla gula gubben vid högra pricken visar min ståndpunkt.



Över en stor Europakarta förde man en monitor och kunde läsa om vad EU gör/gjort på olika platser. Till brittiska Yorkshire har man pumpat in 600 000 miljoner Euro (per år?) efter att kolgruvorna lagts ned. Kan vi få tillbaka de pengarna, tack ...

Japp. Våra dagar i Bryssel blev en djupdykning i samhällskunskap och historia, både nutida och dåtida. Lillhunken (som går det tekniska programmet på gymnasiet) är mycket intresserad av dessa ämnen, annars hade såklart dagarna varit helt annorlunda. Nu fick han kött, öl, skjortor och en stor dos av de ämnen han tycker han läser för lite av i skolan. Nöjd grabb!