Sidor

fredag 30 november 2018

Det största och mäktigaste av dem alla; Château de Chambord


Som en blandning av tung försvarsborg och sirligt slott, en byggnad att gå vilse i - det är Château de Chambord. Otroligt pampigt!



Hur många besökare det än kommer behöver man inte känna att det är trångt någonstans.



Inomhus är det trappan med dubbla spiraler som tilldrar sig mest intresse. Liknande trappa, men i en betydligt mindre storlek, har utsiktstornet Petrin i Prag - där går man upp ena vägen och ned andra. Här kunde man gott och väl gå flera i bredd utan att krocka med andra.

Forskarna tror att det var Leonardo da Vinci som ritade både trappan och de ursprungliga ritningarna till slottet.



De många rummen är olika intressanta eftersom det bara är första våningens rum som är inredda. Men det hindrar inte att det finns detaljer som jag faller för.



I de andra slotten vi besökt har sängarna stått rakt ut från väggen, här är flera inbyggda i alkover. Med dubbla sänghimlar dessutom - lite kaka på kaka kan jag tycka. Snyggt, men jisses så dammigt det måste bli.



Blyinfattade fönster är jag såklart alltid lite extra svag för.



Vissa rum har bara tavlor på väggarna, inga möbler. Det här tyckte jag var ett lite roligt familjeporträtt.



På andra våningen är taken runt trappan väldigt vackra, med hundratals salamandrar i de olika facken. Salamandern är en symbol för Francois I.



Den största sevärdheten är att gå ut på takterrassen. I mitten finns den 32 meter höga lanterninen som ett krön på den stora trappan.



Här finns miniatyrspiror, trapptorn, kupoler och mejslade gavlar i en mängd som får det hela att likna ett överfullt schackspel. Så häftigt!




Utsikten kan man inte heller klaga på, även om anläggningen i sig ser lite tråkigt perfekt ut.



Jag vände mig hellre in mot slottet och alla krusiduller.



Ägorna som tillhör slottet är gigantiska, här kan man säkert tillbringa en hel dag. Vi hade tänkt äta lunch, men eftersom en stor del av slottet var under renovering var restaurangen stängd. Närmare parkeringsplatsen fanns flera ställen att välja på, så vi tog oss var sin biff till lunch innan vi for vidare mot en trädgård som blev en besvikelse och kvällens boende som var en höjdare. Nu hade vi vänt kosan hemåt.

Men det blir ett slott till innan vi är hemma. Dock inte i Frankrike.

tisdag 27 november 2018

Cheverny - ett tillspexat slott på gott och ont


Kan man sin Tintin, så känner man igen kapten Haddocks Moulinsart.



Men man kanske inte vet att Château de Cheverny är förebilden? Tag bort flygarna och sätt dit några träd istället.



Vi lämnade vårt krypin i Blois för att se ytterligare två slott, varav Cheverny var det första, och därefter påbörja färden hemåt.



I mycket såg slottet ut som slotten gör, med vackra tak, mustiga färger, förgyllda snickerier, tavlor och allt det där. Men här var också ett vackert bord uppdukat. Färgstarkt och ... med en rosa flamingo?



Här var det en helt klart galnare feststämning, inte så strikt kunglig som väntat.



Trapphuset var däremot enfärgat och pampigt i italienskinspirerad stil. Med en modern ledstång ton i ton.



Sedan började LEGO-bitarna dyka upp. En tavla av Hitchcock, svarta fåglar på sängen - mitt i det pampiga.



En stor Scoobidoo med kompisar. Tågbanan och dockkläderna avslöjar att detta är ett barnrum, så det passar väl bra.



Ett slottsspöke, såklart.



Vid varje LEGO-bygge stod det hur många bitar som använts och hur lång tid det tagit att bygga figuren. Visst är det imponerande vilka saker som kan skapas av pluppar i olika färger? Men detta kunde lika gärna ha varit ett broderi.



Jag blev lite smått irriterad. Varför ska man imponeras över LEGO-bitarna och bara slötitta på vävda tapeter och broderade stolssitsar? Eller de målade taken?



Hur många stygn och hur lång tid krävdes för denna klädnad?



För detta broderi?



Eller detta?



Dessa målningar, på väggar, tak och tavla gjordes inte på en dag. Inte heller lades golvet så snabbt.

Jag älskar LEGO, men jag blev störd över att arbetet inte sattes i relation till övrig konst. Visst borde framför allt barnen få en annan syn på det "slottsliga" om arbetsinsatsen jämfördes med LEGO-bygge som barnen lättare kan greppa?



Eller hur lång tid det tar att städa slottet. Damma böckerna. Stackars kvinnan blev helt förskräckt när hon upptäckt att vi kommit in i rummet. Hennes arbetsinsats ska förstås inte synas.



Utanför slottet finns en slottsträdgård med denna vackra blåregnsgång.




Här finns ett hus med Tintinutställning. Extra entréavgift, men vi passade på. Ville såklart se vad detta innehöll.



Vi följde Milous tassavtryck uppför trappan



och fick se en delvis interaktiv utställning som var ganska kul uppbyggd. Men jag rekommenderar alla som gillar Tintin att besöka Hergémuseet utanför Bryssel istället - där kan man gå i timmar!



På Cheverny är man känd för alla sina jakthundar. De finns avbildade på porslinet i slottet.



Vi gick till hundgården för vi hade tänkt se på matningen vid 11.30, men jag blev så beklämd av hur de hade det så jag ville inte stanna.



Jag vet att jakthundar inte är sällskapshundar, men det gör ont i mitt hjärta när jag ser dem ligga på hårda betonggolv i hettan.



Vi valde att kika i den vackra köksträdgården istället.



Här var de olika rabatterna uppdelade med färgat glas mellan sig. Ett lite udda inslag.



Paraplyerna på rad väckte mitt intresse, en så charmig installation!



Det visade sig att de skyddade var sin tomatplanta. Som om plantorna skulle behöva den sortens växthus i värmen? En sval svensk sommar skulle de säkert göra nytta genom att förbättra mikroklimatet.

Från Cheverny körde vi vidare till det sista av våra slottsbesök här i Loiredalen; det största och vackraste, pampiga Château de Chambord.

lördag 24 november 2018

Blois historia på fyra slottsväggar - son et lumière


Till höger, innanför källarvåningens fönster skulle vi sova nästa natt. Detta är mitt i Blois, precis nedanför slottet. Det där med nära är bra, det har jag ju lärt mig.



Källarvåningen hade faktiskt ingen insyn, fönstren var sådana där speglande. Vi sov med öppna fönster, så jag undrar hur mycket makens snarkningar hördes ut.

Här hade vi ett litet pentry och matplats också, så här hade vi kunnat stanna längre.



Men efter en enklare middag på rummet gick vi ut i staden. Runt hörnet fortsatte charmen och eftersom det var gågator fanns ingen trafik.



Vi gick bort till den dekorerade trappan, Escaliers Denis Papin, som Annette hade visat från en tidigare resa. Då såg dekorationen annorlunda ut, titta här.



Det pampiga slottet såg italienskt ut med sin loggiafasad från norra sidan. Vi bodde på södra sidan och kunde inte se slottet alls, så den här synen var lite överraskande. Så olikt de andra slott vi sett och besökt!



Här kände man sig verkligen underdånig.



Vi rundade slottet och kom upp till entrésidan som inte alls var lika mäktig. Blois är en kuperad stad!



Entrén hade inte öppnat än, så vi kunde gå runt i den lilla parken bredvid.
 


Utsikten här uppifrån var fin. Någonstans där borta låg vårt rum.



Färgerna i Blois är grå, vit och röd stod det på en skylt och jag kan bara hålla med. Gråa tak, vita fasader och röda tegelskorstenar.



Där fanns piggsvinet igen!



Och igen! Men just detta fanns inne på borggården. Nu hade portarna öppnats, vi hade betalat för entrén och fått våra headset med audioguide.



Vi var tidiga in, som synes. Snart mörknade himlen och gården fylldes av besökare.



Så började skådespelet. På gårdens alla fyra väggar visades Blois historia i en en välkoordinerad och spektakulär ljusshow. I våra hörlurar fick vi berättelsen på engelska, men den franska versionen dånade ut över gården.




Och vilken historia! Kärleksdraman, kollapsande slott, Katarina av Medicis död, hemligheter och strider är delar av en fascinerande soppa.

Var det Katarina som låg bakom Bartolomeinatten, med massmordet på protestanter? Hade hon ett rum där hon gömde alla mördade motståndare? Kanske här på slottet?





Här på slottet mördades hertigen de Guise, Maria Stuarts farbror, förrådd av kung Henrik II. Maria som sedan gifte sig med Henrik II:s son Frans och var drottning av Frankrike i två år innan hon som änka återvände till England. Då blev Katarina regent i väntan på att nästa son skulle växa upp.




Jag kan varmt rekommendera den här föreställningen, både för den fantastiska ljusshowen och intresset som väcks för europeisk historia.



Föreställningen visas varje kväll från slutet av april till slutet av september och varar i 45 minuter. I juli började den kl 22.30, så återigen var det skönt att ha nära till sängen efteråt.

Att se fyra slott samma dag var fullt görligt för oss, men vill man se saker noggrannare krävs mycket mer tid på varje ställe. Hade detta varit när vi reste med våra barn hade dagen sett helt annorlunda ut. Jag vill gärna tillbaka till Blois för att också gå in i slottet som verkar vara väldigt vackert och modernt visat, bland annat med VR-teknik.



 (Och eftersom BP tycker synd om min chaufför kan jag berätta att han gillar att köra bil. Jag är inte lika förtjust i långa bilresor, så jag försöker korta ner dem eller stoppa in lämpliga sevärdheter på vägen. Plus att jag ser till att han får vila ordentligt. Jag vet precis hur han uppför sig när han börjar bli trött i bilen.)