Sidor

fredag 31 augusti 2018

Hos mästaren Piet Oudolf, del ett


Äntligen fick jag besöka Piet Oudolfs privata trädgård i Hummelo, något jag önskat i mer än tjugo års tid. Han påverkade mitt val av växter när vi köpt vårt hus, på ett sätt som nästan är skrattretande. Nu var det verkligen sista chansen att få se hans egna trädgård eftersom detta är sista sommaren som den hålls öppen för allmänheten.

Om du som kikar in här inte vet vem Piet Oudolf är så kan jag säga att han är för trädgårdsvärlden vad Mick Jagger, Bob Dylan, Michael Jackson, Elvis Presley m fl är för musikvärlden - tillsammans! En fullständigt unik och banbrytande trädgårdsdesigner.



Solen strålade denna fredag i slutet av juni och det visade sig vara nästan omöjligt att ta fotografier som förmedlar den upplevelse trädgården är. Jag konstaterade att de bästa bilderna var de när huset fanns med.



Närmast det moderna huset ligger en stor nedsänkt yta med rader av högväxta perenner i klassiska milda Oudolf-färgskalan. Mycket gräs, förstås.



En av de första perenner jag frösådde var just denna kransveronika. Den lever och frodas än i min trädgård.



Bortanför träden breder odlingsmark ut sig. Detta är minst sagt ute på landsbygden.



Åt andra hållet finns några små äldre hus och det ursprungliga bostadshuset.



Gångarna bland de högväxta perennerna var raka, men smala. Luften var fuktig i hettan och allt kändes nyvattnat.



Äldste sonen fick sig en pratstund med fru Oudolf som var på strålande humör, speciellt glad blev hon av att höra att vi var från Sverige där flera av makens skapelser kan besökas (Enköping, Vällingby, Skärholmen, Sölvesborg ...).



Hon berättade att trädgården vattnades varje morgon och att det tog flera timmar. Den här delen av trädgården är den gamla plantskoledelen som sonen skötte. När jag nu kikar på Google Maps ser jag en äldre satellitbild från plantskoletiden. Det moderna huset finns inte med.



Vi hade tur denna fredag eftersom här inte var så många besökare. Fru Oudolf berättade att helgen före hade det varit tjockt med folk. Alla vill komma hit nu när de vet att det är sista chansen.



Blodtopp står min min inköpslista.



Men vitlysing har jag redan.



Nyanserna är så subtila att kameran inte förmår att återge dem. Kanske om ni klickar på bilden så den blir större?



När en dam i knallrosa dök upp blev hon en bra kontrast i den milda färgskalan.



Den nedsänkta delen av trädgården och den högre ytan framför förrådshusen skiljs åt av en stenlagd sluttning och en rabatt i blåare färgskala. Perovskian stod som utropstecken i det gröna (ja, den har jag också).



Den högre ytan var planterad med lägre perenner i starkare färger.




Från den högre ytan ser planteringarna ut att vara i samma höjd som de i den lägre. Höjdskillnaden trollas bort.



Mellan förrådshusen och det äldre bostadshuset är marken stenlagd och planterad med vackra gräs i ett symmetriskt mönster.



En tillbakablick runt ett förråd mot det moderna.



Här är planteringarna betydligt mer ordnade, utan att på något sätt vara tråkiga.



Sedan trodde maken att vi var klara, men ack så fel han hade. Det är ju på andra sidan det gamla bostadshuset som den ursprungliga trädgården ligger. Den kräver ett eget inlägg, för där blev jag helt, helt, helt knäsvag.

måndag 27 augusti 2018

Giethoorn, en idyllisk ort utan gator


Äldste sonen hade sett bilder från Giethoorn (uttalas faktiskt skithorn) och ville absolut åka dit. Namnet Giethoorn härstammar från den stora mängd gethorn man fann i träskområdet när orten grundades på det tidiga 1200-talet.

Kompletterar med en karta
Vi parkerade vid Arendshorst (Beulakerweg 169) där bilen kunde stå parkerad hela dagen och det fanns flera typer av hyrbåtar att välja mellan. Vi valde en tystgående elbåt i mellanprisläge, med hyfsat bekväma britsar.



I Giethoorn finns nämligen inga gator, utan enbart en gång/cykelväg och kanaler. Att glida fram i kanalen i en tyst eldriven båt är helt fantastiskt. Ungefär som en stillsam åktur på ett nöjesfält - men på riktigt.



Kanalerna är kantade av de sötaste hus med de vackraste planteringar. Även om orten är från 1200-talet är de flesta husen från 1700-talet. Gammalt nog, eller hur?



Garageinfarterna skiljer sig från vad man är van vid. Här har alla båt!



Om man inte vill hyra egen båt och köra i sin egen takt kan man åka på guidad tur med en större turistbåt. En sådan anas längst bort i denna bild.



Giethoorn har totalt 180 broar. Gångvägen går på ena sidan kanalen, så för att nå husen på andra sidan måste de boende gå över en egen bro. Det finns ingen annan väg!



Charmfaktorn är oerhört hög, överallt! Hortensian blommade i gigantiska storlekar tack vare den fuktiga miljön.




Längs kanalen finns flera restauranger och andra (billigare) båtuthyrare. Var man då ställer bilen vet jag inte, men det finns säkert parkeringar på flera ställen. Den enda jag såg var för boende. Å andra sidan kan man åka hit på dagstur utan eget fordon, såklart.



I stort sett alla hus har halmtak och då måste (förstås) halmen också fraktas med båt.



"Bootverhuur" som det står på skylten betyder såklart båtuthyrning. Ibland är holländskan nästan löjligt enkel att förstå.



Hortensior, som sagt. Makalösa hortensior!

Lillhunken kommer aldrig att glömma hur hortensior ser ut efter den här resan. Han berättade häromdagen hur han imponerat på kompisarna på Instagram när någon lagt upp en bild på en "blomma" och han direkt kunde kommentera att det var en hortensia ;-)



När vi kom fram till den vinglösa kvarnen skulle vi svänga ut från kanalen och alla husen.



Nu gick färden ut över sjön Bovenwijde, men vi kunde ha valt att fortsätta kanalen till norra Giethoorn.



Så här såg kartan ut som vi fick av båtuthyraren. Vi började vid stjärnan nere till vänster, följde den blå linjen genom kanalen fram till triangeln med 1, där svängde vi ut och körde tvärs över sjön till den kanal där röd, gul och blå linje går i en stor runda (till höger).

SÅ DUMT!

Hade jag vetat vad jag vet idag hade vi antingen följt den blå linjen som går rakt ner över sjön och kört kanalen en gång till, eller kanske följt den gula eller röda längre norrut för att sedan åka ner den blå linjen och in vid triangel 5. Vändan som ligger till höger är helt ointressant och känns enbart som ett sätt för båtuthyrarna att få in extra timpenning, eftersom man hyr båten per timme.



Vad är det då man får se när man åker den stora onödiga rundan? Ja, först är det förstås sjön. Okej.

Vi kom ju för husen.



Sedan åker men i en kanal med hög vass på sidorna. Obefintlig sikt.

Vi kom ju för husen.



När man då bara följer efter båten som kör framför en, istället för att vara uppmärksam på den inte helt tydliga skyltningen, kör man också in i fel gren av kanalen. Flera båtar behövde vända. Det var ungefär det roligaste på den här gräs(l)iga kanalturen.



Man kan lägga till vid ett utsiktstorn om man vill klättra upp och se ut över all vass. Det gjorde vi inte.

Vi kom ju för husen.



Ungefär en timme senare kunde vi istället gå på gångvägen och se byn från en högre höjd. Se fler detaljer som inte sågs från båten.

Då insåg jag något annat viktigt. När man åker i båt på kanalen ska man bara njuta. Strunta i kameran. Det är så mycket bättre att sedan promenera och fotografera från rätt höjd!



Jag uppskattade att man är mån om sina fina hus och bättrar på fönsterluckornas starka färger, de ger verkligen en otrolig karaktär åt byggnaderna.



Allra sötaste "garageinfarten" var nog denna. Vilken boendekvalitet!



På en sträcka skiljde sig kanal och gångväg. Som fotgängare fick vi se helt andra hus och trädgårdar, som inte låg direkt vid kanalen men inte heller hade någon bilväg.



Till höger om denna dam anas stoppet som visar att resten av bron är privat. Man kan inte gå över till de hus som ligger på den gångvägsfria sidan.



Så finns här också de som tjoar och busar med båtarna. Kanske en utedag med arbetskamraterna?

Jag anar att det är värt att bo en natt här för att uppleva Giethoorn när turisterna åkt hem. Tidig morgon och sen kväll måste vara sagolika när det är tyst och stilla med magiskt ljus! Nu var det stekande sol och då blir inte bilderna de bästa.



Några sevärdheter i form av museer och hantverkare kan besökas. Jag gick självklart in till krukmakeriet Rhoda.



Här sitter Rhodas mamma och drejar deras storsäljare, en genialisk vas för blommor med kort stjälk. Jag köpte flera av dem, både som presenter och för att ha själv. Bilder på resans inköp kommer samlat någon gång framöver.

Rhodas pappa berättade att han två veckor senare skulle till Sverige för att åka båt längs västkusten.



Sönerna följde inte med mig utan kikade bland alla mineraler och halvädelstenar i byggnaden bredvid. Lillhunken köpte sig en bit slipad rosenkvarts. Maken satt på en bänk i solen (nej, inte den med munken på tidigare bild).



Jag hämtade alla tre karlar eftersom det i anslutning till krukmakeriet fanns en ostbutik där man kunde provsmaka hur många sorters ostar som helt! Jag tror vi provade oss igenom alla innan vi valde att köpa fem olika. Sönerna gillade en smaksatt med nässlor, jag gillade en mycket udda version med lavendel - den ska jag bjuda på när det är dags för tjejmiddag!