Från Tällberg körde vi till Mora för att besöka Zorngården och Zornmuseet. Här hade jag aldrig varit, så det var verkligen på tiden. Vilken tur att jag fick en spark i baken av Ingela!
Jag hade bokat en guidad tur i Zorngården, där paret Zorn bodde. Tyvärr fick vi inte fotografera inomhus, men det var faktiskt en snudd på lika magnifik upplevelse som att se Lilla Hyttnäs (paret Larssons hem i Sundborn). Matsalen och det stora "vardagsrummet" var helt fantastiska!
I timmerhuset bredvid hade Anders Zorn sin ateljé och där kunde man kika in genom fönstret i dörren.
Carl Milles staty visade vägen till museet där
Kulturarvskortet gav halv entré.
Förutom Zorns egna etsningar (här ett självporträtt med fru Emma i bakgrunden)
fanns även målningar på både av- och påklädda kvinnor. Han var och är vår allra störste konstnär genom tiderna.
Även om man försöker tvätta bort Zorns gubbsjuka genom att visa alla fantastiska målningar han gjort, så kvarstår bilden av de där fryntliga konstnärsgubbarna (Carl Larsson, Bruno Liljefors, August Strindberg m fl) som roade sig med diverse unga kvinnor på bland annat Dalarö.
På museet fanns även annat av Zorns konstverk, som den här fantastiskt vackra silverasken.
Och det som fick oss att resa hit - en utställning med och om John Bauer. Här del av ett porträtt av honom, målat av Hugo Carlberg.
För mig är Bauer min barndom. Lilla Tuvstarr,
de speciella husen och trollen
och andra målningar ur
Bland tomtar och troll.
Målningen av sig själv och hans gravida fru Ester målades troligen 1915, tre år innan förlisningen där de alla tre (även sonen Bengt) omkom. Jag rekommenderar starkt Jakob Ringboms fiktiva roman om John Bauer, den heter
Öster om sol väster om måne (sök på bibliotek eller Bokbörsen!). När jag lyckas sätta mig för att skriva recensioner kommer den boken att finnas med på mitt bookstagramkonto @annis_bokhylla.
Dags för lunch, men den åt vi inte på museets café utan vi tog oss till närbelägna Korsnäsgården
som var charmigt och fint både inne och ute.
På vägen tillbaka mot Tällberg stannade vi till i Nusnäs där dalahästar tillverkas i parti och minut.
De finns i alla storlekar och färger och det är såklart roligt att se produktionen men
det var ännu roligare att hitta dessa häftiga marschallhållare som en
ung kille från Vännäs skapar!
Jag köpte tre stycken och de står nu i en av mina rabatter. De kommer inte att användas till marschaller utan bara vara fin prydnad. Ska fixa lite med dem så att de rostar fortare.
En sväng inom Nittsjö blev det också.
I sommarhuset på Gotland finns en hel del av deras keramik, så det var roligt att kika in.
När vi parkerade bilen i Rättvik snubblade vi över Rättviks gammelgård, en samling byggnader från olika tider och byar placerade som på en tidstypisk rättviksgård.
Men. Allt stänger när skolorna börjar. Inte lätt att vilja turista utanför industrisemestern, trots att det fortfarande var augusti.
Nästa lilla pärla var Persborgs brygga, ursprungligen byggd i början av 1900-talet, men förstörd av en översvämning på 1920-talet och sedan återuppförd av Sjurbergs byalag 2002-2009 genom donationer och ideellt arbete. Så fin!
Kolla bara på de två stora lyktorna, snacka om äkta steam punk!
Vi rundade byggnaden och gick ända ut på bryggan. Initiativ som dessa gör mig så otroligt glad.
Vid Rättviks kyrka fann vi Gärdsjöfjärdingens kyrkstall. Vi trodde först att dessa 87 (!) små timmerhus var en kyrkby där kyrkobesökarna sov över, men det var stall med plats för 192 hästar!
När stallen byggdes var hästarna förkrympta efter generationer av svältfödning. På 1900-talet fick de bättre utfordring och växte så att dörröppningarna behövde förstoras!
Nog undrar man vad hästarna tyckte om att förvaras i dessa små byggnader?
Kyrkan var stängd men vi gick ett varv
och såg på den pampiga Vasastenen, rest
1893 till minne av Gustaf Vasas första tal till dalkarlarna på kyrkvallen 1520.Den långa kända bryggan i Rättvik gick vi inte ut på, utan vi tog oss en mycket enkel middag på Sibyllas innan vi åkte tillbaka till hotellet.
