Metallskulpturerna av Stonehavens "Banksy"

Längs strandpromenaden i den lilla kuststaden Stonehaven fann vi en rad detaljerade och fantasifulla metallskulpturer. I efterhand inser jag att vi borde kikat närmare på dem och inte lite slentrianmässigt fotograferat av dem, för här döljer sig detaljer. Här, i krabbans och hummerns fiskebåt, är det människorna som ligger i tinorna!

Tyvärr var det så soligt att jag inte såg att jag missade hela årorna i denna långbåt med fiskar som vikingar, i hjälmar med horn (suck).

Ännu en fiskebåt

och en trålare. Även här är det människor som är fångsten.

1865 dödade Andrew Brown kaptenen på skeppet Nymph och seglade tillbaka till Stonehaven för att få se sin mamma en sista gång.

The Harvester - en hyllning till två Ian som gick i pension efter att ha arbetat till sjöss i över 50 år.

Länge visste man inte vem det var som gjorde dessa skulpturer, de dök upp nattetid som en variant av Banksy. Men nu har Jim Malcolm avslöjats och intervjuats på BBC.

Sjöflygplanet MF11 No340 flögs av norske Stein Gustavsson Abildsö till Stonehaven i april 1940 för att fly från kriget mot Tyskland.

Fyrtornet lyser upp om natten, då kan man se in genom fönstren på den som bor där inne. Nedanför står mistluren beredd på dimma.

Själva Stonehaven kan också vara värt att utforskas. Vi var bara i en liten del vid hamnen

för att få något att äta. På puben The Ship Inn var det knökefullt inomhus men tackolov precis tillräckligt varmt för att vi skulle kunna sitta ute.

Vi åt god fisk och drack gott öl och tänkte att hit skulle vi gärna komma tillbaka.

EFIT - en augustimåndag på Storsudret

 

0.30

Befinner mig på Storsudret.
Kollar senaste rapporten för algblomning innan jag lägger mig. 

7.00

Kan inte somna om. 
Lätta snarkningar hörs från sovhytten bredvid.
Lika bra att gå upp medan huset är lugnt.

8.00

Stickning och te.

9.00

Flyttar ut i solen med stickningen och nästa tebalja.

10.00

Kollar hur flädern mår.

Planterade den igår och vill få den att rota sig.

Vattnar med regnvatten.

 

11.00

Mot stranden!

 

 

12.00

Har vi vandrat längs stranden till panget på Holmhällar.

Lunchserveringen har just öppnat.

 

 

13.00

Med mätta magar på väg tillbaka till stranden. 

Barnet är brorsans barnbarn, inte mitt.

 

 

14.00

Njuter. Badar.
Det är nog 16 grader i vattnet.
Inga synliga alger.

 

 

15.00

Ett sandbygge har massakerats.

 

 

16.00

Dags att gå hemåt.

Med många upptäckter längs vägen ...

 

17.00

Signerar jag ett dokument för att få dela soptunnor med grannen.

De stora åbäken som levererats

är inte dimensionerade för fritidshus

med några få sommartömningar!

 

18.00

Går med plast och kompost till soptunnorna.

19.00

Lammburgare på grillen!

20.00

Diskar efter middagen. 

Köttet var fantastiskt gott!

21.00

När vi åkte hit tog jag med min agapanthus som var full med knoppar.

Det är jag glad för!

22.00

Har vi spelat brädspel och när jag ska stänga dörren

snubblar jag ut och nedför trappan.
Landar bland barr och kottar.

Det kommer att kännas imorgon!

Tror det får räcka för idag. 

EFIT - Ett Foto I Timmen

Lilla slottet Drum och maffiga ruinen Dunnottar

Förutom boende och mat är entréavgifter nog det dyraste när man reser. Man vill gärna veta vad man betalar för, speciellt i ett land med höga priser. Slottet Drum var väl inte bortkastade pengar, men ganska onödigt ändå.

Detta trots den otroligt entusiastiska guiden, ingen skugga ska falla över honom.

Några fler bilder härifrån blir det inte. Efter Dunrobin Castle blev detta ganska Mäh.

Trädgården var inte heller så stor, men därifrån får ni fler bilder!

Ljuvliga klockhyacinter i stora sjok. Oj, vad jag hoppades får se ännu större fält av dem nu när det var blomningstid!

Ser ni den lila randen av blommor högst upp på muren? Läckert!

Innanför muren fanns bl a formklippta buskar.

Vi körde vidare till ruinen efter slottet Dunnottar. Det var något annat! Snacka om ointagligt!

Vi tog oss nedför den branta trappan till stranden och sedan uppför trappan till slottsporten.

Bosättningen var rejält stor här uppe med stallar, brygghus, verkstäder, fängelsehålor, kapell och mycket annat förutom bostäderna.

Robert the Bruce gav sin vän Sir Robert Keith marken och titeln Great Marischal of Scotland 1324. Roberts barnbarnsbarn William byggde borgen och hans ättlingar blev alla Earl Marischal (en titel som egentligen inte skulle gå i arv). En Earl Marischal ansvarade för de skotska regalierna (bland de äldsta i Europa) och för kungens säkerhet i parlamentet. De var bland de mäktigaste familjerna på 1500-talet och det sades att den fjärde Earlen kunde rida från John o' Groats till Berwick och bo på sina egna slott varje natt hela vägen.

Men 1715 förlorade de både välstånd och titel när den tionde Earlen slogs mot jakobiterna och dömdes för förräderi.

Vad gäller kronjuvelerna så togs de från Edinburgh till Dunnottar Castle för att skyddas när Charles II hastigt kröntes 1615. När parlamentets mannar kom för att lägga beslag på dem var de borta. Mrs Grainger som var gift med prästen i Kinneff Kirk gömde regalierna i sin säng innan hon begravde dem i kyrkans skepp. Där låg de gömda till 1660 när kungen återvände till sin tron och regalierna till Edinburgh.

Nu är allt ruiner, men det fanns många bilder som visade hur här hade sett ut en gång i tiden.

Ett kortlivat uppror mot att kungen skulle vara kyrkans överhuvud understöddes främst av presbyterianer, men när Edinburghs fängelser var överfulla flyttade man dessa ut ur huvudstaden för att göra plats för andra fångar. 200 presbyterianer vandrade till Dunnottar och 167 överlevde bara för att kastas in i detta utrymme "Whig's vault" där de förvarades i sex veckor under hemska sanitära förhållanden. De måste dessutom köpa vatten och mat från väktarna. 25 män flydde, två av dem föll mot döden och 15 fångades och torterades. De fångar som sedan fanns kvar sattes på ett skepp till New Jersey, men 70 av dessa dog på vägen.

Var det verkligen bättre förr?

Denna lilla trekant över eldstaden i Earlens sovrum är från 1645 och visar den sjunde Earlen och hans frus sköldar och motton. I detta sovrum sov Kung Charles II 1650 eftersom det ansågs vara det bekvämaste.

Trots att det "bara" var ruiner här, var detta ett mäktigt ställe att besöka. Det strålande vädret gjorde såklart sitt till!