EFIT nr 380 - en seeeg septemberlördag

9.00
Här i hörnet har jag tillbringat veckan.
Numera utan täcke och kudde,
men fortfarande medtagen
efter feber och förkylning.
Den här veckan skulle jag vara ledig
och göra väldigt mycket av det
som jag ligger efter med.
Så blev det inte.

Nu sitter jag i fåtöljen igen,
men har vanliga kläder på.
Varnar för att detta blir en otroligt tråkig dag att följa!

10.00
I soffan bredvid står mina stickningar.
Men stickorna är kvar i butiken,
dem skulle jag hämtat
tidigare i veckan.
Nu gör det inte så mycket,
för jag hade ändå inte orkat sticka något.

11.00
Behöver jag äta något.
Det fick bli gröt.

12.00
Maken stryker och vi ser på Idol.
Mitt instagramflöde
är fullt av rapporter om att AI kan 
förinta mänskligheten inom tio år
och vittnesmål från kvinnor som 
drabbats av detsamma som Giselle Pelicot,
så jag behöver se på något som ger framtidstro.
Typ Idol, Stanley Tucci i Italien
och olika trädgårdsprogram.

Röstade gjorde jag redan när förtidsröstningen började
så det har varit väldigt skönt att slippa
se på alla hätska valdebatter
och kunna blunda åt dumheterna på valaffischer.

13.00
Eftersom det inte har dammsugits runt min sjukfåtölj
får maken dra runt långa slangen nu.
Mycket välbehövligt!

14.00
Dags för "genrep" i hockeyn!

15.00
Och matchen pågår.

i en paus
Flyttar jag på mina nyplanterade clivior.
En stor kruka hade gått sönder i trädgården
så igår var jag tvungen att dela på plantorna
(fick ta det oerhört långsamt och lugnt p g a trytande ork)
eftersom jag inte hade en till lika stor kruka.
Det blev fem nya krukor som tar betydligt
mer plats än den förra gjorde.

17.00
Mår jag nog lite bättre ändå
eftersom jag orkar tänka på att
koka en äppelchutney
på de äpplen maken plockade igår.
Nu får han skiva lök och
skära äpplen till koket.

18.00
Fem stora burkar blev det av två kilo äpplen m m.
Tror att det nog blev lite väl chilihett,
men det löser sig nog beroende på vad den äts till.

19.00
Lammburgare till middag.
Köttet kommer från en gårdsbutik på Gotland
och är sanslöst saftigt och gott.

20.00
Ser vi filmen Chocolat och inser
att det var länge sedan vi såg den.
Inser också hur ytterst lämplig den är att se
kvällen före valet,
då den behandlar medmänsklighet,
utanförskap och hårdnackade "kristna" värderingar.

Minns tillbaka till när vi besökte den där vyn i Flavigny
för mer än 10 år sedan.

21.00
Har de hackat mandlar i filmen
och jag kommer att tänka på påsen med
salta mandlar jag köpte innan jag blev sjuk.
De måste ju smaktestas!

Tänk att detta är
EFIT nummer 380!
Hur i all världen gick det till?

EFIT - Ett Foto I Timmen

Kinclaven Bluebell Wood - ett blått himmelrike i maj!

Mina schemalagda inlägg tog slut och dagarna fylldes av annat än bloggfix. Idag, när jag äntligen skulle sätta mig och komma ifatt lite, vaknade jag med halsont och dimma i huvudet. Jag som inte varit sjuk på länge!

Så det blir ett bildinlägg från hemresedagen från Skottland i maj. Då, när vi äntligen hade funnit bästa stället att beundra de blå klockhyacinterna. Bilderna behöver inga ord. Vi hade inga ord när vi gick där och inte visste vart vi skulle rikta våra kameror.

Det här var alldeles, alldeles underbart!

Fängelsemuseet och charmiga kustbyar

Det duggade lätt men väderprognosen sa att det skulle spricka upp och bli fint, så vi körde norrut, mot kusten. I Peterhead ligger fängelsemuseet som jag ville besöka. Men parkeringen hade en låst bom, så där gick det inte att komma in. Allt såg stängt ut, trots att hemsidan sa att det var öppet. Maken parkerade på handikapplatsen och jag gick in på det enorma området för att se om jag förstod något. Allt stod ju öppet?

När jag vände efter att ha gått långt in på området såg jag en man bakom ett fönster samtidigt som han såg mig. Han berättade att museet var stängt, men skulle öppna för säsongen om några dagar. Det var hans första vecka på jobbet.

Hörde ni om alla skottar som tog USA med storm under fotbolls-VM för att de var så sanslöst trevliga och charmiga? Så är det även på ett fängelsemuseum.

Men jag har lovat att inget säga, så jag berättar bara att vi fick en personlig snabbguidning i vissa delar av fängelset.

Såg in i många varianter av celler

där vissa var väldigt verklighetstrogna. Med varningsskylt.

Här fanns bilder från det stora upploppet 1987. Fängelset var överbelagt och eftersom det låg så långt norrut kunde inte vänner och familj besöka de intagna.

På de mest oväntade ställen fanns naturtrogna figurer som skrämdes rejält (till guidens förtjusning).

Vi lämnade museet med varmt hjärta och körde mot de små orterna som låg som ett pärlband längs kusten.

Första stoppet var Pennan, där filmen Local Hero spelades in, något som man är stolt över.

Lilla Crovie såg vi bara från ovan, där fanns ingen p-plats nere i byn och mitt knä är inte förtjust i nedförsbackar.

Vidare till Gardenstown varifrån vi kunde se bort till Crovie.

En lite större by med levande hamn.

Så var det dags för dagens höjdpunkt. Spana in detta förslummade gamla friluftsbad!

Och så backar vi upp på taket av byggnaden där vi kunde ta oss en fika med resans i särklass godaste scones. Det här var så maffigt!

Tarlairs art deco-paviljong och bassängerna håller på att restaureras efter ett långt förfall. Badet stängdes 1995 och väder och vind har gjort sitt till.

Det är en helt fantastisk miljö!

Vi såg delfiner leka i havet och önskade att vi kunnat stanna längre. Men vi hade hunnit dit precis före stängning.

Jag konstaterade det jag redan visste, att det är vid havet jag trivs bäst. Och i solen.