EFIT - en augustisöndag hemma

7.30
En avslöjande bild från mitt skrivbord.
Det är gammalt.
Min farfar hade det på sitt kontor
i cykel- och sportaffären i Karlskoga.
Han var född på 1800-talet.
Röran på bordet är dock helt och hållet min egen.
Nu ska jag sätta nytt batteri i min hörapparat.

8.30
Vi kom hem från Gotland på fredagskvällen.
Igår plockade jag tomater, physalis, blåbär
och björnbär.
Sedan åkte vi till dotterns avskedsutställning
och blev kvar på både middag och konsert.
Hade jag tänkt på att fotografera lite mer än jag gjorde,
så hade den dagen varit intressantare
som EFIT än denna!

9.30
Får med mig maken ut för att kolla
hur vi ska få plats med de nya sopkärlen.
De ska komma i oktober, tror jag.

10.30
Jag känner ju min karl.
Han älskar att få praktiska projekt,
så han satte igång direkt.

Själv sitter jag i solen med andra baljan te
och en väldigt bra bok som jag fått från förlaget
men inte tagit mig tid att läsa förrän nu.
Rekommenderar Natasha Lesters nya bok 
"Motståndets dotter"!
Så många kvinnor som gjort enorma insatser i krig,
men inte uppmärksammas tillräckligt
på grund av att de var just kvinnor.

11.30
Det går framåt!

12.30
Och på uteplatsen får jag kärt besök
som jag konverserar med en stund.

13.30
Sitter vid datorn och skriver ut diverse biljetter
som jag bokat från Gotland.
Vill alltid ha dem på papper när det går.
Mobilbiljett är superbra,
men inte helt säkert.

14.30
Hittar jag Hasses leksak som legat ute i regnet.
Hasse var med oss till Gotland
så att dottern skulle få det aningens lugnare
inför utställning och kommande flytt.
Nu har lammet legat ute i nattens regn,
men det är inget mot vad stackaren har utstått innan.

15.30
När maken dricker sitt eftermiddagskaffe
ser han kurre försöka stoppa i sig massor av hasselnötter.
Men när jag kommer ut med te och kamera
har kurre såklart hoppat vidare.
Och troligen planterat ytterligare en hassel i vår trädgård.

16.30
Släpar maken in en stege i badrummet
för att nå upp till takfönstret som minst sagt behöver tvättas.
Tur att det är vändbart!

17.30
Har jag rotat bland garnerna och bestämt mig för att byta ut en färg.
Det blir till att repa upp mönsterbiten.

18.30
Har jag lyckats fixa med mitt konto på Biblio,
appen där jag kan låna ljud- och e-böcker.
Hoppas verkligen att det blir ordning nu!



fortsättning följer ...

EFIT - Ett Foto I Timmen

Slotten Balmoral och Blair

Den sevärdhet som låg närmast vårt boende var självaste slottet Balmoral, så älskat av Drottning Elisabeth och nu likaså Kung Charles. Just denna dag hade vi planerat att ta en sittlift upp på en bergstopp, men när vi kom till dalstationen var det 8 grader och lite väl blåsigt.Vi vände tillbaka och besökte slottet. Eller snarare slottsparken.

Den här figuren känner nog alla som sett Harry Potterfilmerna igen, eller?

I parken finns den pampiga graven för Drottning Victorias collie Noble, som dog 1887, bara sex år gammal.

Här finns också en hundkyrkogård med enklare gravstenar för många av Drottning Elisabeths alla corgies.

Till min förtjusing finns en ekorrstig där man kan spana efter röda ekorrar. De är utrotningshotade på grund av den allt mer dominerande grå ekorren i Storbritannien.

Vi såg bara ekorrar i trä, men jag har ju både en i trä och massor av levande hemma i min trädgård.

Man får bara gå in i ett enda av rummen i slottet, balsalen, och där får man inte fotografera. Stora skärmar och en del skåp visade lite minnessaker och foton. Utanför står denna byst av en ung Drottning Elisabeth.

Så finns förstås en restaurang där vi åt hamburgare. Min var toppad av haggis, men den bilden slipper ni se för det såg bara ut som grått klet. God var den, men än godare var ölen! Till min glädje fann jag åtskilliga lokala stout under resan, inte bara Guinness som de engelska pubarna envisas med att servera.

Gången till toaletterna var fyllda av fotografier på det förra kungaparet

och jag kunde inte låta bli att ta fram mobilen när motivet var så självklart. Tyvärr blev bilden lite oskarp i hastigheten.

Bakom Balmoral ligger destilleriet Royal Locknagar som var förra drottningens hovleverantör. Där provade maken några skvättar och köpte en flaska. Det är lite knepigt efter Brexit för nu får man bara ta hem två flaskor sprit till EU. Tufft för alla som reser på whiskyresa till Skottland och tufft för alla som vill sälja till turisterna!

På vägen tillbaka till vårt boende kunde vi äntligen svänga in på ett litet fik där de sålde surdegsbröd. Vilken lycka efter allt konsistensbefriat bröd! Det här var med fikon och valnötter och smakade helt gudomligt.

Här skulle också finnas hemgjord ost, men den var inte färdig än på några månader ...

Vi knallade också på en kort skogspromenad där vi trängde oss genom en smal klyfta till ett potthål

med ett vattenfall som är större än det ser ut på bilden. Det här har varit ett bra gömställe förr i tiden.

En annan mulen dag åkte vi hela vägen tillbaka till Blair Castle, som är stort och pampigt. Här fick man gå in i slottet och det fanns massor att se på.

En hel del kostymer var utställda, bland annat från Bridgerton. Ni som följt Downton Abbey, kan ni inte precis som jag se Robert Crawley och Lord Grantham i dessa kläder?

Eller yngsta dottern Sybil i den här klänningen? Hon var bäst i hela första säsongen, jag var otroligt besviken när hon dog. De andra var sådana träbockar. Men serien tog sig, som tur var ;-)

Här fanns förstås hur mycket som helst att se, men ni får åka dit själva - det är det värt!

En viktig person i slottets historia är Skottlands första kvinnliga medlem av Parlamentet, Katharine Marjory Ramsay, kallad Kitty. Hennes första besök till Blair Castle gjordes 1896, mot hennes vilja. Hon hade hört hur pompösa och tråkiga släkten Atholl var. Hon tog med sig några böcker och sin älskade cykel och tog sig en tur på markerna. När Lorden stod och välkomnade gästerna blev han minst sagt överraskad av den unga kvinnan som kom cyklande med hårbandet fladdrande bakom sig. Han var van vid flickor som flirtade vilt med honom och inte med en som vände ryggen åt honom.

Men som ni anar så blev det kärlek mellan de tu.

Under första världskriget var Lorden, kallad Bardie, stationerad i Gallipoli, men eftersom han inte kunde tänka sig att vara borta från sin fru ordnade han så hon kom dit. Hon ville vara till nytta så hon besökte sjukhuset i Alexandria där sårade soldater låg. Hon skrev brev hem åt dem, hjälpte dem äta och läste för dem. Som skolad pianist arrangerade hon konserter, vilket uppskattades mycket.

Tillbaka på slottet såg hon till att det öppnades för konvalescenter och 1921, när den japanske kronprinsen Hirohito besökte slottet fick han till sin förvåning höra Japans nationalsång spelad på säckpipa. Självklart arrangerat av Kitty. 

När andra världskriget närmade sig läste Kitty Hitlers Mein Kampf på tyska och insåg hur urvattnad den engelska översättningen var. Hon gjorde sitt bästa för att varna alla brittiska politiker, men när regeringsmännen inte tog hennes varningar på allvar, lämnade hon partiet i protest.

Under spanska inbördeskriget reste hon till Spanien och förfasades över resultatet av de tyska bombningarna. Hon ordnade så att 4000 spanska barn kunde evakueras till Storbritannien. Om detta har hon skrivit en bok, Searchlight on Spain. Efter detta kallades hon för the Red Duchess.

Här finns en muromgärdad trädgård, eller snarare park. Den låg en bra bit bort från slottet, lite udda.

Eftersom Chelsea Flower Show pågick kunde jag varje kväll njuta av en timmes program från utställningen. Mycket uppskattat och inspirerande!