Fler bilder från York, som i en sagovärld

Jag visade några bilder från York i en EFIT i september, men staden är så fin att jag vill visa mer!

Vi vandrade som sagt längs stadsmuren, den går att gå på i tre sektioner och den populäraste är den med utsikt över York Minster.

De olika delarna av muren går genom olika miljöer, antingen längs bostadshusens baksidor, förbi gröna sluttningar eller i riktigt lummiga partier.

Ibland behöver man gå ned från muren för att gå över gatan eller gå till en annan del längre bort. I det här tornet fans ett café och liten butik, så vi kikade inte in, men från gatan såg vi sedan att de hade uteserveringen uppe på taket!

Förutom muren är Shambles, de medeltida trånga gränderna, det som lockar mest. Här väller de övre våningarna ut över gatan för att skugga köttet i alla köttbutikerna som fanns längs gatan. Idag finns inte mycket kvar av det medeltida, men butikerna är välskötta och pyntade till max. Dessutom kan köttkrokar och fönsterbrädor i trä finnas kvar från tiden som "köttgata".

Nu blir det ett litet bildfrosseri i färgstarka och dekorerade butiker/caféer:

Här och där finns ännu trängre gränder - "snickelways" - som är smitvägar in till den stora marknadsplatsen. Mad Alice hängdes för att ha förgiftat sin make, nu har hon tydligen också förlorat grändens namn?!

Gränderna är fulla av turister, främst Harry Potter-fans, så vi mötte en del intressanta typer.

Kanske en skolresa? Vilken dröm att få komma in i denna sagovärld!

Det är inte så konstigt att britterna är världsbäst på sagor och fantasirika berättelser.

Vi var också upp i Clifford Tower, det som är kvar av Yorks slott. Härifrån hade man fin utsikt över staden, men vi upptäckte också denna stålnätsfigur som hängde på utsidan av muren. Det visade sig att det fanns många sådana figurer utspridda över staden och till Halloween skulle de så lämpligt lysas upp. Vi hittade en karta som hjälpligt visade var figurerna skulle finnas och en hel del av dem sprang vi på - dock inte alltid där kartan påstod.

Det var en mysig dag, skönt att bara få vimsa omkring och njuta. Tyvärr missade vi öppettiden i Merchant Adventurers' Hall, en av världens finaste medeltida gillesalar, med några minuter. Men då har vi ytterligare en anledning att återkomma, förutom att träffa vännerna utanför Harrogate.

EFIT - en blåsig söndag med normaltid

0.00
Fortfarande sommartid och jag fäster trådar.

7.00
Ordningen återställd.
Alla klockor sätts till normaltid.
(Just denna klocka är en kakelplatta som en KTH-vän ritade på
för en väldig massa år sedan. Ett kärt minne)
Inte sjutton sov jag en timme längre ...

8.00
Det doftar nygräddat och jag trycker i mig två.

8.30
Dålig upplösning med mobilen,
men vi kör förbi Drottningholms slott.

9.45
Mustar vi 192 kg äpplen.
Främst Cox Pomona
men också några Gul Richard och Filippa.

10.30
Är bilen full med varm (het!) äppelmust.

11.30
Har vi köpt deodoranter och lite annat på väg hem.
Garnet ska jag virka glesa hårnät av.
Någon kanske minns damen som kom in i butiken
för drygt tio år sedan och behövde hjälp?
Jag har virkat väldigt många hårnät till henne sedan dess.

12.30
Har maken nästan ätit upp sin gröt
innan jag hinner fotografera tallriken.

13.30
Kastar jag ett öga i Allt Om Trädgård.
Som DN-prenumerant får jag läsa många magasin gratis på nätet.
Riktig lyx!
Men nu måste jag ge mig in och läsa i alla bloggar
jag missat senaste veckorna.

14.30
Fick en gång tipset att "ICAs gröna gegga"
är bra som bekväm kopparputs.
Det stämde, så idag testade jag den på mässing.
Borde tagit en före-bild först.

15.30
Fikadags och maken gör mugcakes.
Han får en halv lonkafudge att lägga i varje mugg
och titta - den smälte ju!

16.30
Tittar vi på GVFÖ med uppföljning
och jag har börjat virka ett hårnät.

17.30
Tog jag fram pilgrimsmusslor ur frysen
bara för att upptäcka att risottoriset var slut.
(Jag brukar använda grötris istället för det dyrare specialriset.)
Det får bli risotto imorgon istället.

18.30
Musslorna är tillbaka i frysen och småtomater ligger på plåt
tillsammans med lufttorkad skinka och valnötter.
Jag ska göra en god Lotta Lundgren-rätt
(hon använde gnocchi istället för pasta),
men gissa vad?
Jag skulle ha ruccola till rätten och det har jag ju ingen!
Vi får klara oss utan
(vilket tyvärr inte var lika gott, kunde vi konstatera).

19.30
Har jag limmat dekorationssvamparna jag köpte i York.
De låg lite illa i resväskan tillsammans med allt annat jag köpt
(läs secondhandböcker och öl).
Sedan får jag ett väldigt näsblod,
så nu blir det till att sitta stilla i TV-fåtöljen.

EFIT - Ett Foto I Timmen

Söta Pateley Bridge och fantasieggande Brimham Rocks

Vi körde till våra vänner i Yorkshire från Liverpool, på en riktigt jobbig motorväg med bilister som inte riktigt körde så förutsägbart som man skulle önska. Vi sov tre nätter hos vännerna, en av dagarna åkte vi själva till York (den visade jag i EFIT), den andra gjorde vi en gemensam utflykt - som startade i lilla Pateley Bridge där Englands äldsta godisaffär ligger.

Självklart gick vi in i butiken och såg alla karamellburkar,

charmigt och lockande för den sockersugne

och med gammaldags våg och kassaapparat. Om jag köpte något? Jo, en öl. En lokal plum porter. :-)

Eftersom det var för tidigt för lunch gick vi och fikade. En logik min väninna har som jag inte helt förstår, men lätt kan anamma.

Sedan gick vi runt lite mer i den söta byn som främst består av en sluttande huvudgata med småbutiker.

Vi köpte pajer att ta med som lunch, jag valde en som förutom fläsk också hade black pudding och äppelchutney i sig.

Kunde inte låta bli att fotografera dessa "skotska ägg" som både hade black pudding och chorizo i sig. Eftersom jag inte är förtjust i skotska ägg och inte heller i chorizo var dessa inte ett dugg lockande.

Intressant med denna skylt på ett hus i närheten av var vi parkerat bilen. Man öppnade alltså ett alternativ till pubar och barer, där man istället drack varm choklad.
 



Och det fanns en modern upplaga på huvudgatan, med en guide till att välja rätt chokladdryck i fönstret.

Med våra pajer i bagaget åkte vi till Brimham Rocks, ett geologiskt intressant område mitt i hedlandskapet. Här har sandstenen slipats och eroderats av istiden, väder och vind.

Klipporna som formats har förstås skapat många myter och historier om druider och häxkonst genom tiderna.

Jag tycker att området är som en miniatyr av spanska El Torcal, norr om Malaga - ett favoritlandskap som  jag visat bilder ifrån förut (för sjutton år sedan, tydligen)!

Inne i parken, som den nog får kallas, låg ett litet fik och en byggnad med utställning om området.

Vid picknickborden åt vi våra goda pajer och dryck som köpts i fiket.

Denna balansakt lär ha skapats av just inlandsisen och kommer inte att hålla. Frågan är hur länge det dröjer innan bumlingarna rasar?

Jag gillar geologiska formationer och med ett väder som detta var lyckan rätt total :-) 

Så fascinerande med dessa klippor när hedarna och jordbruksmarken sträcker ut sig runt omkring.