Tack för kaffet - dotterns utställning

Vi har varit på Gotland i två omgångar under sommaren. Andra omgången hade vi med oss Hasse, så att dottern skulle kunna förbereda sin utställning i lugn och ro. Hasse brukar hålla sig mest till mig, men nu har han insett att maken är den som tar med honom i bilen (han älskar att åka bil, då vet han att han inte blivit lämnad), så nu är maken också populär! När han och bilen försvann satt Hasse och väntade i dörröppningen.

Själv plockade jag allt som mognat när vi varit borta. Blåbär, björnbär, tomater, physalis. Och när maken kom hem tog vi Hasse med i bilen till dotterns utställning!

Dottern, hennes älskling, Hasse och katterna ska flytta från Gustavsberg och därför ville hon göra en avskedsutställning mest riktad till gustavsbergsborna själva. Som hon själv beskrev den: "Inspirerad av alla de händer som byggde bruksorten samlar jag egna verk kopplade till min tid som boende och konstnärligt verksam i Gustavsberg." 

Utställningen var i Panncentralen, en häftig byggnad. När vi klev in möttes vi av hennes gesällarbete, det stora dubbelsidiga broderiet Epos, för vilket hon också fick Stora belöningsmedaljen i Stockholms stadshus.

Själva utställningen var annorlunda och i blandade tekniker.

En broderad kaffeduk med Gustavsbergs gamla hamnbyggnader. Här hade hon också samlat många porslinsrester, något som finns liggande i stort sett överallt i området.

Hon hade dessutom vävt bildväv med motiv från olika färgfläckar på väggar i Gustavsbergs Konstcenter, där hon haft sin ateljé. Flera besökare reagerade på att de kände igen motiven men inte kunde placera dem.

Fler udda delar, slängda i naturen

och en karta i akvarell där hon markerat alla fyndplatser.

En vägg fylldes av hennes fotografier från björkallén som hon promenerat i dagligen. I alla årstider och väder.

Ett elskåp

hade omvandlats till en textil avbild som visade hur hon arbetar.

På väggen bakom mig fanns massor av olika fotografier från Gustavsberg, men det var hela tiden folk där, så jag har ingen bild.

Hon hade borrat hål i mönstrade porslinsskärvor och hängt upp dem i kedjor på grenar. De mindre såldes direkt, allesammans. Det här är den största.

En jacka ned logga har broderats med många olika kända mönster från ortens porslin

och finns med stor sannolikhet att se när Gustavsbergs auktionskammare har öppet eller har auktion framöver.

Här fanns också två overaller,

även de fyllda med kända motiv i brodyr.

Mitt i utställningen skulle det på lördagskvällen vara en konsert. Kul när det händer saker!

Vi gick och åt middag för att sedan komma tillbaka

och lyssna på härliga kända sånger i avspänd miljö.

Scotland's Secret Bunker

Sista dagen i Skottland i maj. Efter att ha njutit blåblommande skogar körde vi till vårt sista besöksmål; Scotland's Secret Bunker.

Den ganska oansenliga byggnaden döljer en gigantisk hemlighet från åren 1951-1993, då kalla kriget pågick som mest. Under tre meter betong finns en labyrint i två våningar, varifrån Storbritannien skulle styras om ett kärnvapenkrig bröt ut.

Numera är denna underjordiska bunker en skrämmande aktuell sevärdhet, som gav en synnerligen otrevlig eftersmak.

150 yards är ungefär 137 meter

och det är ganska långt att gå, 30 meter under jordytan.

Sedan kommer man fram till själva bunkern

och dess massiva dörrar.

Alla rum vi fick gå in i var autentiska,

utrustningen stod kvar

liksom bäddarna i sovsalarna.

Där alla hade skåp för personliga saker, men delade sängar eftersom man arbetade i skift. 300 personer kunde finnas under marken.

Här hade BBC sin egen radiostation som skulle fungera även om allt ovan mark slutade sända.

Överallt hade papper och material av olika slag lämnats kvar när faran ansågs över. Men det var flera ställen vi inte fick besöka.

Kattskylten trodde jag var ett skämt, men vi träffade faktiskt katten. Det var verkligen inte mycket som var skämtsamt här.

Här fanns två biografer och detta café

där vi åt var sin BLT (Bacon-Lettuce-Tomato-sandwich).

Sedan kom vi till de verkligt otäcka rummen och informationen som påminner om hur allvarlig situationen var och hur otrevligt nära vi är igen idag.

Varje atombomb skulle döda mellan 100 000 och 300 000 människor, vilket betyder att de bomber som fanns (finns?) i Storbritannien skulle döda mellan 10 och 30 miljoner människor när/om de släpptes med några minuters mellanrum.

Det visades filmer, en längre som vi inte hade tid att se, en kortare som visade fruktansvärda bilder på stackars offer för strålning efter bomber och en som hade sänts på brittisk tv och visade hur och var man skulle skydda sig för bomber (dock ej atombomber). Viktigt att veta var man var säkrast i olika typer av byggnader, som den här i tre våningar (ta skydd på ett mittenplan nära vägg till grannfastighet) och villor (längst ned nära en utgång).

Liksom hur man skyddade fönster och dörrar med sandsäckar, hur mycket mat man skulle bunkra och på vilket sätt, hur snedställda dörrar skulle lutas som skydd osv osv. Handgripligt och alldeles för nära dagens verklighet. Stor skillnad mot den lilla broschyr som delades ut till svenska hushåll.

Klumpen i magen var gigantisk när vi tog oss upp i ljuset och vidare till flyget. Hem.

EFIT nr 380 - en seeeg septemberlördag

9.00
Här i hörnet har jag tillbringat veckan.
Numera utan täcke och kudde,
men fortfarande medtagen
efter feber och förkylning.
Den här veckan skulle jag vara ledig
och göra väldigt mycket av det
som jag ligger efter med.
Så blev det inte.

Nu sitter jag i fåtöljen igen,
men har vanliga kläder på.
Varnar för att detta blir en otroligt tråkig dag att följa!

10.00
I soffan bredvid står mina stickningar.
Men stickorna är kvar i butiken,
dem skulle jag hämtat
tidigare i veckan.
Nu gör det inte så mycket,
för jag hade ändå inte orkat sticka något.

11.00
Behöver jag äta något.
Det fick bli gröt.

12.00
Maken stryker och vi ser på Idol.
Mitt instagramflöde
är fullt av rapporter om att AI kan 
förinta mänskligheten inom tio år
och vittnesmål från kvinnor som 
drabbats av detsamma som Giselle Pelicot,
så jag behöver se på något som ger framtidstro.
Typ Idol, Stanley Tucci i Italien
och olika trädgårdsprogram.

Röstade gjorde jag redan när förtidsröstningen började
så det har varit väldigt skönt att slippa
se på alla hätska valdebatter
och kunna blunda åt dumheterna på valaffischer.

13.00
Eftersom det inte har dammsugits runt min sjukfåtölj
får maken dra runt långa slangen nu.
Mycket välbehövligt!

14.00
Dags för "genrep" i hockeyn!

15.00
Och matchen pågår.

i en paus
Flyttar jag på mina nyplanterade clivior.
En stor kruka hade gått sönder i trädgården
så igår var jag tvungen att dela på plantorna
(fick ta det oerhört långsamt och lugnt p g a trytande ork)
eftersom jag inte hade en till lika stor kruka.
Det blev fem nya krukor som tar betydligt
mer plats än den förra gjorde.

17.00
Mår jag nog lite bättre ändå
eftersom jag orkar tänka på att
koka en äppelchutney
på de äpplen maken plockade igår.
Nu får han skiva lök och
skära äpplen till koket.

18.00
Fem stora burkar blev det av två kilo äpplen m m.
Tror att det nog blev lite väl chilihett,
men det löser sig nog beroende på vad den äts till.

19.00
Lammburgare till middag.
Köttet kommer från en gårdsbutik på Gotland
och är sanslöst saftigt och gott.

20.00
Ser vi filmen Chocolat och inser
att det var länge sedan vi såg den.
Inser också hur ytterst lämplig den är att se
kvällen före valet,
då den behandlar medmänsklighet,
utanförskap och hårdnackade "kristna" värderingar.

Minns tillbaka till när vi besökte den där vyn i Flavigny
för mer än 10 år sedan.

21.00
Har de hackat mandlar i filmen
och jag kommer att tänka på påsen med
salta mandlar jag köpte innan jag blev sjuk.
De måste ju smaktestas!

Tänk att detta är
EFIT nummer 380!
Hur i all världen gick det till?

EFIT - Ett Foto I Timmen