Sidor

25 oktober 2026

EFIT - en blåsig söndag med normaltid

0.00
Fortfarande sommartid och jag fäster trådar.

7.00
Ordningen återställd.
Alla klockor sätts till normaltid.
(Just denna klocka är en kakelplatta som en KTH-vän ritade på
för en väldig massa år sedan. Ett kärt minne)
Inte sjutton sov jag en timme längre ...

8.00
Det doftar nygräddat och jag trycker i mig två.

8.30
Dålig upplösning med mobilen,
men vi kör förbi Drottningholms slott.

9.45
Mustar vi 192 kg äpplen.
Främst Cox Pomona
men också några Gul Richard och Filippa.

10.30
Är bilen full med varm (het!) äppelmust.

11.30
Har vi köpt deodoranter och lite annat på väg hem.
Garnet ska jag virka glesa hårnät av.
Någon kanske minns damen som kom in i butiken
för drygt tio år sedan och behövde hjälp
?
Jag har virkat väldigt många hårnät till henne sedan dess.

12.30
Har maken nästan ätit upp sin gröt
innan jag hinner fotografera tallriken.

13.30
Kastar jag ett öga i Allt Om Trädgård.
Som DN-prenumerant får jag läsa många magasin gratis på nätet.
Riktig lyx!
Men nu måste jag ge mig in och läsa i alla bloggar
jag missat senaste veckorna.

14.30
Fick en gång tipset att "ICAs gröna gegga"
är bra som bekväm kopparputs.
Det stämde, så idag testade jag den på mässing.
Borde tagit en före-bild först.

15.30
Fikadags och maken gör mugcakes.
Han får en halv lonkafudge att lägga i varje mugg
och titta - den smälte ju!

16.30
Tittar vi på GVFÖ med uppföljning
och jag har börjat virka ett hårnät.

17.30
Tog jag fram pilgrimsmusslor ur frysen
bara för att upptäcka att risottoriset var slut.
(Jag brukar använda grötris istället för det dyrare specialriset.)
Det får bli risotto imorgon istället.

18.30
Musslorna är tillbaka i frysen och småtomater ligger på plåt
tillsammans med lufttorkad skinka och valnötter.
Jag ska göra en god Lotta Lundgren-rätt
(hon använde gnocchi istället för pasta),
men gissa vad?
Jag skulle ha ruccola till rätten och det har jag ju ingen!
Vi får klara oss utan
(vilket tyvärr inte var lika gott, kunde vi konstatera).

19.30
Har jag limmat dekorationssvamparna jag köpte i York.
De låg lite illa i resväskan tillsammans med allt annat jag köpt
(läs secondhandböcker och öl).
Sedan får jag ett väldigt näsblod,
så nu blir det till att sitta stilla i TV-fåtöljen.


fortsättning följer eventuellt ...

22 oktober 2026

Söta Pateley Bridge och fantasieggande Brimham Rocks

Vi körde till våra vänner i Yorkshire från Liverpool, på en riktigt jobbig motorväg med bilister som inte riktigt körde så förutsägbart som man skulle önska. Vi sov tre nätter hos vännerna, en av dagarna åkte vi själva till York (den visade jag i EFIT), den andra gjorde vi en gemensam utflykt - som startade i lilla Pateley Bridge där Englands äldsta godisaffär ligger.

Självklart gick vi in i butiken och såg alla karamellburkar,

charmigt och lockande för den sockersugne

och med gammaldags våg och kassaapparat. Om jag köpte något? Jo, en öl. En lokal plum porter. :-)

Eftersom det var för tidigt för lunch gick vi och fikade. En logik min väninna har som jag inte helt förstår, men lätt kan anamma.

Sedan gick vi runt lite mer i den söta byn som främst består av en sluttande huvudgata med småbutiker.

Vi köpte pajer att ta med som lunch, jag valde en som förutom fläsk också hade black pudding och äppelchutney i sig.

Kunde inte låta bli att fotografera dessa "skotska ägg" som både hade black pudding och chorizo i sig. Eftersom jag inte är förtjust i skotska ägg och inte heller i chorizo var dessa inte ett dugg lockande.

Intressant med denna skylt på ett hus i närheten av var vi parkerat bilen. Man öppnade alltså ett alternativ till pubar och barer, där man istället drack varm choklad.
 



Och det fanns en modern upplaga på huvudgatan, med en guide till att välja rätt chokladdryck i fönstret.

Med våra pajer i bagaget åkte vi till Brimham Rocks, ett geologiskt intressant område mitt i hedlandskapet. Här har sandstenen slipats och eroderats av istiden, väder och vind.

Klipporna som formats har förstås skapat många myter och historier om druider och häxkonst genom tiderna.

Jag tycker att området är som en miniatyr av spanska El Tprcal, norr om Malaga - ett favoritlandskap som  jag visat bilder ifrån förut (för sjutton år sedan, tydligen)!

Inne i parken, som den nog får kallas, låg ett litet fik och en byggnad med utställning om området.

Vid picknickborden åt vi våra goda pajer och dryck som köpts i fiket.

Denna balansakt lär ha skapats av just inlandsisen och kommer inte att hålla. Frågan är hur länge det dröjer innan bumlingarna rasar?

Jag gillar geologiska formationer och med ett väder som detta var lyckan rätt total :-) 

Så fascinerande med dessa klippor när hedarna och jordbruksmarken sträcker ut sig runt omkring.



18 oktober 2026

En magnifik konstupplevelse på Crosby Beach

Vi letade oss fram till rätt strand till sist, Crosby Beach norr om Liverpool. Men det krävdes hjälp av två parkeringsvakter när jag just lyckats stoppa maken från att betala avgiften. Vi stod ju på fel parkering.

Det var detta vi skulle se. 100 statyer av en och samma man, konstnären Antony Gormely.

Statyerna är utspridda över ett stort område och hur många man ser beror på tidvattnet.

De har tidigare stått i Cuxhaven, Stavanger och De Panne, men sedan 2005 står de permanent här vid Crosby Beach.

Självklart påverkas de av väder,vind och tidvatten och är inte direkt vackra i närbild ...

Vi fick oss en trevlig pratstund med mannen med tre vita hundar. Han berättade om kontroverserna när figurerna skulle få stå kvar och att de redan har restaurerats en gång. Och att han tagit fantastiska fotografier i solnedgång. 

Under tiden var två av hundarna fullt upptagna med att sprätta sand över hela mig,

men jag ursäktade dem, såklart.

Hit vill man ju komma alla dygnets timmar - olika väder och olika vattenstånd! Har jag skrivit att jag vill tillbaka till Liverpool?

Som ni såg var det sol och fint väder norr om Liverpool, men söder om låg molnen lågt. Vi hade tänkt besöka Speke Hall, men jag hade missat att huset var stängt på tisdagar.

Nu hade jag skaffat medlemsskap i National Trust (mer om detta i annat inlägg senare), så det kostade oss inget extra att gå en vända runt huset

och uppleva miljön.

Nog är det väldigt brittiskt med randiga gräsmattor?