Liverpool och Beatles

Jag har en fantastisk sommarresa att skriva om, men jag känner att jag börjar med höstens tur till England. Det kanske blir en lång vinter och då kan det vara skönt att se på sommarbilder.

Vi flög till Manchester en tidig måndagsmorgon i september, hämtade ut hyrbilen och körde till Liverpool. Checkade in i en perfekt liten lägenhet mitt i smeten efter att ha parkerat bilen i rekommenderat garage som låg nära.

Vardagsrum med kök, sovrum och stort badrum plus denna utsikt, allt till ett riktigt bra pris (annars är det obehagligt dyrt allting). Mataffär i porten bredvid och fullt med uteserveringar längs gatan.

Vi gick ut på stan

och kom omgående till statyn av Eleanor Rigby. Kvinnan som aldrig visade sitt ansikte för någon,

den gripande sången om ensamhet och depression. En av Beatles vackraste och sorgligaste.

För vad är Liverpool utan Beatles (och fotboll)? Nu skulle vi frossa, eller i alla fall få uppleva något av vad staden genomsyras av - allra mest vid Mathew Street.

På denna gata ligger det ena av två stora Beatlesmuseer. Det andra ligger i hamnen och det får vi besöka en annan resa.

Här är tre välfyllda våningar med Roag Bests stora samling av memorabilia. Roag var Pete Bests halvbror och Pete var Beatles ursprungliga trummis mellan 1960-62, innan han fick sparken och byttes ut mot Ringo Starr. Utställningen går årsvis och är mycket omfattande. Jag är helt fascinerad av att Roag samlade på sig allt detta trots att hans bror kickades

och att deras mamma Mona var den som öppnade en klubb i sin källare så att grabbarna kunde spela. Hon är en verklig hjältinna och stor anledning till hela Beatlesmiraklet!

På museet finns så många unika saker att se och med en skrattretande dålig svensk audioguide fick vi massor av information om både sakerna och händelser. Mycket, mycket intressant.

Extra kul med så många svenska kopplingar, som tidningen MAD,

affischen från Karlstad

och fotot på de tre tjejer som stickade en tröja åt beatlarna (grabben är bara med som modell).

Självklart finns här också en bild på tröjorna på rätt personer. 

Otroligt mycket udda merchandise

men också in i minsta detalj-kopior av kända kläder. Jag kan varmt rekommendera museet!

Vi åt fish&chips och gick vidare på stan

som är en stad i förvandling.

Uppenbarligen känd även för Superlambanana, en korsning mellan en banan och ett lamm (korkade AI tror att det ska vara en lama), av den japanske konstnären Taro Chiezo. Bananer och lamm var två viktiga handelsvaror i Liverpools hamn, men skulpturen kan också ses som en varning för vad genetisk forskning kan åstadkomma..

Jag har alltid gillat väggmålningar, så här åkte kameran fram.

Och här kom jag att tänka på boken om Tant Mittiprick som jag läste som barn. Hon som bodde i ett uppochnedvänt hus.

Vi gick ut i hamnen där vackra foodtrucks stod på rad

även om inte alla var öppna

så var det charmiga att se på.

Här var kontrasterna mellan gammalt och nytt väldigt tydliga.

Ett område som gav mersmak. Jag vill tillbaka till Liverpool vid tillfälle!

I hamnen stod också en av fyra propellrar från Lusitania, passagerarskeppet som sänktes av en tysk ubåt 1915. Nästan 1200 människor, som var på väg mot New York för att undkomma kriget, omkom. Det finns ett helt museum om detta, ett krigsbrott som fortfarande väcker starka känslor. Skrev jag att jag vill tillbaka till Liverpool?

Det var mycket folk i hamnen, många som njutit av solnedgången.

Vi knallade till Beatles-statyn och lyckades ta en bild mellan alla sefie-turister.

Sedan gick vi tillbaka till Mathew Street som var full av folk

och vi såg fler saker vi inte sett på dagen.

Bland annat den nya dörren till the Cavern Club - med ett foto på den gamla dörren (nej, så hängivna är vi inte att vi betalade för att gå dit).

Fann också en staty av Cilla Black, som också gjort stor succé på the Cavern. En bra första semesterdag, tänk vad man kan hinna med om man tar ett tidigt flyg!

Mat och människor i Fjärdhundraland

En helg om året bjuder lokala företagare i Fjärdhundraland in till en smakrunda. På varje ställe finns en liten smakportion av något lokalt framställt att köpa för 50:-. Vi har åkt runt bland olika ställen de senaste två åren och gjorde det igen sista helgen i augusti. Den här gången ville vi besöka ställen vi inte varit på tidigare.

Fjärdhundraland ligger i grova drag runt om Enköping, med Heby-Uppsala i norr, Strängnäs i söder, Västerås i väster och Upplands-bro i öster. Men det finns inga exakta gränser. Området är vackert, fullt av småföretagare, caféer och gårdsbutiker.

Vi började hos Upplandskubbkokeriet, som hade ett stort fint tält i sin lummiga trädgård. Här bakas den unika upplandskubben, ett mörkt rågbröd som gräddas i vattenbad i en burk och därmed inte får någon skorpa. Receptet är gammalt och så speciellt att det fått "skyddad ursprungsbeteckning" av EU.

Här njöt maken av gubbröra på sin brödbit

men jag valde en god linsröra. Sedan köpte vi med oss en bit bröd. 

Vidare körde vi till Jowellins lada, rena drömstället mitt ute i ingenting. Hit kom vi faktiskt tillbaka nästa helg för att smaka på det ordinarie utbudet. Nu anar ju kakorna på bilden!

Det var fullt av folk på uteplatsen, så vi satte oss inne i ladan där det var möblerat med udda gamla vitmålade möbler.

Smakprovet var en samling krämiga ostar på hembakt kavring, med en ljuvligt god äppelchutney och en tunn skiva äpple på toppen. Så gott! Tyvärr gick det inte att köpa chutneyn, men som jag skrev i EFIT så gjorde vi ett eget chutneykok härom dagen.

Utanför ladan finns denna charmiga lekplats!

Det var första gången Bärby Smokehouse var med på jippot och de var inte alls beredda på gensvaret. Redan första dagen hade allt bröd tagit slut, så de hade fått åka till Enköping och köpa så mycket de kunde på kvällen. Nu var det dag två och kön till att få betala var lång, väntetiden att få sin smakbit var både lång och förvirrad och själva smakbiten (lite grillat kött i en brödbit, plus lite majs) var lite för ynklig även om den var god.

Lite besvikna åkte vi till Salnecke slott

där bistron hade liknande samling gamla udda möbler som hos Jowellins, men här var det inte vitt som gällde.

Vi fick en rejäl skopa vällagad Boeuf Bourguignon med en bit bröd. Det här var mättande! Ägaren stod utanför när vi gick, så då fick han beröm av mig.

Vid Ånäbben bär & sylt skulle vi äta våfflor, men utanför hade Ramon och Mari sin ostvagn (vilket jag hade full koll på) och jag ville ju köpa deras goda eldost. Nu visade det sig att de också hade just våfflad eldost med hjortronsylt som smaktallrik och vem är jag att säga nej tack?

När vi sedan gick in i syltbutiken för att köpa våfflor var vi inte speciell hungriga längre. Men hjortronsylt, bär och glass finns det alltid plats för. Eller?

Vi skulle till ytterligare ett ställe. Alsta trädgårdar ser fallfärdigt ut när man kommer. 

Stora rostiga växthusskelett utan glasrutor, men med planteringar

och små spännande utrymmen

i en fantasieggande stil.

Man inser att skenet utifrån bedrar.

Inne under vinranketaket möttes vi av loppissäljare som passade på att ha halva priset på allt.

Sedan kom vi in i själva caféet och här har vi faktiskt varit en gång förut. Så mysigt ställe!

Nu skulle vi äntligen fika och smaktallriken bestod av fem valfria småkakor. Flera var klassiker, som finska pinnar och chokladbiskvi, men här var det också bakat med nässlor, körsbärssoppa och pelargonblad.

Klart att jag ville testa de udda kakorna, men chokladbiskvin och nötkakan var ändå godast.

Vi satt ute och fikade, men det gick också att sitta inne hos pelargonerna.

Här fanns en rolig dräktutställning av Karin Mandl.

Dräkter som osar fantasi och kreativitet!

Dessutom fanns det textila verket Calidium Mastodontium, en vävnad av Eva Kjellèn.

En härlig och mycket mättande utflykt som avslutades med en snabbis hos brorsan som inte behövde bjuda på fika denna gång ...