Visst såg jag Bruce! Och Rod.

Måste bara lägga in några kassa bildbevis på att jag SJÄLVKLART var på båda Springsteenkonserterna på Jordgubbsvallen! På måndagen drog han igång konserten 4 minuter efter utsatt tid.

Jag stod längst fram vid räcket på högra sidan för bakre ståplats, där jag väntat i nära tre timmar. Bruce och bandet körde på i ytterligare tre. Sedan var mina knän inte glada - men det var det värt! Nästa dag var det bara att ta sig in till Gamla stan för att jobba igen.

Det var faktiskt lite extra kul att jobba dessa dagar, när de manliga turisterna som kom in hade Bruce-t-shirts på sig och var helt oförberedda på att de skulle få en så trevlig pratstund med mig samtidigt som frugan kikade på butikens saker. En holländare skulle se sin 44:de konsert, så där låg jag i lä eftersom detta blev min 19:de. Han hade dessutom varit på Broadway-föreställningen och sa att det var bland det mest fantastiska han upplevt.

På torsdagen stod jag på motsvarande plats men på vänstra sidan och Bruce dröjde hela 14 minuter ;-) innan han drog igång konserten, min tjugonde, och den blev ännu bättre än måndagens. Både Racing in the Street och I'm on Fire på samma konsert - mycket bättre blir det inte! (Jo, Jungleland är en raritet jag gärna också vill höra igen).

Den här kvällen stod jag med tårna upp på räckets stöd vilket faktiskt fick mina knän att må bättre och onekligen gjorde det lättare att komma upp och iväg till Gotlandsfärjan nästa morgon!

Tidigare i somras fick jag dessutom avnjuta en annan gammal idol när Rod Stewart kom till Tele2. Han började prick på utsatt tid vilket jag uppskattar - så trött på artister som ska ha förband och dröja två timmar till de själva kommer upp på scen!

Att Rod dessutom tydligt tog ställning i Ukrainakriget uppskattades av publiken. Klart lättare för en britt att ta ställning än för Bruce som amerikan, även om måndagens konsert började med ett lämpligt låtval med tanke på skottet mot Tr*mps öra.

Bra musiksommar för den här tanten :-)

EFIT - en semestermåndag på Gotland

8.00
God morgon från rabbisarnas ö!
Jag är här med maken och äldste sonen.
Dagen börjar med lätt molnighet,
vilket är bra eftersom vi var på stranden igår
och huden inte ska få alltför mycket sol på sig.

9.00
Spanar in nyheterna på TV4.
Det hände ju en del igår kväll.

10.00
Maken gillar att greja när han är "ledig".
Nu kapar han spillvirke till
lagom eldningsstora bitar till
öppna spisen.

11.00
Har läst ut en härlig skröna!
Gotisk spökhistoria från Barcelona
som jag gillar skarpt.
Köpte boken på loppis tillsammans med
två andra av samme författare,
men de ligger kvar hemma.

12.00
Nu fixar maken skyddsplåtar
till den sönderhackade fågelholken.

13.00
Värmer en bit av pajen jag gjorde igår.
Den är fylld med bladspenat och egenodlad agretti.

14.00
Här brukar jag stå och fotografera solnedgången.
I år odlar bonden majs för första gången
och den är som en hög vägg!

15.00
Tar fram några kolor till fikat.
Vävnaden under gjorde mamma
för många år (typ 45?) sedan.

16.00
Får ett desperat sms
och maken rycker ut.
"Ingreppet" tog honom två minuter.
Sedan bokar jag in mig på
en tjejkväll hos den tacksamma väninnan,
när vi båda är ensamma här.

17.00
Det har regnat ovanligt mycket
det senaste halvåret
och det märks på växtligheten.
Några tallgrenar skuggar min Pimm's-bänk.
Maken rycker ut.

18.00
Ordningen återställd,
men det blir en GT istället för Pimm's.

19.00
Dagens middag blir wienerkorv
med potatis och surkål.

20.00
Vilket spel ska vi välja?
Det blir Dominion
och jag förlorar.

21.00
Sedan spelar sonen och jag
Sagrada
och jag förlorar.
Igen.

22.00
Nu börjar det regna så smått.
Helt okej nattetid.
Imorgon ska vi besöka vänner
som köpt hus på ön.
Godnatt!

EFIT - Ett Foto I Timmen

Renoirs hem och Grimaldis slott

Vi checkade ut från vår lägenhet och körde till Cagnes-sur-Mer där Renoirs museum ligger. Det här vackra huset som ligger i en mycket vacker trädgård, var hans hem fram tills han avled 1919. Här finns förutom apelsinträden mycket gamla olivträd som en annan spekulant ville hugga ned för att bygga hus när Renoir snabbt bestämde sig för att rädda träden och miljön genom att köpa fastigheten.

Här sitter han med sina av reumatism förvridna händer. Man band fast penslarna för att han skulle kunna måla

och det finns några målningar av hur han satt i sin rullstol

och målade av sina modeller. Detta var hans ateljé

där hans rullstol står kvar idag.

Ute i trädgården fanns en annan ateljé med stora fönster.

Där inne i värmen kunde han sitta medan modellerna var ute bland olivträden.

Från Renoirs hem kunde vi se Grimaldis slott, dit vi också skulle.

Trots att det låg rätt nära var det stora vägar emellan, så vi tog bilen och hittade ett garage. Mycket intressant - det var ett automatiserat garage där vi körde in bilen på en platta, klev ur och fick se hur bilen försvann ner i djupet. När vi sedan hämtade bilen kunde vi på en skärm se när den togs fram för att hissas upp till oss.

Från garaget gick vi upp till toppen av byn.

Många bilder från vackra gränder har det blivit på denna resa!

Och uppe vid slottet, som var lunchstängt, satt alla turister och åt. Vi slog oss också ned vid ett bord. Insåg att det kostar vad det kostar, ibland får man gilla läget. MEN efteråt såg vi att runt hörnet fanns en folktom restaurang som inte kunde erbjuda någon fantastisk utsikt. Den hade jag gärna valt, utan att ha en aning om ifall den varit bättre.

Det tog tid att få maten. I glaset har jag cider, lite elegantare än i porslinsmugg.

Maken åt sparris till förrätt,

själv åt jag friterade squashblommor som just smakade mest frityr.

Sedan åt han råbiff

när jag åt en stekt biff. Som var kall. Men god.

När vi väl ätit upp var slottet öppet och det var gratis att gå in. Trevligt! Här möttes vi av en öppen gård.

Och en målning av en  Grimaldi.

Det pågick en smyckesutställning där några svenskor deltog, men jag brydde mig enbart om bokuppslaget med Torun Bülow-Hübe. Det är hon som designat min bröllopsring och mamma hade flera av hennes smycken. Svärmor hade hennes armbandsur, det känner ni nog igen även om ni aldrig hört talas om Torun.

Här stod också ett stort härligt rött keramikäpple som bör ha varit gjort av Hans Hedberg, han som bodde i Biot. Det fanns dock ingen info.

Uppifrån tornet var utsikten över alla tegeltaken finfin

och det var gränderna tillbaka till bilen också!

Snipp snapp snut så var denna resa slut och jag har kommit hem från nästa. Beware! ;-)