EFIT - från tåg till ö, en junilördag i Nederländerna

7.30

Här har vi sovit i natt (men jag tog bilden redan igår innan vi stökat runt). En helt underbar tågkupé med massor av fina detaljer. Det får bli ett helt inlägg om detta b'n'b i Marrum vid senare tillfälle.

 

Jag fotar med mobilen och ny version av Blogger som envist vred stående bilder i bloggen. Nu har jag varit tvungen att skärmdumpa bilderna, vrida dem och sedan klistra in dem igen för copy-paste fungerade inte. Upplösningen är usel och jag har lärt mig något.

 

bonusbild 

 

8.30

Frukost i tågvagnen bredvid. Här åt vi pannkaksmiddag igår.

 

 

9.30

Nu lämnar vi detta ljuvliga ställe och kör inåt land. Tur att vi har AC i bilen ...

 

 

10.30

Har vi kommit till Kornwerderzand vid norra änden av Afsluitdijk. Vi går över och under den öppningsbara bron och varnas för att bilarna skvätter vatten - för det gör de! Troligen används vatten som smörjning för brons öppningar. 

 

 

11.30

Går vi runt bland bunkrar och annat vid Kazemattenmuseet. Denna befästning byggdes för att skydda IJselmeer och den långa vallen mot havet. Soldaterna höll tyskarna stången men var tvungna att lämna ifrån sig vapnen när Nederländerna kapitulerade.

 

 

12.30

Här finns mycket att se och en hel del är rörligt material, eller ljudillustrationer.

 

 

13.30

När vi går tillbaka till bron blir det broöppning och vi får vänta. Segelbåtar, fina skepp och en pråm ska igenom. 

Sedan blir jag skvätt på av en bil.

 

 

14.30

Närmar vi oss södra änden av vallen Afsluitdijk och ser blixtar slå ner i vindsnurrorna. Temperaturen har sjunkit till behagliga 28 grader.

 

 

15.30

Vill inte göra reklam för detta ställe, men maken behövde äta och när han öppnade påsarna hade han fått både pommes och den beställda salladen. Då offrade jag mig på salladen.

 

 

16.30

Går jag över bron till det lilla hus vi ska bo i några dagar. Vi bodde här när vi besökte Keukenhof för några år sedan, men då blommade inte hortensiorna. Det gör de nu!

 

 

17.30

Äntligen en balja te och ett litet glas av en bitter havtornslikör jag köpte i Tyskland. Det är svettigt varmt, temperaturen har gått upp igen. 

Fortsättning följer...

EFIT -Ett Foto I Timmen

Lite Glasgow

Att vi åkte till Edinburgh och besökte HMY Britannia berättade jag i en EFIT. Det finns mycket annat att se och göra i Edinburgh, men denna gång var det huvudattraktionen. Nästa morgon var det dags för första riktiga skotska frukosten, där jag som alltid undviker korvarna och de sötsliskiga vita bönorna i tomatsås.

Sedan tog vi spårvagnen tillbaka till flygplatsen för att hämta ut vår hyrbil och köra direkt till Glasgow

och House for an Art Lover. Här i Glasgow skulle vi frossa i Charles Rennie Mackintosh!

I parken runt byggnaden fanns en del konst

och ramslöken blommade för fullt. Men om vårt besök i huset kommer ett eget inlägg senare, det blev ett turbobesök där våra kameror smattrade som tokiga för att utnyttja tiden.

På väg till hotellet visade det sig att vi hade tappat luften i ett däck, så när maken väntade på service gick jag ut på stan. Här finns både nytt och gammalt, som denna tunnelbanenedgång som ersatt den gamla i bakgrunden.

På den gamla byggnaden satt denna plakett. Tänk, världens äldsta!

Mitt mål med promenaden var favoritstället till höger, Hotel Chocolat. Deras choklad är SÅ god! Men huset var också intressant, varför denna utsmyckning? Efter att ha handlat mina praliner gick jag in genom en modern och lite trist kal entré till vänster om L'Occitane och kom ut till

ett inglasat torg/galleria som var så vackert! Det var butiker och restauranger runt kanterna och denna öppna yta med sina magnifika rulltrappor i mitten.

Allt blir vackrare i trä!

Ville man inte åka i rulltrapporna så kunde man såklart gå i vanliga. Längst ned fanns runda bord med skräddarsnickrad soffa.

Här fanns så många detaljer, som de runda glaskloten

på de vackra smidesräckena.

Här och var fanns glasskivor inmonterade i räckena.

Och en del butiker hade skyltat så läckert.

Tillbaka ut på stan, och nu hade maken kommit ifatt mig. Vi hade ett mål som också har med Mackintosh att göra, så det blir också ett eget inlägg. Annars kanske vi hade köpt något att äta i denna roliga matkiosk? Undrar hur det är att stå där inne och arbeta, kan inte finnas mycket plats att röra sig på.

Vi tog bilen till det stora Kelvingrove Museum där det fanns parkering, något som kan vara svårt att hitta i stan. Vi fick aldrig betalappen att fungera och har fortfarande inte fått någon p-räkning ...

Museet i sig kräver ett återbesök,

här verkar det finnas hur mycket som helst att se och entrén var gratis.

Men detta var ännu en av Mackintosh-sevärdheterna, så här får ni två smakprov av hans verk.

Från vårt hotellrum hade vi dessutom utsikt över en annan av de Mackintosh-sevärdheter jag ritat in på kartan. En muralmålning som vi nu inte behövde lägga tid på att leta upp

när vi ju satt på första parkett! Får jag presentera Charles Rennie Mackintosh, mannen som blivit en kultfigur i Glasgow och ligger bakom "the Glasgow Rose". Idag har man förstått hur mycket hans fru ligger bakom (jämför med Karin och Carl Larsson) som tillsammans med sin syster och hennes man bildade konstnärsgruppen the Four.

Så måste jag få visa badrumsdörren på hotellrummet. Den gick att stänga åt två håll!

Antingen stängde man till hela badrummet

eller bara till toaletten, så att badrumsdelen kunde nyttjas av andra. Himla fiffigt!

Och så får ni se vad maken köpte. Jag provåt en, det räckte.

Öppna trädgårdar i regnväder

Efter en fin och solig vecka kom en mulen och regnig söndag. Just den dag när det var dags för Öppna trädgårdar i mina kvarter! Det soliga vädret hade gjort att vi hann med mycket mer än vanligt före söndagen, bland annat hade jag släpat ihop en mängd saker från olika utrymmen som nu skulle säljas på loppis. På garageuppfarten ställdes mitt marknadstält upp och sidoväggarna bands upp som extra tak åt sidorna. Bord lånades från scouterna och på lördagskvällen satt jag och skrev prislappar på varenda sak.

Men innan dess var jag fotograf på ett bröllop och bakade hallonrutor. Med anledning av kungaparets guldbröllop kunde man vigas på Strömparterren, mitt i Stockholm, och vännernas dotter hade hakat på tillfället. Tur att vi var så förberedda att jag kunde åta mig detta hedersuppdrag och tur ändå att det mulna vädret sänkte anspänningen en hel del inför söndagen.

Nu hoppades jag bara att så mycket som möjligt skulle försvinna från vår loppis, som äldste sonen fick äran att hantera.

Bilderna från trädgården tog jag strax innan vi öppnade grinden, så vi har inte lagt dukarna på borden än. Men välkomna in!

Jag hade städat ateljén och ställt ut lite glas, dörren öppnades efter att bilderna togs.

Vi hade hunnit gjuta fler trampstenar som maken lagt ned i gräsmattan. Den hade slitits rätt hårt den här vägen.

Gången ned mot lekstugan, garaget och loppisen.

Uppe på trädäcket hade inget i alla mina krukor hunnit slå ut än, förutom några aklejor.

Men vid huset blommade rododendron. Och långduken lades på bordet, som sagt.

Jo, mina hängpelargoner blommade ju!

Inne i lusthuset dukades fikat upp, ingen skulle vilja sitta ute och fika denna dag. Men vi hade tur, för det kom bara några få korta regnskurar under dagen. Besökarantalet halverades mot tidigare år, men dryga 60-talet dök upp, många av dem var vänner eller stammisar.

Jag hade laddat upp med plantor till försäljning. Tomater, libbsticka, daggkåpa, chili och myskmadra. Den första besökaren som stod vid grinden när vi öppnade gick raka vägen till plantorna för att se till att hon kunde välja först av alla. Sedan gick hon tydligen till loppisen och shoppade. Senare på dagen kom hon tillbaka med sin mamma :-D

Vattenfallet drogs igång och skvätte mindre än vanligt eftersom vi tagit bort stenarna som legat på ett galler i behållaren. Gallret hade rostat sönder! Vi får lägga dit något annat som hindrar fåglar och ekorrar från att drunkna.

Så hängdes hängmattan upp. Den tålde att bli blöt, bara att hänga upp i torkrummet efteråt.

Två nya vägskyltar hade satts upp. Riddar Kato hade gått sönder, men Thunder Road var helt ny. Det är lite kul att se vilka som känner till "resmålen".

Pionerna hade slagit ut och doftade ljuvligt.

Även smällspirean blommade, den brukar jag ha klippt ned så att inga blommor syns. Den får många fler frågor när den blommar, något jag ska tänka på framöver.

Rosen Louise Odier hade också börjat slå ut.

Vid hallonlandet hade en hortensia frusit ned, men nya skott visade sig längst ned. Jag tog fyra rostiga tunnband och skapade ett klot som kunde ligga och skydda växten, det gjorde att det inte såg lika tomt ut.

Deutzian är en blommande buske som ganska få känner till, den rekommenderas varmt.

Tomater, chili och en physalis växer så det knakar i växthuset. Physalisen är ett övervintrat skott, vilket gör att den kommer igång mycket snabbare. Den har redan små frukter på gång.

Jag hade böjt ihop armeringsmatta till ett torn och ställt mitt största betongrabarberblad ovanpå. Några glaskulor och en pion fick ligga i vattnet på bladet.

I grönsakslandet växer libbsticka, vitlök och rosenbönor

samt massor av potatis.

Salladen står på ett bordsunderrede högt ovanför alla sniglar och snäckor. Den har också skyddats av duk som togs bort för att kunna visas. Nu ska den skördas och ny sås.

Till brorsonens alla sparrisplantor fick maken bygga en ny låda där jag hoppas att de ska trivas. I väntan på att de etablerar sig har jag också satt ned persilja och linnétagetes så att lådan inte ser tom ut.

Till vår nya värmepump hade maken hunnit snickra ett nytt skydd i samma stil som för regnvattentunnan. Det fick konstrueras annorlunda än det förra eftersom pumpen hade en annan storlek och form. En dag ska vi måla huset där bakom också, men den dagen är inte idag ...