Ett litet firande

För 30 år sedan fick jag ett speciellt litet kärleksbrev till min etta i Vasastan. Det ledde till en promenad runt stan i jakt på kabelskor som brevskrivaren behövde. Sedan blev det fyra barn och hus och sånt.

Tio dagar efter oss fick goda vännerna ihop det och nu skulle vi fira våra jubileum tillsammans.

En sanslöst jämngrå fredag tog vi bilen till Sundbyholms slott utanför Eskilstuna. Världen erbjöd inte ens femtio nyanser av grått, utan bara en enda.

Jag hade bokat de två sviterna på herrgårdens övervåning. Som fasaden avslöjar har övervåningen högre takhöjd, det var en av anledningarna till mitt val. Dessutom fick vi på detta sätt eget våningsplan.

Herrgården hade precis den charm jag önskar av en herrgård, men inte vill ha hemma. Gulligullig tapet och krusidulliga möbler. I svit 515 bodde maken och jag.

Här var stilen striktare, ombonad och färgstark. Tre stora fönster i rad gjorde rummen ljusa trots gråvädret.

Kakelugn, skön säng, badrockar och bubbelbad. Helt okej, faktiskt.

I slottets källarvalv serverades välkomstfika med scones, ostar och sötsaker. Vi var bland de första gästerna och satt en bra stund helt ensamma i valven innan fler gäster anlände.

Jag passade på att titta in i matsalen. Få rum är väl så vackra som uppdukade, tomma festsalar! Vid bordet närmast till höger skulle vi senare avnjuta vår middag.

Så skakade vi ner godsakerna på en promenad. Nu hade allt grått antagit en blåare ton. Himmel och hav, jag menar moln och snö, gick ihop. Horisonten kunde knappt anas.

Åter i herrgården tog vi våra små välkomstkorgar med vin och praliner och satte oss i det härliga umgängesrummet på vår våning.

Här umgicks vi en stund, med mobiler, böcker och fötterna i högläge. Hann till och med med en liten slummer innan middagen.

I vårt paket ingick en fyrarättersmiddag, men vi överraskades av en liten aptitretare. På frasig botten serverades en god skagenröra och våra förväntningar höjdes.

Den gravade rödingen ackompanjerades av ett fnitterframkallande dallrigt gelé.

En tunn skiva rökt viltstek med vinbär, husets senap och syrliga rödbetor. Utanför bild ytterligare ett fnitterframkallade tillbehör, en ståndaktig korv.

Boeuf Bourguignon på ljuvlig oxfilé som föll sönder i munnen, fylld av smaker från sidfläsk, timjan och skogschampinjoner.

Under de strimlade grönsakerna gömde sig en rejäl bit rimmad och pocherad torskrygg som var bland de godaste fiskar jag ätit.

Tre yttepyttesmå bitar gårdsost, väldigt smakrika! Sörmlands Ädel, från Jürss i Flen, är vi väl förtrogna med efter ett antal tjejresor dit.

Lakritstarte på hallon och jordgubbsspegel, en ganska lagom stor liten bit.

Spiken i kistan. Mjölkchokladmousse med browniebotten och mörkchokladgelé. En STOR portion! Ja, ni anar ju vem som åt den. Och ja, jag åt upp hela. Och ja, jag var väldigt mätt sedan!

Tillbaka till våra sviter, med välfyllda magar. Nu var det kallt att halka fram i pumps.

Efter en god natts sömn var vi förhållandevis tidiga till frukosten. Jag lyckades få personalen att hämta lite av gårdagens goda fikonmarmelad från köket, den passade så bra till ost. Tyvärr var brödet inte något roligt, bara fabrikstillverkade rosenbröd och sött bakpulverbröd.

Men det fanns gott om smoothies!

En sista promenad innan hemfärd. Vi funderade mycket på hur här ser ut en klar och solig sommardag ...

Vi svängde av motorvägen vid Mångfaldens hus och några var otroligt nog hungriga igen! Själv lyckades jag trycka i mig en chokladtryffelkaka istället för macka.

Och så fick vi ringa väninnan för att hitta till Delicatos outlet i den södra förorten. Vad gör man inte för att glädja barnen som fått klara sig själva hemma när föräldrarna lyxar?