Helgen som gick, en välmatad liten skärva av nutid

Bryter av reseskildringen med lite bilder från nutiden och (lång)helgen som gick eftersom det var så mycket trevligheter och aktiviteter som pågick. Förutom det jag har bilder på hann jag även med att gå på bio två gånger, både onsdag och torsdag! (Och inventera en blivande garnbutiks lager på tisdagen, men det är en annan historia.)

Mellangrabben, som numera bor i Köpenhamn, var i stan och försökte samla hela familjen på tapasrestaurang i Gamla stan i torsdags. Han lyckades nästan, men vädret kunde han inte göra något åt. Dotterns bussar från Gustavsberg ställdes in på grund av ösregn och stormbyar, så hon och hennes älskling kunde inte komma.

Vi andra mumsade tapas och hade det väldigt trevligt ...

... och jag njöt av att vandra bakom grabbarna (plus en flickvän) på väg till tunnelbanan efteråt.

Där hemma hade grannens björk vält av ovädret! Det var ett stort träd, så det kunde gått riktigt illa, men det hade fallit åt rätt håll och bara precis nått till vårt staket. Ingen bil hade stått parkerad på gatan och ingen människa hittades mosad under trädkronan. ;-)

På fredagskvällen var jag iväg på en decimerad tjejmiddag. Fördrinken och dess tilltugg var nya varianter som gav mersmak!

När jag kom hem någon gång efter midnatt ställde jag mig och buteljerade 

den äppelglögg jag gjort under dagen. Jag var minst sagt jättetrött när jag kröp i säng.

När jag vaknade var det bara att dra igång nästa sats med äppelglögg och bära in alla krukväxter från sommarvistelsen i trädgården innan 

det var dags för SHL-start och match mot Skellefteå! Jovisst har jag en bestämd plats på Hovet men det blev inget sittande under matchen. Största delen av publiken stod upp hela matchen.

Och vi vann :-)

På söndagen var vi inbokade på en (nästan) tvåmilavandring med arkitekturinslag. Först tog det oss 75 minuter att komma till samlingsplatsen vid Masmo tunnelbanestation, söder om stan. Här ligger Ralph Erskines första bostadsområde, stora höghus blandade med 

terrasserade radhus. En annorlunda blandning

där de flesta hade en fantastisk utsikt!

Vi vandrade till färjeläget i Slagsta och tog färjan över till Ekerö, en bra smitväg för bilister som vill slippa köra genom stan.

Vid färjeläget på Ekerö låg så lämpligt ett fik, så det blev tidig lunch. Eller så gjorde man som jag och köpte med en macka till eftermiddagen. Det är alltid lite jobbigt att gå med mat skumpande i magen, så jag nöjde mig med en toscabulle (den där till höger ...).

Sedan vandrade vi på smala stigar över stock och sten, genom skog och fält

fram till Ekebyhovseken, ett av Sveriges volymmässigt största levande lövträd.

Sedan var det inte långt till Ekebyhovs slott, där det också går att fika (en påminnelse till senare utflykter) och besöka äppelgenbanken. Jag såg med tillfredsställelse att våra tre äppelträd var alla representerade!

Här finns också en anlagd bokskog, något som ju inte finns naturligt på vår breddgrad. Ack, så vacker!

Vidare till Ekerö centrum, som Erskine också ritat

men sedan var det många magar som skrek efter kaffe, så efter en sanslöst tung sträcka längs en åker som gav tre kilo lera under varje sko, satte vi oss på stockar och stenar och fikade. 

Vi nådde Drottningholmsparken vid fina lilla Kina slott

med sitt lusthus

där kungligheterna kunde sitta på övre våningen och få maten uppskickad från köket under genom de runda mathissarna.

När resten av sällskapet skulle avsluta genom att gå i den engelska parkdelen valde jag att lyssna på mitt knä och gå direkt till bussen hemåt. Vi har trots allt varit till Drottningholm ganska många gånger.

Det blev benen högt och franska delikatesser i mun på kvällen, men sedan hade jag vansinnigt svårt att somna! Borde ha tagit en värktablett för att slippa snurra runt i sängen i timmar.

För det var inte någon vila som gällde på måndagen! Då hade jag bokat träff med Kristina från Kristinas Oas, utanför Nordiska museet när de öppnade kl 10. Vi såg den utomordentliga utställningen Nordbor, som jag rekommenderar varmt (stekhett!) till alla. Jag hade hört mycket gott om den, men den överträffade alla förväntningar.

Att visa bilder säger egentligen ingenting, för det var så mycket annat, så många dramatiserade berättelser och interaktiva skärmar att utforska!

Och vackra, fantasieggande miljöer! Här har en del från Ulvsunda slott fått skapa hela rummet. Så pampigt!

Så många detaljer att kika närmare på

och kombinationer av tavlor och prylar.

Som Bellmans dödsmask.

Tänk att just den där Skipper hade jag! Min är dock inte i mint condition, utan har stora märken efter boxertänder ... Jag hade faktiskt just den där Barbiedockan också, men minns ingen röd baddräkt utan en flygvärdinneuniform.

Efter att ha spanat in de stora planteringarna vid vattnet (där Kristina fick syn på en ny växt som hon villhöver) åt vi middag på Blå Porten och kunde sitta i deras trädgård. Vi tog färjan till Gamla stan och då började det regna.

Idag är jag sanslöst trött och imorgon ska jag jobba. Hej, vad det snurrar på, det här livet!

Till vårt lilla franska semesterhus

Vi fortsatte köra på småvägar söderut och stannade till när vi såg skylten för en brocante, loppis. Här hade jag också kunnat köpa stora stentråg, men bilen kan inte ta hur mycket last som helst och vi hade ju bara börjat vår resa ...

Istället blev det en stor kanna med tvättfat och småskålar för 25€. Snacka om att det stod "Anni" på dessa vackra ting!

En skylt mot en utsiktsplats lockade oss in på en liten väg

och det var helt klart värt att köra genom skogen för att nå detta ställe, Mont Besson, med utsiktstorn och servering från en liten timmerstuga!

Perfekt med en god galette med chèvre, fikon och honung till lunch.

På eftermiddagen nådde vi den anläggning där vi nu skulle bo i en vecka. Vid första anblick såg stugan inget vidare ut, men jag vet ju att när man vant sig är det helt okej.

Här fanns ju allt vi behövde, även om soffan var sliten och duken hade hål i sig.

På anläggningen fanns ett bra poolområde som vi utnyttjade två gånger, det var ju 35-38 grader varmt när vi var där. Än var det lågsäsong, så vi var bara några få sällskap, men värden berättade lyriskt om hur det skulle vara ett 60-tal barn som sprang runt i omgivningen bara några veckor senare. Här fanns massor för barn att göra och upptäcka, så jag tror säkert att barnfamiljer trivs! Det fanns också tennisplan och lekplats och under högsäsong är restaurang och bar öppna.

Vi hade en mil till mataffären, så vi handlade på oss några middagar och frukost. Åt chipolatas med färdig potatisgratäng (fanns fryst, bara att värma i mikron) första kvällen och

patéer och ostar en annan kväll.

Potatisgratängerna var så goda till korven att det blev samma middag en annan dag.

Och vi hittade fler loppisar!

Jag var sugen på den gröna krukan, men den hade en spricka. Det blev en annan blåvit Anni-karott för 5€, men den har jag inte på bild.

Här inne blev det inget köp alls.

På morgnarna planerade vi utflyktsmål och en typisk dag visade jag i min EFIT från Dordogne. Följande inlägg kommer att visa vad vi ägnade oss åt under veckan i Dordogne, området som är känt för valnötter, tryffel, anka, chèvre, grottor och vackra medeltida byar. Vad mer kan man begära i livet?

Att försöka sticka ut som slott

Paris och stora delar av Frankrike hade drabbats av översvämningar och nedfallna träd under natten, så vi hade tydligen klarat oss lindrigt undan. Nu körde vi vidare söderut på småvägar och kunde såklart inte undvika att följa Route de Crémant.

Stannade till vid en vingård

och provade några bubbel. Köpte med oss några flaskor. Bubbel är alltid bra att ha hemma.

När man åker på landsbygden får man se helt andra saker än när man kör på motorvägar. Spana in vattentornet!

Och busken som ekorren smaskar på!

Vi köpte ost och paté i en mataffär och stannade till vid ett vattendrag för att äta picniclunch.

När vi kom fram till Château Peufeilhoux fick vi välja vilket rum vi ville bo i och valde ett annat än det jag först hade bokat. 

Jag hade tyckt att det var för feminint och gulligt, men på plats kändes det bättre än det "exotiska".

Hallen utanför rummet var fylld med tavlor och på nästa våning fanns fler, mindre rum.

Frukostmatsalen var redan färdigdukad.

Vi tog en promenad runt trädgården

där man uppenbarligen gjort vad man kan för att sticka ut och skilja sig från andra slott, så att barn och vuxna kan se något annorlunda.

Krukor med orkidéer utställda bland murgrönorna.

Ni ska veta att jag undviker att visa allt ...

Men fjärilsdelen kan jag inte säga något ont om, jag som själv har massor av fjärilar uppsatta i trädgården.

Den stora fontänen var dock äkta vara, även om den inte var igång. Bredvid fanns en stor pool där ett holländskt par mumsade ost och vin. Hon hade inte vågat bada, men han hade tagit ett dopp. De förfasade sig över vikingarna (vi, alltså) som tyckte att det var skönt i vattnet och låg kvar länge.

Vi hade ätit rester av vår lunch till middag på rummet och suckade lite över frukostutbudet nästa morgon, även om brödet var gott.

Vår värd hade låst upp slottets undervåning för oss, så vi kunde gå runt och titta innan vi åkte vidare.

Man anar ju hur mycket som krävs för att hålla ett sådant här ställe igång, men för egen del föredrar jag tusen gånger om det lilla slott vi bott på natten innan.