Sidor

25 augusti 2025

École de Nancy - Art Nouveau en masse!

Det här blev en av resans allra bästa dagar, så välmatad med intryck. Men vi tar det från början. Från vårt hotell utanför tyska Trier körde vi direkt till Nancy, där vi också var för två år sedan. Den gången hade jag missat att mina primära besöksmål hade stängt inte bara på måndagar (som så ofta i många länder) utan även på tisdagar - och det var ju en tisdag som vi skulle vandra runt och njuta! Nu var det onsdag och jag hade bokat biljetter på nätet till de två främsta platserna för Art Nouveau.

Lite historia; 1871, efter det fransk-tyska kriget när Elsass-Lothringen (Alsace-Lorraine på franska) övergick till Tyskland fick invånarna välja om de ville bli tyskar eller flytta till Frankrike för att fortsätta vara fransmän. Mellan 50 000 - 280 000 (man vet inte den exakta siffran) flyttade då till Nancy och många av dessa var konstnärer och hantverkare av olika slag. När så Art Nouveau slog igenom på världsutställningen i Paris 1889 blev möbel-och glaskonstnären från Nancy, Émile Gallés alster rena ikonerna med sina graciösa kurvor och innovativa mönster. Tillsammans med bland andra möbelsnickarna Eugène Vallin och Louis Majorelle skapade han École de Nancy, som kallas Art Nouveaus vagga. Många likheter finns med engelska Arts and Crafts, med skillnaden att i Art Nouveau är även industrin involverad. Konstformen blev dock ganska kortlivad, för redan efter 20 år började de runda formerna bli rakare och Art Deco tog över.

Eugène Corbin var samlare av Lorraines konst, han stöttade hantverkarna och skänkte 759 föremål från sin samling till staden Nancy 1935. Dessa var först utställda, men när andra världskriget bröt ut packades allt samman och kördes till södra Frankrike. När kriget var över ville staden inte längre ställa ut föremålen, något som Corbin inte var nöjd med, men när han avled 1952 köpte staden hans hus och trädgård, där frun bodde kvar till sin död 1961, och 1964 öppnades så Museum de École de Nancy officiellt.

Nu, äntligen, skulle jag få se denna magnifika samling.

Redan i entrén möttes vi av ett stiligt mosaikgolv.

Sedan stod skönheterna på rad, i rum efter rum. Denna soffa är en del av

en hel vägg, med skåp och massor av vackra detaljer. Med kameran fick jag inte med hela väggen, så tackolov för mobilens lilla vidvinkelobjektiv!

Jag kikar förstås alltid lite extra på allt blyinfattat glas.

Här fanns också möbler med den mest detaljerade intarsia

och alla dessa slingrande former. Vilket makalöst hantverk!

En flygel med både träsniderier

och intarsia på sidorna.

En bok som bara den är ett konstverk

och samtidigt en del av en större, aningens överdekorerad, eh ... jag vet inte vad jag ska kalla den här pjäsen ...

Ett helt rum stod uppställt på museet, fullt av vackra möbler och detaljer. Här fanns inte en chans att få med hela i bild. Det här är matsalen hos Charles Masson, svåger till Eugène Corbin, skapat av Eugène Vallin (planering och möbler) och Victor Prouvé (skulpturer och paneler). 

Ett exempel på Prouvés paneler.

Den magnifika takkronan gjordes på Daum, världsberömt för sin glaskonst. Daums samlingar på Musée des Beaux-Arts har jag kvar att besöka, en annan resa.

Eugène och Jeanne Corbin, avmålade av Victor Prouvé 1906. I bakgrunden syns ett fantastiskt blyinfattat fönster som fanns i Corbins våning innan de flyttade till huset som nu är museum. 3.70 meter långt och nästan två meter högt var  fönstret.

Den här lilla nätta badrumsväggen kan man tycka mycket om. Framför allt är det fantastiskt att den bevarats och kunnat sättas upp igen. Tack mobilen för ditt vidvinkelobjektiv ...

Gallés sista verk, en pampig säng med fjärilsmotiv. Fjärilen är en symbol för livet, men just denna tycker jag mer liknar en nattfjäril.

Fotgaveln

och huvudgaveln, med glittereffekt.

Detaljrikedomen tog aldrig slut, dessutom i så många olika material. Jag hade kunnat gå runt hur länge som helst för att bara upptäcka mer och mer.

Men så fanns här också blyinfattade fönster och det är ju min absoluta favorit.

Och charmiga glasföremål med insekter eller djur, typiskt för konststilen och Daum.

Till sist ett porträtt av Émile Gallé vid sitt arbetsbord, målat av Victor Prouvé.

Mitt hjärta var fullt av all skönhet och alla intryck. Nu skulle vi äta lunch och hinna till nästa pärla, huset som jag bara kunde fotografera utifrån förra gången. Vi hade parkerat bilen mitt emellan sevärdheterna, en fördel när man varit på plats förut och har lite känsla för placeringen, och lyckades äta lunch på samma ställe som förra gången!

21 augusti 2025

EFIT - en augustitorsdag på resa

7.00
Nyvaken tittar jag på de fina rosorna som tyvärr ska slängas.



8.00
Rensar ett gäng morötter som sett skruttiga ut.



9.00
Vrider mobilen så att nästan alla badrumstakets vinklar och vrår syns i bild.



10.00
On the road again ...
Med plywood och plankor på taket.



11.00
Får vi snart köra ombord.



12.00
Maken äter räkmacka och jag en räk&mangosallad.



13.00
Dagens film är Bridget Jones - 
Mad About the Boy.
Betydligt bättre än Dodgeball som visades förra resan och jag vägrade se på. 
Då såg jag sista avsnitten av serien One Day, som jag laddat ned på mobilen och nu är ju samme skådis med i Bridget!



14.00
Filmen pågår och jag stickar.
Utanför fönstret ser jag Gotland närma sig.



15.05
Kör vi av färjan i Visby.



16.00
Köper vi potatis, hjortkött och fikabröd.
Vill hinna fram före den kolsvarta regnfronten!



17.00
Har vi handlat mjölk och yoghurt. Det har regnat men verkar vara en glugg här hos oss.
När vi svänger runt hörnet ser vi hur bonden sprider gödsel 😵‍💫



18.00
Bilen är avlastad, maten i ugnen
och en tebalja på gång.
Stanken från åkern är inte att leka med.
Vi håller dörrarna stängda!



19.00
Middag.
Lammkorv från gårdsbutik,
ugnsrostad potatis och morötter.
Gott.



20.00
Maken fixar med en begagnad dator
som jag ska ta över.
Min gamla bärbara är både tung och trött.



21.00
Eldar lite i spisen pappa designade.
Lokala smeden som gjorde spisen
kallade den för rymdskeppet. 



22.00
Mumsar på en av de tomater jag plockade innan vi åkte.
Lite idioti att resa bort när det dignar av tomater och björnbär hemma.
Tur att andra kan plocka och mumsa!

Nu blir det tack och godnatt.


18 augusti 2025

En vända till Gotland

Mina tre reseinlägg har varit schemalagda, men nu behöver jag skriva fler. Trodde att det skulle bli av när jag var på Gotland i nästan två veckor, men nej. Så nu får ni lite Gotlandsfeeling istället, så fortsätter utlandsresan när jag hunnit författa mer.

Vi kör alltid kustvägen söderut på ön och när vi passerat turistmålen Kneippbyn och Tofta och tallskogen glesnar - då, då sjunker mina axlar och hjärtat slår lyckligt.

Efter att ha handlat mat för några dagar satte vi oss på Pimm'sbänken och drack kaffe och te. Pimm's fick vänta, vårt fikabehov var så mycket större. Frankrike och Europa i alla ära, det här hade jag längtat efter!

Redan första dagen åkte vi till Vamlingbo prästgård för att äta lunch. Det lät väl inte så kul med fläsk med gulbeta, blomkål och senapsgrädde, men jisses så gott det var! Och mättande.

Prästgården är ett favoritställe, här är så vackert och trevligt.

Nästa dag hade jag bokat oss på guidad tur på Långmyre vineri i Hamra. Vi började i vingården där Julia berättade om de sju svåra åren som ägarna tagit sig igenom. De hade planterat massor av vinstockar och så följde dessa mycket torra år. men vin blir det!

Julia berättade om allt pyssel vinstockarna behöver och hur hon efter skörd kommer att fara vidare till någon annan gård för att lära sig mera. Att som italienska komma till Gotland i februari hade inte varit någon munter upplevelse ;-)

Vi fortsatte till Burgsvik där själva vineriet ligger. Här ligger vinet både i plåttank och på några få ekfat.

Tre olika viner fick vi smaka; rosé, vitt och rött. Andrea, italienaren som föll för en svenska och kom till ön för att starta vineriet med henne, var mycket underhållande. En väldigt trevlig tur som jag varmt rekommenderar och så önskar jag vinmakarna stort lycka till!

Jag stickade klart tröjan jag började på i EFIT (tror jag?). Men trådarna är inte fästa än

för det är ju roligare att börja på nytt ... Den här har jag också stickat klart men dessutom hunnit repa upp hela mönsteroket på, eftersom jag inte var nöjd med färgerna. Måste köpa mer av det mörklila garnet.

Några stranddagar blev det. 13 grader i vattnet var ingen höjdare, men det gick upp till 19 sista dagen!

Yngste brorsonen kom med fru och tvååring i fem dagar, så där har ni en stor anledning till att det inte blev något bloggande. Men brorsonen lagade god mat också!

Maken min, han tog det inte lugnt någon gång. Han reparerade cyklar, målade fönster, oljade möbler, byggde denna vattenstation där 25-liters dunk med tappkran får plats (vi måste hämta dricksvatten på brandstation), byggde ett bord, satte upp en utelampa, måttade och planerade för kommande snickerier, sicklade och oljade köksbänken och säkert en hel del annat som jag just nu inte minns.

Jag hittade en hundkorg under en säng och blev glad. Hoppas att Hasse vill sova där när han är i stugan.

Med två vänner cyklade vi runt på Storsudret. Besökte Sundre kyrka med sina karbunkelstenar

och fina väggmålningar

plus kastal (försvarstorn). Här sökte byborna skydd när Valdemar Atterdag kom farande.

Rapakivigraniten glittrade på Gullstainen när vi cyklat dit,

och här syns hur sydsidan av stenen vittrar. Tänk att den fraktades hit av inlandsisen och inte finns någon annan stans i Sverige.

Så kom vi till Hoburgen och kunde äta lunch.

Restaurangen heter Majstregården och ritades ursprungligen av min pappa när jag var barn. Sedan dess har den byggts ut. Cykeln med barnsadel har jag cyklat Gotland runt på (ja, i alla fall till Visby) och faktiskt suttit bakpå när mamma cyklat, men då fanns inte barnstolen. Anar ni hur gammal den är?! Min farfar hade cykelreparationsverkstad och har nog byggt ihop denna själv.

Efter lunch blev det Hoburgs fyr, den enda fyr man får gå upp i på hela ön (utom helgen som just var, då ytterligare två eller tre fyrar öppnades - bl a den tjusiga fyren på Närsholmen).

Här har jag inte varit på många år, men kände mig som muminmamman och ville måla rosor på väggarna.

Utsikten är fantastisk, men svår att fånga på mobilbild. Det blir en liten glimt söderut.

Så cyklade vi vidare längs Husrygg och havet. Skönt med asfalt efter skumpiga grusvägar.

Med ömma rumpor nådde vi ... tadaaa ... Vamlingbo prästgård och ett alldeles fantastiskt gott och efterlängtat fika.

Där satt vi länge och vilade oss innan vi beundrade de vackra odlingarna, men de blommorna får ni se på instagram (annis_vardagsnjutning).

Kunde inte låta bli att provsmaka ostronörten och förvånades stort av att den faktiskt smakade ostron!

Sista dagen innan vi åkte hem plockade jag salmbär, blåhallon, bakom huset. Det är inte ofta jag är här när de mognar, men nu fanns det massor.

Och så åkte vi hem för att fira brorsan, han fyllde 70 i lördags! Vi kom hem på fredagskvällen, då bakade jag fröknäcke och på lördagen handlade vi ingredienserna till födelsedagsmaten som jag fixade till innan vi for till bror. Igår lunchade vi i Vintervikens trädgårdar med dottern, hennes älskling, hunden Hasse och äldste sonen innan maken bytte toastolen hos den senare medan jag åkte hem för att fika med Lillhunken (så vi kunde se fotbollen!) som sedan stannade på middag. Idag har vi flängt till Ikea, Jysk, Rusta, Iittala, Plantagen plus att maken varit på tre olika bygghandlar.

Can we do it up to tempo?

Nu ska jag sätta mig med en ny stickning :-) och se på mitt favoritprogram som börjar med ny säsong, Vem bor här? På torsdag är det EFIT och sedan hoppas jag att jag fått ihop några fler reseinlägg. Och att jag hunnit kika in hos er andra, såklart!