Vi letade oss fram till rätt strand till sist, Crosby Beach norr om Liverpool. Men det krävdes hjälp av två parkeringsvakter när jag just lyckats stoppa maken från att betala avgiften. Vi stod ju på fel parkering.
Det var detta vi skulle se. 100 statyer av en och samma man, konstnären
Antony Gormely.
Statyerna är utspridda över ett stort område och hur många man ser beror på tidvattnet.
De har tidigare stått i Cuxhaven, Stavanger och De Panne, men sedan 2005 står de permanent här vid Crosby Beach.
Självklart påverkas de av väder,vind och tidvatten och är inte direkt vackra i närbild ...
Vi fick oss en trevlig pratstund med mannen med tre vita hundar. Han berättade om kontroverserna när figurerna skulle få stå kvar och att de redan har restaurerats en gång. Och att han tagit fantastiska fotografier i solnedgång.
Under tiden var två av hundarna fullt upptagna med att sprätta sand över hela mig,
men jag ursäktade dem, såklart.
Hit vill man ju komma alla dygnets timmar - olika väder och olika vattenstånd! Har jag skrivit att jag vill tillbaka till Liverpool?
Som ni såg var det sol och fint väder norr om Liverpool, men söder om låg molnen lågt. Vi hade tänkt besöka Speke Hall, men jag hade missat att huset var stängt på tisdagar.
Nu hade jag skaffat medlemsskap i National Trust (mer om detta i annat inlägg senare), så det kostade oss inget extra att gå en vända runt huset
och uppleva miljön.
Nog är det väldigt brittiskt med randiga gräsmattor?
3 kommentarer:
Hej Anni!
Det var en annorlunda konstupplevelse. Kan förstå om det blev diskussioner då de skulle stå kvar, 100 statyer.
Vovvarna var riktigt söta. Var tvungen att googla Speke Hall, ser helt fantastiskt ut både inom- och utomhus. Synd att ni inte fick se insidan. Tack för ett kul inlägg.
Kram Marika
Vilken häftig konstupplevelse. Men jag förstår att väder och vind inte är det bästa och att renoveringar behövs. Och vilka bedårande hundar. Vilket fantastiskt fin bild du fick av dem. Och naturligtvis måste man ursäkta sådana sötnosar. Vackert hus, Speke Hall. Attans otur att det var stängt när ni var där. Och visst är det brittiskt med randiga gräsmattor.
Kram
Fint att se och läsa, har så många fina minnen av Liverpool och omnejd. Och tidvattnet där följs noga av badvakter, både det och människorna på stränderna så inget ska drabba dem. Är speciellt att se hur snabbt det kommer men ändå tar man det helt naturligt fast det är helt "onaturligt" för oss i Sverige. Vi informerades om att kvicksanden är så farlig också vid annan kust där det var tillåtet att bada och fint att gå vid och i vattnet och sen fanns ingen strand plötsligt. Så alla hade sina parasoller m m en bra bit från vattnet.
Och Liverpool är så mycket att uppleva i. Vi var där också det år Svenska kyrkan avslutade sitt arbete i världens vackraste sjömanskyrka enligt sjömännen, var med på en fantastisk avslutningsgudstjänst, blev bjudna på lunch och fick höra fantastiska berättelser av ditresta svenskar som hade släktingar som hjälpt och stöttat det stora antalet svenskar som kom till Hull och sen tvärs över landet till Liverpool för vidare färd till Amerika som emigranter. Och en son till en sjömanspräst var där, han växte upp med Beatlespojkarna och hade mycket roligt att berätta, var själv präst nu i Sverige.
Och den vackra Gustav Adolfskyrkan har kulturskydd och används av svenskar, norrmän och britter aktivt idag.
Tack för fina foton och berättelser om Liverpool.
Skicka en kommentar