Sidor

onsdag 29 april 2009

Det finns korta lyckor som man får ta, där man finner dom

Körsbärsblom i Kungsträdgården.
Just nu, men snart över.
Bladen har redan börjat falla.
Obeskrivligt vackert!

Min bloggs titel är en parafras på en av Barbro Hörbergs sånger.
Men till detta inlägg får hon med en hel text, utan ändringar.
Tycker att hon var fantastisk på att skriva.
Synd att hon gick bort så tidigt.


KORTA LYCKOR
(Jag samlar stunder. Gärna korta - men fantastiska. När jag fått ihop 52 stycken ska jag blanda dem väl och kupera. Sedan ska jag tillbringa resten av mitt liv med att lägga patiens med dem)

Ja det finns korta lyckor som man får ta där man finner dom.
Som

att stå på en bro när det kommer en ångbåt och spotta ner i skorstenen och höra hur det fräser till i ångpannan.
Som
att trilla omkull med en jordgubbskartong i en backe där det växer smultron
tänk dig att plocka jordgubbar på ett smultronställe.
Som
att göra nånting och göra det uppochner och segla en drake med metrev
precis som när man fiskar men uppåt.
Som
att kyssa en kille och viska Kalle Kalle jag älskar dig
och ha sån tur att han verkligen heter Kalle
faktiskt.
Som
att hissa ett segel en morgon med solbris
hissa seglet i flaggstången

och sen kasta loss och segla iväg med hela tomten.
Som
att härma en gök en vårkväll på landet
och stå där på trappan och vänta
och sedan få höra grannen som svarar kokokooko.
Ja,
det finns korta lyckor som man får ta där man finner dom.


Ha en riktigt skön valborgshelg, njut av de korta lyckorna!
Och har ni möjlighet att ta er in till Kungsan nyss, så gör det!


måndag 27 april 2009

Gammal skåpmat för porrsugna

Hela helgen har jag njutit av det underbara vädret, äntligen, äntligen, äntligen! Jag älskar att vara ute i trädgården och njuta av värmen, solen, fåglarna, ekorrarna, blommorna. Samtidigt älskar jag att resa. Se annat, få nya intryck. Det finns så mycket att se och göra!


I sommar blir det Tysklandssemester, det är inte första gången. Vi ska få till både hav och berg, öl och vin, natur och kultur - ungefär som vi brukar. Och så ska sönerna få träna tyska, äldste sonen gillar inte när jag på min hemsnickrade tyska kallar honom för henne - ha - då får han väl prata själv då! Jag har aldrig läst tyska!

Förra sommaren var vi i Normandie knappa två veckor, jag hittade just min "porriga" reseberättelse. Det roliga med blogger är att jag kan lägga in bilder också!

Så här hade vi det:


Vägporr?
Ja, breda vackra motorvägar som skar genom det underbara böljande landskapet med sina slott, byar, fält, kossor och lövträd. Smala slingrande småvägar där man var tacksam över att man inte mötte andra bilar. Och tacksam över att någon klippt häcken som hängde över kanten så att bilen precis kunde ta sig fram. Men också spikraka vägar, som i Norrland eller USA, där man kunde se långt, långt framåt. Vägar som skar genom de små byarna och deras bagerier, charkuteriaffärer, tobakshandlare och stenhus. Och så rondell på rondell på rondell…

Chansonporr?
Ja, vi hade för lite cd-skivor med oss. Efter att ha lyssnat till Elvis, Beatles och Sting ett otal gånger, bestämde dottern och jag att vi måste köpa något nytt. På kvällen den 14 juli hade jag sett tv-sändningen från en utomhuskonsert i Paris där en liten oansenlig fransman med skrynklig kavaj sjöng ljuva ballader inför en jättepublik. Så omaka. Så franskt. I mataffären hittade jag hans senaste cd. Sa till dottern att det här är en liten söt fransman, honom tar vi. Hon tittade undrande på mig, men accepterade (det är ju jag som betalar…) och efter tre takter i bilen var hon frälst. När cd:n gått fjorton gånger i rad hade sönerna tröttnat. Så sista dagen, när vi shoppade loss i St Lo, hittade vi en cd-rea och skrattade oss igenom högarna, tills vi stod med ytterligare tre skivor med lille Raphael. Hehe. Köpte Star Wars-musken som tröst till killarna...

Krigsporr?
Jo, om man ser det så. I Normandie kan man verkligen frossa i D-day-minnen. Det kryllar av monument, minnesmärken, muséer, krigskyrkogårdar och annat. Vi förberedde oss bl a genom att titta på dvd:n ”Den längsta dagen” och att prata mycket med barnen. Så såg vi den gripande 360-graders filmen i Arromanches där man växlade mellan bilder av stränderna idag och invasionsbilder, dagens böljande ängar och krigsfälten, en normandisk bondgård idag och hur den såg ut som krigssjukhus. Ljudeffekter och flygscener fullbordade upplevelsen. Mycket starkt! Därefter till muséet i samma stad som visade hur de allierade byggde upp en hamn med hjälp av enorma betongkonstruktioner, 18 meter höga, som transporterades från England till Arromanches med hjälp av tre bogserbåtar per betongblock. Väl framme sänktes de ner på botten för att bli enorma vågbrytare. Flera av dessa ligger fortfarande kvar efter alla år och kan ses från stranden.

Avslutade temat med den amerikanska krigskyrkogården vid Omaha Beach. Rad på rad på rad på rad med identiska vita marmorkors, de flesta med namn, många utan. Nedanför sträckte den fantastiskt vackra sandstranden ut sig.

Korsvirkesporr?
Jisses, ja. Vällustiga stönanden och en del vrål hördes i bilen när vi kom till de fashionabla badorterna Trouville och Deauville… Vi var ju så glada över alla små korsvirkesbyar vi redan besökt, som lilla söta Etretat vid kritklipporna och stenstranden. Bodde själva i ett härligt korsvirkeshus den första veckan, med stockrosor, klematis och ankdamm. Men inget kunde jämföra sig med det enorma överflöd på korsvirke som dessa två badorter bjöd på! Med tinnar och torn, fönsterkupor och blomsterlådor. Alldeles, alldeles obeskrivligt underbart!

Chokladporr?
Ja, ingen avhållsamhet här, inte. Många nya goda sorter har jag provat. Sötast och sliskigast och godast var en vit choklad med kokosflingor… En annan, med mjuk krispig nougat i mitten var också ljuvlig…

Trädgårdsporr?
Ja, det blev en del av den varan också, Monets trädgård t ex, men också en enorm majslabyrint och en del slottsparker. Barnen suckar när de får veta vad vi ska göra, men uppskattar alltid parkerna när vi väl är på plats… En halvruffig skogspark duger ju utmärkt som miljö för orchanfall…

Matporr?
Ja, självklart! Musslor, snäckor, havskräftor, räkor, patéer, ostar & viner, köttbitar, croissanter, pain au chocolat, crèpes, mera ost & vin, quiche, frasiga finpärska baguetter, chokladmousse, chokladmousse och chokladmousse… och inte att förglömma det lilla hålet i väggen som visade sig innehålla en ljuvlig liten couscousrestaurang inredd som tågkupéer med hatthyllor och välputsade mässingsgavlar på båsens sidor. Som enda gäster fick vi total uppmärksamhet av den ensamme man som skötte hela stället – och en fantastisk måltid!

Hårdporr?
Ja, i betongformat! En mycket intressant promenad genom Le Havres återuppbyggda centrum som bombades sönder fullständigt i kriget. Arkitekten Auguste Perret fick som uppgift att bygga ett nytt centrum, på kort tid och utan resurser. Allt byggdes i betong. Barnen var minst sagt skeptiska när jag berättade om vårt resmål, men jag tror att de ändrade uppfattning när de fick se på vilka sätt arkitekten utnyttjat betongens möjligheter. Och den enorma betongkyrkan var en riktig upplevelse med sitt höga glasprydda torn där ljuset fick glasens starka färger att lysa. (Ja ja, är man arkitektdotter, så är man…)

Kommersiell porr?
Ja, Mont St Michel är ett kommersiellt jippo. Ett väldigt vackert sådant. Vi har gått runt den lilla ön på den av ebben blottlagda sanden, vandrat upp och ner för gränderna och den turistfyllda huvudgatan, besökt fyra små dyra muséer och ätit en hyfsad god middag vid ett fönsterbord med vacker utsikt. Men själva klostret fick inget besök av oss. Den lilla uppnästa fransyskan som satt i biljettkassan vägrade att låta dottern gå som under 18 när vi inte hade legitimation med oss som bevisade hennes ålder. Hon fick gå in för 5 Euro, som det kostade för 18-25-åringar. Vi ifrågasatte var det stod att vi måste visa leg, för det stod ingenstans. Den lilla uppnästa kläcker då ur sig att ”5 Euro är väl inte så mycket?”. Hon fick en rejäl utskällning på någon sorts franska av maken och sedan struntade vi i att besöka klostret. Jisses, vi har väl sett kyrkor förr?

Annat snusk?
Annars var det ont om den sortens dumt franskt uppförande. Vår värdinna i första huset visade sig vara en handlingskraftig dam, som utan tvekan drog på sig gummihandskar och med hjälp av en glasburk tömde toastolen för att sedan sticka in armen i kröken och gräva runt efter fynd när vi redan första dagen fick stopp i toan. ”Tres gros kaká”, kommenterade hon utgrävningen, så det blev vårt stående uttryck resten av resan…



fredag 24 april 2009

Med fara för eget liv – och andras!

Bland mina födelsedagspresenter fanns ett presentkort på en ny cykel. Jag cyklar mycket och har haft min trögtrampade gamla skorv i tjugo år. På väg till en fest under påskhelgen beklagade jag mig och sa att jag kanske skulle önska mig en ny. Några glas rött i magen och uppförsbacke nästan hela vägen till festlokalen, gjorde inte cykelturen enklare. (Men hem gick det fort!)

Men med tanke på notan från födelsedagsmiddagen på Ulriksdal kändes det onödigt att lägga pengar på en cykel. Middagen var present nog.

Så hände det något på vägen hem från minstingens fotbollsmatch i S:t Erikscupen igår kväll. Jag tar ett ganska rejält tag i styret när jag tar sats i uppförsbacken och något lossnar. Obehagligt, men det gick att cykla hem. Väl hemma glömde jag bort allt, bara för att påminnas när det var dags att cykla till skolan nu på morgonen.

Så länge jag har tyngden på höger sida av styret går det att cykla. Efter en bit inser jag att jag glömt hjälmen hemma. Just idag. Minstingen säger till mig att cykla försiktigt.

När vi stannar vid ett övergångsställe tittar jag lite närmare på styret. Rost! Styrstången har gått av till tre fjärdedelar och sitter hjälpligt ihop på vänstersidan. Inte konstigt att det kändes vingligt! Och vilken tur att det inte gått av helt i uppförsbacken – det hade blivit platt fall!

Jag leder cykeln hem från skolan och känner mig förskräckligt handikappad. Det får kanske bli en ny cykel ändå…



Bilden: Idag slår min stjärnmagnolia ut! Lycka!


måndag 20 april 2009

Rosor i blåa glas är ändå alltid rosor

Det tråkiga med vackra blombuketter är att de slokar alldeles för snabbt! Nästan alla mina fina rosor slokade i dag, så jag kapade dem och satte dem i glas bredvid mig på matbordet där jag laddat upp med alla deklarationspapper och bokföringspärmar. Tjusigt värre! Men de stackars bukettresterna ser aningens stympade ut...

Ann-Charlotte frågade om utemöblerna i förra inlägget. De har en egen historia (de flesta av mina möbler har en historia, utom trädäckets Äpplarömöblemang från IKEA). När mina föräldrars granne skulle flytta från radhuset in till en lägenhet i stan hade han inte plats för sina trädgårdsmöbler, som bestod av åtta stolar och ett bord, alla vitlackerade. Vi köpte rubbet för 2000:-, ett riktigt fynd!

Möblerna kom från grannens moster som om jag minns rätt hade haft dem i en frisörsalong, eller om det var så att de stått i en frisörsalong i Frankrike. Moster, frisörsalongen och Frankrike är rätt, jag är bara osäker på kombinationen...

Stolarna var ganska osmarta. Fötterna sjönk ner i gräsmattan och benen gled isär om man var för tung. Vi försökte sälja dem och hade väl en eller annan intressent som sedan aldrig återkom.

Så behöll vi rubbet. Vi lämnade in dem till en smed som svetsade fast nya stag mellan rätt ben, satte fast rejäla bottenplattor på varje fot, blästrade och lackade stolar och bord svarta. De blev underbara!



lördag 18 april 2009

Alla dessa underbara blommor!


Det bästa med att fylla år, är nog alla blommor!



Idag har jag bland annat ansat spireahäcken, snöbärsbersån och den lilla ligusterhäcken som jag planterat vid växthuset. Spireahäcken är vad jag vet en sorts klasespirea, blommar med ljusrosa toppar på högsommaren och lockar massor av bin och fjärilar. Sedan bilden togs har den börjat visa små gröna blad!

Krokusarna är nästan utblommade, men än lyser de som ett blått hav som syns ända från gatan. Blåsipporna och vitsipporna blommar samtidigt, scillan sprider sig i gräsmattan och vildtulpanerna har slagit ut. Inifrån såg det ut att vara underbart ut i solskenet, men hu så kallt det var när jag kom ut!

fredag 17 april 2009

Tur att det snart är helg!

Tack alla goa ni för era grattis! Dagen igår var en bra dag och dagen idag är en trött dag.

Kvällen tillbringades på Ulriksdals Wärdshus, där de så lämpligt har specialerbjudande på sin avsmakningsmeny just på torsdagskvällar. Bor ni tillräckligt nära kan jag varmt rekommendera ett besök!

Barnen var mäkta imponerade av de fantastiska smakkombinationerna och vackra uppläggen. Minstingen fick pannkakor, glass med jordgubbar och sysselsättning i form av tuschpennor och ett ritblock. Han gjorde en helt underbar teckning av vårt matbord ur fågelperspektiv! Morfars mustasch, mormors lockar och storasysters långa hår avbildades i detalj till stor munterhet.

Och till förra bloggens ostsällskap kan jag nu lägga kvittenmarmelad! Mums! Borde jag plantera ett kvittenträd, kanske? Eller känner jag någon som har ett? Inser just nu att jag funderat på vitaminrika havtorn också… hmm…

Så vad åt vi då? Håll i hatten!

Kastanjecappucino med skum

Gravad lax med skaldjur, pepparrot & vaktelägg
2006 Riesling Trimbach, Alsace, Frankrike

Grön sparris med kallrökt skinka
2007 Sancerre Les Baronnes, Henri Bourgeois, Loire, Frankrike

Torskrygg med saffranskum, oliver & gulrot
2007 Arneis, Seghesio Vineyards, Russian River, Kalifornien, USA

Vårlamm med toppmurklor, ramslök
2005 Vino Nobile di Montepulciano, Azienda Agricola Poliziano, Toscana, Italien

Münsterost från Jürss mejeri i Flen, med kvittenmarmelad (bilden är dock på en annan av deras ostar, den måste jag bara få smaka...)

Chokladmousse med kanderad mandel, aprikosparfait & pistageflarn
2006 Château d'Aydie, Pacherenc du Vic Bilh, Madiran, Frankrike

-♥-

Till sist vill jag bara skicka en extra stor stöttande kram till Tindra, ständigt i mina tankar


tisdag 14 april 2009

Ost och söta röror

Någon som minns Aspegren mitt i maten, ett SVT-program där Jesper Aspegren och Rikard Nilsson pratade och lagade mat? På den tiden då teverutan inte direkt svämmade över av matprogram.


Minns ett avsnitt när de lagade olika röror att äta till ost. Spännande, exotiskt, annorlunda. Jag skrev av recepten, men vågade aldrig testa.


Friterad Camembert med hjortronsylt var väl det mest vågade jag då hade ätit i ost- & syltväg.


Nästa steg var kanske hallonsylt till Brie.


När förändrades det? Vet inte. Men någon gång fann mina smaklökar det underbara giftermålet. Nu kokar jag min egen fikonchutney som är gudomlig till såväl mild Brie som stark blåmögel. I Paris köpte jag små burkar med blåbärs- & timjansylt och morellsylt speciellt ägnade till ost. I Grythyttan njöt jag av tomatmarmeladen med Havannavanilj som serverades till ostbuffén både efter middagen och till frukost.


När vi var vi Normandie i somras köpte vi de traditionella lokala ostarna och fann våra favoriter. Alla var inte lika goda, inte vid första tuggan. Då var det desto mer fantastiskt att upptäcka förvandlingen en god fikonmarmelad åstadkom med en av de tråkigare ostarna – plötsligt blev den en riktig delikatess!


Tasteline hittar jag kombinationen körsbärssylt och getost (och knycker därför bilden). Så lämpligt när jag har en jättelik 2,5-kilos ost liggande i kylen, hemsläpad från Spanien. Och körsbär i frysen. Moreller.

Måste koka lite ostvänlig körsbärssylt. Och testa att få till en god blåbär-timjanvariant. Så var det det där med tomatmarmeladen – totalt fel årstid för sådana experiment, men till sommaren så!


Önskar att jag hade kvar Aspegrens recept i gömmorna, men inte sjutton orkar jag leta bland mina tusentals urklippta recept? Jo, jag vet att en del sätter in sina recept snyggt och prydligt i plastfickor i pärmar. Jag har några sådana också. Men de flesta urklippen ligger i en stor och mycket osorterad hög i kökssoffan.


Och när jag behöver ett recept sätter jag mig vid datorn och googlar…


söndag 12 april 2009

Annandag påsk
















är sista påskdagen, men barnen har fler dagar ledigt. Studiedagar och utvecklingssamtal läggs i samband med lovet.
Vi åt vår påskmiddag idag eftersom äldste sonen varit bortrest och vi själva var på fest på påskafton. Man måste inte alltid hålla så hårt på traditioner! Nu fick barnen måla ägg, de blev som på bilden, men sina godisägg fick de på lördagsmorgonen precis som vanligt. Vi gömmer inte äggen ute i trädgården, utan ritar mer eller mindre otydliga lappar där barnen letar sig fram lapp för lapp till äggen. Eftersom jag fyller äggen får maken rita lapparna, då blir de lite mer ingenjörsmässigt kluriga! Jag brukar utöka godiset med någon present var och i år tror jag att alla blev nöjda. Mellansonen fick en box med tre Alien-filmer, så nu på kvällen har vi anvjutit den första delen, han och jag. Det känns så där lagom kul att sitta ensam på bottenvåningen mitt i natten... kanske ska krypa isäng istället!


fredag 10 april 2009

Önskar er alla en


Riktigt
Glad
Påsk!


Gör ni äggen alltför vackra
näns man inte äta upp dem...

torsdag 9 april 2009

Det ekar tomt i Nationalscenens gyllene sal

Var på Dramaten igår kväll. Såg föreställningen ”Don Carlos” på stora scenen. Satt där och njöt av allt det pråliga, allt det vackra guldglänsande i salongen, av den härliga blåa jugendridån. En sådan kontrast mot den minst sagt sparsmakade dekoren på scenen, ett helt tomt rum, och de gråklädda skådespelarna – till förväxling lika. Stor Teater spelas med små gester. Det gäller att vara uppmärksam på de små gesterna. Inte slumra till. Även om det tar tio minuter för hjältinnan att dö i kramper på scenen. Även om longörerna känns vansinnigt långa i en föreställning som håller på 3 timmar och 40 minuter.

I salongen satt knappa 100 personer.

Hur känns det att spela Stor Teater för en pytteliten publik, fyra dagar efter premiären? Anstränger man sig extra för att man tror att den lilla publiken är extra hängiven?

Vi hade biljetter till första radens sida, men ingen satt på balkongerna, alla flyttades ner till parkett. Ingen skådespelare kunde se att jag slumrade till då och då.

Halvannan kopp te i pausen väckte mig tillräckligt för att hålla mig vaken nästan hela andra delen av föreställningen. Räkmackan såg förförande ut för en som bara sugit i sig en chai latte till middag. Tills jag såg priset. 125 kronor. Nej tack.

-♥-

Idag blir det Blåkulla. Ses vi där?



söndag 5 april 2009

Det tog 30 sekunder!

Vilken underbar vårlördag det var igår!

Här fortsatte perennrensningen i rabatterna, jag pyntade trappen med blå minipenséer och små påskliljor planterade i en stor avlång blå kruka, vi sågade lite extra i fruktträden (vår gamla Transparante Blanche håller sakta på att dö, men vi har planterat ett nytt alldeles bredvid), min underbara svarta hängstol sattes på plats (från IKEA, jag rekommenderar den varmt) och jag hann sitta och njuta en liten stund i den. Bad maken att dra igång fontänerna. I baljan under stenfontänen låg en stor isklump, men det gick bra att lägga ner pumpen ändå.

När han fyllt glasfontänen med vatten dröjde det 30 sekunder.

30 sekunder!

Så var tre blåmesar där och kollade, en av dem vågade till och med bada lite. Jag satt i min hängstol och fick faktiskt tårar i ögonen! Äntligen vår!

En stund senare var en blåmes vid stenfontänen, den som jag kallar för blåmesjacuzzi. Tillgången till vatten och mat (jag matar fåglarna ända fram till midsommar) gör att fåglarna blir väldigt oskygga. Jag har kunnat sitta nära, nära mina blåmesungar och koltrasthonorna är inte rädda de heller. Värre är det för hanarna som måste gasta iväg om jag kommer för nära.

Det påskpyntades både ute och inne. Min cylinder av armeringsnät som fungerar som stöd för honungsrosen från Wij Trädgårdar och två småblommiga klematis får traditionellt påskfjädrar (lampslinga till jul). Jag satte två söner på att pynta, men insåg att det blev för lite blått. Hittade en hel påse med enbart blå fjädrar som jag senare kunde komplettera cylindern med.

Eftersom min pappa och min bror båda är allergiska mot björk tar jag alltid in äppelgrenar som påskris. I år hade jag köpt söta ägg på Indiska, så det blev ett mer sparsmakat ris än när det fyllts av diverse hopsamlade påskprydnader. Under riset ställer jag barnens pysselalster sedan många år tillbaka – jisses så mycket alster det blir när man har fyra kreativa barn! Summan av kardemumman blir i alla fall inte så sparsmakad – men det är så det ska vara tycker jag. Det står ju bara framme någon vecka.

På Indiska hade jag också köpt en samling blåvita hönor på rad, den passade perfekt bredvid dotterns oljemålning. Där får den nog hänga kvar även efter påsk!

-♥-

Till sist vill jag få dela ut awards/awarder/utmärkelser (välj själv vad ni vill kalla dem!) till bloggar och bloggare jag gillar.




En alldeles färsk blogg finns hos Anne-Lie, men hon visar direkt vad som komma ska! Vilka härliga bilder!


Ytterligare en blogg av en tjej med känsla för estetik är den hos Artista, nu i nya färger – wow!


En mycket tänkvärd blogg finns hos Kristina, en tjej som gjort en remarkabel resa och nu jobbar med att landa i sitt nya jag.


Och till sist en blogg med en härlig blandning av teater, nöjen, vardag och små betraktelser hos Susjos.






torsdag 2 april 2009

Vi har vår i luften, var har ni er?

Jag hämtade hem yngste sonen tidigare från skolan igår eftersom han inte mår helt bra. Vi skippade simskolan, skulle cykla hem och vara ute tillsammans. Så ramlade en bult ur framhjulet på sonens sparkcykel. Han letade efter den utan resultat, ramlade på gruset, skrapade händer och knä, blev ledsen. Jag tog sparken på min cykelkorg, sonen på sadeln och vandrade hem.

Väl hemma hade tårarna torkat. Efter lite fika framför teven kunde han tänka sig att gå ut igen. Jag rensade bort perennresterna från den största rabatten, klippte björnbären vid växthuset, sopade trädäcket och tog bort presenningen från utemöblerna där, ställde upp alla mina sjuttifjorton blå krukor som legat ner under vintern. Allt tillsammans med en alv (ibland dvärg) som högljutt stred mot fjorton fiender runt om i trädgården. Vilka vårkänslor!

I bersån står dock möblerna fortfarande i ett paket och jag har gott om rabatter kvar att rensa. Vårfixet i trädgården tar sin lilla tid, tur att det blir påsklov alldeles strax!

Maken kom hem tidigt och hann både fixa sparkcykeln, punkteringar, cykellås och handla mjölk innan det blev middag. Nog är väl cykelfix ett riktigt vårtecken?

Ett annat är alla mopeder som plötsligt brummar fram på förortsgatorna. Hej då nattsömn...

-♥-

Jag har fått en fin award igen! Denna gång av Susjos! Stort tack vännen min! Nu har jag två awarder att skicka vidare, gör det i nästa blogginlägg.