Sidor

torsdag 9 april 2009

Det ekar tomt i Nationalscenens gyllene sal

Var på Dramaten igår kväll. Såg föreställningen ”Don Carlos” på stora scenen. Satt där och njöt av allt det pråliga, allt det vackra guldglänsande i salongen, av den härliga blåa jugendridån. En sådan kontrast mot den minst sagt sparsmakade dekoren på scenen, ett helt tomt rum, och de gråklädda skådespelarna – till förväxling lika. Stor Teater spelas med små gester. Det gäller att vara uppmärksam på de små gesterna. Inte slumra till. Även om det tar tio minuter för hjältinnan att dö i kramper på scenen. Även om longörerna känns vansinnigt långa i en föreställning som håller på 3 timmar och 40 minuter.

I salongen satt knappa 100 personer.

Hur känns det att spela Stor Teater för en pytteliten publik, fyra dagar efter premiären? Anstränger man sig extra för att man tror att den lilla publiken är extra hängiven?

Vi hade biljetter till första radens sida, men ingen satt på balkongerna, alla flyttades ner till parkett. Ingen skådespelare kunde se att jag slumrade till då och då.

Halvannan kopp te i pausen väckte mig tillräckligt för att hålla mig vaken nästan hela andra delen av föreställningen. Räkmackan såg förförande ut för en som bara sugit i sig en chai latte till middag. Tills jag såg priset. 125 kronor. Nej tack.

-♥-

Idag blir det Blåkulla. Ses vi där?



9 kommentarer:

Ulla sa...

Hej där din lilla häxa. Jag tror inte jag hinner komma till Blåkulla i år, vi får huset fullt med gäster :-)
Och jag har fortfarande opåskpyntat! Eller heter det påskopyntat? Ska ta in lite syrenkvistar och så får någon annan knyta fjädrar.
Men hoppas du får det kul! KRAM!

Tindra sa...

Klart vi gör! Jag fixar varsin räkmacka att skölja ner chokladäggen med:-)

Ulla sa...

Och ja: jag tänkte säga nåt om teaterföreställningar för liten publik också: har hört från många skådespelare att det känns som en extra utmaning att spela inför en liten publik. Men visst kan det vara deprimerande också! Jag såg en gång "I väntan på Godot" och vi var SJU åskådare i publiken!

Susjos sa...

Klart vi ses på Blåkulla!
Dramaten ja...har sett någon föreställning där ,men inte på stora scen...
Jag är så nöjd med Stadsteatern uppsättningar!
Glad Påsk på dej!
Kram!

Artista sa...

Jag kommer!
Och tar med mig påskchoklad.
Blir det bra?

Anne-Lie sa...

Så klar vi ses - missar sällan en IRL träff;-))

Kristina sa...

Åh, teater, jag älskar det men går alldeles för sällan. Kanske skulle göra det i helgen om här spelas nåt intressant. Tack för tipset =)
Såg du mig när jag vinkade från kvasten haha.
Kramar

Tigerlily sa...

Ja, du ... I egenskap av skådespelare (även om jag aldrig har spelat riktigt så Stor Teater som de gör på Dramaaaaten... ;-)) kan jag väl säga att det beror väldigt mycket på publiken hur det känns att stå på scenen. Är det en liten publik som vågar reagera och där man märker att folk verkligen hänger med i berättelsen kan det lyfta energin på scen till oanade höjder, mycket mer än en fullsatt salong som inte vågar bjuda på några reaktioner överhuvudtaget. Så det är väldigt olika, kan man väl sammanfatta det.

Fast ibland, till exempel om publiken råkar somna eller så (bara som ett exempel...), så kan det ju också vara så att en föreställning som man tror ska bjuda på Stor Teater i själva verket inte alls gör det, utan bara serverar Tråkig Teater kvällen i fråga. Fullt möjligt. När Don Carlos spelades på Stadsteatern i Göteborg tog jag med mig Walle dit men tog resolut med honom hem igen i pausen. Tre timmars gubbvälde och politiska intriger utan tillstymmelse till aktivitet eller reaktioner karaktärerna emellan - nej tack! Då har jag bättre saker att ägna min tid åt. Som att spela Bra Teater. :-)

Nastasia sa...

Men vilken fest det var runt bålet igår! Jäklar i min lilla låda va många det är av "kvastsortensquinnor" det finns i alla fall! ;o)

Trist att det blev så där! Teater är ju sååå himla mysigt annars! Och så tycker jag allt att Du hade kunnat FÅ den där jäkla räkmackan! :o)

Kram på Dig!