Är det verkligen bara juni?

Ja, nog är det svårt att förstå att det bara är första juni idag. Vi är många som lurats att tro att det är mitt i juli i det här sanslösa högsommarvädret. Turisterna som kommer in i butiken i Gamla Stan tror att vi alltid har det så här. De flesta är så glada, det blir många möten och trevliga samtal.

Det knepiga är att läsa av kunden, vill de att jag pratar med dem eller vill de gå runt i fred? En del springer nästan ut om man säger något, andra kan lockas att köpa något när de får veta mer om produkten eller så pratar vi om helt andra saker.

Jag har alltid P2 på radion eftersom jag gillar lugnet som klassisk musik sprider. På onsdagar går Klingan, med musik från hela världen - då kan jag bli tvungen att dra ner volymen för att inte skrämma bort folk.

Igår gick en ensam kvinna sakta runt i butiken, jag lät henne vara ifred ganska länge innan jag frågade om hon behövde hjälp. Hon berättade att hon var från Guatemala och var i Stockholm för att jobba, men hade tagit sig en stunds rast och nu bara njöt av lugnet hos mig - av den klassiska musiken och alla vackra saker. Hon kände hur hon stressade av. Men så fick hon se broderiet som jag arbetar med (som alldeles snart är klart!) och sa att det fick henne att tänka på sin mamma. Tårarna vällde fram i hennes välsminkade ansikte. Jag gav henne papper och när hon samlat sig igen tackade hon för att hon fått känna hur spänningarna släppt. Ett hjärtevärmande möte.
 

De båtar jag skar till under min EFIT kunde jag i onsdags ta med till butiken. Hängde upp en gren full med blå båtar vid kassan, den ser besökarna direkt.

Samma kväll kom maken efter jobbet och vi snickrade och fixade till både hyllplan och reservlådor. Det tog betydligt längre tid än han räknat med när han betalade parkeringen, så han fick fylla på avgiften två gånger.

Ett av mina fynd som hämtades på parkeringen i Uppsala (se förra inlägget) var ett gigantiskt tungt sängöverkast, virkat av 12x13 rutor. Tänk vilket arbete! Med auktionsavgifterna fick jag det för blott 150:-, en spottstyver jämfört med garnkostnaden och sedan vill jag inte ens tänka på hur många timmars arbete som ligger bakom.

Men vad tror ni jag gjorde? Färgade det såklart! Kan ju inte ha ett bäääscht överkast!

Visst hade jag kunnat ha det lite mörkare, men det blev jämnt och snyggt färgat så jag är nöjd!

I trädgården fortsätter allt att blomma samtidigt. Jag har fullt sjå att hinna med, speciellt under dagarna då jag står i butiken.

Bara att njuta av överflödet och hoppas att inget torkar bort.

Första vallmon har slagit ut idag. Den här har så läcker färg, först blekt rosa som om någon dag övergår i grått.

Astrid Lindgren har slagit ut framför glasverandan, under blåregnet.

Mina blekt gula iris blommar, undrar så vad som hände med alla mina blå?

Och vill ni till sist ha ett boktips så kan ni läsa min recension av Vit krysantemum hos Pockethexan.
Nu ska jag ut i solskenet!

Trädgårdsfägring