Jag upptäcker att alla höstens inlägg utom två handlar om antingen bilsemestern eller är en EFIT.
Jisses.
Klart att jag gjorde saker andra dagar också! Halvvägs in i januari ska nu den som orkar få se lite av min höst och hela vägen fram till nyår.
Mycket av hösten präglades av åldrande, sjukdom och död. I augusti åkte jag med mina två svågrar för att hälsa på deras mostrar på var sida Dalälven, väl medvetna om att det var sista gången vi fick träffa dem. Här skulle jag kunna skriva ett långt inlägg om behandlingen på ett äldreboende, men jag nöjer mig med att skriva att jag inte sov på flera nätter efteråt.
Båda systrarna gick sedan bort och det blev begravning.
Jag var också med en son till min faster och farbrors tomma hus för att åtminstone tömma kyl och frys efter att deras hus stått tomt i ett år. Vi rev ned det fuktskadade innertaket som min farbror försökt hålla uppe med stöttor. Huset behöver säljas, men det är ägarna av olika orsaker inte kapabla till.
Så. Nog om elände.
Maken jobbade en del på Gotland, så jag åkte över till honom några dagar och vandrade varenda gata och gränd i Visby. Det blir nog ett eget inlägg, fullt av små söta hus.
Mina tjejgäng har jag träffat flera gånger, bland annat på den traditionella kräftskivan i väninnans fina växthus.
Jag gjorde efterrätten, en chokladkräm med kolasås (som skar sig men var god ändå), browniebitar, fudge och karamelliserade popcorn. Senare på hösten firade vi vår 200:de middag tillsammans, då gick på restaurang på stan!
Äntligen fick jag komma till Trädgårdsdagen i Enköping och se Drömparken när den är som vackrast! Jag köpte en del fina perenner och bjöd in oss på fika hos brorsonen.
Brorsans grannar Marih och Ramon som driver Skogsbackens ost hade ett stånd i "Smaka på Enköping", så det blev några av deras godbitar med hem.
I trädgården planterades perenner, häck och lökar. Jag fotograferade av lökförpackningarna bredvid platserna där jag grävt ned dem, ovanligt ordentligt för att vara jag.
Och på tal om trädgård så var det inte "bara" bloggarna Mia och Annette jag träffade på Mr Cake, en annan dag träffade jag Kristina som har en mycket inspirerande trädgårdsblogg! Vi pratade på som om vi känt varandra i många år, trots att det var första gången vi sågs!
Några teveinspelningar/direktsändningar har jag varit på. Både Idol och Så ska det låta. I söndags kunde jag se mig själv flera gånger under programmet, men det är inte därför jag går. Jag gillar underhållningen och är inte alls beroende av att synas. Jag har haft mina "15 Minutes of Fame" tidigare.
Waldemarsuddes utställning om konstnärskolonin i Worpswede fick såklart besök av mig. Där har jag utlovat ett specialinlägg, så det ska jag samla ihop tankarna kring.
William Morris hänger på sniskan på bilden, kanske surade han över att Millesgårdens utställning inte var fullt så omfattande som jag hoppats på? Ingenstans nämndes hans arsenikfabrik, konstigt ...
Broderierna var det dock inget fel på.
Det fanns en hel del för mig att dregla över och efteråt köpte jag och tre av mina väninnor Morris-kläder som så lämpligt tagits fram av H&M.
Det visade sig också att några av väninnorna aldrig gått vidare till själva huvudbyggnaden på Millesgården, så vi gick en extra vända både i park och hus. Så mycket sevärt där!
Årets rejäla äppelskörd mustades som alltid på Äppelfabriken och sedan tog vi en promenad i höstvackra Drottningholms slottspark.
På höstlovet åkte maken, jag och Lillhunken till Dublin. Några trevliga dagar som också ska få ett eget inlägg.
Jag tog tåget till äldste sonen i Göteborg en helg. Bodde längst bort i den lååånga hotellkorridoren
med en rätt maffig utsikt över den regnblöta staden. I högerkant på bilden ligger en indisk restaurang där vi skulle träffa Eva Trillian och hennes man, men det var fullsatt så vi fick byta ställe. En supertrevlig stund tillsammans - återigen det där med att känna det som om vi känt varandra länge trots att vi träffades för första gången! Eva följde sedan med på Bio Roy för att se dokumentären om författaren Ursula K. LeGuin.
Nästa kväll gick sonen och jag på musikalen om Ringaren i Notre Dame, på Göteborgsoperan. Den var mycket sevärd!
Några helger senare kom sonen hem för att fira sin syster som fyllde 28 och det konstaterades att alla ungdomar var nästan fånigt matchade.
Jag hade fixat finfina parkettplatser åt mig och väninnorna på Orups 60-årskalas i Globen. En personlig konsert och härlig kväll som jag hoppas kommer att visas på teve!
Tidigt morgonen därpå körde maken och jag en välfylld bil ner till Göteborg igen för nu hade sonen äntligen fått eget studentrum och skulle flyttas! 31 kvm med högt i tak i en ombyggd varvsbyggnad, på den sida älven som hans del av Chalmers ligger.
Det blev mycket fixande och bärande och släpande, men det blev väldigt trivsamt och fint!
Dessutom hade han ett läckert matställe tvärs över gatan, där åt vi båda dagar!
Hem igen för att fixa firande av Mellangrabben som fyllde 23, han har lite svårt att fixa kalas där han bor.
Jag stod på julmarknad en lördag och så plötsligt blev det vinter i några dagar
lagom till att vi skulle baka pepparkakor, en sann jultradition här. Pappan kavlar, barnen stansar kakor och mamman sköter ugnen. Väldigt effektivt.
Ja, det hanns faktiskt med att pikeras också, men sedan var alla väldigt trötta.
På julafton tände vi ljus för svärmor och hennes systrar.
Alla fyra barn var hemma, mina föräldrar och min bror kom för att äta julbord. Pappa hade med sig grisfötter, glasmästarsill och ingredienser till sin mumma.
Vi såg på Kalle Anka, delade ut julklappar (med rim, såklart!) och åt godis. Dottern hade gjort marsipangrisar, Mellangrabben knäck och Äldste sonen praliner. Jag hade bakat saffransbröd, kokat kola och fixat jordgubbsmarsmallows.
Dottern åkte hem, men alla grabbar sov här. Så mysigt!
På annandagen fyllde brorsans barnbarn tre år, så då var det kalas! Gillar man inte tårta får man sina ljus i en bulle.
På tredjedagen var det spelkväll med dotterns älsklings familj. En rejäl beställning av pizzor var middag!
Årets sista kväll tillbringade vi hemma med Lillhunken. Hummer, fondue och marängswiss stod som så ofta på menyn.
Nu är det sent och imorgon ska Äldste sonen åka tillbaka till Göteborg efter att ha tillbringat några veckor hemma. Det kommer att blir tomt och tyst när han åkt.
9 kommentarer:
Som jag njuter av ditt jättelånga höstmemoria, du lever sannerligen ett aktivt liv. En del har du valt själv, annat kommer med ödet. Gamla släktingar går bort, sorgligt, men sånt är livet, jag har varit äldst i min släkt i tio år, och det grämer mig. Men det är också mycket kul du varit med om, hoppas minnena blir mest positiva-.
Som vanligt blir jag totat andfått när jag läser dina inlägg. Och det här är inget undantag. Inte helt förvånande att du ligger ett halvt år eller så efter med inläggen. Men du håller din dagbok vid liv i alla fall. Förutom alla dödsfall i början har du levt livet;-) Förstår inte hur du orkar. Jag skulle dö. Men innan dess skulle jag absolut inte äta pizza men definitivt hummern;-)
Ja du hade ju väldigt mycket att visa från er härliga resa. Men som du skriver har du ju hunnit med mycket under hösten också. Både ofrivilliga mindre roliga händelser och betydligt trevligare. Det var jättemysigt att träffas och vi får se till att det blir snart igen. Tänk att ni haft 200 middagar tillsammans!
Kul med alla matchande ungdomar. Jag har faktiskt också den färgen på ett par byxor. Så jag är kanske modern :)
Önskar dig en fortsatt bra vecka och helg. Kram
Oj ,så mycket du hunnit med och både negativt och positivt som livet är . Blev allt trött när jag såg den långa hotellkorridoren . Vore kul att vara med på TV inspelning . Hade nog tänkt att vi ska komma oss till Stockholm inom en nära framtid men det händer en del här också .Kramen Nette
Du har haft en aktiv höst, något annat går inte att säga. Tråkiga saker och andra desto trevligare.
Jag är så glad att vi kunde ses! :) Nästa gång får vi ha mer tid på oss bara...
Kram Kristina
Ett blogginlägg som gott representerar livet med alla dess svängningar och alla upp och ner!
Önskar dig ork och uthållighet - snart kommer ljuset. Inget blir lättare, men det känns så :) och det är mycket värt!
Tänker på vår träff mellan varven :) den kunde vi verkligen göra om - i någon form! Vem vet vad framtiden håller på!
Säger som BP, jisses vad mycket du hinner med, en annan har ramlat av kälken för längesen. Med det tempot skulle jag inte andas längre, tror jag, tack o lov att det mesta ändå var väldigt gemytligt, men jag förstår din skräck för äldreboendet, även om det finns goda exempel. Men det ska ju vara regel och inte undantag att man har det bra på ålderns höst. Såg en snutt på nyheterna ikväll där japanerna hyr in folk från Indonesien till äldrevården. I Japan är arbetslösheten 2% och man finner inte personal till alla äldre, o äldre blir dom, är väl äldst i världen i snitt....De äldre verkade vara väldigt nöjda att få service av riktiga människor för de tror att robotar kommer att ta över. Halleluja
Hoppas att året som nu är blir gott och bra med fanan högt trots det svåra ♥
Jag följer dig gärna genom din höstresumé Anni.
En hel del sorgliga saker under din höst men också en hel del glädje. Visste att du träffade Kristina, jag träffade henne dagen innan :) Kanske tar jag mig till Stockholm någon dag när du är i affären och tittar in och hälsar. Skulle vara roligt att träffas utanför bloggens värld, i den verkliga världen.
Jag har ju följt dina reseberättelser under sommaren och nu ser jag att jag har fler att se fram emot. Ska bli spännande att läsa om både Visby och Dublin.
Utställningen om William Morris har jag fortfarande inte kommit iväg på ... men å andra sidan har jag ju redan rest i hans fotspår i England. Får se om jag kan klämma in ett besök innan den stänger.
Nu ska jag titta vidare på dina sommarblommor!
Kram Anita
Skicka en kommentar