tisdag 25 augusti 2020

Våra semesterdagar på Gotland


Nämen det här duger ju inte! Inga blogginlägg på så många dagar! Skyller på värmen och trädgårdsvattningen och lägenhetsrenoveringen. Att sitta vid datorn har inte varit prioriterat. Nu har temperaturerna återgått till det normala, maken har återgått till jobbet och sönernas dagar börjar bli lite mer inrutade. Liksom mina.

Så jag öser på med bilder från våra tio dagar på Gotland, förutom det som visades i min EFIT därifrån. Några utdragna reseinlägg blir det ju inte här i bloggen i år av känd orsak.

Nåja. Vi gjorde viss nytta i huset. Maken bytte radiator i mina föräldrars sovhytt. Den första smällde ;-) så han fick beställa en ny i Burgsviks järnaffär. Då gick det bättre.



På morgnarna gick maken upp först, sedan jag och i väntan på Lillhunken satt vi och läste.



Varannan dag låg vi en stund på den coronasäkra stranden. Jag lyssnade på sommarpratare, maken sov och Lillhunken läste seriös litteratur.



I vattnet var det säkert 18 grader, så jag guppade på vågorna och njöt efter att ha vant mig vid temperaturen. Maken doppade sig och gick sedan hem.



Vi gjorde en utflykt till Uggarde rojr i Rone, ett av Sveriges största bronsåldersrösen. På Öjn finns över 1300 rösen varav 400 är storrösen. De flesta har använts som gravplats för flera personer under lång tid, man har hittat både skelett i kistor och brända ben spridda bland stenarna.



Det största röset är 7 meter högt och 50 meter i diameter. Klart att jag skulle upp på toppen! Blev lite förvånad när maken och Lillhunken stod kvar där nere. Det hade inte mina äldre söner gjort i samma läge.

När de här rösena byggdes (ni ser flera på bilden) låg de med utsikt över havet, ca 250 meter upp på land. Nu kunde jag se Östersjön långt borta. Landhöjningen har gjort sitt.



Varje sommar vandrar vi längs sandstranden till det fina fiskeläget vid Holmhällars raukfält



för att äta lunch på "Panget", Holmhällars pensionat med närmast kultstatus. Här har tiden stått still sedan femtiotalet.



Förr ingick alltid klättrande bland alla raukar efter maten, men nu blev det bara ett foto på vallmofältet


 
sedan vandrade vi tillbaka längs den tre kilometer långa stranden.



Och jag badade såklart på vägen tillbaka. Försökte insupa lyckan i att få gå på denna strand med de glittrande vågorna mot sanden. Här har jag badat så otroligt många somrar ...



Sedan Lars Jonsson övertog Vamlingbo Prästgård är ett besök här också ett måste.



En fika eller lunch



 följt av en vandring i den fina trädgården.



Tillbaka i huset flög plötsligt en törnskata in i en fönsterruta och jag fick möjlighet att fotografera den i lugn och ro medan den återhämtade sig.



Vi släpade ut bord och bänkar framför huset för att få lite omväxling på matplatser. Alvarets mark var knastertorr och många enbuskar och träd står som döda skelett efter sommaren 2018. Ännu fler kommer att dö nu.



Så blev det utflykt igen. Lillhunken fick träna väldigt mycket landsvägskörning.

Jag hade insett att jag aldrig varit till Roma klosterruin, så dit gick färden.



Roma kloster grundades av cistencienserna 1164 och har en rik historia. Numera spelas här teater varje sommar, dock inte i år.



Gotlands enda kvarvarande järnväg har en station i närheten och jag fascinerades av att det gick att fånga värmedaller på bild!



I Roma ligger också Svenskbymuseet som berättar om svenskarna på Dagö som tvångsförflyttades till Ukraina, där de som överlevde flytten bosatte sig i Gammalsvenskby vid Dnjepr.



När en stor del svenskbybor (men inte alla!) fick resa till Sverige i början av 1900-talet blev de besvikna över att de splittrades och inte fick bo i en gemensam by. Av de som ändå stannade i Sverige bosatte sig två tredjedelar på Gotland. De som reste tillbaka till Ukraina drabbades av Stalins utrensningar av oönskade folkgrupper och sedan av tyskarnas avrättning av kommunister. Överlevande bybor förflyttas till arbetsläger i Tyskland och Polen. 1945 lyckas 50 personer ta sig till Sverige, 250 fördes till arbetsläger i Sibirien varifrån de överlevande efter många år fick återvända till ett isolerat liv i Gammalsvenskby. Först i slutet av 1980-talet återupprättades kontakten med Sverige.

I dagens Gammalsvenskby är de få som talar gammalsvenska, men i skolan erbjuds frivillig svenskundervisning. Kriget som bröt ut 2013 påverkar bybornas enkla liv mycket negativt.

Jag köpte en bok med tillhörande cd-ckiva där det går att lyssna på äldre bybors fantastiska språk och berättelser.



Från Roma tog vi en tur ut till Herrviks fina fiskeläge. I den vänstra av de röda bodarna säljs lite (väldigt lite) av mitt glas. Men lite är bättre än inget.



Inte långt därifrån har väninnan sitt fina sommarhus (med dusch och WC - ren lyx för oss!). Vi tog med henne till



Rökeriet i Katthammarsvik och satt på uteserveringen i den varma sommarkvällen och bara njöt!




Sedan fick Lillhunken träna mörkerkörning på landsväg, inklusive ett uppspringade rådjur i Vamlingbo.

Som den trogne läsaren av denna sporadiska blogg vet, så fixade han körkortet när han kom hem.



Hemresedagen vandrade vi runt i Visby, lite överväldigade av att se så mycket folk igen.



Vi höll oss uppe på klinten där jag tycker att det är vackrast och där turisterna inte har vett att gå.



På caféet i Sankt Hans ruin hade men inte snålat på smör och socker vid bullbaket. Jisses, så gott!



Avslutar med favoritvyn från favorithansastaden på favoritöjn.

11 kommentarer:

BP sa...

Du kan vara så glad att du har en stuga på Gotland som ni kunde utnyttja i dessa coronatider. Ja, ni hade ju en himla tur också att man fick resa till Gotland och andra områden som låg längre än 200 kilometer bort.
Härliga bilder från Gotland. Dessutom är du en riktigt viking som badar i "iskallt" vatten;-) Att klättra upp på röset var modigt. Stenarna såg så "lösa" ut, så jag vet inte om jag hade vågat.
Japp, sonen fick verkligen köra mycket under er semester. Bra där! Att han sedan klarade körkortet "på vischan" och slapp Stockholms innersta är ju en bonus.

Mia Eggimann sa...

Jag vill också till Gotland, det verkar så himla fint.

Maribel sa...

Hej Anni!
Så härligt på Gotland. Det är alltför längesedan jag var där.
Låter som en härlig semester, god mat, och strosa runt efter tycke och smak.
Intressant om Gammalsvenskby och byborna. Har sett ett Tv program för evigheter sedan, minns att den svenska de talade var lite gammaldags men väldigt vacker. Fina bilder.
Ha det gott /Marika

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Vilka härliga dagar ni verkar haft och vilken härlig resumé du skrivit! Det känns som jag är med där på ett litet hörn. Men bada i +18 är inget för mig så jag hade hållit mig på land. Och klättrat på stenar hade jag definitivt inte gjort. Det verkar som Lillhunken brås på far sin och de andra sönerna på dig. eller? ;)
Och du ... vallmofältet. Suck, när ska jag någonsin få se vallmofält på Gotland. Har jag längtat efter hela livet känns det som.
Pensionatet känns genuint och härligt. Och vilken fin tradition med vandringen dit.
Så fin den är, den lilla törnskatan. Och vilken tur att den klarade träffen i fönsterrutan.
Den där torkan ser vi ju här också. Men där ser det verkligen snustorrt ut. Den där sommaren 2018 ställde till med mycket. Och den här sommaren också ...
Kvällsbilderna med fartyget och bojarna är så njutbara. Och maten fick mig att inse att jag ska laga lunch nu.

Tack för härliga vyer från härliga Gotland!
Kram Anita

Violen sa...

Vilka semesterdagar (och bilder)!Det här kan du leva länge på och verkar vara ett bra alternativ till en längre semesterresa!
Ha det gott! Nu är den värsta värmen över och lusten och orken att blogga kanske kommer tillbaka

Vonkis sa...

Det verkar vars så otroligt vackert på Gotland. Det är ett av många landskap jag vill åka runt i, älskar ju ruiner, fornlämningar och gamla kyrkor. Är det så tort i naturen som det ser ut på bilderna eller är det mer att växtsäsongen är över?

Jag förstår att sonen fixade körkortet när han kom hem, intensivträning är aldrig fel :-)

Måste säga att 18 grader låter som rena vinterbadet i mina badkrukeöron.

Kristinas oas sa...

Har aldrig besökt Gotland, men någon gång ska jag väl komma dit... Hänger med på din rundtur och avundas de där fina bakverken, vallmofälten och utsikten över havet en varm sommarkväll. Grattis till sonens körkort också! Skönt när det är avklarat.
Kram Kristina

Lena i Wales sa...

Oh, vad mycket ni hann med att göra!
Härliga utflykter och god mat. Gillar ju mat och kakor, så de fastnade jag förstås på.
Intressant med Gammalsvenskbyn. Denna historia har länge fascinerat mig och jag har läst en del om det och hört mycket bra podradio om det det också. Hemskt.
Så roligt med detta Gotlandsinlägg! Stort tack!

Carina sa...

Gotland... ..jag har varit där men minns bara regn och sen mer regn och 4 keramikmuggar mamm köpte åt mig. Det är längesen! Det är inspirerande att läsa och jag tänker att en tidig eller sen semester med färre turister vore både spännande och kul :)

Det har inte blivit så mycket bloggande eller ens dator, jo SVT play, när jag varit klar de sista veckorna. Igår somnade jag nästan klockan åtta.

Kram, Carina

Susjos sa...

Är så glad att jag i alla fall en gång har varit på Gotland och fascinerades av denna ö! Tack för härliga bilder!
Kram

Susanne sa...

Ljuvliga bilder och ljuvlig läsning. SÅ skönt att se att det var väldigt lite trängsel, på dom flesta platserna. Annat har det varit i naturreservaten ;) Helt plötsligt har ALLA hittat dit ;) Ja ja..
Senast jag besökte Gotland var nog 1983... Cykelsemester och party i Kneipbyn och i Tofta med tjejkompisar... Tur det är preskiberat!!
Du den där bullen såg väldigt kalorririk ut ;) Men det är ju det där som runnit ut bredvid som är det godaste och ska man ändå lyxa till det med fika ska man fasiken inte räkna kalorier :) :) Nope, då ska det vara äkta varor! Och varför nämner jag kalorier då... Jo det är väl för att jag har abstinens just nu eftersom min vardag består av att just räkna och väga... Måste bli av med dom där pösiga extrakilona som smygit sig på under sommaren och klimakteriet :) :)... Ha det gott!! Stor Kram :)