Vi lämnade Yorkshire och körde norrut längs kusten, in i Northumberland förbi Newcastle. Här ligger den stora egendomen Cragside med Storbritanniens första smarta hus - eller snarare slott! Byggnaden designades av Richard Norman Shaw för att imponera på William och Margaret Armstrongs alla besökare.
Numera är det National Trust som äger och driver stället, så vi utnyttjade vårt turistmedlemsskap som jag skrivit om tidigare. Efter att ha ätit en lättare lunch i caféet tog vi oss till slottsbyggnaden i Arts and Craftstil.
Nu vet vi hur en hattförvaring används, det hade jag faktiskt inte förstått att det var om inte hattarna legat där!
Trapphuset fick mig genast att tänka på Hallwylska (Mitt favorittips att besöka i Stockholm) även om tavlor på släktingar saknades.
Fiffigt bord som gick att förstora genom att dra ut tårtbitarna och lägga i iläggsskivor. Upp till 30 personer fick plats runt bordet när det var som störst.
Härlig blandning av skåp - ett hemmabygge?
Mustiga färger och tjusigt kakel.
En hel del humor fanns här. Man kan väl utan att överdriva säga att herr Armstrong samlade på udda grejer? En silverfisk i gigantisk storlek.
Vissa saker var väldigt vackra.
Andra fullkomligt makabra med uppstoppade fåglar (gjorda av vännen John Hancock)
i olika glaskupor (ursäkta blänket).
Men även tavlor med söta motiv
och lite annorlunda motiv som får en att fundera. Här har funnits tavlor av Rossetti, Turner, Leighton m fl, men många såldes senare när arvingens skulder behövde saneras.
Slottet var världens första byggnad som fick sin elektricitet m h a hydrologi. Här hade konstgjorda sjöar anlagts som både gav el
och rinnande vatten. Detta är den vackra duschbassängen (badkaret var klätt i trä).
Det fanns en hel del Morris-tapeter, bl a i detta sovrum.
Lapptäcket är en rätt udda detalj i ett slott, eller hur? Men så vackert!
Ugglesviten ställdes i ordning inför besöket från prinsen och prinsessan av Wales. Det fick rinnande varmt och kallt vatten, centralvärme, elbelysning och ringklockor till betjäningen. De inbyggda garderoberna var ett nytt påfund. Ett delvis nedsjunket badkar och privat vattenklosett hörde till rummet, men de fick vi inte se.
Att den blivande kung Edward VII skulle besöka Cragside var ett bevis på Armstrongs succé och Cragsides betydelse. I mitten av 1900-talet målades allt modernt vitt, men när huset renoverades fann man att rummet ursprungligen varit tapetserat med Morris tapet Venetia.
Här hade jag lätt kunnat flytta in!
En dåtida varmvattenflaska - fast för varmt kol. Välputsad!
Genom ett fönster kunde vi se ned på den bro som jag stod på när jag tog inläggets första foto.
I "The Drawing Room" ståtar en två våningar hög öppen spis klädd i skulpterad marmor. Här kan man snacka om wow-faktor! Den väger tio ton.
Taket av glas möjliggör festkvällar i månljus. Vad är väl en bal på slottet ...
Vilken pjäs, va?
Så fanns också ett lite mer informellt rum, där Lord Armstrong ofta satt ned vid eldstaden tillsammans med sina hundar. På var sida fanns fönster av ... gissa?
Morris & Co, såklart! I dessa fall är det troligen Morris själv som designat eftersom fönstren inte finns med i Burne-Jones listor över egna verk. Rossetti och Madox Brown designade också fönster åt Morris firma, men de har inte omnämnts när det gäller dessa fönster. Rossetti har däremot designat andra fönster på Cragside, men det fotot blev svårredigerat för bloggen. Så stora kontraster.
Efter rundvandringen inne i slottet tog vi en åktur med bilen på de stora ägorna. Här fanns picknickplatser, de konstgjorda sjöarna, vandringsvägar och mycket annat. De i Storbritannien numera sällsynta röda ekorren (alltså vår vanliga) har en av få fristäder här. Det känns lite konstigt med tanke på alla kurrar jag har i min trädgård.
Från Cragside fortsatte vi norrut, förbi några slott och ruiner som vi bara spanade in för att bestämma om de skulle besökas eller ej nästa dag. Det här är Warkworth, som vi kikade på utifrån, Dunstanburgh såg vi på håll och Alnwick med sin Harry Potter-bakgrund kändes intressantast. Vi körde till vårt b&b i Seahouses och checkade in för två nätter.
Nästa dag blev resans höjdpunkt, men det hade vi ingen aning om då.
1 kommentar:
Åååh, Cragside, så roligt att få se det igen. Var där för många år sedan men som jag kände igen mig. Visst var det roligt att gå omkring därinne. När jag var där var det sen vår och tulpanerna hade blommat över och grävts upp och skulle ges bort. Jag frågade om jag kunde få några och det fick jag. Har fortfarande fem tulpaner i trädgården från Cragside som blommar varje år (om inte rådjuren hinner äta upp dem). Väldigt bra kvatlitet på de lökarna.
Kram
Skicka en kommentar