Lunnefåglar i massor - resans höjdpunkt

Här är den lilla båten vi åkte med. Och ja, det gungade. Men nej, det gjorde ingenting - trots att jag så lätt blir sjösjuk! Den här gungningen var något helt annat än de långa sega dyningarna som jag mår illa av.

När vi klev land på ön (och sedan tillbaka på båten) fick vi sanera skorna. Vi blev dessutom tillsagda att ta på mössa, keps eller kapuschong

för den första biten iland fanns det massor av silvertärnor som häckade precis vid stigen vi gick på. Man hade provat att flytta stigen från deras bon, men då hade de flyttat efter!

Jag har aldrig varit så hatad i hela mitt liv! Återigen var jag tacksam över den fula mössa jag köpt vid Hadrian's wall. Synd bara att silvertärnorna också tyckte att den var så ful.

Men så kom vi bort från silvertärnornas revirområde och jag kunde knappt andas - så många lunnefåglar här fanns! Dessa ljuvliga varelser kan leva upp till 30 år, de blir könsmogna vid fem och de håller ihop parvis hela livet. De återkommer till samma bo, en håla de grävt i marken, för att få en enda unge per år.

Och de är fullkomligt obeskrivligt underbara!

Jodå, det fanns tordmular också.

Och sillgrisslor.

Men höjdaren var alla lunnefåglar! Jag kan inte beskriva hur här lät av alla fåglar som fanns eller hur lunnefåglarna flög över våra huvuden med näbbarna fulla av mat. Men jag hade kunnat stanna här i flera dagar ...

Vår båttur gick dock vidare ut runt de yttre öarna också. De var, som synes, inte lika lättillgängliga.

Även här fanns några lunnefåglar!

Ute vid de allra yttersta öarna fick vi se sälar, både i vattnet

och på klipporna.

De var två olika sorter, men jag var så uppfylld av lunnefåglarna att jag tyvärr inte kan berätta vad guiden sa ...