Jahaja.Så har man haft födelsedagsfest.
En seriös sak med långa allvarliga tal och stillsam middag.
Trodde ni ja.
Nej, så firar inte jag!
Men så är jag ju inte vuxen än.
Har inte körkort.
Dricker inte kaffe.
Men festa kan jag!
Det påstås att det var fint väder helgen som gick.
Jag kan bara berätta att det var rackarns varmt i mitt kök på Valborgsmässoafton, när jag stod vid ugnen och bakade bröd.
Varmt var det på fredagen också när jag bakade tårtor.
Övrig planering och logistik gav bara en överhettad hjärna.
På lördagsmorgonen vaknade jag redan 05.15, det är ingen direkt hit när man vet att man har en lång dag och natt framför sig. Men vad gör man när hjärnan går på högvarv och det inte finns en möjlighet att somna om?
Äldste sonen var med till festlokalen på förmiddagen och släpade lådor, mat, prylar, dukade bord, fixade med maten mm mm mm. Dottern med kompis kom på eftermiddagen, men jag hade ju guuubevars tagit med mig locktången hemifrån, så först var de tvungna att sitta och locka hår i en timme innan de kunde hjälpa till.
Framemot 17.30 var jag inte någon trevlig person. Trots minutiös planering saknades uppläggningsfat och bestick. Tur att man har fantasti och förmåga att tänka om! Buffén blev klar i tid, gästerna kom i tid och ljudnivån blev snabbt ganska odräglig. Precis som det ska vara, 90 personer låter en hel del! Och jag mådde prima!
Dresskoden var blå och flera gäster hade varit ute och shoppat nytt för att passa in. Några bloggvänner var med, men prata med er får jag allt göra någon annan gång! Det blev inte så mycket av den varan just vid det här tillfället.
Sedan rullade allt på; maten, allsången, uppträdandena, baren, dansen, tårtorna (stenhårda – men goda ;-)). Mest av allt rullade fötterna på vissa gäster… En försvann, eller ja, två försvann, men den ena hittade vi ganska snabbt. Den andre letades det efter i hela huset när vi började städa och till sist hittade dottern honom sovandes på en handikapptoalett. Vi hade inte så mycket nytta av honom under städningen, men hans fru kämpade tappert!
Tjugofyra timmar efter att jag vaknat var jag hemma igen. Med matrester, spritrester, vinrester och disk i mängder. Trött och nöjd. Gick upp igen efter fyra timmars sömn och började uppackningen och diskandet, ganska mör i kroppen.
Och bland resterna stod en stor kasse med alla biscotti jag bakat till festen (fyrdubbel sats!) och chokladen jag köpt – två ingredienser till kaffet som aldrig kom fram. Barnen är lyckliga över den glömskan!
I morgon fyller maken år.
På onsdag ska jag vara med minstingens klass hela dagen.
Torsdag - söndag åker jag till Jylland.
Maj är en kul månad!
En seriös sak med långa allvarliga tal och stillsam middag.
Trodde ni ja.
Nej, så firar inte jag!
Men så är jag ju inte vuxen än.
Har inte körkort.
Dricker inte kaffe.
Men festa kan jag!
Det påstås att det var fint väder helgen som gick.
Jag kan bara berätta att det var rackarns varmt i mitt kök på Valborgsmässoafton, när jag stod vid ugnen och bakade bröd.
Varmt var det på fredagen också när jag bakade tårtor.
Övrig planering och logistik gav bara en överhettad hjärna.
På lördagsmorgonen vaknade jag redan 05.15, det är ingen direkt hit när man vet att man har en lång dag och natt framför sig. Men vad gör man när hjärnan går på högvarv och det inte finns en möjlighet att somna om?
Äldste sonen var med till festlokalen på förmiddagen och släpade lådor, mat, prylar, dukade bord, fixade med maten mm mm mm. Dottern med kompis kom på eftermiddagen, men jag hade ju guuubevars tagit med mig locktången hemifrån, så först var de tvungna att sitta och locka hår i en timme innan de kunde hjälpa till.
Framemot 17.30 var jag inte någon trevlig person. Trots minutiös planering saknades uppläggningsfat och bestick. Tur att man har fantasti och förmåga att tänka om! Buffén blev klar i tid, gästerna kom i tid och ljudnivån blev snabbt ganska odräglig. Precis som det ska vara, 90 personer låter en hel del! Och jag mådde prima!
Dresskoden var blå och flera gäster hade varit ute och shoppat nytt för att passa in. Några bloggvänner var med, men prata med er får jag allt göra någon annan gång! Det blev inte så mycket av den varan just vid det här tillfället.
Sedan rullade allt på; maten, allsången, uppträdandena, baren, dansen, tårtorna (stenhårda – men goda ;-)). Mest av allt rullade fötterna på vissa gäster… En försvann, eller ja, två försvann, men den ena hittade vi ganska snabbt. Den andre letades det efter i hela huset när vi började städa och till sist hittade dottern honom sovandes på en handikapptoalett. Vi hade inte så mycket nytta av honom under städningen, men hans fru kämpade tappert!
Tjugofyra timmar efter att jag vaknat var jag hemma igen. Med matrester, spritrester, vinrester och disk i mängder. Trött och nöjd. Gick upp igen efter fyra timmars sömn och började uppackningen och diskandet, ganska mör i kroppen.
Och bland resterna stod en stor kasse med alla biscotti jag bakat till festen (fyrdubbel sats!) och chokladen jag köpt – två ingredienser till kaffet som aldrig kom fram. Barnen är lyckliga över den glömskan!
I morgon fyller maken år.
På onsdag ska jag vara med minstingens klass hela dagen.
Torsdag - söndag åker jag till Jylland.
Maj är en kul månad!
11 kommentarer:
Vilken TUUUR att Du glömde plocka fram!...för det hade bannemej inte fått plats mer i magen!...storleken av den till trots! ;o)
Rackarns va GOTT allt va! =D
Trevliga barn, trevlig man och härligt trevlig far Du har!
hi, hi....maken min var minsann också "lite" rund under fötterna! ;o)
Hoppas Du har kunnat vila lite i natt i alla fall! ♥
Fantastiskt härlig fest! Tack!
Vad spännande att några försvann - sånt har ju hänt förr i kårhuset men på en 50-årsfest!
Kakorna kan du säkert få nytta av någon annan dag.
:o) Så glad att höra att festen blev så bra! Ledsen att det blev för mycket för mig. (Familjen ser mig mindre än jobbet gör).
...Och ja, du verkar ha fullt upp, men bara med roligheter.
Åker du till Jylland själv, eller med familjen?
Är det en present?
Fira vidare du! Det är du mer än värd!!!
Jamen så ska en fest firas!
Det låter som om du har lika underbara vänner som du är underbar själv!
..och kakor får man väl aldrig för många av, har jag hört.. ;)
Kraaaam!
men snälla söta rara Anni!
Var rädd om dig.
Det är inte nyttigt att härja runt på detta sätt.
Glöm inte att tanka lite energi på Jylland, kan säkert behövas.
Hur mycket fyllde du förresten? Har bara sett dig på bild och du ser ung o fräsch ut men du verkar mer mogen än trettio och du verkar för ung för femtio så jag gissar på fyrtio???
Kram
Å, så jag önskar att jag hade kunnat vara där och fira dig (nå ja, gubben din med för den delen), Albin sov nästan hela tiden när vi passade honom, så det hade min L fixat hur galant som helst. Men jag hade garanterat inte klarat av mina 25 km på vandringen igår. Brände flera tuden kalorier!!! Det du!
men vi får se till att ses snart. KRAMAR!
Tack Anni för en fantastisk blå fest.
Vilken god mat, vad kul att få sjunga igen och dansa och träffa nya trevliga människor. Försök nu och ta igen dig lite och vänta på en lugn juni:)
Kramar Titti
Maj är en intensiv månad;-))
Härliga ord för jag tänkte på er under kvällen - övrig tid har jag tänkt på hur du har haft det!
Känner igen det där med att vakna tidigt - det är så när jag har för mycket vilket även du skulle kunna ha haft den senaste tiden!
Lev väl och njut av Jylland!
Oj Oj Oj...låter härligt men intensivt! Men fyller man år så vill man ju partaja! Nästa år är det min tur...vete tusan hur jag ska få ihop det utan att jobba för mycket!!??
Kram på dej!
Men vilken festfixerska du är♥ Låter underbart roligt.
Ha ha, låter som en riktig härlig fest!
Fart och fläkt är nog det som passar dej så jag tror inget annat än att du är nöjd!!
Roa dej du och njut av våren!!
Kramar!
Skicka en kommentar